Undrar vad det är som får människan att tro att hon skulle vara här på jorden för något speciellt syfte eller uppdrag? Det finns ju så många där ute som säger att dom här på jorden för att rädda mänskligheten och för att få människan att bli hela igen eller sen är dom här för att hjälpa oss med uppstigningen osv.

Det handlar alltid om att det är individen i sig som skulle vara här för ett speciellt uppdrag, men aldrig om mänskligheten som ett kollektivt. Tar vi myror som ett exempel, så spelar den enskilda myran ingen roll för stacken som ett kollektiv. Dör en myra så finns stacken med kvarvarande myror fortfarande kvar som fortsätter fullfölja sitt jobb och så är det med alla andra djurarter också, att det enskilda djuret varken gör från eller till, utan att det är alla djur tillsammans som har sin nytta för hela planeten. Det är fåglarna tillsammans som håller t.ex mängder insekter i balans. Det är bina tillsammans som pollinerar blommor, så att det ska bildas frukt osv.

Så vad är det som får människan att tro att hon som en ensam individ har blivit hitskickad för ett speciellt syfte eller för att utföra ett speciellt uppdrag?

Jag skulle snarare säga, att man på den andliga vägen arbetar på att befria sig från alla sådana föreställningar om att man skulle vara någon speciell som är här på jorden i speciella syften och uppdrag, för att komma till insikt om hur lika vi alla är i vår sanna essens.

Ingen människa är mer speciell än en annan och ingen människa är här för att rädda mänskligheten. Eftersom vi till vår sanna essens redan är det högsta gudomliga som finns / Källan eller vad ni vill kalla det för, så finns det inget att rädda oss i från.

När vi ser oss som speciella måste vi påminna oss om att det bara är egot som vill se sig som något speciellt.