Om man har en tolvårings kropp åker man in för pedofili! Skämt åsido, om man har en tolvårings kropp kan man inte rimligen vara särskilt vältränad. Ännu ett exempel på att kvinnor ska förminska sig själva för att duga, inte bara intellektuellt och emotionellt utan kroppsligt också.

*inte hugger väl Grönstedt på det här med könsrelaterade frågor?*

Hahaha, det enda viktiga är ju att inte ha större kropp än barn i den ålder… size zero, som så många Hollywood-stjärnor strävar efter, har ungefär samma midjemått som en normalbyggd åttaåring! Inte konstigt att folk känner sig misslyckade och blir sjuka…

Är det verkligen så fel att se så gammal ut som man är….? Eller är hon själv ute efter en tolvåring …?

Jag tycker att man ska se ut så gammal som man är… men vad är det då???  

Exempelvis så blev nästan allt mitt hår grått på bara några månader när jag kollapsade för några år sedan. Jag var då strax över 30 och jag får väl erkänna att jag tycker verkligen inte att det är kul att vara nästan helt vit i skallen… men det är ju så det är för mig (nu tonar jag såklart håret men ändå…).

#4: Fast en ung kvinna med grånat hår är rätt sexigt i sig …

Nix pix… inte jag i alla fall. Jag kan iofs tycka att det är ganska snyggt på andra… men det är liksom en annan sak… Sen var det nog det att det kom så fruktansvärt fort, jag hann inte vänja mig vid det.

Alla andra är så vackra som dom är,så perfekta, varför är vi inte det i våra egna ögon….

Att vara nöjd med det man har är en nyckel för mig. Vara sitt bästa jag där man är idag.

Det är mitt ideal.

Schysst inställning… dit har jag nog en bit… när det gäller utseendet i alla fall. I övrigt är jag visserligen frustrerad över min fysik men tycker nog att jag gör så gott jag kan :) (oftast).

#9: Utseendet har inte stor betydelse i mitt liv, annat än när andra ger sig på mig för mitt utseende, eller när jag får för mig att de gör det. Annars är det nog att jag inte luktar på normalt umgängeshåll och att inget viktigt hänger utanför . Just den biten har jag faktiskt sluppit undan!

:) och för mig har det varit en extremt viktig bit… jag tror att det hör ihop med att jag varit överviktig "jämt" utan att äta för mycket eller träna för lite. Dessutom har jag ett syskon som hela mitt liv talat om för mig att jag inte duger som jag är… om jag bara går ner, om jag bara tränare mer, om jag bara byter skor, om jag bara plockar min ögonbryn, byter klädstil, byter umgänge osv osv. Jag har aldrig dugt och h*n äger ju alla rättigheter i familjen. Jag vet att jag inte ska bry mig om henoms åsikt men det är så djupt inristat i mig att jag inte duger utan är ful och fet så jag lyckas inte få bort det helt.

Nu har jag ändå kommit så långt så att jag tycker att jag är helt normal (bortsett från vikten då, men det går ju inte att åtgärda) och inte fulare än alla i världen!

Jag har varit överviktig sedan jag började på dagis egentligen, och det är den enda punkt där man kan komma åt mig rörande utseendet. Inte så mycket att jag blir ledsen för att jag är tjock, men jag blir ledsen dels för att det ger asätarna en angreppsvinkel och dels för att folk känner att denna ointressanta aspekt är så viktig att den skymmer själva mig.

Men jag har haft föräldrar som ställt krav och uppmuntrat och som aldrig satt utseende högt.

aha det är det vi ska sträva efter att se ut som tolvåringar,nä skojade bara tragiskt att hon inte insett att det faktiskt finns andra värden här i livet ,suck….Det känns som betydligt viktigare med en inre harmoni….vi duger som vi är //kram Maria

Alltså jag tror att jag blir ledsen för att tjockhet är så oerhört starkt kopplat till karaktär… det gjorde ju att jag piskade upp min karaktär till oanade höjder… jag åt nästan bara grönsaker till slut och tränade som en vansinnig men var lika rund ändå… och fick givetvis höra att: du kanske skulle motionera lite… äta lite mindre kakor kanske (jag som inte ens åt kakor…). Läkarna skyllde alla mina symptom på min vikt och sa att jag måste äta mindre och träna mer osv osv osv. Klart att man aldrig kan duga då…

#14: Jo, jag har också råkat ut för just detta. Även om jag skaffat mig mina kilon genom att äta fel, har det visat sig totalt omöjligt att få bort dem genom att äta "rätt" (tallriksmodell, fettfritt etc.). Fast jag blir förbannad och tycker det är fel på alla som tycker så dj***a dumt, inte på mig. Lite för mycket av den åsikten ibland  …

På sådana här fora ser vi ju inte varandra, så vi här tycker vi om folk (eller inte) av andra orsaker än huruvida ögonbrynen är plockade. Det känns skönt!

jaaa… detta är ytterligare en av mina käpphästar… denna utseende fixering.

också överviktig…

kul ord förresten över viktig = skit viktig, gör viktig ;)

Hahaha, ja jag tycker om folk även när jag ser dem, oavsett utseende, om de är trevliga… sen är det ju lite av ett socialt handikap med kläder mm. Jag är dessutom inte mer än 155-156 cm så redan att hitta kläder som normalviktig är knepigt… för att inte tala om hur det är nu…