Att tro att vi inte är där än
Är det inte lite märkligt,
hur vi vördar Jesus och Buddha
för deras insikter,
men samtidigt betraktar
liknande insikter
hos människor som lever idag
som något nästan helt omöjligt?
Som om vi skulle ha gjort dem
till undantag,
istället för att se dem som exempel
på vad som är möjligt
för var och en av oss.
För jag hör det så ofta.
Människor som säger
att vi inte är där än.
Att vi inte har kommit
så långt i vår utveckling.
Att vi ännu inte kan erfara Gud,
det rena medvetandet fullt ut.
Att det annars inte
skulle finnas en poäng
med att vara här på jorden.
Och det jag tänker på
när jag hör någon säga så,
är att vi bara kan tala
utifrån vår egen horisont.
Och att det är en sak
att själv inte ha erfarit något.
Men en helt annan
att göra sin egen horisont
till gränsen för vad
hela mänskligheten
kan erfara.
Men det finns något annat
i hela den här föreställningen
som jag tycker är intressant.
För tänk om det är just
tanken om att vi inte är där än
som är själva illusionen?
Föreställningen om
att vi först måste utvecklas
för att en dag
kunna bli det vi redan är.
Att vi är som pusselbitar
som måste fogas samman
för att bli hela.
När vi i själva verket
aldrig har varit
något annat än hela.
Och att det som återstår
inte är att bli något mer,
utan att upptäcka
det vi redan är.
Att tro att den insikten
bara är möjlig
för några få människor
som levde för länge sedan,
är som att tro
att bara de första
som upptäckte havet
kunde se det.
För Jesus och Buddha
var ju också människor
som levde här på jorden.
Och om de kunde
komma till insikt
om det vi aldrig
har varit separerade från,
varför skulle inte
du och jag
kunna göra det?
Visst är det märkligt, att man har Gudomliserat båda två. Någonting som är ouppnårligt för människan.
Jesus sade till sina lärjungar.
Jämför mig och säg mig, vem jag liknar.
Simon Petrus sade till honom: Du liknar ett rättsinnigt sändebud.
Matteus sade till honom: Du liknar en vis filosof.
Thomas sade till honom: Mästare, min mun kan alls inte uthärda,
att jag säger, vem du liknar.
Jesus sade: Jag är inte din mästare, för du drack, du blev berusad av denna sprudlande källa, som jag mätte ut.
Ur Thomas evangeliet.
Citatet är rätt utmanande och pekar mot någonting annat, än en Gudomlighet.
Jesus och Buddha visade en annan möjlig väg att följa. Och det skiner igenom på många olika ställen i olika texter.
Samtidigt behöver människan se på sig själv, på livets väg. Och inte följa texter slaviskt och tro att dessa bär på en enda sanning om livet.
- Redigerat 2026-11-01 10:24 av Gråeld
#1:
Ja, precis. Vi har gjort Jesus och Buddha till något nästan ouppnåeligt, istället för att se dem som exempel på vad som faktiskt är möjligt för oss alla. Och så är det. Vi behöver undersöka och komma till egna insikter, istället för att bara följa det andra har sagt. För det är ju en sak att läsa om någon annans insikt, och en helt annan att själv komma till den 😊
#0:
Identifierar man sig med illusionen / egot, kan egot komma fram till att det inte är "där" ännu. "Där" som egot precis som hela illusionen aldrig kommer att vara.
Identifierar man sig med sin sanna natur, kommer man fram till att man alltid har varit "där" och aldrig kommer att befinna sig någon annan stans.
Sådana uttalanden avslöjar bara att den som uttalar sig inte har sett igenom illusionen och aldrig erfarit sin sanna natur.
Starta ny diskussion