Tankar, och tankestormar
Har skrivit ännu ett litet kapitel till min bok… Och jag kan inte låta bli att posta texten här också..😔😊
Det kan vara vissa perioder, eller stunder, då tankestormar kommer och går inom en, som att de går i vågor. Ena stunden är man tyst och stilla inombords, sen kommer det en tankevåg, eller tankestorm, av mer eller mindre styrka. Den kommer, visar sig, och sen försvinner den.
Om tankarna i stormen inte har så stark dragningskraft, så kan man bara observera tankarna komma och gå. Genom att göra det, och inte identifiera sig med dem, så ebbar stormarna ut, och till slut lämnar plats åt den inre tystnaden igen.
Börjar man å andra sidan att identifiera sig med tankarna i stormen, så bjuder man på något sätt in fler att komma, och helt plötsligt är medvetenheten så identifierad med tankarna att man slutar att ens vara medveten om att de kommer och går. Man blir på något sätt dessa tankar, och lidande och omedvetenhet uppstår.
Här är medvetandeövningar som meditation användbart. Den får en ganska snart att bli medveten om dessa tankestormar, och ”tanketåg”. Därför tänker jag att man ibland kan uppleva att sinnesaktiviteten ökar när man för första gången börjar meditera. Man blir alltså mer medveten om att man har alla dessa olika tankar, när man kan börja observera dem, få distans till dem, och avidentifiera sig till dem. Man är inte längre dessa tankar, och man blir medveten om just det.
När mängden tankar minskar, så kan man lättare urskilja dem från varandra
På den andliga vägen kan det ske att tystnaden inombords växer så pass mycket (vilket egentligen är kärnan av ”andlig utveckling”) så att man tydligt märker att mängden tankar har minskat. Det kan nog komma gradvist, så att det är svårt att riktigt upptäcka, eller så händer detta från en stund till en annan.
För just mig så blev det som det sistnämnda. Från en stund till en annan, kunde jag märka att mängden tankar hade på något vis minskat till kanske 30 % av vad de tidigare var. Jag hade lättare att se, och urskilja de olika tankarna från varandra. Det var inte längre ett ständigt, oavbrutet brus av tankar inombords, eller att ”den inre rösten” aldrig tog en paus.
Detta kan, och gör också så, påverka hela ens tillvaro, både inre (så klart), och yttre. Detta på alla möjliga sätt, från det stora till det lilla.
#0:
Fin text där du beskriver på ett bra och förståligt sätt! 👍
Jag undrar om det också skulle kunna vara så, att man bara får intrycket av att tankarna ökar när man börjar med meditation, eftersom man förr inte var medveten om mängen av sina tankar?
#1:
Tack! 😊 kul att du gillar den.
Precis, det var egentligen så jag menade när jag skrev, just att man får intrycket av att tankarna ökar, fast det egentligen är så att man bara blev medveten om att de redan var där.
Jag får omformulera mig lite i texten till boken, om det var så att just det inte gick fram.🤔
#2:
Egentligen skrev du ju också att man upplever att sinnesaktiviteten ökar fast det är inte samma som att den verkligen ökar. Det var nog jag som tolkade det så att den verkligen skulle öka.
#3:
Ok, det var ju bra. Men jag förtydligade det lite ändå i texten till boken.😊
#4:
Ok, fast det var nog min "covid-hjärna" som inte var riktigt uppmärksam. 😄
#5:
Jag förstår..😄
#0: Fint skrivet och bra förklarat 😊
#7:
Tack😊
Ville bara säga på denna trådens ämne att idag när jag kom hem, så kände jag mig mer eller mindre identifierad med mina tankar och känslor. Sen när eftermiddagstimmarna gick, så övergick tankarna till att komma i vågor. Ena stunden var jag inne i tankarna… För att nästa stund komma på mig med det, vilket gjorde att tankarna försvann när de observerades på distans… Och tankevågorna kom i mindre och mindre "frekvens"… För att sedan i stort sett sluta komma. Stormen ebbade ut, och med tiden blev jag "som vanligt" igen.😊
Tillägg:
Vore lite intressant att veta om någon annan emellanåt kan uppleva det samma, som jag förklarade i föregående inlägget, med tankevågor/stormar.
- Redigerat 2025-10-20 19:55 av snowy00
#10:
Jag brukar inte analysera sånt så detaljerat. Kommer tankevågor, så kommer dom, precis som att dom försvinner igen. Jag låter dom helt enkelt dra förbi. Kastar du en sten i vatten, uppstår vågor. Men så länge du inte kastar fler stenar i vattnet kommer dom att ebba ut av sig själva.
#11:
Ok 😊
De stormande tankarna sveper med sig hela existens - Livets alla toner och nyanser - alla höga berg och djupa dalar - alla knivigt svåra vägar - där livsmodet slåss för sin rätt till existens - tankestormarna som får oss att tro att det är detta Livet ger - där frossas - ältas och mals tankarna om och om igen.
Från pluss till minus
Till kärlek och hat
Alltings skiftning i en raljerande fart……
Faktum är att jag blir matt av att skriva det men det är vad jag en gång i tiden trodde att livet var. Känslor på ett stormande tankehav
som spillror av nått som inte ville släppa sitt tag………
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#13:
Ja, man kan bli helt matt av att tänka för mycket. 🙂 Det beskriver ganska bra hur jag känt mig det senaste dygnet. Men men, nu har det lugnat sig.
Tack för att du delar 😉😊
Som stormen river öppet hav. En säkerhetsventil som går igång, där uttryck utifrån stängs ute. För att inte koka över, man blir väldig mossig i huvudet.
Låter stormen ebba ut, till stiltje råder igen..
#14: Vasse go. 🐬
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
Starta ny diskussion