Du!
Just du, behöver vara den viktigaste personen i ditt liv.
Ja, läs det en gång till
eller flera gånger om
du behöver det.

Kan du känna att det är så?

Säg det högt.
Rakt ut i luften.
Framför spegeln.

Jag är den viktigaste personen.
I mitt liv!
Visst käns det skruvat, fel och väldigt väldigt falskt.

Kanske väljer du att backa bort från spegelbilden som ser tillbaka på dig.Och inte ens försöker säga orden.
Det är ju lätt att undra: Till vilken nytta?
Bara för att det ekar falskt och tomt i inom.
Även om det bara är i tanken.

Kanske känslan av att vara borttappad stegrar sig i vild panik.
Där inuti kroppen.
Nästan så starkt att du snudd på skrämmer ihjäl dig själv.

När insikten kommer och säger att:
Det finns ingen som förstår eller bryr sig om vilken kamp eller vilket slagfält ditt inre jag är ute på.

Den där kampen som väcker känslor av ensamhet, övergivenhet och skam
som stiger upp ur kroppens gömda
sumpmarker.

Vem ska kunna rädda en olycklig och ensam människa?
Om inte denna människa själv vågar titta sig i spegeln
och säga orden:
Jag är den viktigaste personen,
i mitt liv!
Och be om hjälp?

Det finns absolut ingen som kan leva ditt liv åt dig.
Du behöver vakna upp ur den inlärda hjälplösheten
och vara villig att ta stegen in i dig själv.

Och upptäcka din alldeles egna inre värld.
Istället för att navigera efter den yttre världens nycker.

Ditt liv Är viktigt.
För dig!