Då skulle det kunna vara så här:

Två personer, lika gamla och lever under liknande förhållanden. Båda röker väldigt mycket. Den ena har inte det minsta intresse för det andliga och den andra är väldigt positiv till sin andlighet.

Skulle då den person som inte är intresserad av andligheten löpa större risk att få lungcancer och dö i förtid?

Jag skulle nog vilja svara nej här, vi vet ju egentligen inte vem som har den mesta själskontakten. Bara för att man är andligt intresserad betyder inte per automatik att man då har mer själskontakt, det kan faktiskt också vara tvärtom.

jag brukar vara väldigt ödmjuk i sådana här fall att bedömma någons själskontakt, vi vet ju inte hundra vilket liv en själ kan ha valt för sin personlighet. Tiggaren kan ju vara längre kommen än prästen om man så säger…

Vet gör ingen

Men, man skulle kunna tänka sig att ju större själskontakt, iaf om vi snackar invigningsvägen så när man närmar sig 3 invigning o iaf "tagit" den så hänger man sig nog inte åt rökning.. själsgenomströmmningen är då ca 90% av personligheten…. man ÄR nästan själ….

Jag har då svårt å se själen röka och skita ner sin egen kropp om man så säger.

Jag har också svårt at se att man är andligt intresserad då vid den tiden, Man är andligt dedikerad och aktiv och praktiserar tjänande av mänskligheten och Jorden. Man lägger ingen större vikt vid sig själv alls….

Just my point

denna lilla ord förklaring som ju detta inlägg är komemr från KENTAURNET som man hittar i länkar under sajtens samarbetpartners.

Tack för svar - tyckte bara att jag ville spekulera lite i denna frågeställning.

Nu vet jag tyvärr inte vad du menar med 3 invigning men jag kan ju spontant hålla med om att i och med en andlig uppvakning så vill man inte skräpa ner kroppen. Men det kan ju också vara så att man har skräpat ner den under många levnadsår………..

Lite intressant är detta utifrån den tanke man har inom den kinesiska medicinen där man menar att en del av energin man föds med är arv och handlar om ens föräldrar och hur DE levt sina liv och tagit hand om sin energi (se tema på alternativmedicin ifokus). Det skulle ju kunna innebära att man bär med sig stopp i energin inte bara från de egna inkarnationerna utan även från föräldrarnas inkarnationer… puh, jag får väl erkänna att jag blir lite modstulen ibland om det verkligen är så att just jag ska städa upp bland generationer av negativitet och stop i energiflöden…. ska jag någonsin få må bra själv då eller består hela min lisvgärning i att städa efter andra…

# 4 - Det där hoppas jag verkligen inte stämmer! Huvvaligen, om man ska stå till svars för sina föräldrar.

Men å andra sidan så talas det ju om Arvsynd. Hittade en sida när jag googlade på detta ord

http://www.crossnet.se/kyrkor/brobyggarna/438.arvsynd.html

Jag tänker ibland på sambandet sjukdom och hur man mår i själen.

Det säga ibland att "Gud tar bara de goda" när någon går bort i en svår sjukdom t ex. En person som varit älskad och omtyckt för sin värme. En sådan person borde väl inte vara själsligt blockerad, eller?

är det inte också så att man kan få en sjukdom för att lösa upp en blockering i själen och på något vis komma till insikt?

Det finns också dom som healar familje karma och det är nog det som dessa båda handlar om som ni nämner.

jag vet att Paul Skorpen har kurser i just sådan healing. jag har lärt mig Ärekängelhealing men tyvärr inte fått tiden till att ta detta steget också

Man kan inte göra allt…

är man nyfiken på honom, så finns han under länkar theosis och han kommer  eller är i danmark vilken sekund som helst, se den gyldne cirkel isåfall

förväxla nu inte teosofi o theosis med, teologi för det är ju det som kyrkans präster studerar innan prästvigningen….

Har faktiskt gått igenom en sådan, i somras. Jag vet inte om det hände ngt i familjen, de var jag som mådde dåligt. Det är en behandling på 7 ggr med minst 14 dagars mellanrum. Det som healaren sa skulle ske det skedde också. Man får inte mer än man tål men man får det man tål. Jag gick med en tyngd i huvudet som inte släppte förrän efter näst sista gången. Då släppte det också rejält.Något blev förlöst men vad vet jag inte men man behöver inte veta alt. Men i efterhand kan jag säga att det var en upplevelse

Om dessa teorier stämmer, så skulle alltså min släkt vara väldigt "rena" eftersom jag sällan eller aldrig är/har varit sjuk. Ändå har jag både festat och rökt rejält under min levnad - dock aldrig hemfallit åt beroende. Har heller aldrig varit religiös åt vare sig det ena eller andra hållet, däremot sökare. Nja, jag tror nog att man får finslipa de där teorierna en aning för att få dem trovärdiga.. Vi har trots allt ett arv med oss i livet, alltså våra gener, som jag tror fortfarande styr de mesta i våra liv vad gäller vår hälsostatus. Däremot så tror jag benhårt på att vår själsliga status också påverkar vårt välmående i hög grad. Och teorin är väldigt intressant! ;)

#9

Jag läser och förstår möjligtvis fel .

Men vilka "teorier" får finslipas för att få de trovärdiga? Jag tolkar också det som att du lägger in detta att vara religiös åt ena eller andra hållet skulle vara en del av den "teorin" som ska finslipas?

Jag funderar på en annan sak här som någon skrev i en av "mina" trådar förut idag (kanske camilla). Hon skrev att ju mer vi öppnar upp och höjer vår vibrationsfrekvens, ju mer av det gamla lossnar och ska rensas ut ur kroppen och sinnet (detta är absolut min tolkning av hennes inlägg!!).

Detta medför rimligtvis en rad olika tillstånd, i viss mån sjukdom, men kanske i de flesta fall obalanser som stör hela systemet och yttrar sig som en rad symptom. 

Alltså skulle man kunna tolka år av utrensningssymptom som en frekvent pågående höjning av vibrationsnivån med dessa symptom som följd.

Det som känns både rimligt och troligt med den tanken är att det handlar just om symptom, sjukvården står handfallen då alla provsvar är superfina :) Här kanske vi även rensar ut  "arvssynden" och därför får vissa av oss det väldigt svårt.

#6 Den som uppnått kärleksfullhet kanske har gjort det som den lovat uppnå i detta livet? Inte alla liv är menade att vara långa. Många från stråle 2 t ex dör i relativt ung ålder.

Jesus dog när han var 33 år men vi minns honom och det han gjorde fortfarande.

Den här tråden skulle jag vilja lyfta fram… den intresserar mig enormt med tanke på min skröpliga fysiska hälsa…

Kan det vara så att man själv genom sin blotta vilja kan starta reningsprocesser, eller hur funkar det?

 När tankar, känslor eller den fysiska kroppen bjuder motstånd mot det som är själens syfte i en given inkarnation uppstår det en sjukdom i den delen av personligheten som är svagast. Ingår den fysiska kroppen i personligheten?

I så fall finns det ingen del av min personlighet som är stark… utom immunförsvaret :) eller så är jag sååååå ångt ifrån mitt syfte så att själen håller på att bryta ner hela kroppen för att få mig att fatta…???

Vad skulle du uppfatta som ditt livs syfte?

Bara du vet svaret.

Nej jag vet inte svaret… har ingen aning alls och det tar och har tagit mig enorma mängder energi att försöka se och/eller förstås mitt syfte. Har grubblat i åtminstone 20 år… nej mer…

För några kan syftet just vara att ha barn. Kan det vara så för dig?

:) om syftet med det är att tappa bort sig själv och all egen energi fullständigt i den totala tjänstgöring och drunknandet i det ansvar det innebär att ha barn…

#17: Låter definivt inte som ett lovvärt syfte .

Men måste man ha ett uttalat syfte? Kan inte syftet vara att existera? Om inte "syfte" här betyder "personlig vision", alltså. Och om det inte betyder det, vems "syfte" skulle det då vara?

Hoppas att någon kan svara på det.

jag tror att alla har ett syfte men jag tror inte alltid att det är riktigt vad vi menar med syfte… För mig är inte personlig vision detsamma som syfte.

#19: Vem skulle då ha syftet med oss, om inte vi? Den där högre planen?

vet inte, jag bara tror att vi föde s.a.s. med någon form av kunskap eller begåvning/talang som det är meningen att vi ska odla, utveckla och använda under detta liv. Det kan vara vad som helst… allt från en karriär till en hobby i tysthet, men det är något vi behöver hålla på med för att må bra.

#21: Då menar vi nog samma sak med olika ord: något vi behöver hålla på med för att må bra. Det tror jag också på. Enda sättet att hitta det är kanske att prova och se om det fungerar. För mig är det jorden och djuren.

Ja, det tror jag är syftet :) En del har andra syften som handlar om jobb, men det gäller att hitta sitt eget. Men hur hittar man det då?

Jag tror att det är hundra ggr lättare att hitta ett syfte när man jobbar och "gör rätt för sig" … jag tror att vi sjukskrivna  har så svårt att värdera oss själva så vi ser inte syftet med livet…

Jag åtminstonde har en inre strid om att jag faktiskt ändå är värd att göra saker som ger mig energi och mening… Det är ju bara genom att få lite inkomster i livet som jag kan komma på fötterna igen och börja jobba!

Alltså jag måste jobba hårt med mig själv för att ge mig tillåtelse att bara få njuta när jag kan och bara göra saker som ger mig energi….

Det är verkligen bedrövligt att man känner så! Men jag vet hur det känns, folk runt omkring är ju inte så sena på att kommentera om man är hemma och "latar sig" hela dagarna. 

Men mitt största problem är att överhuvudtaget komma PÅ nåågot som är roligt och som ger mig energi. Tidigare har ju träning i olika former varit mina energikickar men kroppen stenvägrar ju allt just nu och jag är inte mänska att komma på något jag tycker är kul som kan fungera….

Men syftet kanske är just att ta hand om de nära och sig själv?

Jag har också längre sjukskrivningar bakom mig. Man måste inte presera jämt.

Det där att inte hitta energi att ens leta efter energigivande sysslor känner jag igen, men inte ens när jag var som sjukast ifrågasatte jag någonsin min rätt att leta.

Hoppfull, kan det vara så att du hittar en glädje- och energikälla i att INTE göra? Kasta ut barn och blomma och vara i fred i ditt eget hus, som du väl skrev någonstans. Bara att få vara ensam på en fläck där man är förankrad kan betyda så otroligt mycket. Om inte annat kan du få en chans att känna efter vad du ska söka efter.

Men jag vill inte prestera, jag vill göra något som är kul och inte bara ta hand om alla hela tiden… men ta-hand-omandet tar ALL min energi så det räcker inte ens till mig själv det som blir kvar… känns ofta som om jag drunknar i allt ansvar och kvar blir bara ett tomt ekande orkeslöst skal…

Jo, det ligger en del i det Gronstedt, när jag skilde mig och flyttade till egen lägenhet för 13 år sedan så njöt jag verkligen av MITT eget liv och hem mellan varven de förväntade skamkänslorna för att jag njöt av att barnen bodde hos sin pappa…  Det var en helt underbar tid och jag vet att jag sannolikt skulle må bättre av att bo själv, men det vill jag inte…  Jag älskar ju min sambo och mina barn och vill vara med dem men mitt behov av eget utrymme är nästan lika stort. Det där med att börja om och skaffa ett barn till, vilket jag ju inte hade tänkt, tog allt… där tog det slut liksom…

#29: Go, girl, go! De kan gå och beta själva en stund - så DU får andrum att leva i. Hur ska man annars kunna orka?

Hehehe, jaa egentligen skulle jag behöva en egen lägenhet/stuga dit jag kunde fly och bara få vara ifred… äta det JAG vill och lyssna på det jag vill, när jag vill :) sova när jag vill och vakna när jag sovit färdigt :) Allt jag gör idag är för familjen, allt… för när allt det är gjort orkar jag inte med mig själv längre. Hm, det kanske är knuten…

#32: Ja, jag tror det mycket väl kan vara så - när man aldrig får vara ensam skaver varenda molekyl på själen till sist! Jag tvivlar på att jag någonsin mer kommer att flytta ihop med någon, jag står inte ut med det.

Om man tror att det handlar om blockerade energier, så kan det ju vara så att man aldrig hinner känna efter hur energierna borde strömma, hur "må bra" egentligen skulle kännas, om man aldrig någonsin i helvete kan slippa "allting runtomkring".

Hahaha, ungefär ganska precis exakt så känner jag mig. När det tredje barnet kom, som jag för säkerhets skull, bland alla mammapoliser som läser här, ska säga att hon är en gåva som ger mig glädje varenda dag!! Så återkom detta med att aldrig ha en minut för sig själv… det konstiga är ju att jag är sjukskriven och är här hemma ensam hela dagarna men det hjälper inte! Ska faktiskt luska i detta och se om jag kan hitta ett eget retreat!!

Egen tid. Prioritera om, prioritera dig själv högre.

Vad skulle vara roligt för dig just nu?

Något som är bara mitt tror jag… något som är bara för mig och som inte alla andra har företräde till.

Gör en lista på fem olika saker som skulle vara roliga. Gör en varje dag i en vecka.

Ojojoj, om jag skulle göra saker varje dag skulle jag inte klara något mer alls därutöver :) Det räcker för mig att åka till stan och handla/käka lunch/ gå på biblan, alltså en av de sakerna, så ligger jag minst en dag efteråt av utmattning och värk :) Men en sak per vecka kanske vore genomförbart… fast då på bekostnad av något annat som någon annan måste göra istället.

Att vara ensam hela dagarna räcker ju inte långt, när äggklockan står på för att börja med middagen och tvätt ska klaras av under tiden. Friheten att äta när man är hungrig och ge fan i allt vad matlagning heter dessemellan, friheten att gå i säng när man vill sova, inte när man måste släcka för att andra ska orka upp - jag kan inte leva utan den!

Något som är "bara ditt" tror jag skulle vara otroligt befriande för dig (med risk att låta som en utvecklingscoach ). Det kan vara så lite som att upptäcka att en viss fläck i trädgården är ovanligt vindskyddad, eller att upptäcka att ett träd i grannskapet ser roligt ut från ett nytt håll - och så inte tala om det för någon. Att få ha en liten glädje som är bara, bara min betyder så oerhört mycket.

Vet du Gronstedt, jag surfade runt lite och hittade ett torp till uthyrning för 6000:-/år ca 10 mil härifrån… Det vore liksom helt suveränt!! Det kunde vara "mitt tillhåll" men oxå för de andra att åka till om man känner för det… Mejlade och frågade direkt!!

Tack för att du är så fri i din tanke och inte har fastnat i familjegarnet… det finns mycket ångest och samveten i detta med att få lov att vilja ha något eget när man "skaffat" barn, för det skulle man minsann ha tänkt på innan…

*håller tummarna för ett andningshål i tillvaron*

Åt oss alla!

Jag tror många tror att livs syftet dharman ska vara så himla märkvärdig… jag brukar säga att  för vissa kan syftet "endast" vara att överleva…. dvs inte ta livet av sig…

Men herregud… vilket meningsfyllt liv!!

jooo kan tyckas meningslöst… men kan vara världens uppdrag ifall man upprepade gånger "misslyckats" med det…

 men det är vad jag tror…

Så är det ju så Hoppfull att det är otroligt intensivt och jobbigt att vara hemmafru, inte blir jobbet lättare med mindre krav för att man är utbränd också….

Man får ingen tid eller ork över till att hämta andan….vi borde lämna över allt till papporna och bara ta igen oss någon helg då o då.

Hoppas du får torpet!!!!! Superbra ide! ….lite vin på kvällen …vacker musik …tända ljus och en go bok…  morgonkaffet i solen på förmiddagen… i hängmattan… då kunde du hämta lite energi kanske?

*tummar hålles för torp*

Blev inget… det var redan uthyrt… :(  Annars tror att det vore rena medicinen för mig faktiskt…

vad synd… kanske finns nått annat?

Jaa, jag tror att jag kommit på något viktigt här. Jag har verkligen inget som bara är mitt, inget socialt sammanhang (inget jobb och inga vänner), inget fritidsintresse som jag klarar att utöva osv. Jar är dessutom alltid omgiven av barn… och det tar knäcken på mig, att aldrig få ens höra sina egna tankar, att atändigt vara på alerten för andras behov. Jag finns således bara till för andra… det är som en ständig output utan input!

Ska prata med sambon så kanske han kan tänka sig att annonsera… ett torp mitt i skogen, långt från allt, med ytterst enkel standard vore lysande tycker jag!!

Lycka till!

Tack :) Vi letar tillsammans nu.

Kram och lycka till, detta lät verkligen som en oas för dig!

Här var den!!

Jo, jag har läst den här innan men min fråga handlade mera om ifall man inte behöver ta hand om den fysiska kroppen lika mycket som de andra…

Jo det vet jag, fast vi berörde ju detta med de inre kropparna och varför jag iaf just nu ser de som något viktigare….

Louise Hay satt på Oprah show igår och menade att hälsa kom av meditation och att äta bra.

Så ser nog jag det också. Kroppen behöver sitt i form av bra bränsle precis som själen behöver meditation.

balansen är nog viktig också att veta när fokuserar man på vad… eller urskiljning heter det då viss  *fniss* mitt favvo ord…

LaUna Huffines brukar uppmana till daglig motion för att befrämja hälsa.

Vitalitet på alla plan kräver lite medvetenhet också.

(Jag är otroligt laaaaaaaat när det gäller just motionen, men nu ska jag ju få en bantningsoperation så nu blir det en rejäl förändring.)