Om den fruktade tomheten
Tomheten är varken något eller ingenting. Den är formlös och tidlös. Att spekulera över den är meningslöst, för varje spekulation förutsätter att tomheten existerar som något som kan studeras, men i själva verket är tomheten bara frånvaron av något.
Eftersom tomheten är formlös är den gränslös och sträcker sig in i alla former och genom alla former. Den utgör den underliggande verkligheten som omfattar allt, samtidigt som den är en inre erfarenhet.
De flesta människor fruktar tomheten. Endast ett fåtal möter den med ro och ännu färre söker efter den. För vissa är tomheten skrämmande och de drar sig tillbaka från den genom att fylla sina liv med distraktioner och buller för att undvika att möta den. Men för andra är den en befrielse, en öppen dörr till det okända, en möjlighet att släppa taget om allt som tynger oss.
När vi inser att tomheten inte är farlig, att den bara är frånvaron av något, kan vi finna ro i den. Att fly från tomheten skapar lidande. Att fly är att klamra sig fast vid det man tror att man är och vid det man tror att man har.
Tomheten är frånvaron av något som man kunde tillhöra. Eftersom människan är rädd för att gå förlorad i den, ryggar hon tillbaka. Men den människa som inser att hon är tomheten själv finner den högsta tryggheten i den.
För att möta tomheten måste vi vara närvarande. Vi måste observera den i vardagen, i tystnaden mellan orden, i utrymmet mellan sakerna. När vi går genom livet bör vi inte bara fokusera på målet framför oss, utan också på rummet vi går igenom. Bli medveten om tristessen, utan att fly till distraktioner. För i tomheten finns en stillhet som ger oss inre frid och harmoni. Tomheten är fullhet på samma gång.
Ge de vanliga föremålen i din vardag mer fokus. Observera noggrant de olika strukturerna som omger dig: stenar, gräs, träd, din egen kropp, olika objekt, ansikten, husfasader, moln osv. När du ägnar formerna den uppmärksamhet de förtjänar, upplever du tomheten som ligger till grund för dem alla. Även när formerna förfaller, förblir tomheten oförändrad och evig.
Jag är helt beredd att hålla med dig då jag skrivit liknande om tomheten själv många gånger, och så är det ju. Men samtidigt är det få som upplever riktig tomhet i sina liv, man har kanske partner, husdjur, arbete, barn, osv. Den ultimata yttre tomheten vore ju att sitta mitt i ett kritvitt, tomt rum under en lång tid. Då hade nog de flesta upplysta också börjat må sämre till slut.
Men det kanske är skillnad på psykologisk, och andlig tomhet? Även inre och yttre sådan.
Den psykologiska tomheten kanske bara är avsaknad av sällskap, yttre brus som musik och prat från TV:n. Medan den andliga tomheten är ett inre "tillstånd" av total befrielse från både det inre och yttre… Ett helt annat medvetandetillstånd.
Bara en reflektion efter att ha läst ditt inlägg😊
- Redigerat 2024-03-20 18:53 av snowy00
#0: Väldigt vackert skrivet om tomheten. Nästan så jag kunde känna den röra sig. Under tiden som jag läste.
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#0 #1 Asså, jag blev så tagen av text och Snowys tankar som rörde sig i bakgrunden i mina tankar så jag behövde skriva. Gör som jag brukar och lägger in här:
🌿🌿🌿🌿🌿🌿🌿🌿
Öronbedövande
Tystnad
Vilar
I
Tomhetens
Allt!
Energin
Övergår
ALLT
Mänskligt
Förstånd.
Vila
Där
I
Källan.
Den
Finns
Överallt.
Där
Du
Är.
Tomrummet
Tystnaden
Skapelsekraften
Andas
Liv.
2024 03 20
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#3:
Vackert 🤗
#4: 🙂 Tack!
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#1: 😄 Ja det är nog få som aldrig är omgivna av några sorters objekt här i sitt liv, även i ett kritvitt rum är man omgiven av väggar, tak och golv och av sitt eget inre liv, men jag förstår hur du menar. Kanske kan man kalla den sortens tomhet, så långt som den nu är möjlig för en sorts psykologis tomhet, så som du skrev? Egentligen har jag aldrig tänkt på en sådan sorts tomhet förr, så tack för dina reflektioner, det är alltid kul att få något nytt att fundera på 😊 Och det stämmer säkert att de flesta upplysta i en sådan tomhet själva skulle börja må dåligt till sist.
å andra sidan tänker jag om den andra sortens tomhet, om den andliga tomheten som jag beskrev, att eftersom det inte handlar om att göra sig av med allt det yttre bruset, utan om att finna tomheten mitt i allt brus, att det då inte heller borde spela någon roll om man sitter i ett kritvitt tomt rum eller i ett rum som fullt av objekt eller av andra personer. Tomheten är liksom hela tiden där, oavsett vad som nu än omger oss eller inte omger oss eller hur man nu ska förklara det 😊
#2: #3
Tack och tack till dig med för den jätte vackra dikten. Det är alltid lika rogivande att läsa din poesi 😊
#7: Tack så mycket FM 🤗
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#6:
Jo, precis. Det finns ju en inre tomhet, avsaknad av inre tankebrus också. Jag har nog med tiden lärt att älska den inre tomheten, och kan nog vila ganska bra i den. Men ibland kan den yttre tomheten bli lite påträngande.🤔
Den här tråden fick en verkligen att reflektera.
#9: Du kan ju se det som en utmaning, den yttre tomheten. Kanske är den där, just för att ge dig bättre möjligheter att utforska och upptäcka den inre tomheten. Tänk om du hela livet hade varit omgiven av partner, hus, hundar, bilar och allt vad som nu den "vanliga" människan strävar efter, så hade du kanske inte varit där du är just nu. Vem vet, vad livet ännu kommer att föra med sig, som du kanske behövde denna yttre tomhet till.
#10:
Så sant😊🤍
Starta ny diskussion