Tror jag kan känna igen det lite får ja fråga tvingade du mer fram meditationen? Liksom på tvingat?

#0

När vi finner stillheten inom oss, kan det faktiskt orska viss ledsamhet inom oss.

För mig var det också på det viset.

Det är lätt att förfäras över detta då vi inte är vana att känna oss så.

Jag tror det viktigaste är att acceptera och tillåta dessa känslor att finnas, trots att vi kanske inte förstår dem.

Låt det bara vara, tillåt dig att vara i dessa känslor. Gråt ut dem om det är det som behövs.

Gråt är enormt renande och lämnar nytt fräscht utrymme i bröstkorgen.

Kram Rore

Ibland kan det vara så när man slappnar av riktigt djupt så släpper man taget om omedvetna saker som man håller hårt i (egot). När man då släppt sakerna så kommer det upp till ytan för att bearbetas, då kan det bli en form av utrensning. Så tror jag det är. Vissa saker som vi rensar ut behöver vi inte veta om heller, behöver vi veta det så får vi veta det på något sätt. Jag tror du snart mår bättre igen, kanske bättre än innan.

Skulle tro att du aktiverat hjärtat genom meditationen och där kommit i kontakt med de djupare lagren av sorg och smärta som finns där.

Huvudet kan också märkas av när det blivit lite för stark ljuspåverkan.

Håller med dig Mariann. Aktivera man hjärtat så måste egot släppa sitt grepp.

Hej!

Detta är ett vanligt förekommande vid meditation, har man gjort det ett par gånger, öppnar sig automatiskt hjärtchakrat till slut..

Det är ju syftet med det att både rena och höja dina andliga energier.. inte bara för att finna ro..

som sagts tidigare, låt känslorna bara vara och följ med i förloppet, ju fortare du accepterar, desto fortare går det över..

#0 jag håller med er andra som skrivit -  det kan vara en lite liknande process som att gå i terapi:  först kan man må sämre, när saker lossnar och kommer upp till ytan, men sedan löses det ju upp och man blir friare.

Det här är en process som man märker kommer och går med jämna mellanrum, om man mediterat under lång tid.Om man inte försöker analysera varenda känsla som kommer upp, utan bara låter den komma och sedan klinga av, så kan man börja känna tillit i att allt är i ständig förändring, även dina känslor.Och det är helt ok.

Jättetack för alla svar, nu förstår jag varför jag kände som jag gjorde. Det var en jättebra meditation och ja, kan mycket väl vara så att hjärtchakrat öppnade sig mer.Jag är rätt ny på detta så det finns nog mycket som behöver bearbetas och renas. Det är skönt att förstå dessa reaktioner.

Tack för att Ni finns!

Vissa saker som kommer upp behöver man ibland förstå, och andra inte. Min egen erfarenhet är om saker kommer upp upprepade gånger (pockar på), då bör man försöka förstå vad det är, vad känslorna vill säga till dig. Då gäller det att slappna av och ta dom för vad det är, ett minne från det förflutna. Även om minnet kan vara jobbigt så händer inget hemskt, men egot säger till dig att det är det och vill slippa se på det, egot är ju rädd, och det är du som identifierar dig med det och ger det kraft. Det har blivit en vana och ett mönster som måste brytas, det är därför man ibland måste upprepa sin vilja gång på gång med vissa av sina starka negativa känslor.

Och sedan finns det sådana omedvetna tankar och tankemönster som sitter så hårt i en som kan vara svåra att få bort, speciellt då sådana saker som man blivit bekväm med. I mitt eget fall så har det varit lathet, och motvilja för vissa saker. Det är väldigt lätt att fortsätta att ha det så eftersom det kan kännas bra i vissa lägen (tyvärr). Oj vad egot kan ställa till det ibland, och det är jag som valt det själv även om jag vad liten och knappt kom ihåg hur det gick till. Men det går att få bort, det är bara kämpa på med sin rannsakning och göra sig renare, förr eller senare så kommer allt fram så man kan börja arbeta med det.

#9 mycket av det du säger håller jag just på och läser om i boken En ny jord av Eckhart Tolle och den boken är ett uppvaknande. Det stämmer bra det du säger och jag måste bryta mönstret..för min del handlar det om tror jag att: Känner jag inget kan jag heller inte känna smärta. Jag är rejält låst och är livrädd märker jag att våga känna känslor. Helt rätt att det är bekvämt att inte låta känslorna styra för då kan mitt ego vara oövervinnerligt.  Men det är inte särskilt kul att leva så. Har insett massor efter den här meditationen och det var bra att jag förstod vad detta innbar, men något alternativ fanns inte för hela mitt inre jag lät mig inte få lugn o ro förrän jag kom till insikt om det här.

Dags att släppa taget om mycket framförallt kontrollen över mig själv, våga känna!

Allt det ni alla har sagt stämmer väldigt bra, gråta ut behövdes och att mitt hjärtchakra öppnades..mycket ljus. Allt på en gång..inte konstigt att det blev en massa känslor i efterhand.

Tack än en gång!

Just det där att inte vilja känna det negativa som du upplever (smärta), det är ett tveeggat svärd. Dom positiva känslorna sållar du också bort, du vill inte känna. Tyvärr har jag märkt så hamnar man mer som i en bubbla där man inte känner något alls, till en viss gräns då bubblan spricker, då mår man ännu sämre och skapar mer blockeringar ovanför dom andra.

Använd förlåtelsen så mycket du kan, förlåt alla som gjort dig illa, men viktigast är förlåtelsen till dig själv, vad än andra gjort dig så är det ändå i dig själv smärtan sitter. Du får förlåta dig om och om igen. Från början är egot oftast med och säger förlåt och menar det inte så mycket. Men med din vilja så kommer du längre. Bäst är att säga att du förlåter utan egots medverkan, då förlåter du med hjärtat. Släpp kontrollen som du själv säger och acceptera dig med alla dina brister och fel, och förlåt vidare, då kan du klara allt, men det kan ta tid. Räkna med att egot sätter käppar i hjulet ibland.

Positiva affirmationer är bra, säg allt som du vill att du ska vara.

#10 Känner jag inget kan jag heller inte känna smärta.

Även om du nu blivit medveten om detta tankemönster, så försök inte forcera bort det och göra detta till nåt " fel".Det blir lätt en ond cirkel av motstånd då.Ofta brukar det lyfta sig självt när man synar det.Man kommer till en punkt då man inser att det är ett värre fängelse att inte känna alls, än att låta alla känslor få finnas.Det är ju att leva! Att säga " nej du, smärta får inte finnas i mitt liv" så avstår man samtidigt från alla andra känslors spelrum också.Det har du redan börjat uppleva, eller hur?

Känslor i sig är aldrig farliga, det som skadar oss är när vi inte tillåter dem att flöda, när vi låser in känslor och säger att de inte får finnas.

Om du läser Tolle så kanske du kan finna den här iakktagande sidan i dig, att inte identifiera dig med känslorna? Bara " titta på" vad som försigår inom dig, men hela tiden veta att det ÄR inte DU.DU är den som kan iakkta känslorna.På det sättet blir de mindre skrämmande.