Mediciner hindrar inte vår andliga utveckling
Inget nytt ämne direkt, men tänkte att det var på tiden att påminna oss om det igen. Blev av någon anledning inspirerad till att skriva om det igen 😊
Jag har sett det allt för ofta: ”andliga vägledare” som sprider idén att mediciner är ett hinder för andlig utveckling. På YouTube och sociala medier hör man dem säga att vi måste "rena" oss från allt som är "syntetiskt" och att läkemedel skulle hindra vår inre utveckling. Men det här svartvita tänkandet skapar bara onödig rädsla och stress hos människor – en rädsla som i sig kan vara långt mer begränsande än medicinerna de oroar sig för.
Det får mig att tänka på ett citat från Bibeln:
"Ingenting som går in i människan utifrån kan göra henne oren, utan det är det som går ut ur människan som gör henne oren."
Det är inte en tablett eller en viss substans som definierar oss eller vår andlighet. Det är våra ord, våra handlingar och vår intention. Tänk på det – ett enda ord kan ställa till med stor skada, medan något vi tar in – vare sig det är mat, medicin eller energi från omgivningen – bara kan påverka kropp och sinne, antingen till det bättre eller till det sämre, rätta till obalanser eller skapa nya. Men det kan aldrig förändra vår innersta natur. Det vi i sanning är. Det gudomliga inom oss är oförstörbart och står bortom sådana yttre faktorer.
Och ändå fortsätter denna föreställning att frodas – idén att andlighet innebär att avstå från allt som är "onaturligt." Men vad betyder ens det? Något som växer i skogen ses som rent, men om samma ämne utvinns och sätts i en kapsel blir det plötsligt "syntetiskt" och andligt problematiskt? Det är ju samma ämnen, samma effekt. Det är nästan som att vissa tror att det är byråkratin kring en medicin som bestämmer dess andliga påverkan.
Ibland behöver vi stöd för att ta oss fram, och då är mediciner inget annat än kryckor. Har du brutit benet, så hjälper kryckorna dig att gå. Har du en djup depression eller svår smärta, kan medicinen hjälpa dig att komma upp på fötter igen. Djuren har inte samma tur som oss – de dör om de bryter benet och inte kan jaga för att få mat. Vi har förmågan att ta hjälp av medicin för att återhämta oss och fortsätta framåt. Det betyder inte att vi ska behöva ta dem för evigt – men det betyder inte heller att de är "fel" att använda när de behövs.
Andlighet handlar inte om att följa strikta regler kring vad vi får och inte får stoppa i våra kroppar. Det handlar om att leva med kärlek, medvetenhet och balans. Att bli fri från illusioner, inte att fastna i nya.
Så släpp oron. Din andliga väg avgörs inte av om du tar mediciner eller inte. Den avgörs av hur du lever, hur du bemöter andra och världen du lever i. Du kan vara helt ren från mediciner, men utan kärlek i ditt hjärta är du långt ifrån den verkliga inre friden. Och även med mediciner i kroppen kan du komma till insikt,
Fint och klokt skrivet 🙂
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#0:
Ett bra inlägg. 👍 Jag anser att det är ett hinder för andlig utveckling att tro på dessa myter som somliga sprider ut och det som sprids är det som "går ut" ur en människa som gör en människa oren, eftersom det är vilseledning.
Skulle man följa "logiken" av dessa vilseledare, skulle det inte vara ok att ta hostmedicin med kodein, men att äta vallmokapslar skulle vara ok.
Att ta fingerborgsblomma som innehåller digitalisglykosider mot hjärtsjukdomar skulle vara ok. Men att ta mediciner med samma ämne skulle inte vara ok.
Att ta spikklubba som innehåller scopolamin mot illamående pga resesjuka skulle vara ok, men att ta scopolamin som medicin skulle inte vara ok.
En överdosering av dessa ämnen skulle leda till förgiftningar. I växter varierar koncentrationen av dessa ämnen väldigt mycket. Man vet aldrig t.ex. hur mycket scopolamin som befinner sig i en spikklubba. I mediciner är ämnet lagom doserat. Dessutom innehåller somliga växter inte bara ämnet som behövs, utan även oönskade ämnen. Vem som tar spikklubba, får inte bara i sig scopolamin, utan även atropin och hyoscyamin.
Men om man varken har en aning om växter eller mediciner och inte är särskilt intelligent, gör man sig kanske föreställningar att det ena är medicin som är bajs och det andra "bara" är växter som är bra.
Skulle denna sortens "logik" stämma, skulle ingen människa kunna utveckla sig andligt. Då tänker jag på alla ämnen som vi tar upp med mat och vatten och som vi andas in, som förgiftar oss, som t.ex. pesticider, tungmetaller, formaldehyd, nitrater, klor, mykotoxiner, acrylamid, heterocykliska och polycykliska aminer och aromatiska kolväten.
Ett annat exempel är mikroplast. Enligt en studie från Newcastleuniversitetet får en människa i genomsnitt i sig upp till fem gram mikroplast per vecka, vilket motsvarar ungefär vikten av ett kreditkort. Dessa små plastpartiklar kommer in i våra kroppar genom dricksvatten, livsmedel och genom luften. Eftersom de är så små passerar de blod-hjärn barriären och hamnar i hjärnan.
Man kan alltså aldrig undvika att få i sig en massa giftiga ämnen, hur man än lever och det finns inga studier som visar vad blandningen av alla dessa ämnen i kombination har för en effekt på kropp och psyke. Vem som tror att inte kunna utveckla sig andligt om man tar mediciner, måste inse att alla dessa mycket farligare ämnen som vi inte kan undgå att få i oss har samma effekt och ingen människa skulle kunna utveckla sig andligt längre.
- Redigerat 2025-03-10 10:22 av Condor
#0:
Ett ämne som är värt att tas upp igen.😊
Jag tänker på mina egna mediciner, och hur jag har mediterat halva mitt liv, och större delen av det med mediciner i kroppen. Jag hade också min Samadhi erfarenhet samtidigt som jag åt bl a psykosmediciner.
Och jag har också tänkt på det. Finns det egentligen något som är riktigt "onaturligt"? Husen vi bor i, har vi byggt av "naturmaterial", våra bilar är det samma, datorn, mobilen, ja allt kommer ju till en början från naturen.
Nu är det ju så att eftersom människan till största del tänker fram vad den skapar, så skapas också till synes en obalans på jorden och i naturen, eftersom allt som "skapas" av tanken, på något sätt separeras från den balans som finns utan denna tanke. Tanken kan aldrig tänkas holistiskt….Det är bara när man slutar upp att tänka, som holism uppstår. Därför är naturen, och djuren till sin natur i balans, eftersom de inte har förmågan att separera saker med ett tänkande, på samma sätt som människan kan göra…
Tanken är också bra på att skapa separation, som i form av "naturligt" och "o-naturligt", även om det till en början endast finns, och kan finnas helhet, beroende på hur man kollar på det. Det är också något man erfar i Samadhi…att bara Enhet finns, och att all separation egentligen bara är illusion. Då slutar man också att dela upp saker som svart och vit, naturligt och o-naturligt, uppvaknad eller sovande, andlig och icke-andlig, osv, mm.
#3:
När Fata Morganas kundalini aktiverade sig, tog hon också mediciner. Det gudomliga i varje människa är starkare än mediciner.
Sen är det ju klart att vem som t.ex. har cancer och är tvungen att bedöva smärtorna med morfin har sämre möjligheter att medvetet gå en andlig väg. Men utan mediciner och med smärtor är möjligheterna ännu sämre.
Man måste verkligen skilja mellan "medicin och medicin" och bedöma situationen på ett annat sätt än naturliga ämnen och onaturliga ämnen (mediciner). För en diabetiker skulle det innebära döden att inte ta insulin men insulin är inget hinder för en andlig väg. Samma med sköldkörtelhormoner. Dessa hormoner finns inte i naturlig form i växter.
Det verkar som om dessa myter har sin orsak i ett sorts krig mellan skolmedicin och alternativmedicin och dess representanter. Det ska man inte låta sig påverkas av. Man ska ta det som är bäst för situationen som man befinner sig i. Utan skolmedicinen skulle de flesta av oss inte ens överleva barndomen. Ett barn trillar, skadar sig och får bakterier som orsakar stelkramp i såret. Det händer nästan alla barn. Förr i tiden dog man av det. Nuförtiden kan man lätt behandla det. När det hände mig som barn, fick jag sprutor mot stelkramp. Utan skolmedicin skulle jag kanske ha dött.
Det är verkligen farligt att sprida ut dessa myter, för det kan kosta somliga människor livet att tro på dessa myter.
#4:
Ja, utan mina mediciner hade jag antagligen haft svårt att utvecklas andligt, så att säga. Jag hade nog varit upptagen med hamna i och ur psykoser. Kanske hade jag inte ens överlevt? Eftersom djupa psykoser kan få en att göra "drastiska saker" med en själv… Som ex när jag under min första psykos hoppade i ån nära där vi bodde, med kläderna på.
Ofta är ju sjukdomen värre än medicinen. Visst finns det nog undantag, men i det stora hela.
#5:
Ja, man måste bedöma varje situation för sig om man använder sig av skolmedicin eller alternativmedicin. Klart att man försöker att klara sig utan skolmedicin så gott som det går. Men det går inte alltid.
När jag skadade min axel förra året var det ingenting annat som hjälpte än infiltrationer med kortison. Det var den första gången som jag tog kortison i hela mitt liv och biverkningarna var att jag badade i svett den första natten. Men det var bättre än natten innan, när jag inte sov ett blund.
#6:
Nej, man vill ju så klart inte ta medicin i onödan, med tanke på biverkningar osv.
#1: Tack 😊
#2 + #3 Ja jag håller med er båda i allt vad ni skriver och kommer inte på något att tillägga, kanske kommer jag på något någon dag, men inte just nu😊