Eftersom vishetshistorier verkar att uppskattas här, kommer en till av en okänd författare:

Det var en gång en ung man som sökte efter hemligheten med livet. Han sökte och sökte, men han hittade den inte. Vad han däremot hittade var en massa människor som precis som honom sökte efter hemligheten med livet. Då kände han sig genast bättre, för han visste att han inte var ensam.
Sedan, en dag hörde en av de sökande talas om en mästare som skulle besitta hemligheten med livet. Så de vallfärdade alla till denna mästare och frågade: "Mästare, besitter du hemligheten med livet?" Mästaren nickade. Då bestormade de honom: "Mästare, avslöja den för oss, snälla" Mästaren skakade på huvudet. De sökande frågade: "Men varför inte, mästare?" Han svarade: "För då skulle det inte längre vara en hemlighet!"

Men de sökande stannade hos honom och tog hand om honom, uppfyllde varje önskan innan han hade tänkt den. Ryktet spred sig att mästaren hade skrivit ner hemligheten med livet på ett stycke rispapper som han förvarade i sin skrin. När mästaren en dag avled, byggde hans elever ett stort mausoleum åt honom och de beslutade att öppna skrinet nu, för de ville äntligen få veta hemligheten med livet. Nåväl, det fanns verkligen ett stycke rispapper i skrinet, och det stod:

"Jag har lämnat hemligheten med livet kvar, precis som en gäst lämnar sina avtryck i människors hjärtan, förlorad i tid och rum och illusionen. Den som avslöjar hemligheten har ingen anledning att söka längre. Förbli sökare. När ni finner det ni söker är ni inte längre sökare - och ni bedrar er själva om värdefulla upplevelser och möten …"