Då vill jag lyfta fram denna artikel som vi har på sajten som jag tycker säger mig mycket mer

Jag tycker de två sista sanningarna är lite lika, man brukar mer ( iaf som jag har hört) prata om de tre D som Buddha undervisade i och Kristus undervisade i tre I.

sedan vill jag fylla i… han inte det blev avbruten…

att visst är det begären som är lidandets upphov, helt klart, och lidandet har ett syfte att utveckla människan.

kan man bara kom till att släppa begären så är allt löst, men så enkelt är det ju inte, som man också brukar säga så är sjäölens enda "begär" tjänande… osjälvisk tjänst, det är det allt går ut på , dvs komma dithän…

Det vore intressant att få veta VAD som avses rent praktiskt i sanning fyra. Hur man ska slippa lidandet på vägen till nirvana.

Sedan är det en stor miss i artikeln om årtalet, det var ca 500 f kristus inte 2.500 år…  hoppas inte missen är i boken också

Enligt wikipedia så ska man :

Man uppnår nirvana genom att handla rätt, och att handla rätt inom buddhismen är att följa fem enkla moralregler: att inte skada eller döda, att inte stjäla, att inte vara otrogen, att inte ljuga och att inte använda droger. Man måste även följa den åttafaldiga vägen.

och den åttafaldigavägen är:

De ingående åtta dygderna delas upp i tre huvudavdelningar, vishet/kunskap, etik och meditation. Dessa tre delar skall praktiseras samtidigt, inte enskilt var för sig.

Vishet/kunskap (sanskrit: prajña, pali: pañña)

• Rätt kunskap: att ha tillit till den buddhistiska läran samt att förstå livet sådant det är, det vill säga de fyra ädla sanningarna.
• Tanke: Rätt åsikt - Innebär att man accepterar buddhismens lära om människans situation i världen. Dit hör de fyra ädla sanningarna och karmalagen.

Etik (sanskrit: sila, pali: sila)

• Tal: Innebär att du inte får ljuga, håna eller förtala någon.
• Handlande: Innebär att du inte får döda, stjäla eller ha ett olämpligt sexliv.
• Levnadssätt: att inte leva på ett sådant sätt att det skadar andra.

Meditation (sanskrit, pali: samadhi)

• Ansträngning: Innebär att du ska avhålla dig från starka sinnesrörelser och dåliga upplevelser och i stället fylla ditt sinne med goda upplevelser.
• Uppmärksamhet (engelska: mindfulness): Innebär en noggrann självkontroll, så att man alltid är medveten om vad man gör. Man ska vara medveten om sina känslor och bevara sin sinnesro.
• Koncentration: Den som helt försjunker i meditation över buddhas lära blir fri från allt som håller honom fast vid det jordiska.

Vill själv bara tillägga :

Man bör ju också veta att Budhha vid den tiden var säkert en 5-6 invigd om inte 7.
Så han visste ju att Kristus genom Jesus var på G och att Buddha mycket väl hade klarat den uppgiften som Kristus sedan skulle genomföra, fast Buddha visste att det skulle vara för tidigt att komma med Guds kärlek, det var Kristus uppgift, Buddhas var var mer att visa på Guds Ljus.

Det är väl därför som jag gillar vår egen artikel mer för den visar mer balansen som ska till  i utvecklingen…

Måste få peta in lite till

Att Nirvana eller Moksas som det heter inom yogafilosofin, är inte målet med andlig utveckling utan det är världstjänst! För den som vill grunna djupare på detta läs i artikeln Andlig psykologi.

PS. Nu lovar jag å hålla snattran i denna tråd… i alla fall en stund

Mindfulness rekommenderas varmt  mot panikångest, att lära sig iakkta sina tankar o känslor utan att tro att det är " jag" har förändrat mitt liv.En övning jag lärt mig är att se mig stå bakom ett vattenfall.Där står "jag", dvs det som är min rena kärna, och vattenfallet är mina känslor och tankar som forsar fram.Men "jag" kan stå kvar där bakom, helt lugnt och bara iakkta det hela men ändå veta att här står jag, fullständigt trygg oavsett vad som sker.Det fungerar även mot allmän oro.Det handlar om att bryta identiteten med sina tankar och känslor och i stället söka upplevelsen av den inre kärnan.När man kan iakkta sina känslor o tankar så kan de inte längre styra över en.

Eckart Tolle tycker jag beskriver synen på hur man frigör sig från lidandet med lite andra ord, men jag har läst en hel del om Buddismen och Tolles tankar fördjupade förståelsen av vissa aspekter för mig.Han trycker enormt på vikten av att vara närvarande HELA TIDEN, inte snurra bort i det förflutna/framtiden.Där ligger lidandet för många. Såfort man önskar vara någon annanstans än där man ÄR så skapas ett inre krig mellan sanningen och viljan.( igenkänningsfaktor vad gäller den andliga otåligheten ; )?)

En till sak oxå; ).En del "missar" att det man inte ska göra mot andra, ska man självklart inte göra mot sig själv heller(tala illa om,skada, förakta, såra,plåga, trycka ner, anklaga etc).Detta skrivs det sällan om… Dalai Lama säger i boken" Lycka" att självhat var ett okänt begrepp för honom .(En väldigt fin bok för övrigt, med många tänkvärda ord från Dalai Lama, som man kan läsa om och om igen.)

#4

Tack Marianne för att du upptäckte misstaget. Jag har korrigerat det i artikeln. Artikelförfattaren har nog tänkt för 2500 år sedan…

Ska läsa igenom era reflektioner och grunna lite själv.  Tack! för era responser.

#3

Som jag förstår det så är det genom att släppa taget om begäret efter olika saker som man slipper lidandet. Jag vill ha det så och så - jag vill ha det och det…

#5

Som jag ser det så är tiden på den här planeten en parentes i ens liv och att jag förnimmer mer att målet för min utveckling är universumstjänst om du/ni förstår vad jag menar. Att världstjänst är knutet till en begränsad grupp en begränsad tid och att det sedan utvecklas till universum- universumstjänst.

Jag har också förstått det som att Kristus och Buddha är mer som ett ämbete och inte personligt knutet. Att de som hade det namnet och den rollen har gått vidare i sin uppgift och andra tagit över ämbetet.

#4

Vad jag vet så står Buddhism för barmhärtighet, medkänsla och godhet = högre kärlek. Dalai Lama kan uttrycka den godmodigheten tycker jag som man får efter att ha uppnått sinnets och hjärtats rening genom att följa vishetens, dygdernas, etikens och meditationens väg.

Taoismen står för sanning. Vet inte så mycket mer om den vägen än att vikten läggs vid att vara sann och följa sitt sanna jag.

Kristus förde in Kärleksbegreppet till väst, var det inte så, via kristendomen. Men öst hade redan sin kärleksfilosofi i buddhismen.

Så har jag förstått det. Motsäger det något av det ni tror på?

#6

Ja, att inte identifiera sig med sina känslor och negativa föreställningar är verkligen viktigt! Då göder man inte dem längre och det är som du säger. då kan de inte styra en längre. Men det tar ett tag att komma dit. Först bara vara medveten i nuet på vad som finns inom en. Och det du beskriver som kampen mellan viljan och sanningen är väl just detta att ha begär efter något annat än det som finns här och nu, grunnar jag… Men är man hungrig så vill man ha mat… Och ja, det är viktigt att ha barmhärtighet gentemot sig själv.

Nog från mig!!

Har fortsatt tänka på detta. En annan tanke jag fick var att i öst har vi buddhismen och hinduismen som sprungit ur buddhism och i väst kristendomen. I Kina fanns det en halvgudomlig kultur där den under Tangdynastin 618-907 e. Kr nådde sin höjdpunkt. Alltså var människorna väldigt nära en gudomlig tillvaro där då och levde i stor samklang med det gudomliga. Hur såg det ut i resten av världen? Vad jag vet så var den inte alls så utvecklad och när Jesus kom så blev han t om dödad. Senare så kom Jesus kärleksfilosofi att spridas till människor som stod på en mycket lägre utvecklingsnivå än dem som buddhismen hade spridits till på sin tid, som jag ser det. Och kärleksbudskapet finns också inom buddhismen i form av medkänsla och barmhärtighet och att leva i enlighet med nobla dygder. Och någonting väldigt viktigt, kultivering. Utan kultivering ingen andlig växt då andlig växt sker genom omvandling av det lägre jaget. Kultivering finns även inom den esoteriska kristendomen.

Så i mina ögon så är det precis tvärtom. Buddha visade på Guds kärlek i en kultur som redan stod närmare Gud än vad den gjorde när och där Jesus kom. De som fick buddhismen stod på en högre utvecklingsnivå än dem som fick kristendomen.

Den här artikeln belyser tiden i Kina på 500-talet före Kristus, vid tiden för Buddhas liv på jorden.

Bian Que - mirakelläkaren