Det behövs inte mycket, för att ta sig ur dessa förvrängda tillstånd som vi med vårat sinne kan hamna i. Ser man bara klart, "utifrån", som att se sitt sinnesinnehåll på avstånd… så släpper det mer eller mindre alltid. Det går dock inte att tvinga fram detta, eftersom ju mer man anstränger sig, destå mer fast blir man. Jag skulle säga att det är tvärt om… ju mindre man anstränger sig, destå lättare släpper det.

Att göra något lugnande, och avslappnande… Ligga på en spikmatta, meditera, göra lite yoga… Eller varför inte ligga och titta upp på himmelen en stjärnklar natt, och låta dessa tankar bara dra förbi.

Jag läste en gång att Einstein brukade få sina "aha-upplevelser" om hur universum fungerar, när han satt i ett varmt bad. Inte så förvånande, för där i sitt varma bad så satt han säkert inte och gjorde upp nya matematiska formler i huvudet, eller ansträngde sitt sinne för att komma fram till något som relativitetsteorin. Nej, jag tror mer på att tankarna fick fara fritt… Något slappnade av på insidan, sinnet klev åt sidan och blev klart för en stund (kanske tystnade tankarna litet), och från djupet av varat dök en "idé", en insikt, eller aha-upplevelse upp…😊

Men det betyder ju inte att man måste komma fram till hur universum fungerar genom att göra så här. Det räcker med att något inom en släpper… En stress, en anspänning…
Något egot kanske har haft svårt att släppa.

När man ser klart… när man ser saken från utsidan med distans.
Då kan man få en smak av tystnaden och friden, igen.