#0:

Det där har jag hört förr, att man ska akta sig för vägar som påstås vara de enda rätta. Med andra ord ska man akta sig för nästan alla religioner.

Jag tycker om vad Don Juan sa om vägar:

"Ditt beslut att stanna kvar på vägen eller lämna den måste vara fritt från rädsla eller ambition.
Jag varnar dig. Titta noga och uppmärksamt på vägen. Utforska den så många gånger som du anser det vara nödvändigt.
Sedan ställer du dig själv en fråga. Det är en fråga som bara gamla män ställer:

Är denna väg en väg med hjärta?
Alla vägar är likadana: de leder ingenstans.
Är det en väg med hjärta?
Om den är det, är vägen bra; om den inte är det, är den meningslös.
Båda vägarna leder ingenstans, men en av dem är vägen med hjärta och den andra är det inte.
På en av dem är resan fylld av glädje,
och så länge du följer den är du ett med den.
Den andra kommer att förbanna ditt liv. Den ena gör dig stark, den andra försvagar dig.

En väg som inte har något hjärta är aldrig vacker. Du måste arbeta hårt för att ens börja följa den.
Å andra sidan är en väg med hjärta mycket enkel; för att tycka om den behöver du inte arbeta.

Som vanligt så är det väldigt intressanta funderingar du kommer med Fatamorgana.

Själv tror jag nu mer att andligheten är en del av människan, oavsett om vi tror på den eller inte. Den finns i allt levande.
Människan har genom tiderna haft ett behov av att tygla den kraften, döpa den kraften, och styra över andra människor med den kraften. (eller vad jag nu ska kalla den)

Det gamla talesättet: Alla vägar bär till Rom, tycker jag passar in. För det finns oändliga vägar att gå och det är själva resandet som är målet på vägen mot.
Vi blir lurade, utnyttjade, utmanade, och allt möjligt på vår levnadsresa.

Det leder till avslut och ny början och nya slut som leder vidare Till ett evigt kretslopp i vårt liv
Det är ju just detta som ger oss erfarenheter - om vi bara är sanna mot oss själva.

Och nu tog tankar och orden slut.

Tack för dina djupa funderingar Fatamorgana.

Min första tanke som kom var hoppet.
Om inte hoppet finns, varför finns vi då till?.
Morgondagen vet vi inget om.
Hur kan vi då hamna på någon exklusiv plats?.
Som innehållet i en bok, vill vi ha en början och ett slut.
Inte bara mitten. Livet måste väl ha en större mening.
Där människan har skapat en tro omkring.

Tittar på allt annat levande på vår jord.
Är vi människor en exklusiv skara, som är bättre än andra?.
Tänk om den andliga vägen, som jag kallar den personliga vägen.
Är så enkel att vi inte kan ta in det.

Utan att det måste vara någonting större.
Annars finns det ingenting att hoppas på.
Vad vore då våra liv vara värt, om det inte finns något gudomlig överhet?.
Säger någon.

Livets enkelhet, att upptäcka din inre resa.
Så tänker jag.

"Är vi människor en exklusiv skara, som är bättre än andra?."

Jag tror inte att vi är bättre än andra. Att vi har en större och mer invecklad hjärna, som gör oss intelligentare än andra varelser, gör oss inte samtidigt bättre. Intelligensen har också sina gränser och intelligens utan visdom leder till att vi förstör planeten. Vi sågar av grenen som vi sitter på och det relativerar intelligensen. Vi förstör inte bara för oss själva, utan också för alla andra levande varelser. Vi kan inte vara bättre än andra, tror jag.

#2:

Tack för dina tankar med 😊 Ja visst är det som du säger, att andligheten är en del av människan.

Medan en del väljer att medvetet fördjupa sig i sin andlighet väljer andra andra vägar och det är ju precis lika ok. Men man brukar ju kalla det för att gå en andlig väg om man fördjupar sig i sin andlighet och medvetet arbetar på sig själv. Inte för att det spelar mig någon roll vad man kallar saker och ting för, men ”den andliga vägen” är i alla fall ett allmänt begrepp som ofta används bland folk där ute och då uppstår frågan för mig om vad som egentligen är bäst att göra.

Är det bättre att låta människor tro på vad som helst, bara för att det finns oändligt många vägar eller är det bättre att försöka påverka genom att tala om för dem att just den vägen inte leder någonstans. Jag menar, om vi tar ”mänsklighetens uppstigning till femte dimensionen” som exempel, så är det ju något som många tror på idag.

Själv känner jag sorg inom mig när jag ser hur många vilseledare det finns där ute som tutar i folk detta och jag har själv svårt att vara tyst dom gånger jag har möjlighet att yttra mig om saken. För det mesta slutar det ändå med att folk blir sura på mig och menar att jag måste ju låta folk tro på vad dom vill och sen undrar dom vem är jag att veta att det inte stämmer osv.

Jag tycker det är sååå synd, för många är inte medvetna om vilka dörrar som stängs om man låter folk tro på vad som helst. Inte för att jag har någon makt att ändra på någonting ändå, men nog önskar jag, att det jag skriver skulle leda till den ena eller andra tankeställaren i alla fall och att folk inte skulle svälja allt dom läser och hör med hull och hår (nu syftar jag inte på den här sajten, utan på helt andra sajter)

Att arbeta på sig själv och att skala av sig sina egna lager av allt vad man nu lagt på sig genom livet är inget lätt arbete och det är inte heller lätt att inse hur den egna tron ställt sig i vägen för djupare insikter. Men ibland behöver man vakna upp och ruskas om och gå igenom allt detta för att kunna komma ett steg framåt i sin utveckling. I alla fall har det varit så för mig.

Så därför funderar jag på det här med hur långt man egentligen kan gå och på vad som egentligen är bäst. Ska folk få tro på vad dom vill eller kan det vara bra att lägga sig i bland och försöka hjälpa till? Det inte är som så att jag vill påtvinga andra min egen väg, men om någon verkligen söker, tänker jag att det är bättre att hjälpa till att söka på rätt ställe än att låta personen i fråga söka på fel ställe.

Om någon har några tankar om saken, så skriv gärna.

#3: Den personliga vägen låter fint. Det illustrerar hur individuell vägen är 😊 Men annars säger också jag som Condor, att vi människor nog inte är bättre än andra. Kloka tankar som du har, tack för dem.

#5:

Mina tankar är, att man kan leva precis som vanligt om man går en andlig väg. Det är sökandet inåt som är det avgörande. Ju mer "man hittar", ju mer man blir medveten, ändrar sig ändå det yttre livet. Man får andra intressen. Man lever mer utifrån hjärtat. Det finns folk som aldrig har mediterat eller sysslat med andlighet och ändå utvecklat sig andligt mer än många som arbetar på det, eller tror att dom gör det.

Jag tycker också att det är synd att det finns så många villoledare där ute. Men jag funderar på hur stor mening som det har att ge tankeställare till dom som tror på det där. Skulle det inte finnas folk som sprider ut t.ex. det där med den femte dimensionen, skulle dom som tror på det kanske tro andra villoledare i stället, t.ex. jehovas vittnen eller scientologerna?

Till slut, när livet slutar, träffas vi ändå alla på ett och samma "ställe". Det är som Don Juan säger bara viktigt om vägen som man går är en väg som har hjärta eller inte. Vägen med hjärta gör en stark, medan vägar utan hjärta försvagar en och förbannar ens liv. Ett exempel är paranoiavärlden som dom som tror på det där med eliten och den mörka staten lever i. Det är samma människor som sprider ut det där som också sprider det där med den femte dimensionen och som tutar i folk att ett andligt uppvaknande är att "gennomskåda" det. Det är så tokigt att det gör ont att se att det finns dom som tror på det där. Men dom har själva valt att leva i det här helvetet.

#5: Jag tror jag förstår vad du menar. Och visst är det sorgligt att se. När människor går fel enligt sitt eget tycke.

Fel vägar… sen vägar. Egen gådda. Det svider, gör ont och kan kännas rent för jä….t.

Men var och en har sin egen resa.
Visst kan man bistå med råd, tankar och i frågasättande. Men valet ligger hos var och en.

Vi är fria att välja den väg vi går.
Vi är fria att tro vad vi vill.

Lurendrejeri och eländigt ego styrt. Är upprörande och förfärligt. Men det är som det är.

Ja, det väcker känslor av sorg och ilska. Det går inte att förbjuda lögnare eller lyckorus sökande följare, som undviker att möta sin inre smärta.

Man har ju rätten att tro på vad man vill, men det beror kanske också på var man utövar den rätten. Om man skriver om det offentligt på forum och dylikt, då är det ju inte så konstigt att man kan bli ifrågasatt av de som läser. Men man går ju inte för den sakens skull in i en kyrka exempelvis, och avbryter en gudstjänst och säger att de ska sluta tro.

Jag själv lägger mig nog inte i så mycket vilka vägar andra väljer att gå….fokuserar på min egen väg, och utveckling. Men jag vet inte, kanske är det lite egoistiskt?

Tänker dock att man nog får försöka vara den förändring man vill se..🙂

#7:

Jag tror inte heller det har någon större mening med att försöka ge en tankeställare, men ändå försöker jag ibland och hoppas. Hoppet är väl det sista som lämnar en 😄

#8 Det var fint skrivet. Att bistå med råd, tankar och frågeställande är ju en helt annan sak än att försöka tvinga på det till andra. Man måste kanske hitta den rätta balansen och det rätta sättet att göra det på. Veta när det behöv och även veta när man bättre håller tyst. Något som jag själv borde bli lite bättre på 🙂

#9 Det räcker nog bra det med, att fokusera på sig själv och på sin egen utveckling skulle jag tro. Om man ser att någon behöver råd kan man alltid ge råd, men skulle inte säga att det är eogistiskt att fokusera på sig själv.

Det är väl ändå det här det handlar om: Tänker dock att man nog får försöka vara den förändring man vill se.. 🙂

#10:

Precis, om man ser att någon behöver/vill ha hjälp eller råd, så ger man ju det. Det tycker jag inte är att tvinga sig på någon…och att det är helt naturligt.

#10: Ett ständigt övande. Godaråd tas bäst emot när de efterfrågas.
Men visst är det svårt att låta andra gå sin egen väg. Framförallt när faran ler i mjugg och vederbörande inte ser.
Där är min största utmaning tror jag, att lära mig se inåt och ta hand om min egen oro och frustration. Än att rusa ut i argumentation.🤐

Jag håller med Snowy, vad han skrev i inlägg 9. Det beror på var man utövar den rätten. Att ha en tro är en helt annan sak än att sprida den på social media med syfte att få andra att tro likadant.

Det är också avgörande om tron som man sprider kan skada andra. Tar vi som exempel jehovas vittnen, så kan det leda till att personer vägrar att få blodkonserver och dör. Sen mördar jihadister fortfarande människor i guds namn, bara pga en tro.

Då kan det nästan verka ofarligt att tro på det där med den femte dimensionen, men det är inte allt som man får med i "bagaget". Hela paketet har följande innehåll:

Världen styrs av den djupa staten, som består av utomjordiska rymdödlor i människoform (formvandlare) och illuminati. Polistikerna är deras hantlangare och de vill förslava varenda människa med vacciner, AI, implantat och annat. Enda undantaget är högerexrremisterna som t.ex. "ljusarbetarna" Trump och Putin.

Vem som "genomskådar" detta är andligt uppvaknad och stiger upp till den femte dimensionen. 😄

Det är en tro som inte bara vilseleder människor och dödar människor för att de inte vaccinerar sig under en pandemi, utan som manipulerar människor politiskt och man ser ju också att högerextremisterna just nu skulle få mest röster.

Sen är det med en massa bedrägerier också, för dumma människor är en stor målgrupp för charlataner som hävdar de håller på att inreda himlen på jorden och för att fortsätta deras arbete behöver dom pengar, som dumma människor spenderar till dom.

Svårt att hålla tyst om man möter det här flummet.

#13: Ja, det kan vara svårt att hålla tyst i sånt som vi själva betraktar som dumt, enfaldiga osv.

Men vad vinner vi på att dum förklara människor? Inget gott kommer ur det heller. Mer än att vi låtit vårt eget ego ta sig ut och dränera energi och tappa bort oss i det kaos som vi tycker oss se.

Det skiljer ju sig inte mycket från de andra.

Kanske låter jag som om jag inte bryr mig när jag skriver som jag gör.
Men det är fel. För det gör jag.

Idag är jag mer nogsam med vilka strider jag väljer, än vad jag gjorde förr.

#14:

Det är inte det som man själv betraktar som dumt som är det avgörande för mig om jag håller tyst eller inte. Att tro på spagettimonstret är ungefär lika dumt som det som David Icke sprider ut, men det skadar ingen. Skulle dom tro på spagettimonstret, skulle det inte störa mig.

Men om du tittar dig omkring i världen, så är det manipulerade människors tro som ställer till mycket elände. Jag tänker på den där historian som jag ställde in för en tid, när djävulen gav den sista platsen i helvetet till den som tittade på hur andra skapar elände utan att göra någonting.

#14: Jag måste medge att jag ju äldre jag blir desto dummare tycker jag att människan är. Och jag är förstås också en människa, så jag inkluderar även mig själv till den dumma människan 😄

Men på tal om dum, så menar nog Condor inget illa när han använder sig av ordet. Det är helt vanligt att "skämta omkring" på detta sätt här i Österrike. Men i andra länder fattar man det inte riktigt och tar det inte på samma sätt. Ville bara påpeka detta 🙂

#16:

Tack. 😊 Här är det inget ovanligt att prata så här. Jag minns till exempel, när Verstappen var yngre och orsakade en massa olyckor, blev han dumförklarad av Niki Lauda på TV. 😄 Det var någon som ansåg att Verstappen är för ung och omogen för formel 1. Då svarade Niki Lauda att det inte är en fråga om åldern, utan intelligensen.

Det var absolut inte meningen att komma med någon pekpinne.

#18:

Jag tänkte väl det, men ville ändå säga det, för jag alltid så rädd att Condor ska skrämma iväg folk pga hur han ibland uttrycker sig.

#19: Den där delikata förmågan att uttrycka sig i skrift utan att det för den skull missförstås.
En evig balansgång 😇.

#20:

Dig vill jag i alla fall inte skrämma iväg. 😄 Jag uppskattar dina visa inlägg. Jag vill bara skrämma iväg konspirationisteoretiker och 5D-uppstigare. 😄

Vi i Österrike säger ofta saker som av andra kulturer kan uppfattas som att man menar illa, men det är en del av kulturen och inte illa menat. Jag har jobbat i företag där kollegorna hälsade på varandra genom att säga "hej, du……. och sen kommer ett slanguttryck för en könsdel…… och den andra hälsade tillbaka på samma sätt med ett annat ord. Det är ungefär som i en "rap-battle", där man tävlar om vem som är bäst på att vräka ur sig olika uttryck.

När jag frågade chat gpt om varför det är så i Österrike fick jag det här svaret:

"Användningen av svordomar eller att förolämpa andra människor utan onda avsikter är kulturellt och språkligt betingat. I vissa länder och kulturer betraktas svordomar och "fräcka" uttryck som humoristiska eller avslappnade sätt att interagera med varandra. Detta kan leda till att människor i sådana samhällen använder svordomar eller förklarar andra som dumma, utan egentliga onda avsikter. I Österrike finns en lång tradition av skällsord och användning av skeldspråk i vardagssituationer, vare sig det handlar om att uttrycka frustration, ha roligt eller helt enkelt som en del av samspel med varandra. Detta sätt att umgås kan betraktas som en social norm och är djupt förankrat i den österrikiska kulturen."

Smickrar där😉
Men faktiskt jag är inte så lättskrämd heller.🙂

#22:

😊👍

#21:

Det kanske är som att vi svenskar kanske (uppfattas som) är tillbakadragna, försiktiga och blyga i sociala situationer😄ungefär tvärt emot österrikare verkar det som😄

#21: fast jag tror att det språkbruket lever även här. Fast kanske mer i grupperingar eller hur jag nu ska uttrycka det.

Själva jargongen kan uppfattas som ett självklart sätt att umgås och något som anses ok. För människorna som ingår i sammanhanget har sina givna roller - det blir någon form av ytlig gemenskap. Ett annat jag En annan kostym. Lite mer hårdhudat. Apropå lager på lager av det jag som ligger under.
Anpassning, samspel, gemenskap mm
Tänker jag.

Och det gör det ibland så mycket svårare att bara vara den man är.
Jag vet inte. Det är bara tankar som ploppar upp nu så här i efterhand.
Ja, mina tankar eller mina fördomar?

#24:

Så är det nog, så länge det inte konsumeras alkohol i övermått. 😄

#25:

Här är det också lite olika beroende på var i Österrike som det handlar om. Mest berömd är wiener dialekten. Här finns det egna skällsord, sm dock är roliga.

Här finns en sida som handlar om saken, som jag citerar och översätter lite ur:

https://www.1000things.at/blog/wiener-schimpfwoerter/

"De griniga svordomarna är typiska för wienska språket och är en väsentlig del av denna "charm". Därför har vi denna gång fokuserat på dessa - ibland ganska vulgära - uttryck och presenterar dig för en översikt över klassiska wienska svordomar."

"Heast du Beidl, schleich di!"

En ordagran översättning skullle vara: "Herst du" betyder Hör du. (Beidl är slang för manlig könsdel). Schleich di betyder ordagrant "smyg dig" men är en uppmaning att dra åt helvetet.

Nästa: "I prack da ane, dass’t mitn Oasch auf’d Uhr schaust"

Betyder, jag ger dig en smäll så att du tittar på klockan med röven.

"Fetznschädl" betyder trashuvud.

"a Gsicht wia a eingaute Wiatshaustür" betyder ett ansikte som en inslagen värdshusdörr.

Det är ofta humorsfulla utttalande. Det finns tusentals liknande kraftfulla utttalande i wiener dialekt. Därför är det ingen som reagerar kraftigt på att bara använda sig av ordet "dum". Det betraktas mer som bristande kreativitet att använda sig av något mer "inslagande" ord.

Men för att återgå till det ursprungliga ämnet, hur ska man bemöta vissa saker utan att det betraktas att man personligt attackerar en annan?

Tar vi som exempel, om någon sprider på social media att om man vaccinerar sig, förlorar man kontakten till sin själ? Konsekvensen om andra tror det kan vara att de avstår. På tiden som vi hade de riktigt farliga virusvarianterna kunde det leda till att man sprider smittan till människor som dör av den. Ska man säga att man har rätt att tro att det är så, fast det kan vara dödligt? Det är en helt annan sak än att bara ha en religiös tro.

Ska man argumentera mot det? Det hjälper inte mycket, eftersom dom som sprider sådant anser att man kan vräka ur sig vad som helst och så länge man inte bevisar motsatsen är det så (omvänd bevisbörda kallas det). I stället fölr att använda sig av ordet "dum", skulle man ju kunna säga "andligt oerfaren, vetenskapligt obildad och lättmanipulerad". Är det bättre?

Att säga att man förlorar kontakten till sin själ är samma sak som att säga att jaget/illusionen/den falska identifikationen förlorar kontakten till sin sanna natur. Att sprida irrationella rädslor som kan döda andra är väl ingenting som man kan acceptera som att det är ok?

#28:
Nej!
Det är verkligen inget att föredra. Och jag tänker att man gör det som man tror är rätt och riktigt. Och det är sorgligt och rent bedrövligt i vad som skrivs i ren skräckpropaganda. För att skrämma andra.
Å andra sidan så har även alla andra ett ansvar.
Gentemot sig själva, att tygla sin rädsla, känna efter och lita till sig själva.
Och göra val efter det.

Det är väl det ända vi har som valmöjlighet?

Men vad kan vi göra åt de som vi ser som dårfinkar?
Skapa regelverk som hindrar folk att uttrycka sig?
Var går gränsen för det?
Vem är dårfink eller inte?
Beroende på vaddå?
Rena rama moment 22 eller vad man nu ska säga.

Vi är ju alla fria att ha rätten att tro och uttrycka vad vi vill.
Frustrerande. Absolut!

Nu är jag ingen fan av Covid-vaccinet. Men jag vaccinerade mig med tanke på det jobb jag har. Men det var mycket motvilligt det ska jag erkänna. Tack och lov gick det bra. Min kropp gillar inte mediciner - och visar det tydligt. Och läkemedelsindustrin drar in massor av pengar av vårt beroende av dem. Sen har vi ju också vår egen rädsla för att dö att ta i beaktande. Och den rädslan får oss att tro att vi kan medicinera oss till odödlighet.

Det finns i mitt bakhuvud och jag kände ingen direkt - Jippie känsla när vaccinet kom. För min tillit till stora vinstdrivande läkemedelsföretag är väldigt bristfällig. Även om jag har dem att tacka för att jag kan fortsätta leva dag efter dag.

Jag tror att den svåra delen i att vara människa - är att vara mänsklig - att förstå att alla inte tänker, tycker eller resonerar som jag. Och ibland så är det svårt att ha att göra med i mitt tycke då, Idioter och dårfinkar som inte förstår bättre (enligt min syn på saken. För det händer att jag tycker och tänker så också om de som är en rejäl motpol.)

#29:

Jag är heller ingen fan av vaccin och är också känslig för olika mediciner. Före covid fick jag mitt sista vaccin när vi hade Hong Kong influensan i början på 70-talet. Då var jag tonåring Det som jag är kritisk mot är att man blandade t.ex. tiomeral (kvicksilver) och andra kritiska ämnen i de gamla vaccinerna. Kvicksilver kan få immunförsvaret att reagera fel.

Men när covid pandemin började, utvecklade man ett mRNA vaccin som inte innehåller dessa ämnen och det handlade om en sjukdom som var mycket farligare än influensor. Därför är jag vaccinerad 5 ggr, sist för över ett år. Den här vintern klarar jag mig utan, för att jag hade covid för 3 månader.

Jag tycker att man ska hålla sig till fakta och inte uppfinna en massa saker. Nästan alla mediciner har vissa risker, så man måste väga upp vad som är farligast. Vaccinet räddade miljoner liv och skadade i relation till räddade liv ett mycket litet antal människor.

Det är faktan. Men att sprida skräck som kan kosta människor livet är nog värre än att dumförklara dom som sprider skräck. Dom sprider att om man vaccinerar sig, förlorar man inte bara kontakten till sin själ, utan att det har som konsekvens att healing inte fungerar. Tänk, jag med mina 5 vaccin kan inte bekräfta det. Mitt reiki fungerar fortfarande lika bra och även om jag får healing av andra fungerar det fortfarande lika bra.

Dom som redan är manipiulerade kan man inte övertyga med argument. Frågar man dom om bevis eller bara varför dom tror som dom gör, får man svar som "här diskuterar vi ordentligt och kärleksfullt, som om en enkel fråga skulle vara något elakt och man framställs som en buse.

Men dom som ännu inte är hjärntvättade och fortfarande är mottaglig för argument, kan man kanske få att fundera om man visar hur tokigt det som sprids ut är.

Hittade den här texten på min dator just. Vet inte vem som skrivit det och varför jag sparat upp texten, men tycker den är så mitt i prick och passar till vad vi pratar om. Texten var på tyska, men jag översätta den till svenska. Det är någon som skrivit det här till en konspirationsteoretiker. Jag misstänker att det är Edgar Hofer som skrivit det eller någon annan som skrivit på hans Facebook sida.

"Ser du, det är precis det som händer, det jag tidigare har sagt. Ni har förlorat er så mycket i er teori att den ständigt hamnar i svår disharmoni med verkligheten. Därför har ni inget annat val än att ständigt utöka er konspirationsteori. Ni måste tillskriva allt fler människor ondska, tills ni bara är en liten spridd grupp och hela världen verkar ond och emot er. Då har ni nått tillståndet av paranoia, och det krävs inte mycket mer för att ni ska bli våldsamma"

#31:

Det där var sååå klockrent. 👍

Om en konspirationsteori inte går ihop med verkligheten, måste en ny konspirationsteori uppfinnnas som ändrar på den delen av verkligheten som inte går ihop med teorin. Till slut blir det så många att man lever i sin egen paranoiavärld.

En del av dessa konspirationsteoretiker blev ju faktiskt våldsamma. Jag tänker t.ex. på läkaren som dom hotade och mobbade tills hon begick självmord och även annan sjukvårdspersonal blev attackerad. Virologer, politiker och deras familjer blev mordhotade. Dom påminner mig om talibaner.