Vill du vakna i drömmen eller upp ur drömmen?
Försök att förstå skillnaden mellan ett andligt uppvaknande och mellan att vakna upp till vad som händer i vår värld.
Att vakna upp andligt har ingenting med den yttre verkligheten att göra och med vad som händer i vår värld eller i våra samhällen. Det har inget med politik att göra och inget med ett kollektivt uppvaknande och inte heller handlar det om vad som är rätt eller fel eller om vad som är sant eller inte.
Man kan jämföra livet med en dröm som börjar när vi föds och som upphör när vi dör. Ett andligt uppvaknande handlar om ett komplett uppvaknande ur hela den här drömmen. Det handlar om ett totalt utslocknande av hela drömfiguren, av hela den personen som vi identifierar oss med. Det är att vakna upp andligt, att erfara att hela livet bara är en slags dröm, en illusion.
Och i det ögonblicket bryr du dig inte alls om vilken dröm du drömmer. Om den får ett lyckligt slut eller ett dåligt slut, om vad som är sant i drömmen eller inte och du bryr dig inte om skuggregeringar och djupa stater eller om uppstigningar till andra dimensioner, för i slutändan är det bara en dröm och vad som händer i drömmen är inte längre viktigt.
Vad som är viktigt är det som blir kvar när drömfiguren är borta och det är det eviga, odödliga, formlösa, grunden för allt, ljuset som lyser genom oss alla och du vet att i slutändan är allt annat bara en illusion och att det egentligen inte finns någon som föds och dör, att drömfiguren är en illusion och att vi till vår sanna natur redan är på det högsta stället som finns. Efter en sådan erfarenhet kan man inte göra en annan varelse medvetet illa längre.
Bild Källa: Pixabay
- Redigerat 2021-05-30, 19:27 av FataMorgana
Jag hör ofta av de så kallade andliga vägledarna (de självutnämnda), hur traumatiskt ett uppvaknande kan vara, speciellt när man måste inse i vilken lögn man levt i och hur man blivit manipulerad av samhället. Men det är som jag redan skrev i huvudinlägget, att ett uppvaknande verkligen inte har med samhället att göra och med vad som händer där.
Ett äkta andligt uppvaknande kan inte vara traumatiskt, för i ögonblicket uppvaknandet sker finns där ingen som lider. Det är ett totalt utslocknande av egot som lider och vad som blir kvar är ren lycksalighet. Med ett andligt uppvaknande följer alltså lycksalighet och inga trauman. Så lyssna inte på människor som talar om traumatiska uppvaknanden. De har ingen aning om vad ett andligt uppvaknande innebär och är, för att de själva inte har erfarit det.
#1: En annan sak som också ofta sprids ut, men som jag inte riktigt kan hålla med om är att man efter ett uppvaknande ofta förlorar kontakten med sina nära och kära eller att man drar sig undan sin familj och vänner för att man inte längre kan umgås med "vanliga" människor. Det sägs allt möjligt om det, som att man t.ex inte är på samma nivå som dem och att "högfrekventa" börjar må dåligt i närheten av "lågfrekventa", eller att man har en alldeles för annorlunda syn på världen för att kunna trivas tillsammans osv. Men också det är fel. För i så fall kan man inte snacka om en personlig och andlig utveckling, om det inte leder till mer kärlek och mer förståelse för andra människor och våra olikheter. Ja det kan hända att man inte trivs så bra på krogen längre eller att man får lite andra intressen och kanske därför inte umgås så mycket med sina gamla vänner, men inte blir man till ett uppblåst ego som ser ner på andra människor för det, utan tvärtom blir kärleken för sin familj och till sina vänner större och man slutar upp att se sig själv som högfrekvent och andra som lågfrekventa. Man bli okej med att andra går en annan väg och att man har lite olik syn på saker och ting ibland eller olika intressen. Man kan vara vänner ändå. Det är alltså dit utvecklingen leder, dvs till mer medvetenhet, mer kärlek, mer acceptans, mer förlåtelse och mer förståelse och inte tvärtom.