”Vi är energi” är en fras jag ofta hör människor säga,
särskilt i andliga sammanhang.

Och visst kan det låta både vackert och fint.

Och på ett sätt är det ju också sant,
att allt är energi, att vi i vår djupaste form är energi.

Precis som ett bord och en stol
i sin djupaste form också är energi.

Men det betyder inte att det är vad vi verkligen är.

För vi är inte vår djupaste form.
En form är fortfarande en form.

Och energi är fortfarande något som framträder,
precis som kroppen, tankarna och känslorna.

Något som förändras, rör sig
och som vi kan observera genom dess uttryck.

När vi slutar identifiera oss med kroppen,
men i stället börjar se oss själva som energi,
har vi egentligen bara bytt ut
en identifikation mot en annan.

Och det är fortfarande att begränsa sig
till något som framträder.

Men det jag verkligen är,
och som jag ser alla människor som,
kan inte begränsas till någon form alls.

Inte ens till energi.

Så det handlar inte om att hitta
en ännu djupare form att identifiera sig med.

Utan om att se att det vi verkligen är
aldrig har haft en form.
Och inte heller är något som framträder.

Och då faller också hela idén bort.
Idén om att vi skulle vara varelser av energi
som vandrar från kropp till kropp.

För det vi verkligen är
har aldrig rört sig ur fläcken.

Man kan säga att det vi verkligen är
är samma formlösa medvetande,
samma gränslösa varande,
som lyser genom miljarder olika
tillfälliga former samtidigt.

Men det är inte formen som är du …