#0:

Jag förstår trädgårdsmästaren. Han jobbade för blommornas och trädgårdens skull och så är blommorna också till för humlor, bin och fjärilar. Sen är det en fröjd för ögat för alla som går förbi trädgården att se blomsterprakten. Mellan varven kan man ju alltid ta en rast och beundra vad man har planterat och skött om. 😊 Det brukar vi göra när vi planterar våra balkongblommor.

#0

Vackert skrivet. Det finns något djupt i det där. Vi människor lägger så mycket tid på att rensa, fixa, förbättra, att vi ibland glömmer att se det vi faktiskt skapar, eller det som redan finns omkring oss. Det säger något om hur lätt det är att fastna i görandet och glömma att bara vara – att se det som är.

Men för att trädgården ska bli vacker måste man ju också rensa bort ogräset ibland. Kanske handlar det just om det – att hitta balansen mellan att göra och att vara.

Hela berättelsen speglar ens själv.
Man har så lätt att fastna i görandet, så resten glöms bort. För det finns alltid någonting att förbättra för ögat.

Som du säger FM, att hitta balansen mellan görandet och att bara vara.

Ibland behöver man själv skriva några rader, som dörröppnare. 🙂

#3: Ja, verkligen. Att skriva är ett bra sätt att stanna upp. Ibland dyker något upp som man inte visste att man bar på 😊

#0:

Så sant. Man "måste" stanna upp ibland och bara vara. Ta en minimeditation, och betrakta alltings skönhet. Lätt att glömma bort, när mycket finns att fixa, på kort tid.

#5
Så är det snowy. 🙂