De måste frigöras för att läkas… :) Därifrån blockeringar fungerar som de gör.
Min deprition försvann i somras. Som att dra pluggen ur oljefatet på en bil.

jag håller med dig. Och man lära känna sig själv på djupet. Men jag kan också förstå dem som tycker känslor är jobbiga, men vem har sagt att livet alltid ska vara lätt.

Delfinos!

Jodå, detta käns igen även i mig. Känslorna som stängs inne och bärs med oss hämmar vår förmåga att lära känna oss själva på djupet.

Medan vi bär på smärtan, så dras omåttliga mängder energi för att hålla smärtan och minnena på plats inom oss.

Livet blir en konstant kamp och förnekande utav sig själv skapar bara ett ännu längre avstånd från oss själva.

Tanke kramen från mig

Ja, jag tycker att det är en viktig del i läkeprocessen att låta känslorna få vara. Känslorna som kommer och som man kanske inte vill känna, kommer inte stanna utan de passerar till slut och ebbar ut.

Men det som är viktigt är att man inte ger energi till de känslorna utan låter de bara vara. Det sköter sig själv när processen är igång. Om man däremot börjar tänka för mycket om vad som hänt och vad som satte igång känslorna så ger tankarna energi till känslorna och då ebbar de inte ut och det är då lätt att man fastnar i det som varit. Då kan känslorna istället förstärkas och stanna kvar istället för att frigöras.

Tricket tycker jag är att inte tänka utan bara vara med känslan.

#0 Så bra att du kunde släppa ut den gamla smärtan delfinos.

Jag har ibland kommit dit att jag gråtit och känt att det släppt och inte hänger kvar. Det är så skönt att bli av med det gamla och istället kunna vara i det som är här och nu.

javisst var det bra.  Man ska nog inte grubbla för mycket på känslan, bara låta den komma ut, och sedan gå vidare.