Rädslor är någonting som både människor och djur har och som behövs för att överleva. Sinnet ser en fara och amygdalan reagerar genom att alarmera nervsystemet. Kroppen utsöndrar stresshormoner som kortisol och adrenalin för att förbereda kroppen på antingen kamp eller flykt.

Det finns 2 sorters rädslor. Rädsla för en real fara och fiktiva rädslor, t.ex. pga tankar att det ena eller andra skulle kunna hända. Fobier för ofarliga saker är också fiktiva rädslor.

Rädslor för verkliga faror behöver vi, så dom behöver vi inte göra någonting åt. Däremot är fiktiva rädslor skadliga, störande och de begränsar oss i livet. Man vågar inte göra saker som skulle vara till fördel och det kan gå så långt att man hamnar i en ond cirkel där man är rädd för rädslan. Psykiska besvär pga rädslor kan bli till fysiska sjukdomar.

På den andliga vägen är fiktiva rädslor ett hinder, eftersom man inte samtidigt kan vara rädd och ha ett inre lugn i sig. Men det är den andliga vägen själv som man kan lära av att hantera sina rädslor. Det finns studier som visar att amygdalan förändrar sig hos människor som regelbundet mediterar över längre tid. Meditation är alltså inte bara någonting som lugnar medan man mediterar, utan som ger ett inre lugn i det vardagliga livet över längre tid.

Den andliga vägen ska ju också vara en sanningens väg. Vad som är fiktivt kan inte vara sanning. Med mindfulness kan man observera sig själv och hur man reagerar. Man kan fundera på varför man i vissa situationer inte reagerar lämpligt. Man "smyger sig på sig själv" så att säga. Med den andliga utvecklingen tar man också vissa saker som inte lika viktigt längre.

Med lugnet ökar harmonin och energiflödet. Ett bättre energiflöde leder till att saker som man har trängt bort ur medvetandet kommer fram igen (blir medvetna). Så kan man bli medveten om varför man reagerar på ett visst sätt i vissa situationer. På så vis kan man steg för steg bli mer medveten, få mer lugn och harmoni och utveckla sig på den andliga vägen.