Motpoler
Hjälpsamheten satte sig ner
med en tung duns och
förstod inte riktigt
vad som hänt.
Tyngden och motståndet
upplevdes som
överväldigande
lamslående.
Och utan någon egentlig
anledning började tårarna
att trilla i strida strömmar.
Till en början med
enstaka
tunga droppar.
En och en,
som innan ett redigt
regnoväder.
Den tryckande
kvalmigheten i
sinnet
liknade mest ett
syrefattigt unket
rum som inte
vädrats på många,
många år.
Hjälpsamhetens
andra hälft
Hjälplösheten
var den som suttit i
skuggan och kämpat
emot under lång lång
tid.
Över hjälpsamhetens
gränslöshet.
Nu satt de där tillsammans.
Osynligt gömda för varandra.
Det skulle ta ännu ett tag.
Innan de lärde känna varandra.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#0:
Fint skrivet 😊 det kan man känna igen sig i på något sätt.
#0:
Det var en fin text som fick mig att fundera och jag kom att tänka på vad som sägs i österländska traditioner, att det finns ett yang i varje yin och ett yin i varje yang. På så vis kan de lära att känna varandra.
#0: Ja det var verkligen fint skrivet 😊
#2: Ja, tanken slog mig faktiskt att vi som människor oftast pendlar mellan motsatsen i det som är…..
Och att det är just detta som så många gånger ställer till det för oss…
Fint att få det bekräftat med dina ord. För yin o yang for genom huvudet på mig.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#1: Tack!
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#3: Tack
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#4:
Ja, för motpolerna är ju bara 2 sidor av en och symma mynt. 😊
#0
Känns igen, i den stunden är man så frågade. Varför just jag, man känner sig väldigt utsatt.
Som all värdens olyckor drabbar en just då.
#8: Ja, så är det. Just då.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
Starta ny diskussion