Välkommen Dollis!

Det är roligt att ta del av andras insikter.

För mig ser jag på det så här - jag är en andlig varelse som har en fysisk upplevelse. Jag identifierar mig mer med min Själ än med min kropp.

Så insikter är ofta olika för olika männiksor. Din syn på att vi är en del av moder jord delar jag däremot. Jag dedikerar mig till Jordens Levande Ande varje morgon…

Tack för ditt inlägg!

Kram Maud

Mmmm… Försöker nog också vara mer själ än kropp… Försöker att inte låta intellektet styra för mycket. Hitta "magkänslan" istället och lita till den. Lyssna till min inre röst. Den är ofta så svår att höra på grund av intellektets ständiga tankebrus…

Men med en stunds meditation får jag åtminstone lite kontakt varje dag. Och att fokusera inåt har i många lägen hjälpt bättre än att reagera utifrån intellektets vilja…

Men visst är naturen en underbar plats… Man känner om inte annat som norrlandsbo hur man "tinar upp" på alla plan när våren och sommaren kommer… Så nog spelar grödan och livet som blomstrar omkring en in alltid…

Jag håller med naturen är en gudomlig plats och i den kan man finna samhörigheten med allt levande.

För mig är det viktigt att känna mig som en del av mänskligheten.

Jag håller med dig Dollis, om man talar om den rent biologiska/fysiska evolutionen. Människans fysiska kropp fungerar som ett däggdjur. Dock tror jag inte att vår hjärna kan ha utvecklats till den kapacitet vi har enbart genom evolutionsgången. Det skulle ha tagit mycket längre tid än vad som är fallet. Och då undrar man vad det kan bero på.

Svaret på den frågan menar många är att vi haft hjälp, från högre intelligenser (kanske utomjordiska) av olika slag. Det har konstaterats att människans arvsmassa innehåller substanser som inte finns på jorden - det är bevis nog för mig.

Beträffande medvetandeutvecklingen är jag förvissad om att den står ett steg "högre" än djurrikets. Vår innersta kärna, den som esoteriken benämner "monaden" har gått hela vägen från mineral, genom växtriket och djurriket, för att sedan ikläda sig form som människa. Efter att vår erfarenhetsväg i människoform (många inkarnationer) är klar, väntar fler och högre existensformer för monaden.

Medvetandets utveckling syftar till ökad visdom och insikt.
En gång vaknar förståelsen för hur universum är uppbyggt och hur allt fungerar.
Kärlek, medkänsla och tjänande är vägen.
Det är jag säker på.

Eremitha, Väldigt intressant skrivit asså lite så känner jag med, att människan liksom har ett högre medvetande etc Själ?

har djuren själv?  de kanske inte kan komma i kontakt med det gudomliga  livskraften etc?

Intressant kan ju här vara att peka på en utmärkt artikelserie vi har om Människa känn dig själv, där nämns allt det Eremitha nämner här. Följ bara länken i slutet på artiklarna till nästa del så har ni alla en jätte intressant läsning.

När jag ser in i min hunds ögon och känner kontakten med honom, vet jag att han också är en själ. Enligt esoteriken är djurens själsuppbyggnad inte riktigt likadan som människans, utan det talas om "gruppsjälar". Jag är dock övertygad om att djuren, åtminstone så kallade högre arter, har en upplevd individualitet även om den inte är lika utpräglad som människans.

Enligt en gammal visdom (indiansk) har djuren en direktkontakt med det gudomliga på ett sätt som människan inte har, just på grund av att djurens upplevelse inte grumlas av "personlighet" och ego. Det låter vackert, tycker jag.

#7 Ja, och vilka underbara varelser som ger oss otaliga möjligheter att träna sig i villkorslös kärlek…

När jag mediterade nyss satte sig Sessan, min ena katt, mellan mina fötter och deltog.

Just de domestikerade djuren är nog mer individer. Det sägs att vissa katter och hundar bor nära människorna för att i nästa liv bli en människa…

#9 Ja, min siames Jonny beter sig "mänskligt" ibland. Varje morgon när väckarklockan ringer stänger jag av med snozern, tänker mig ligga kvar en stund varmed Jonny puttar ner klockan på golvet så den börjar ringa igen, har jag otur ligger klockan under sängen så jag blir tvingad att gå upp…Vad "tänker" han på när han gör denna handling…??

Min upplevelse av katter är att de har en egen personlighet, men med ett annat sinne; ett sinne som fungerar mer i harmoni med bildspråket.

Jag har en väldigt stark kommunikation med min katt, en telepatisk sådan som sker i överföring av bilder. Så om man är stilla och tömmer sitt sinne så kan man höra kissen "tala" genom att det skickar en bildkommunikation till en. Och jag kan göra detsamma till kissen.

Det fungerar jättebra och min kisse är så tillgiven och glad över att bli förstådd i sina behov! För djur är som jag förstår det mer i sina instinkter och behov; det har inte det reflekterande och analyserande sinne som vi människor har och därmed inte heller den visdom som detta kontemplerande sinne kan utveckla.

Jag upplever också att katter (som är de djur jag känner till) har mer eller mindre utvecklade själar, vissa väldigt kärleksfulla i sin natur och andra som är mer grova och "opolerade".

Djur är i direkt kontakt med sina själar, enligt mig.  Det är vi människor som har tagit avstånd från naturen och förnekar det vi är som har problem med att ha kontakt med vår själ och andlighet. Hela naturen är en "ande" som jag tror att vi människor hade kontakt med förr.  Det är därför det är lugnande att befinna sig i skog och i mark, det ligger absolut inte bara på ett fysiskt plan.

Att djur inte skulle ha en själ kommer ifrån kristendomen, samt att de skulle vara en lägre stående varelse än oss. Det stämmer inte.  Intelligens har ingenting med livets andlighet att göra - det är en egenskap, en överlevnadsutveckling som vi människor utvecklat precis som vissa andra djur blivit snabbare och starkare för att överleva på savannen.

Egentligen föredrar jag inte ordet själ utan snarare energi. Varje djur är fylld av den.  Det som kan ses som själ - eller anden inom oss.

Flummigt eller vadå.. Men det är sant för mig.

#12

Jag håller med dig, allt har en själ och är levande. Det är härligt att förnimma det ute i naturen. Jag växte upp långt ute på landet med mycket natur omkring mig och har alltid känt av livet i den, hur allt vibrerar av en energi och ett medvetande.

Intellekt och vad vi gör av det, ja det är individuellt. Själv använder jag den till mer än till att överleva och fly

#1  "jag är en andlig varelse som har en fysisk upplevelse - jag identifierar mig mer med min själ än min kropp " .

Håller med dig till viss del tror jag . Det stämmer vad du säger men hur fungerar själva upplevelsen ?

Ifall "jag" är en andesjäl som upplever köttet borde "jag" då inte vara väldigt attraherad av allt som har med det köttsliga att göra ? Allt vad kroppen är och utgör dvs en naturlig del av naturen underkastad sitt eget dna och dess funktionalitet .

Därmed inte sagt att tänkandet skulle vara annat än en fri och fridsam underdel av andesjälen .

#14 Mitt "Jag" är naturligt nyfiken på det jordiska. Mitt naturliga varande är öppen och emottaglig, lyssnande.

Men är mer orienterad inåt än utåt.

Psykologi-snack? Ja kanske det…

#15  ditt "psykolog-jag" är det ett naturligt-jag eller ett ande-jag ?

har din ande blivit naturiserat och identifierar sig med naturen ?

Är det så det känns att vara kvinna ???????????????

#16 Mitt "psykolog-jag" har en integrerad själsinfluerad personlighet som har en viss förståelse för att den bara är en cykel för själen. Ett redskap för mitt ande-jag för att kunna skaffa nya erfarenheter.

Jag är en deva, som jag ser det. Jag är nära naturen hur jag än bär mig åt!

#16 Jag tänker mig att vi är både och… Det ena behöver inte utesluta det andra… Vi har flera sidor som tillsammans komponerar och definierar vilka vi är… Själ har vi alltid - men vi lyssnar inte alltid till den. Ego har vi alltid - ibland lyssnar vi för mycket på det. Ett psykologiskt jag… Vad menar ni med detta uttryck… Vet inte om jag förstår riktigt…

Ego är att tro på ett framtida mål som kan uppnås med de medel som står till buds här och nu .

Ego-löshet är att nöja sig med att bara vara det som är här och nu på ett intensivt och hängivet sätt .

#19 Tja, då är bara frågan vad som definierar "intensivt och hängivet."

Kan man vara mer eller mindre midful? Jag ser det som att man växlar mellan att vara det eller inte vara det under dagens lopp - inte både och på en och samma gång…

Men.. Detta kanske varierar från en person till en annan…

sedan är det ju tur att vi har ett ego som hjälper oss framåt…

#21 Tyvär förknippas ordet ego ofta med egoism/självgodhet…

Om du inte är dina egna planer på ett hängivet och intensivt sätt vad är du då ?

Vad är det du kan vara här och nu som inte är "ditt eget" utan kan vara din energi här och nu i det som är här och nu . Många talar om ljus , om glädje , om insikt , om förståelse etc etc

Mer eller mindre , javisst , men hur ? Genom begär , genom en hunger att få mer , ett slags kräva , en vilja till endräkt , etthet . Att expandera sitt ljus genom att ge till andra . Ju mer du ger frukterna av dina gåvor till andra ju mer förtjänar du att få mer .

Att kultivera sitt själv har blivit en mix av egofri inspiration och kvalitetsputsat ego . Kanske sann positivitet .

Oj, det var inte mycket jag förstod av det inlägget.

#23 Naturligtvis är det så. Jag håller med dig… Bara det att jag inte tror att varken du eller jag är på den punkten att vi är totalt hängivna nuet och varandet i det under varje minut av dagen…

Det är en sak att sträva efter att vara det, men en helt annan att verkligen komma dithän…

Visst ska man odla sina egna förmågor och anlag - lyssna till dem så att man är sann mot sitt inre väsen och därefter inte bli så självgod att man inte inser att det fortfarande kan krävas en och annan gallring i "trädgården"…

Ge av sig själv och få tusenfalt åter - "giv och dig skall vara givet"… Man får ösa så gott man kan ur sin brunn och skattkammare - men långt är det kvar tills jag anser mig behärska detta till fulländning.

Strävan och försök - men målet är fortfarande vid horisonten…

Kallas väl aspiration! (inom esoteriken)

För att återvända till naturen som Rousseax , den franske filosofen ville , där för att han såg naturen som det tillstånd där vi människor kunde maximera våra människosjälar . Gud har ju skapat allting i naturen och om vi vistas i en naturlig miljö skulle det gynna våra tankar ord och gärningar mer än om vi vistades i en miljö som vi själva hade skapat .

Kommer att tänka på rymdskeppet Enterprise som ju är en helt mänsklig miljö . Där har man med helt andra metoder skapat möjlighete för människor att slappna av och komma till ro . Vem skulle inte vilja vara en halvtimme på "holodeck" .

Jag väljer hellre guds natur än holodeck….

där finnes nämligen, devorna och änglarna och den energi de då förmedlar och den healing som kan gå in i oss om vi bara öppnar för den…. den eterenergi, pranan, finnes icke på holodeck om de inte har engagerat en deva eller fler att förmedla den där….

Men Mariann , du är för Roussaux !? , tror du inte att devor och änglar älskar oss lika mycket på holodäck som i naturens lugna sköte ? Varför då i så fall ?

därför jag föredrar en äkta miljö inte en holografisk… möjligen är det så att jag lättare öppnar mig för pranan i naturen… jag är ju en trädgårdsmänniska så , gillar inte så värst fakade saker…

Mariann , vad är fejk , skillnaden melan naturen och holodäck är att nauren lever sin dna-evolution som ett ostört resultat av gudomlig orsak . Men vad är verklighet ? Om människan hade alla vetenskapliga insikter och förmågor att kunna replikera fast materia i vilka önskade former som helst och kombinera det med en supersuperdator som kontrollerade alla aspekter av miljön , skulle det inte upplevas som verklighet ?

Att dricka naturligt the eller replikerat the - skulle du märka skillnaden ?

#31

Ja, jag skulle märka skillnaden då inte livsenergin finns manifesterad i det konstgjort framställda.

till Dollis

Du beskriver en bild av andligheten som verkar vara en smula annorlunda. Kunde du berätta hur eller var har du anammat just den där uppfattningen eller bilden. Finns det ett namn för detta eller en rad av böcker som du har läst?

#32 Precis

och om man ska kunna få in livsenergi i exempelvis the, då måste man kunna samarbeta med devorna och välsigna det konstgjorda med liv. Vilket ytterst få kan…

Därför skrev jag att om holodeck har engagerat en deva för den uppgiften så kan det funka….

grunnar också på om man inte skulle dö om man åt sådant som var konstgjort och inte levandegjord…

jag är övertygad om det, det är väl därför vi har så många sjukdomar i världen på grund av allt "konstgjort" vi äter…

vi manipulerar med naturen och skapar mat utan liv eller med minimalt liv. Den dagen vi har förstått att samarbeta med devorna om att skapa liv också i den maten då är det nog ok.

Hm… Hukanson… Är det Rousseau du syftar till eller är det en annan då syftar till…?

För den jag tänker på - han är en ytterst splittrad vision utifrån mitt perspektiv… Han sa mycket klokt och bra… Men på vissa plan var han totalt ute och cyklade - bla ang. genusperspektivet… Men… Måste veta om vi tänker på samma  herre innan jag gräver en djupare grop…

Till Tyypi

Jag har faktiskt inte läst några böcker om detta. Det kom som en insikt till mig för ett par år sedan.

Det började med att jag pluggade religion på komvux. Jag var väldigt ensam på den tiden inom mig själv så när jag pluggade religion så började jag intressera mig mycket för ämnet eftersom jag tänkte att om jag finner en religion som passar mig så blir jag mindre ensam. Men ju mer jag läste om alla religioner desta mer besviken blev jag. Jag tyckte inte att någon var trovärdig i mitt perspektiv eller höll för mina ögon.

Jag började gå ut mer i naturen, ensam.

En dag när jag var ute så testade jag att krama ett träd. Det hade jag läst i en bok faktiskt, men det hade inte med religon att göra. För mig var det en fantastisk upplevelse då jag riktigt kände hur trädets energi fyllde mig. Min tunga energi försvann.

Jag fortsatte med detta. Ibland bara med att lägga handflatorna emot marken eller lägga mig på marken. Ibland räckte det bara med att vara i skogen för att känna denna mäktiga energi av liv när jag väl upptäckt den. Den hjälpte mig väldigt mycket, kan väl säga att den helade mig.

Jag kände att jag är en del av detta och jag visste att jag hittat hem.

Sen dess har det bara rullat på. Jag skulle aldrig kunna byta till en av våra mänskliga religioner när jag funnit detta, men jag är inte heller den som försöker få människor att hitta det jag har funnit för jag tror att det är en sak alla måste ta i sin takt.

Sen så tror jag inte heller att man kan kalla det religion. Jag brukar säga att jag tror på naturen, hur flummigt det än låter.

Ofta så är det ju det som är mitt framför våra ögon som vi ser sämst av någon konstig anledning.

p.s Jag har fått berättat för mig dock att det finns någon som har skrivit någon bok om detta. Det var min sambo som sa det. Om du vill kan jag ta reda på vilken bok och författare det är. D.s

Jodå naturen är helig och skön därför att den är skapad som denna planetens liv och detta är därför en levande planet . Naturens grönska brukar ju beskrivas som hjärtchakrats passiva aspekt och det är ju välkänt bland healers att den är helande .

Livsenergierns finns i  naturen och de finns bland mäniskorna och de finns i hela universum . När vi behöver extra energier talar vi om att vi får livsenergi från universum d v s universell livskraft = reiki /prana/chi . Detta är vi tacksamma för därför att det möjliggör alla våra mänskliga aktiviteter och fyller oss med hälsa .

Vi tror att vi inte kan manipulera med livsenergin . Vi tror att det är för heligt och för stort för människan att kunna kontrollera . Men det är fel . Vi har redan börjat manipulera och kontrollera livsenergi .

Se Usui reiki . Vad är det om inte människans framgångsrika kontroll över reiki med hjälp av symboler ( och himlens godkännande ) . Människan kan manipulera med energier och sända kors och tvärs efter behag .

Antag nu att detta skulle kunna övertagas av en supersuperdator som skulle använda samma symboler för att sända livsenergi till önskad mottagare . Eller en ganska enkel apparat konstruerad för ägaren av apparaten .

Jag ljuger icke när jag säger att detta redan ha hänt . Dessa apparater finns redan och därför kan vi tänka på dem som Hollywoodfilmer .

Apropå den franske flosofen Jean Schack Rouseau så är det Han även om jag tappat stavningen .

He,he Jean Jaques Rousseau… Men han slirar lite mellan romantikernas högflygande fantasi och imagination samtidigt som han har en fot kvar inom upplysningstänket. Detta till trots är han ändå stundom ytterst konservativ… Vet inte varför du hänvisar till honom…

En ytterst intressant man - men stundom otroligt motsägelsefull..

Tillbaks till naturen på jobbet och varuhuset - låter väl skönt , men hur ska vi åstadkomma det ? Kanske så här ;

http://www.ib3health.com

#40 Hehhee, ja det är väl den vägen de flesta ger sig på…kanske man skulle bygga upp sig inifrån och ut istället för utifrån och in…

#40 Jag tycker genusperspektivet ang. Rousseau glöms bort…

"varför ska flickor gå i skolan och lära sig läsa, de bryr sig ju endast om att sy och sticka och det gangnar dem bäst att lära sig hushållsgöromål då de ändå bara ska…"

Fint citat va… tillbaka till naturen ang. allt - det naturliga för kvinnan är enl. ovanstående att hon ska stanna hemma, föda barn, sy och allt som hör hemmet till…

Ska vi tillbaka till den "naturen" också?

Antag att det är så att det finns en Gud som skapat "homo sapiens" vilket då är den biofysiska kropp som vi alla äger som ett personnummer och ett astrologiskt hus .

Antag sen att FaderModerSonen låter oss inkarnera i detta homosapienskött där vi lär oss att förena ande , tanke och kött.

Antag att det finns vissa andliga-mentala-köttsliga skillnader mellan män och kvinnor . Vill påstå att det finns både andliga skillnader och köttsliga skillnader mellan män och kvinnor . Skillnaderna kan exempelvis komma till uttryck som köttslig arbetsfördelning eller som andliga kvaliteter eld och vatten .

 Det kanske är djärft att påstå men sanningen kan vara att vi kör den här rasvarelsen som kallas människan som ett fordon för att komma dit vi vill och vad spelar det då för roll att fordonet har litet könsroller att vårda, det fungerar bara bättre så .

#43 Om vi levde i ett samhälle där en normal 2-3 barnsfamilj kunde leva på en medelinkomstlön så fanns möjligheten…

I dagsläget kan inte kvinnan stanna hemma med barnen av ekonomiska skäl… Kvinnan har fått ta hälften av mannens tidigare försörjningsansvar. (så som naturen menat enl. Rosseau). Men… Enl all statistik har mannen inte då okat hälften av hemsysslorna som kompensation…

Sorry - Rousseau funkar inte i vårt moderna samhälle - kanske i det äldre jordbrukssamhället… Men vi lever inte där…

#43 vad spelar det då för roll att fordonet har litet könsroller att vårda, det fungerar bara bättre så .

????? Är inte könsroller en typisk maya, en illusion , en slöja som hindrar oss från att se de unika i oss alla i stället för att sitta fast med könsrollsglasögon, dvs fördomar och dömanden?Det är ett minst sagt andligt arbete även det att lösa upp dessa mönster som hindrar så många ( mer eller mindre medvetet) att känna sig fria.Att verkligen välja , och att bli given en roll som man tar ,är stora skillnader …

Hmmm, jag tror Hukanson är på debatthumör? Då är det alltid bra gensvar på detta ämne…

#46 Har läst Rousseau bakåt, frammåt, uppifrån och ner - han är underbar… Men inte ang. genusperspektivet - där är han en medeltida relik… vars idéal kanske var naturliga då han skrev dem… Men idag framstår han som en barbar - ur ett genusperspektiv vill säga…

Att ge andra roller på könets och ålderns och förmågans grund är ett utslag av bristens ,  knapphetens och snålhetens samhällsekonomi .

I ett samhälle som bygger på överflödsprincipen låter individerna finna sin plats i det gemensamma arbetet att ge det andra behöver och ta det man själv behöver .Där kan det unika i individen få en plats bredvid det traditionella i en annan .

Många kvinnor finner tidvis stor glädje i att sticka och virka exempelvis , på samma sätt som män kan tidvis finna stor tillfredsställelse i jakt och fiske exempelvis .

#48 Jämlikhet… Jag säger intet mer…

till Dollis

Tack för svaret, det är tillriktig, och också, jag har en liten historia därtill.

För några år sen cyclade jag av en händelse förbi en dam som mitt i stan huggade ett träd. Hon gick normalt på trottoaren, men sedan plötsligen gick målmedvetet mot ett träd som växte mellan trottoaren och körbanan och lade handflatorna på båda sidor av stammen, med ca 15 cm luftspalt, och koncentrerade. Jag nästan frågade, om meningen var att ge energi till trädet eller få den av detsamma, men tänkte bättre att inte störa.

Jag har den inställningen och erfarenheten att vi är intelligenta på olika vis, vi och de andra djuren. Jag har två katter…och inte är de dumma inte. De vet precis mina vanor och de kan riktigt driva med en om vill. Så även om de inte kan läsa räkna eller skriva, så har de sitt eget inbördes språk, och de vet även hur de ska prata med oss. Mina katter svarar mig när jag pratar med dem,( vi har en sorts tyst tråd mellan oss, där vi vet om vi är ledsna eller glada)  både med kroppen och med rösten. De jagar själv ( även om de inte behöver, eftersom de ju får mat av mig) Men jag skulle inte kunna jaga om jag blev tvungen, jag hade ätit grönsaker och inte djur…jag hade inte klarat mig en natt ute i kylan..det gör en katt. ( och de flesta andra djur) Vad jag vill säga är att vi människor är de som är minst anpassade till Moder Jord av alla varelser som finns. Iallafall så menar jag nu oss s.k "civilserade" människor. Jag tycker att det är fel att säga att djur är ointelligenta, de kan se oss precis som de vi är, är du en snäll person så vet de det, är du en rädd person så vet de det…