En dag utan jaget
Jag kom just att tänka på det här om hur viktiga vi människor tar oss själva.
Det handlar nästan alltid om min vilja, min väg, min sanning. Om det jag tycker om och inte tycker om, om det som gör mig glad och det som gör mig ledsen.
Vi blir så lätt arga, upprörda, besvikna eller kränkta och ofta bara för att vi tar oss själva på alldeles för stort allvar. Det är för att vi inte riktigt sett igenom illusionen om jaget, det vill säga att jaget egentligen bara är en illusion, något som inte existerar på riktigt.
En bra övning för att släppa taget om jaget och se igenom den här illusionen är att under en hel dag försöka att inte tänka i jag-form överhuvudtaget. Träna på att observera världen utan att ständigt referera allt till “jag”, “mig” eller “mitt”.
Det är en kraftfull övning, eftersom den direkt utmanar vår vanliga identitet. När vi släpper “jaget” blir våra upplevelser mindre centrerade kring personliga behov, rädslor och önskningar, och vi kan uppleva världen mer som den faktiskt är.
Utan ett jag finns där inget jag som blir kränkt, upprört eller argt, men förstås heller inget jag som vill lysa, göra sin röst hörd, ha rätt eller vara duktig.
Det är en slags frihet, både från det ena och det andra.
#0:
Ojdå, en hel dag? Då får man väl meditera en hel dag. 😊
#1: Ja, typ något sådant 😄
#0: Väldigt fint skrivet och väldigt väldigt svårt att uppnå i en värld där jaget är den stora aktören på livets teater scen.
Känns på många sätt ouppnåeligt i denna värld…..Där händelser skapar känslosvall genom den osynliga känsloetern - om det nu finns något som heter så?🤔
Men jag tänker att det inte skadar att fråga sig själv - Vilka stridigheter mitt jag kan tänka sig att undvika. 😇
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
- Redigerat 2025-12-06 17:50 av Stjärnskott
#3:
Tack! Ja, jag håller med om hur väldigt svårt det är. Men samtidigt tänker jag att redan idén eller föreställningen om “en dag utan jaget” kan väcka insikter. Den kan få en att titta inåt och fråga sig: vad är egentligen det här jaget?
Just därför skrev jag en hel dag och inte en stund — för att visa att det här inte bara är något man gör sittandes en kort stund med stängda ögon, utan något man kan bära med sig medan man diskar, vattnar blommorna och rör sig genom vardagen. Meditation kan följa med oss genom dygnets alla 24 timmar. 😊
"Men jag tänker att det inte skadar att fråga sig själv - Vilka stridigheter mitt jag kan tänka sig att undvika."
Vilken jättebra fråga att ställa sig själv. Tack för den 💚
Vilket intressant inlägg om jaget. Tänkte dela in det i två, Ego jaget och ett balanserat jag. (Fast det är jaget iaf.) Men ett balanserat ego, blir ju ett givande och tagande. Får man inte som man vill så är det ok. Medan ego jaget ( Trump jaget) ska bara ha rätt.
Brukar observera mig själv, när någonting lumpet har kläckts fram i all hast.
Livet är ett långt lärande.
Vilka stridigheter mitt jag kan tänka sig att undvika." Ja, det är en nyttig fråga till sig själv att ställa Stjärnskott. 💚
- Redigerat 2025-12-07 11:25 av Gråeld
#5: Instämmer till fullo. Livet ett livslångt lärande *om man vill och kan förmå sig *
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#5: Precis, ett balanserad ego är det bästa. Inte för stor och inte för litet 😊
#0:
Måste också säga, att detta känns lite ouppnåeligt i dagens värld. Men varför inte sikta mot stjärnorna? (och åtminstone kanske hamna i trädtopparna).
Och det var ju Osho som sade att hela livet kan vara meditation..😊
#8: Det är inte hur bra vi lyckas eller inte lyckas som det handlar om, utan det handlar mer om själva "försöket", eller du vet vad jag menar, "att försöka" är inte riktigt rätt ord, eftersom det snarare handlar om ett icke-görande än om ett görande, men som sagt, så är det inte en fråga om hur bra vi lyckas, utan om hur bra det är att under en hel dag ständig uppmärksamma sig på jaget, att iaktta det, se det i action, lägga märke till när vi faller tillbaka in i identifikationen, att påminna sig om jaget när det är där igen och att och om igen gå tillbaka med uppmärksamheten till observationen igen, där vi iakttar och ser i stället för att referera till "jag", "min" och "mitt".
#9:
Ja, jo. Så är det ju förstås..ungefär som i "sittande meditation"..där det heller inte handlar om att lyckas eller misslyckas.
#10: Exakt 😊
Starta ny diskussion