Att beskriva andliga erfarenheter
När det är på tal om att beskriva andliga erfarenheter, finns det en viss gräns där förståndet (som är inställd på separation/illusion) inte hänger med. Framför allt går det inte att beskriva en andlig upplysning/ett andligt uppvaknande.
Inte ens själva ordet ger en beskrivning, för "att lysa upp" bara beskriver händelser i energifältet medan det händer, men inte det "egentliga". Man kan beskriva saker som att tankarna upphör och vilka känslor eller ljusfenomen som uppträdde.
Man kan berätta metaforer, som att man ser gud med samma öga som gud ser mig med. Man kan berätta på vilket sätt det hände, så som t.ex. Osho och Tolle gjorde. Men själva "grejen" går inte att beskriva och det har ingen upplyst heller försökt.
Vem som hör eller läser en sådan berättelse, gör sig så att säga en föreställning själv av "grejen". Men om det vore möjligt att föreställa sig detta, skulle det också vara möjligt att ge en beskrivning av det. Därför kan en föreställning bara vara fel.
För förståndet är det en paradox om man säger att jaget inte kan bli upplyst och att vår sanna natur ändå är det. Vem eller vad blir då upplyst? Egentligen ingen, utan det handlar om att just erfara det som inte går att beskriva och det är inte förståndet eller jaget som gör den erfarenheten, utan det av oss som blir kvar när jaget och tankarna är borta.
Det finns föreställningar om hur upplysta "är", nästan rena rama helgon tror många. 😄 Perfekta människor tror andra, aldrig sjuka och annat flum. Men man är precis samma människa, med fel och brister. Man börjar först att omvärdera vissa saker i livet för att man ser världen med lite andra ögon. Egot kommer tillbaka så fort tankarna kommer tillbaka. Men man slutar att identifiera sig med det.
Det är en stor skillnad mellan att höra att någon säger att vi är något annat än jaget, att jaget är en illusion, att hela den fysiska världen är en illusion och att erfara det genom den där "grejen" som inte går att beskriva. Det var det som Osho menade när han sa att en trodd sanning inte är ens egen sanning även om den stämmer.
Man kan haja att världen är en illusion, för till och med kvantfysiken stöder detta. Men det är en beskrivning utan den där "grejen" och att haja någonting är inget andligt uppvaknande, utan en mental process. Den där "grejen" ligger utanför det mentala.
#0:
"Man kan beskriva saker som att tankarna upphör och vilka känslor eller ljusfenomen som uppträdde."
Det här får mig att tänka på de där ljusglimtarna, insikterna, stunderna av villkorslös kärlek och inre frid och harmoni, som man på den andliga vägen kan erfara i meditation eller vid mindfulness, när tankarna tystnat eller som kan ske vid självobservation t.ex… Det är allt egna erfarenheter. Det är genom dessa som vi kan börja skilja sanning från teori - genom ett direkt erfarande.
#1:
Visst, så är det och inte ens de beskrivningarna som du just gav kan ge en klar bild av saken. Frågor som kvarstår för vem som inte har erfarit det själv är t.ex. hur känns vilkorslös kärlek? Är det som man känner egentligen "grejen"?
Om man efter en sådan erfarenhet läser ett uttalande, att man ser gud med samma öga som gud ser mig med, vet man vad det är på tal om. Annnars gör man sig bara en föreställlning som inte kan stämma överens med erfarenheten.
#2:
"Frågor som kvarstår för vem som inte har erfarit det själv är t.ex. hur känns vilkorslös kärlek?"
För att erfara detta, måste man tysta ner sin inre dialog. Det är precis som Osho sa; två kan inte tala samtidigt, endera är Gud tyst och du talar, eller så talar Gud och du är tyst (en metafor).
Därför är det så viktigt, att om vi verkligen vill erfara det gudomliga, få klarhet och komma till insikt, att vi lär att skilja mellan egna erfarenheter och mellan det som andra berättat om för oss. Om vi alltid när vi tror på någonting eller tänker att så här är det, skulle fråga oss själva om det är något som vi själva erfarit eller om det är något som någon annan berättat för oss eller som vi läst i en bok, så skulle det säkert bli ganska tomt i våra huvuden, om vi tog bort allt det som inte kom från oss själva och från våra egna erfarenheter. Och det är precis det som är meningen, dvs att tömma sig från allt det som andra talar om för en, för att själv kunna erfara.
Det finns så många röster där ute som vill tala om för oss hur saker och ting ligger till och vad vi ska tro på och lyssnar vi bara på dem, så förblir frågan "hur känns villkorslös kärlek" obesvarad. Det blir inget utrymme för insikter och erfarenheter att träda fram.
För att upprepa mig, är det liksom så som Buddha sa, meditation och självobservation som är vägen 😊 Sen blir de egna erfarenheterna och insikterna med tiden bara fler och fler.
![[snowy00]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Precis så är det. Allt det man erfar runt den där "grejen" (upplysningserfarenheten) är bara som effekter av erfarandet av "grejen". Som krusningar på vattenytan, som stenen skapade. Men krusningarna är inte stenen, de är bara effekten av att stenen träffar vattenytan… Om det nu är en bra liknelse😄 som skrivet blir egentligen alla liknelser, ord och förklaringar fel i dessa sammanhang.
#3:
Amen till det! 😊
#4:
Det var en jättebra liknelse. 🙂
#6:
Tack😊
#0
Det var väldigt bra formulerad text. 😊
#8:
Tack! 🙂
Starta ny diskussion