Den senaste tiden har jag, i stället för att meditera en längre stund med en ställd timer på förutbestämd tid, gjort ganska korta meditationer flera gånger under dagen när jag känner för det. Som små "minimeditationer".

Fördelen är att om jag har några minuters väntetid, så sluter jag bara ögonen, (och om det behövs) har jag en lätt uppmärksamhet på andningen. Eller om det inte behövs sitter jag med ögonen slutna i min inre stillhet, utan fokus eller uppmärksamhet på något särskilt.

På bara några minuter är jag ofta återställd, det vill säga, mindre spänd i kropp och sinne, mer närvarande här och nu.

Så, man ska nog inte förringa korta, spontana meditationstillfällen, då de kan vara värda för att ta en till nuet igen, och återställa sin inre balans.

Vet att Eckhart Tolle har tipsat om något liknande. Till exempel att varje gång man sätter sig i sin bil, innan man startar den och kör iväg, så sitter man en kort stund och bara är i tystnaden, på liknande sätt som jag beskrev här ovan att jag gör när det passar.
Det måste förstås inte bara vara när man sätter sig i bilen😊, men bara som ett exempel.

Brukar ni som läser detta, medvetet ta några sekunder till minuter att återställa er inre balans och "komma tillbaka till nuet", så att säga? Eller "kör ni bara på" utan pauser… Eller kanske endast sitter med en längre tid, som en formell meditation?