Ett andligt uppvaknande är ofta smärtsamt och hos många var utlösaren en livskris eller en händelse som skakade deras liv.

Ett par exempel:

Eckhard Tolle hade en djup depression när det hände.

Osho strävade efter upplysning men blev inte upplyst innan han gav upp allt som var viktigt i livet, hans andliga väg.

Byron Katie Hon låg i sängen i djup depression och självhat när hon en dag upplevde en total förändring i medvetandet.

Ramana Maharshi led av en intensiv rädsla för döden.

Mooji förlorade sin syster och gick igenom en period av sorg och sökande när han träffade en lärare som hjälpte honom att vakna till sin sanna natur.

Gangaji mötte sin lärare Papaji efter en period av sökande och personlig kris.

Jeff Foster: Efter att ha varit djupt deprimerad och suicidal som ung fysikstudent, upplevde han ett uppvaknande som ledde till en radikal acceptans av livet som det är.

Det verkar som att när livet skakar om oss tillräckligt mycket, kan det skapa en öppning där det gamla jaget släpper taget och något djupare får komma fram. Det är en sorts inre kapitulation som buddhister kallar satori. Så gick det också för Fata Morgana och mig.

Sorg, förlust eller trauma tvingar oss att konfrontera livets djupare mening, vilket kan leda till ett skifte i medvetandet. I krisens intensitet kan tankarna tystna tillfälligt, vilket ger plats för en mer direkt upplevelse av nuet, något som Eckhart Tolle ofta beskriver som kärnan i upplysning.

Det är som om motståndet mot livet, mot smärtan, mot kontrollen släpper och i det släppandet uppstår något nytt: stillhet, klarhet, närvaro. Det är ofta just när vi når gränsen för vår upplevda kapacitet, när vi "ger upp" på ett djupt plan som något större kan ta över. Många andliga traditioner talar om detta.

Några ord från upplysta som beskrivit detta:

Eckhart Tolle: "I couldn’t live with myself any longer. And in that moment, a question arose: Who is the ‘I’ that I cannot live with?"

Byron Katie: "I discovered that when I believed my thoughts, I suffered, and when I didn’t, I didn’t suffer."

Smärta är alltså inte bara lidande, utan en chans att vakna upp. Det är smärtan som formar oss, som gör oss starkare och som är en motor för utveckling.

Tänk om man skulle leva livet utan att ha problem, utan att erfara smärta och lidande, vad skulle vara motorn för utveckling?

Upplysning är inte reserverad för mystiker eller gurus. Den kan ske i vardagen, i smärtan, i tystnaden, i förlusten. Och ofta är det just när vi slutar kämpa som det verkliga uppvaknandet sker.