Tänker skulle kristendomen överleva utan syndernas förlåtelse.

Jag tänkte på detta när jag läste om de sju dödssynderna nyligen; de handlar alla om överdrifter. Och överdrifter mår man ju rent allmänt inte bra av. Jag har också någonstans läst att synd betyder "missa målet" och det ger mig helt andra associationer än när ordet används som synonymt med "fel", "brott" och liknande.

Jag undrar om tanken på synd en gång i tiden var lika odramatisk som våra vardagliga hälsorekommendationer: "motionera regelbundet, sluta äta när du är mätt, borsta tänderna morgon och kväll…" Vilket i sin tur får mig att undra hur vår tids levnadsregler kommer att betraktas om 1000 år.

Jag tror inte att det finns någon synd. Däremot finns det saker och beteenden som inte är hälsosamt/fördelaktigt för oss. Men att stämpla dessa som försyndelser mot Gud och universum skapar ett oerhört stigma som leder till att människor staffas onödigt hårt för dem, t.ex. stenas till döds för att man varit otrogen.

Personligen gillar jag inte alls syndbegreppet. Människor som t.ex. äter för mycket, är sexmissbrukare m.m., de har problem. De bör erbjudas hjälp att förändra sitt beteende. Inte kallas syndiga och hotas med en enkelbiljett till helvetet. På vilket sätt hjälper det någon?

Jag hoppas ingen tar illa upp nu, men jag kan tycka att syndbegreppet är ointelligent. Att det är till för de som inte begriper konsekvenser. Jag tänker mig följande jämförelse: Ibland är det svårt att förklara för barn varför de inte ska göra vissa saker. Så man drar till med något i stil med "..för att jag säger så!" eller "..för att du ska lyda din mamma/pappa!" Det är ju inte därför egentligen, men man lyckas inte få barnet att förstå den verkliga orsaken. Att säga att man inte ska göra något därför att det är synd, är samma typ av pseudoargument i min mening. En intelligent person avstår från vissa saker, inte för att det är synd, utan för att hon/han inser konsekvenserna av handlingen.

Jag är inte så förtjust i ordet synd. Det har för mycket negativ klang och ger många gånger så dåligt samvete att energin blockeras i personen istället för att användas som ett verktyg för att förändra beteenden som man i längden missgynnas av.

Precis som du säger #0 så förstår jag synd som att leva i obalans. När man är i obalans med sig själv, med sin själ, med sina medmänniskor eller med de andra naturrikena på planeten. Jag har läst någonstans att separationen är den enda synden och att alla missriktade beteenden har sitt ursprung i separationen.

#3 Jag tycker absolut att människor som har svårt att hitta balansen med tex missbruk behöver få hjälp utan att skuldbeläggas. Jag tänker mig att syndbegreppet som det utvecklats inom kristendomen beror av att vi inte har varit tillräckligt upplysta. Som tur är verkar vi genomlysa fler och fler föreställningar och tankeförvridningar.

ordet synd är väl lika missuppfattat,misstolkat och negativt uttnyttjat som mkt annat inom kristendomen…

"En bokstavlig tolkning från forngrekiskan , som NT ursprungligen skrevs på, betyder synd " att missa sitt mål". Att synda betyder alltså att förfela sitt syfte med den mänskliga tillvaron.Det betyder att leva på ett okunnigt sätt och därför lida och orskaka lidande."

(från " En ny jord"  av Eckhart Tolle)

Iom med denna tolkning så är det bra mkt lättare att ta till sig kyrkans ord om att människan är en syndare

Inget anklagande, bara fakta.

Vi vet ju faktiskt ännu inte hur vi ska leva här utan att lida och skapa lidande.Det är fakta.Fast fler och fler kommer ur denna cirkel, blir upplysta och frigörs från denna "synd":  dvs missandet av vårt syfte.

Den enda synd jag kan tänka mej är när man gör någon annan (människa eller djur) medvetet illa. Vare sej det gäller psykisk eller fysisk påverkan!

Vi kan göra sig själv illa också och då lever vi inte i samklang med oss själva eller omgivningen.

Sen är det ju intressant med medvetenheten och förståelsen av de tankar vi har och konsekvenser av våra handlingar. Förstår vi inte konsekvensen hur mycket syndar vi då?

szirius:  Ahh Eckhart Tolle säger jag bara :D

Ordet synd har följt människan i hur många år som helst.

Förr var det syndigt att dansa.

Det var synd att ha sex utan att vara gifta.

Det var syndigt att skaffa barn utanför äktenskapet.

I dag är det syndigt att vara homosexuell

Syndigt att svära

Ett ord som nog aldrig kommer att försvinna, bara faktorerna vad som är synd/syndigt som kommer att variera. Allt för att försöka bestämma, styra, kontrollera och ha makt över en annan människa.

Där ser ni hur inskränkt religionen är.

Synd för mig är att inte leva ett med dig själv och naturen. Att ha ett ego där dina egna handlingar går före andras och att se dig själv som den rättfärdiga medan alla andra bär brister. Helt enkelt att tänka innuti en box och inte ha ett öppet sinne. Men i och med att jag även är troende så finns det vissa reformer i bibeln som jag anser vara ett syndigt handlande ifall dem utförs så som att mörda, begå äktenskapsbrott m.m. Kort och gott att göra sådant som anses vara utanför naturens lagar.

#11 Synd för mig är att inte leva ett med dig själv och naturen

Så ser jag det också.Och inte på ett dömande sätt, utan bara rent "faktamässigt"…

Synd är ju definitionsmässigt = brott mot lagen . Lagen är materiellt sett Israels Lag . Lagen kan också förstås som icke-materiella andliga principer . Lagen är människans goda kvaliteter . Synd är att förneka människans goda natur .

Synd är att vilja styra andra människor genom att förklara att de är syndiga.

#13 "Synd är att förneka människans goda natur."

Vilka underbara kommentarer här finns.

jag ser det mycket som #11 o #13 gör.