Bra, Folk behöver  vara tysta mer många gånger. Man ska inte behöva gå i ett krångligt kyrka eller dy som är kanske för svårt, för att umgås med folk. Man får väl längta söderut i värsta fall. Och träffa folk där

Ju längre en person kommit i sin utveckling desto mer av accepterande över andra personers nivå av kunskap eller vetande. Man behöver inte vara den som vet mest för att kunna säga något som får en annan person att öppna sig för en ny insikt. En person som har lite kunskap i ett område kan säga saker som får en person med mycket kunskaper i samma område att fundera vidare.

Dessutom så är nivån inom andlig utveckling så utspridd. Lite erfarenhet till mycket erfarenhet, kunskap och vetande. En professor som onekligen vet mycket inom sitt område har en tendens att inte kunna förklara de enklaste grundidéerna. Alla behövs! Alla nivåer av vetande ger något till de som är redo att förstå den nivån.

En annan aspekt är att sätta ord på det man förstår. Ge sig själv tid att tänka igenom och uttrycka det som man vagt förstår och inser. Det sätter igång processer inom en själv och kopplar ihop tankar och idéer som man går och bär på. Det kan också leda till att man helt plötsligt får nya insikter och förstår mer.

Jag säger det en gång till. Alla behövs! Alla kan bidra på sitt sätt. Låt talking stick gå runt i cirkeln.

Sade inte att jag inte respekterar andras tro, sade bara ibland görs det bättre och vara tyst än o prata. det handlar inte om jag respekterar personen eller dess utveckling men om det som sägs skadar mer än hjälper så har vi också valet att be till folk att fundera innan.

Tyvärr läser du in saker som inte står, detta är vanligt men onödigt. Alla behövs verkligen inte, men det kan bli så att alla behövs men de flesta skadar mer än hjälper.

en insikt är nödvändigtvis inte = vetande eller förståelse. Så sätt ihop din tro på 1 miljon sätt i huvudet o du står på samma ställe. Det kräver mer än tänka och stanna upp för att förstå. Kräver långt mycket mer än en liten insikt.

Som sagt vi glömmer det viktigaste hela tiden.

Jag tycker att det är riktigt illa att bli bedd att vara tyst och inte prata för att någon annan tror den vet mer. Det är inte bra och speciellt inte i andliga sammanhang.

Du skriver att de flesta skadar mer än hjälper. Jag anser att tysta ned skadar mer än hjälper. Det handlar inte om att viss kunskap och vetande är bättre än någon annan, utan att man själv tänker och urskiljer det som är värt att veta. Processen startar man i sitt inre. Det är man själv som får gå vägen. Vilka läror eller personer man lyssnar på kan ge vissa vinklingar, men insikten kommer med inre kunskap. Den kunskapen förmedlas inte genom yttre ord eller framställningar av sanningen. För att nå förståelsen behöver man tänka själv. Ett udda svar eller något som är felaktigt kan ge en anledning att tänka på vad som är felaktigt och urskilja det som är sant.

Jag tror att ju längre vi kommer i vår utveckling och i vårt (med) vetande gör nog att vi inte behöver hävda oss i vår tro - eller i hur vi tänker, på samma sätt längre.

För egen del blir jag mer och mer ödmjuk efter varje erfarenhet och kunskap jag tar till mig.

Tysta ned? Nej då bara inte säga saker som bara är rena gissningar, detta är bara galet men om du ser det som tysta ned? Ja då är det kanske så för dig men en som läser noga ser jag pekar på vetande inte något annat. Ovetande skadar. tro skadar, gissa skadar. Klart vill folk så gärna skada varann skall de så klart. men tänka en två ggr innan du skadar någon med din tro är bra. Genom din tro kan du hindra någon annan att se vad som är sant.

Problemet är ju att då kan det finnas en person som tror att den vet mer än en annan person som också tror att den vet mer.

Eller en grupp som tror att den sitter inne med sanningen och har vetande och ser sig som utsända av gud. Ofta är det en person i gruppen som är den man lyssnar på och har den enda rätta tolkningen. Om någon ifrågasätter eller säger något som inte stämmer överens med det som den som tror sig ha mest vetande säger, så är det för att man inte vet något och borde vara tyst och inte prata. Det är en farlig väg att gå. !!!

Vad man i varje given stund vet och tror sig veta förändras med mer erfarenhet och kunskap. Det man en gång trodde var sanning och vetande blir efterhand gamla idéer som man lägger bakom sig eller bygger vidare på. En person som tror sig veta vad som är sant ser ofta inte förbi sin egen sanning. Vilket gör att många faktiskt säger de saker som de tror är sanning. Man tror man vet.

Hur kan man som ovetande veta att man är ovetande? Hur kan man veta att det man tror är sanning och vetande är att vara ovetande?

Det finns sanning till allt som händer och har hänt och kommer hända. Sedan om du vill blanda in gud o liknade vilket är en tro och inte vetande. Att hväda du vet en sak är inte fel om du et det. Om att tro du vet är farligt ja…

Så där av är det svårt att förklara för dig o många andra som kanske inte kommit dit än. Så det är för mig att förklara för dig att solen är ljus och hur den käns, när du står i mörkret o tror det är det ända som finns.

#0

Att växa generellt och andlingt,, hör väl till att dela sina tankar,funderingar och tolkningar, med andra,,

Inte nödvändigtvis för att mäta statusen på vem som kan eller vet mest.

Utan mer För att om det bara tigs inne och inte får komma till uttryck,,,, hur ska vi  då kunna utvecklas? Hur ska vi då nå insikt?

För jag tänker mig att det är då som "vi" kanske snöar inne och fastnar i oss själva(?)

Vi är ju faktiskt människor i en yttre värld som styrs av normer och regler, Sen är vi även andliga varelser som bär på en stor och djup inre värld.

"Vad har jag för rätt o säga detta tänker ni är jag så seende? I vissa saker ja, andra nej. men det hör inte hit vad jag ser eller inte utan hur du som skriver kanske borde tänka om du kanske skulle vänta med att säga vissa tolkningar, gissningar o teorier som du inte vet."

Tolkningar, gissningar och teorier är ju det som jag tror mig veta.. Men det som jag tror mig veta är ju faktiskt också föränderligt,, i mitt eget växnande så märker jag ju att ingenting är hugget i sten,, När jag delar med andra om just, tankar,känslor och teorier…. så växer även insikterna.

felet är inte så mycket att dela med sig det är bra felet är när folk skapar tro av det och får andra o tro saker. dela med sig är jättebra. men som sagt när vissa i samhället höjs upp och så skapas missbruk o alla skall tro som vissa personer o man följer dem. Det är långt ifrån utveckling.

Aha, okay,,,

#9: "Så där av är det svårt att förklara för dig o många andra som kanske inte kommit dit än. Så det är för mig att förklara för dig att solen är ljus och hur den käns, när du står i mörkret o tror det är det ända som finns."

Kan du utveckla? Hur menar du med "svårt att förklara för dig (gaiatri?) o många andra som kanske inte kommit dit än"?

Kommit vart? Var är det man ska komma? Det finns ett mål? En början och ett slut? Vi färdas längs en ------>? Hur kommer man fram då? ;) Kommer man inte bara längre och längre framåt i tiden då? Och flyttas då inte ens mållinje hela tiden i den riktningen ------>?

Och hur menar du med "… det är för mig att förklara för dig (vem?) att solen är ljus och hur den känns, när du står i mörkret o tror det är det enda som finns"?

Det fanns en gång i tiden… då vi visste att jorden var platt.

En del människor försöker göra sig själv stora genom att förminska andra. Om alla är ett så ger det att den som förminskar andra även förminskar sig själv. Förminskar man tio personer så förminskar man sig själv tiofalt. Förminskar man hundra så förminskar man sig själv hundrafalt.

Min bästa vän brukar säga att "även läkaren behöver skor".

Alla fyller sin funktion i pusslet - alla har sin kunskap/sitt vetande inom sitt område.. glöm inte att uppskatta kunskapen hos den som gör dina skor…

många bra frågor där gillar när folk läser vad man skriver inte bara läser in det man skriver. ett råd är dock istället för att tolka som jag trycker ned folk i mina ord så försök se det mer som information oberoende av personlig åsikt så vlir du inte nedtryckt. Kan bara trycka ned någon som vill det genom att tolka det så.

Vart skall man komma? Framåt är en bra början, folk har en tendens att bara gå i cirklar om o om igen göra samma sak men på massa olika sätt. Detta är för mig att skapa ett mörker. Få av dem jag möter har verkligen jobbat med sig själva på ett sätt som främjar utveckling. Sedan att de tycks tro det genom att säga tro är bra visar just att de inte kommit någonstans.

jag har inte satt ut mål mer än framåt jag kan inte sätta ett mål att dit skall jag när jag inte vet vad målet är det vore ju galet då kan jag hamna helt fel så länge jag går frmåt vilket märks ganska snart när man lär sig. Tid är ingen faktor för mig

#9 Du skriver: "Det finns sanning till allt som händer och har hänt och kommer hända."

Det finns självklart en sanning och kunskapen om sanningen kan man utveckla och förstå och därigenom bli mer medveten om de bakomliggande orsakerna. Men en person som säger att den vet och tycker att den har vetskap behöver ju inte ha så mycket vetskap som den tror den har.

Det som man vet är sanning förändras med att större medvetenhet utvecklas. Det finns många som tycker att de vet och att andra inte vet… men ju mer man vet desto mindre jämför man sitt eget vetande med andras vetande.

Det är en sak att förstå att vi kommit olika långt och att alla inte har lika mycket vetskap om livet eller de bakomliggande sanningarna. Men det är en annan sak att lägga tonvikt på skillnaden i utveckling. Det är bra att förstå vad som är nästa steg och att se de som har nått detta steg och få inspiration av dem. Man upptäcker också att vi har nått olika insikter och vet olika mycket om det inre livet, men det ger med tiden en förståelse för olika personers agerande.

Vetskapen kommer med tiden, men den måste man själv uppnå. Man kan få lärorna förklarade för sig utan att förstå innebörden. Man kan studera och få information från de som vet men det är ändå i sitt inre man utvecklar förståelse och får vetande.

Insikten om att man inte behöver tala så mycket kommer med tiden och att man inte behöver uttala sig om allting som man inte vet så mycket om. Ju mer kunskap desto mindre prat om det man inte är insatt i. Men med mer vetande så kommer också mindre prat om det mesta. De som verkligen är vetande, vet att ord bara ger mer illusioner. Föklaringar och uttalande om olika saker hör till personlighetens aktivitet.

Med hög andlig närvaro så inspirerar man mer med få uttalanden och med utstrålningen som sker från själen till omgivningen. Den utstrålningen sker oavsett om man talar eller inte och är uppväckande för den slumrande själen i de som inte har så aktiv själskontakt.

Vetdkap har INGET med tid o göra vet du så vet du eller så vet du inte. Sedan att du som person vet hur andra är som är upplysta när dina kommentarer säger du inte är det finner jag absurt. Som sagt blinda leder blinda på denna jord..

Du missar ju helt poängen. Det handlar inte om att leda någon eller att ledas.

Det är en inre utveckling som leder till att man börjar leda sig själv. Det är själen som leder personligheten. Det tyder på andlig mognad. När man väcker upp kontakten med själen och själv tar ansvar över sitt liv och de konsekvenser som ens agerande tar.

Du skriver i #0 "Innan du säger saker är mitt råd, fundera på om du vet något om det för ofta ser jag kommentarer som är helt utanför ämnet. Rena gissningar om bilden."

Du kan ju ta ditt eget råd….

Bra du förtydligar hur en vetande upplyst varelse är och inte bara din tolkning av det ;)

Vet den var ironisk men att beskriva någon i sitt ovetande är lite olustigt tycker jag..

Ja, vad ska man säga…  theone2

Det finns många fallgropar på vägen och illusionerna är många och svåra att se för dem som är fast i någon av dem.