Inget nytt ämne denna gång heller, men fick ändå för mig att skriva ner mina tankar om vårt allra naturligaste tillstånd igen en gång 😊

Det naturliga tillståndet är inte något vi kan sträva efter eller uppnå genom yttre ansträngning. Det är inte de temporära religiösa stunder av bliss eller extas som vi kan framkalla med våra tankar. Istället är det ett tillstånd av fullständig acceptans och närvaro, där alla frågor och all strävan upphör.

När vi verkligen inser att det inte finns något jag, inget själv, inget förstånd som styr våra handlingar och inget sinne som dikterar våra upplevelser, börjar vi närma oss vårt allra naturligaste tillstånd.

Frågorna om varifrån vi kommer och vart vi går upphör och blir meningslösa.

Där finns inget behov av att söka eller sträva, för vi är redan helt närvarande i ögonblicket och integrerade med den naturliga ordningen av tillvaron.

Det är ett tillstånd av fullständig befrielse från alla koncept och förväntningar.

Det är att bli som ett nyfött barn, utan identifikation och utan kunskap.

Befriad från alla tyngder, från alla illusioner.

Det är att återvända till den källa från vilken vi alla kommer, som är tidlös, gränslös och evig.