#0:

Beror på vad som menas med "vi". Vem är det som "har" kroppen? Egot kan i alla fall inte "ha en kropp" precis som det heller inte kan "ha en själ".

#1: Med vi menar jag oss, dvs., som illusoriska separata individer. Och det är det jag menar, att egot inte kan ha en kropp, utan att det snarare är kroppen som har ett ego, precis som att egot heller inte kan "ha en själ", så som du säger 😊 Det betyder att när kroppen dör, försvinner också egot. Kroppen behövs alltså bara så länge vi lever som människor på jorden.

Men många är dom som identifierar sig med sin kropp och med sitt ego, så till den grad, att dom måste hitta på allt möjligt att tro på, för att tanken på en tillvaro utan kropp och ego gör folk rädda. Men det är för att dom inte vet vad som finns bakom egot och kroppen, för att dom inte har erfarit sin sanna natur.

#2:

Folk kan bara identifiera sig med det som dom känner och det är inte många som har erfarit deras sanna natur.

Jag skrev redan i det här inlägget https://andligutveckling.ifokus.se/discussion/1533840/andligt-uppvaknande-samadhi

"Förståndets tankar och ord leder till att människorna identifierar sig med deras kropp och deras jag. De lever i rädsla att den här begränsade strukturen kommer att dö."

Den rädslan leder till att så många vill tro på vad religioner säger, när de lovar folk att komma i himmelsriket om de gör som religionen säger. De föreställer sig ett liv i deras kropp med deras jag-identifikation, dvs. att den begränsade strukturen fortsätter att leva.

I samma horn blåser de som talar om uppstigning till andra dimensioner. En del ger sig ut för att vara andliga vägledare, men identifierar sig med den begränsade strukturen. De kan bara leda vilse.

Har vi en kropp?
Jo, visst har vi det.
I den bästa av världar skulle vi betrakta den som vårt fordon. När vi är här vår stund på jorden.
Istället har något förvrängt trängt sig in som förfular kroppen och som får folk att se fel på den.

Är vi vår kropp?
Nä, vi är så mycket mer än den. Om vi bara vågar se bortom alla dessa galna ideal som marknadsförs och påprackats av mode industrin, trångsynta religioner och rädda människor som strävar efter att passa in istället för att våga sticka ut.

#4:

Så länge som man håller sig till dessa galna ideal och strävar efter att passa in "där", är man ett flockdjur och man förlorar sin individualitet.

På den andliga vägen kanske man hittar den igen.

#5: Ja precis så.

Intressant diskussion.

Får känslan att när man säger "min kropp" så delar man det hela i två… Någon som har en kropp. Men egentligen är man ju sin kropp, på så sätt att man inte kan dela sig ifrån den. Det enda som är "utanför"/bortom kroppen är det rena medvetandet
Men här i vår fysiska verklighet skulle jag inte vilja dela mig från min kropp och säga att jag är någon som har en kropp.😊 lika lite som jag skulle säga eller tycka att jag är någon som har en själ (som Condor pratar om i #1), eller att "jag har ett liv"….

(om jag gör mig förstådd)

#7:

Ja, förståndet delar upp allt i bitar. Kropp, själ, förstånd, ego och så.

Klart att kroppen finns, men det blir fel om egot säger att det där är "min kropp" för utan kropp skulle det ju inte finnas en process i hjärnan som bildar ett ego. Egot är konsekvensen av kroppen och inte "ägaren".

#8:

"Egot är konsekvensen av kroppen och inte 'ägaren'."

Bra förklarat!