Tack för denna tråd.
Väl formulerad och lättbegriplig.
Den talar till mitt inre

#1:

Tack för berömet! 🙂 Du har, som jag ser, ett öppet hjärta och vet vad jag menar. 😊

#2: Tack!
Jag tror ju att du kan ha rätt.
Jag har också väldigt svårt för det här med vetenskap och bevisföring.
Nu menar jag inte att det är nått fel med detta.
Det är tur att det finns folk som är vetgiriga, som kan och vill mäta och ta reda på.
Nej, utan det är nog mer som att det tröttar ut mig. När jag ska försöka mig på att läsa vetenskapliga artiklar och att resonera, förklara, försvara osv.

#0

Vilken bra text. Du beskriver det väldigt fint hur hjärta och förstånd egentligen kompletterar varandra, snarare än att stå i motsats till varandra och att vetenskap och andlighet inte behöver stå i konflikt. Snarare är det som två språk för samma verklighet. Vetenskapen undersöker det mätbara, andligheten erfar det omätbara. Båda är sanna, fast på olika sätt. Precis som du skriver "vet" hjärtat på sitt sätt 😊

#3:

Själv försöker jag att hålla balans mellan hjärta och förstånd. Jag är hemma både i det vetenskapliga och i det andliga och tycker att både det ena och det andra är jätteintressant.

Redan som litet barn ställde jag frågor till de vuxna som t.ex. "var slutar rymden och vad kommer sen?" Jag funderade på vad liv egentligen är och det var frustrerande att "de kloka vuxna" inte kunde ge mig tillfredställande svar.

Därför började jag min egen upptäcktsresa som jag fortfarande befinner mig på och ju mer som jag lär, ju mer nya frågor uppstår, så det är en resa som aldrig tar slut. 😊

#4:

Tack! Ja precis. 😊

#5: Fint! 🙂

#7:

Mitt motto är att verkligheten inte är beroende av vår förmåga att leverera empiriska bevis för den, men att man varken ska tro på der obevisbara eller avfärda det kategoriskt. Kan man inte bevisa, kan man ställa frågan om man kan motbevisa det. Kan man motbevisa det är saken klar. Annars är det en olöst gåta.

För det andliga finns det inga empiriska bevis. Men är inte själva livets existens en sorts bevis att existensen går utöver det som kan bevisas? Vi ser att vi lever och vi kan förklara de biologiska funktionerna. Men vi vet inte hur det kan komma att liv existerar. Vi vet inte hur livet började och av vilken anledning och vad som var orsaken. Men ändå existerar livet.

Det finns saker som man för sig själv kan erfara, utan att man kan bevisa det för andra. Men man måste vara på sin vakt att man inte lurar sig själv. Det är bara förståndet som kan lura sig själv, men inte hjärtat. 😊 Konsten består av att lära kännna skillnaden melllan när förståndet talar och när hjärtat talar.

#0
Tack för ett intressant inlägg. Tänk bara en gång i tiden då religionen var allrådande. Och vetenskapen i sin linda.
Det är alltid bra med en dualitet.

#9:

Ja, religionerna var aldrig intresserade av sanningen. Ett exempel är vad dom gjorde med Galileo Galilei.

#0: Jag kan börja med att säga att jag är nyfiken, så därav frågorna. Jag gillar att få se andra personers perspektiv och gillar att försöka förstå saker. Så jag är inte här med målet att leta "fel" i det ni säger, utan här för att lära mig lite mer.

Vad mäter man exakt när man mäter aura? Det råkar inte finnas någon artikel där? Det jag har i huvudet är att det är lite som med om man kopplar upp växer med sladdar och använder deras elektriska impulser och strömmar för att skapa ljud?

Hur jobbar man med andlig utveckling för att bli frisk? Är det via dessa energier eller jobbar man med att lära sig förstå sig själv bättre och utgå därifrån?
Och vad är begränsningarna? Båda fysisk eller psykisk hälsa.

Jag befinner mig själv i en hobby (plantor) där mycket inte är utforskat och där mycket baserar på teorier eller efterkonstruerade historier. Där är det mycket att testa sig fram eller lära sig av andra som testat och sällan noterat sina försök.

#11:

Jag svarar dig i morgon, eftersom jag strax måste fara iväg och kommer först tillbaka på kvällen. Det blir ett längre inlägg, så tiden räcker inte just nu.

#12: Det är lugnt, jag uppskattar att du är villig att ta dig tiden. :)

#13:

Jag tar mig gärna tiden om jag ser att någon är intresserad. Jag delar upp mitt svar i 2 inlägg. Ett för aurafotografin och ett för hur man med hjälp av andliga energier kan förbättra sin hälsa.

Börjar vi med aurafotografin:

Det finns olika system, bättre och dyrare och billigare som inte är lika bra. De bättre system mäter fler parameter än de billigare. Men jag vet inte vilka system som mäter vad och tekniken är ganska invecklad. I alla fall lägger man handen på en sensor som mäter.

Tekniken är inte helt min grej, så jag frågade copiloten om hur tekniken funkar och vilka parameter som mäts helt allmänt och fick det här svaret:

Elektrodermal aktivitet (EDA) Mäter hudens elektriska ledningsförmåga, vilket påverkas av svettkörtelaktivitet och anses spegla emotionella tillstånd.

Hudtemperatur Temperaturförändringar i handen kan indikera stressnivåer eller avslappning, vilket kopplas till energiflöden.

Energetiska resonanspunkter Vissa system mäter frekvenser eller vibrationer via meridianpunkter i händerna, ofta genom metallplattor eller biosensorer.

Biometriska data via handbiosensor Kombinationen av elektrisk aktivitet och temperatur tolkas av mjukvara som översätter dessa till färger och mönster i aurabilden.

De flesta moderna aurakameror använder en kombination av biofeedbacksensorer och bildgenereringsprogramvara. Här är en teknisk genomgång:

1. Sensorer och insamling av data
   Handplattor med elektroder: Du placerar händerna på metallplattor som mäter elektrisk aktivitet i huden (galvanisk hudrespons).

Temperatur- och fuktighetsmätning: Sensorer registrerar mikroskopiska förändringar i hudtemperatur och svettproduktion.

Puls- och hjärtfrekvens (i vissa system): Vissa avancerade system mäter även hjärtfrekvensvariationer som en indikator på emotionellt tillstånd.

2. Signalbehandling
   De insamlade signalerna omvandlas till digitala värden som representerar kroppens energitillstånd.

Algoritmer analyserar dessa värden och matchar dem mot en databas med färgprofiler kopplade till emotionella och mentala tillstånd.

3. Visualisering
   En dator genererar en bild där färger och mönster placeras runt en porträttbild av personen.

Färgerna är inte direkt “fotograferade” utan syntetiserade baserat på biofeedbackdata.

4. Programvara
   Mjukvaran är ofta proprietär och innehåller tolkningar av färgernas betydelse.

Vissa system erbjuder även rapporter med personlighetsanalys baserat på auraresultatet.

⚙️ Exempel på tekniska system
AuraCam 6000: Ett av de mest kända systemen, utvecklat på 1980-talet, använder handplattor och en analog kamera med färgfilter.

Digitala aurakameror: Nyare versioner använder digitala kameror och realtidsvisualisering via skärm.

Och nu ska jag se till att jag får ihop ett bra svar för hur man arbetar energetiskt på sin hälsa i nästa inlägg som snart kommer.

#13:

Här kommer nästa svar om energetiskt arbete på sin hälsa:

Jag kan bara uttala mig om saker som jag själv har erfarenheter med och som jag har kunskap i och "mitt special" är reiki som är en andlig teknik och som jag utövar i över 30 år.

Precis som de flesta metoder baserar reiki på överföring av livsenergi. Energin arbetar på att göra en hel igen och att hamna i harmoni. Det är inget mirakel och inget trolleri. Vi människor har ju en instinktiv tendens att lägga händerna där som det gör ont. Det kan man ofta observera i fotbollsmatcher när någon är skadad. Vi är födda med den förmågan, allla människor. Men om vi aldrig använder oss av detta händer samma sak som det händer med en muskel som som man aldrig använder. Muskeln blir svag.

En initiering i reiki i den första graden öppnar energikanalerna så att energin kan flöda bättre igen. I den andra graden får man verktyg för mentala tekniker, t.ex. distanshealing och den tredje graden (mästargraden) behöver man för att kunna initiera andra och för andlig utveckling. Även de andra graderna är till god hjälp för andlig utveckling. Men den tredje graden går mycket djjupare.

När jag själv använder reiki för healing, använder jag mig nästan bara av mentala tekniker, eftersom jag då har en sorts förbindelse till källan som går djupare än om jag bara använder mig av händerna.

Det viktigaste är att man betraktar healing med energier, oavsett vilken metod som man använder sig av, som en någonting som kompletterar holistiskt arbete på sin hälsa. Medan skolmedicinen ser saken som att här har vi en sjukdom och här har vi en medicin mot sjukdomen eller mot symptomen, skiljer sig holistiska metoder genom att man behandlar människan i sin helhet.

Det är inte så som somliga ser det att "nu ska healern eller metoden fixa allt" och man själv inte behöver att göra någonting. Det är snarare så att man själv gör någonting för sig och energin hjälper en med det. Man tar ansvaret för sig själv och lägger det inte i händerna på någon annan.

Det finns alltid orsaker till att man blir sjuk och orsakerna måste man själv hitta och arbeta på. Man kan inte heala allt och ibland måste man nöja sig med att förbättra sin livskvalitet. Man kan t.ex. inte göra något åt sina gener. Osho led t.ex. av diabetes 1 hela livet. Det är genetiskt och det finns ingenting som man kan göra. Däremot är det en annan sak med diabetes 2, som man kan påverka med kost och livsstil.

Vi utsätts ju för mycket som skadar oss,, t.ex. miljögifter, stress, dålig kost och kroppens biokemi påverkas av detta. Tar vi som exempel att man har brist på vissa ämnen, som i sin tur gör att vissa enzymsystem inte fungerar som de ska. Healing med energier kan inte kompensera detta. Det skulle gå emot biologin. Kroppen behööver en massa ämnen för att fungera.

Vill man få sig själv i balans och harmomi, måste man ta hänsyn till det fysiska, det psykiska och energierna som flöder i oss. Allt det där är ihopkopplat och det är det som är det holistiska arbetet.

Hur man sen arbetar på sig beror på vilka sjukdomar eller obalanser som det handlar om. Vad man upplever när man får en reikibehandling är att man känner en djup avslappning, man känner hur blodflödet förbättras, t.ex. att händer och fötter blir varma och man kan känna värme i hela kroppen. Allt det där är viktigt för regeneration. Blockeringar och spänningar i muskler kan lösa upp sig. Smärta kan lindras och som ljusenergi belyser den vad som är omedvetet. Det kan hända att saker som man har trängt bort kommer till ytan och man blir medveten om vad man har att arbeta på.

Om vi tar som exempel när jag träffade Fata Morgana, så led hon av panikattacker. När hon sen hade en spontan för tidig kundaliniväckning blockerade hennes ångest olika energisystem, först och främst solarplexus chakrat. Kundalinin som försökte ta sig upp till kronchakrat stoppades där och energin for ut ur sin kanal (sushumna kanalen), vad som leder till brännande smärta. Det gick mycket bra att ta bort blockeringen och smärtorna med reiki. Men så fort hon kännde att kundalinin rör på sig, blockerade hennes rädslor kanalen igen. Det var kontraproduktivt att hon läste skräckhistorier om kundalinin.

Vi fick alltså arbeta psykologiskt på hennes rädslor. Även där var reiki till god hjälp. I ett avslappnat tillstånd är det lättare att observera det som man har trängt bort och som man inte vill se.

Hur man alltså arbetar på sin hälsa beror på vilka sjukdomar eller obalanser som man har. Småsaker är enkla att behandla. Men kroniska sjukdomar är en lång väg och ibland kan man som sagt bara förbättra livskvaliteten.

Själv har jag efter 45 år träning slitit ner mina leder. Värst är det i tummarna. Där har jag artros pga tusentals armhävningar på fingrarna och besvären började redan för 25 år, så jag har ingen brosk kvar där. Jag kan inte heala detta. Men jag kan lindra smärtorna så mycket med reiki att jag slipper ta smärtmediciner.

Jag kan heller inte heala min bror, som drabbades av stroke och har vänstra handen förlamad. Det går inte att återuppliva döda nervceller. Det skulle nog till en viss grad gå att förbättra vissa saker och få kroppen att bygga upp nya synapser i hjärnan. Men det skulle kräva att han tränar. Men han gjorde inte ens övningarna som läkarna sa att han skulle göra. Han fortsatte också att dricka alkohol och att röka,. Under sådana omständigheter kan man inget göra med healing med energier.

Småsaker kan man lätt behandla. T.ex. har Fata Morgana ofta stressrelaterad huvudvärk. Där hjälper reiki bättre än mexalen och inte sämre än ibuprofen. Men om hon har migrän hjälper det inte lika bra. Men då hjälper heller inte ibuprofen och det tar ofta en dag tills zomig hjälper.

Mitt recept för harmoni och balans är så att säga, bortsett från att behandla med reiki att man förösker att hitta orsakerna, att man arbetar på dessa, att man äter bra kost, lever ett inte allt för stressigt liv, att man tränar och gör allt som är bra för kropp och psyke.

Om du har fler frågor kan du gärna fråga, för det finns så mycket mer som inte hade plats i det här inlägget. Jag tog bara upp det mest grtundläggande.

#15: Tack för dina utförliga svar. Jag måste nog ta mig lite tid att smälta denna information innan jag återkommer.

#16:

Ja, det var "lite mcket" på en gång kanske.

#17: Det är ett nytt perspektiv. Det närmsta jag kommit är när jag haft så mycket smärta att jag inte kunnat gå och då använt mig av andningen och att tänka att ett lugn flödar igenom kroppen för att få smärtan att släppa nog för att medicinen ens ville ta.

#18:

Förra året hade jag också en smärta som varken gick att behandla med tabletter, reiki eller smärtgel. Jag har ju kalkaxlar som gör att senorna i axeln har det trångt. När jag tränade gjorde jag en rörelse som gjorde att jag fick riv i en sena och sen inflammerade sig hela axeln. Det gjorde så ont att jag inte ens kunde röra axeln och efter en sömnlös natt for jag till ortopeden som gav mig infiltrationer med en blandning kortison och smärtmedel direkt i axeln. Sen fick jag skona axeln i flera månader tills rivet läktes.

Vilken intressant tråd, som jag nu har läst genom. 😊 Och kul att du är här och skriver lite och ställer frågor, Undertaker.

#20:

Kul att du gillar läsningen. 😊

#21:

Ja, det var mycket intressant och välformulerat 👍

#15: Kan jag tolka det som att ämnet har mycket att göra med att lyssna på sin kropp, inte förtränga känslor och inte blockera sig p.g.a. stress, smärta, sorg, etc.?
Och ens tankesätt.

#23:

Att lyssna på sin kropp är en viktig sak. Om man utövar reiki blir man med tiden också mer finsinnig. Men pga diagnosen som du har (läste att du har en form av autism) kanske du ändå är mer finsinnig än de flesta.

Att inte förtränga känslor är inte så lätt, för det sker ofta omedvetet. Att inte blockera sig pga stress, smärta och sorg är heller inte så lätt i ögonblicket som det uppträder. Det klarar inte ens jag av, så jag skulle heller inte säga till en annan att inte göra det. För mig handlar det om att bli medveten om dessa känslor och släppa taget när man är mer centrerad igen.

I reiki kurser lär man reiki principer som Mikao Usui gav till sina elever. Jag tror att översättningarna inte blev så lyckade, för där står det t.ex.:

Bara för idag, bekymra dig inte
Bara för idag, var inte arg

Jag kom på att det inte funkar så här och skrev en gång en artikel i ett reiki magasin där jag föreslog att ändra det till:

Bara för idag, släpp taget om alla bekymmer
Bara för idag, släpp taget om all ilska

och det var den versionen som jag även gav till mina reiki elever.

Bekymmer och ilska är gift för kroppen och psyket. Man kan inte undvika att det ibland händer. Till och med Jesus var ilsken när han kastade ut handlarna ur templet. Det är mänskligt. Grejen är den att hantera det på rätt sätt och med tiden, i takt med den andliga utvecklingen, kan det hända att man bekymrar sig mindre pga att man utvecklar mer förtroende till livet och lär sig att acceptera situationer och se saker som en utmaning i stället för ett öde. Man blir mindre arg, eftersom man är mer i sin inre stillhet. Den stillheten kan man hitta under meditation t.ex.

Buddha rekomenderade självobservation och om det uppträder "giftiga känslor" kan man med det samma bli medveten och hantera dessa och lugna ner sig igen. Man kan fråga sig "varför blir jag arg, överreagerar jag?"

Vad som gäller sorg, t.ex. om en älskad människa dör, så ska man leva ut sorgen. Om man blir arg, så är det förståndet som blir arg. Men om någon nära människa dör, är det hjärtat som gråter. Tårar är ett sätt att leva ut sin sorg. Man skulle blockera sig mer om man håller tillbaka tårarna.

#24: Jag är väldigt finsinnig, båda när det kommer till hur yttre intryck (eller även mat, medicin, etc.) påverkar mig, men även när det handlar om hur jag känner mig. Dock så är jag urusel på att tolka, framförallt då allt snabbt blir överväldigande.

Buddhism har jag kikat på, mest i hopp om att lära mig bli mer medveten och på så vis även kunna hantera vardagen i ett sammhälle som inte är tänkt för oss autister.

Du skriver intressanta saker angående olika känslor, framförallt kring ilska, något jag ofta upplever när jag känner att jag inte blir tagen på allvar när jag förklarar min upplevelse av en situation.

Medicin och läkare kan ju tyvärr aldrig ge mig medvetanten för varför jag mår som jag mår. Vad som orsakar en känsla. Det kan jag enbart lära mig genom en psykolog och en hel del arbete och själviaktagelse.

#25 + 26:

I alla fall är det bra om du känner vilken sorts mat som du mår bra av och vilken du mår dålig av. Jag är också känslig mot dålig mat. När jag själv lagar mat, lagar jag förstås bra mat. Men om jag nån gång äter på resturang är det svårt att hitta bra mat.

På kinaresturanger brukar jag äta ris med grönsaker. Det är brta mat. Men sist som jag åt på resturangen här i närheten, var ärtorna gamla och sist jag åt på resturangen i närheten av sjön där vi badar, var broccolin vissnad, så jag har fått nog av kinaresturanger. Äter jag en pizza, börjar jag att gäspa efter pizzan och sen känner jag mig uppblåst resten av dagen och natten, fast pizzan var vegetarisk. Vetemjöl är inte bra och sen är det för mycket fett på den.

Det är alltid bra att skaffa sig kunskap om kost. Om man måste undvika många livsmedel, ska man se till att det som man tål och kan äta innehåller alla ämnen som man behöver.

Buddhism kan man lära mycket av, speciellt zen buddhism. Sen finns det en shaolin mästare med en youtube kanal som är väldigt vis. Det lönar sig att se hans klipps:

https://www.youtube.com/@ShiHengYiOnline/videos

Ja, det kan vara frustrerande att inte bli tagen på allvar. Men det är en viss frihet att inte vara beroende av vad andra tycker om en. Är man centrerad i sitt inre och tar man sig själv inte allt för viktig, så tar man heller inte andra för så viktiga och inser att personen bara beter sig som det som han är konditionerad till. Då inser man att det lönar sig inte att vara arg och kan lättare släppa taget om sin ilska.

Om en läkare inte tar en på allvar är det ett stort problem. Man kan inte ha förtroende i en sådan läkare och jag skulle i så fall byta läkare. Men läkarna har stress och måste behandla fler människor än de har tid för. Ofta gör de pga det inte ens en ordentlg utredning. Det är hela systemet som det är fel på.

Sen har de flesta läkarna inte mycket kunskap om kost och deras råd angående livsstil räcker inte längre än till "rök inte, drick inte, rör mer på dig".

Mitt motto är, ta emot den hjälp som de kan ge dig, men lägg inte hela ansvaret i deras händer och gör för dig själv vad du kan göra. Kanske den andliga vägen är till bra hjälp för dig. Om du tar Snowy som exempel, så har den andliga vägen hjälpt honom väldigt mycket med diagnosen som han har.

@Undertaker

Min egna första tanke var; att pröva meditera lite. Det har främst varit så jag själv har blivit mer medveten om mig själv, mina tankar, och känslor. Men jag är ju också "Mr. Meditation" 😄 nä, men det finns ju många olika sätt att bli mer medveten om sitt inre. Självreflektion, och observation är bland det bästa skulle jag tro…

Har för mig att du utövar yoga ibland? Det är också bra, både för kroppen, sinnet, och att integrera mer medvetenhet i livet, från insidan…just nu när jag får huvudvärk, och nackvärk eller mår allmänt sämre, ser jag oftast till att göra lite yoga, ev andningsövning, sen meditation. Efteråt känner jag mig nästan helt återställd igen.😊

Jag har ju själv autistiska drag, men inte tillräckligt för en autosmdiagnos. Men skulle säga att en andlig väg utvecklar en på alla plan, eftersom det som alltid börjar och slutar med medvetenhet.