Passar på att lägga in ett klipp från svenska grisfarmer här: http://www.ettlivsomgris.se/

Tack! Har varit inne där många gånger :)

Tänkte bara att jag länkar till diskussionen i LoA iFokus. Hoppas det är okej.

Ondska?

Tack Nidlo! Då kanske dom förstår bättre också :)

Ingen fara mooni!

Ondska är väl när en handling sker medvetet i syfte att orsaka elände mot andra.

För mig är ondska ett svårdefinierat ord, men om jag söker hos mig själv så hittar jag att denna definition är den som funkar bäst för mig: Ondska är när man gör medvetet fel. Och då talar jag givetvis inte om att köra mot rött eller fuska med bilavdraget i deklarationen, utan om vad man gör mot andra som man inte skulle vilja gjordes mot en själv. Jag undrar om jag inte inkluderar tankar också…

Med andra ord är en förståndshandikappad eller ett barn inte ond för att man råkar göra illa en kattunge.

men det ligger något i det..

Ondska är komplicerade saker..

Ta en typiskt ond person genom historien exempelvis Pol Pot. Om han var psykiskt sjuk, kan man då göra honnom ansvarig för att han avrättade 2 miljoner kambodjaner?

Eller frågan är kanske hur man straffar någon som inte förstår att han gör fel, eller gör vi rätt om vi straffar någon som uppenbart inte förstått att han gjort fel? En sjuk person lär sitta sitt straff och sedan gå ut och göra exakt samma sak igen, fast då kanske med värre resultat!

Ondska är inte någonting som extremt sjuka människor gör, utan de val man medvetet gör då man är frisk.

Tycker  jag i alla fal

Tack för svaren!

#8 Men vad innebär en psykisk sjuk människa för dig? Alla har vi ju anledningar till allt vi gör..  Vem är det som bestämmer över vilka som är friska/sjuka? Vad är ''rätt'' enligt dig? För egentligen finns det ju inget rätt eller fel. Alla bedömer ju olika..

Om Pol Pot inte insåg att han gjorde ''fel'' (efter dem som är våran bedömning), så kan man ju inte säga att han är ond..

För hur många friska människor finns det egentligen som gör onda saker? Isåfall är dom ju inte helt friska?

Hoppas någon förstår hur jag tänker, inte så lätt att få ner det ;)

Känner vi till grunden bakom ondska och förstår att det är rädslor och okunnighet, bristande självkännedom och en haltande kärlekslöshet. Då kan vi inse att det också handlar om uppmärksamhet, om medvetenhet. En man som är öm och kärleksfull mot sina barn, sin fru, sina vänner…kan också vara den som är hård, kall och våldsam! Blind i sin ondskap!

#9:

Som jag sade Ondska är svåra begrepp. En sinnesförvirrad människa har inget begrepp om rätt eller fel, Han har sina uppfattningar om rätt och fel, och eventuellt lever i sin lilla värld. Men för den delen innebär det ju inte att han gör rätt..

Just psykiska åkommor är inte min avdelning då jag inte är en expert på att se skillnader mellan dem, det får någon annan gärna kommentera

När vi snackar om Pol Pot eller Hitler så är det nog en kombinaton. Man måste nog vara en sinnesförvirrad person, men man måste även vara ond på något sätt, men här är ju upp till var och en att tolka.

Därför tycker jag att det är svårt att säga rakt ut att en viss person är ond. Något har format denna person att vara den han är. I Hitlers fall kan barndommen vara ett sätt att förstå hans hat emot judar.

Jag tänker att begår man grova våldsbrott så behöver man hjälp oavsett om man är "frisk" eller inte. Jag tror inte att en person som skickas till fängelse pga tex mord nödvändigtvis accepterar sitt straff eller förstår/inser att det var fel. Att döda en annan människa är tydligen något av det traumatiska som man kan vara med om.

Ondska är ett svårtolkat begrepp…

Jag tänker att med kunskap och medvetenhet så kommer mer ansvar. Om jag är medveten om att det jag gör är fel så är det ju mer allvarligt än om jag inte förstår konsekvenserna.

Sen kan man ju också intala sig själv att det man gör är för den goda saken skull och då kanske man börjar tänja på gränserna för vad som är ok. Då vet man någonstans i bakhuvudet att det man gör är fel men intalar sig att det är rätt. Det är då det börjar bli lite farligt eftersom man medvetet går emot de sunda impulserna.

Jag tror inte att jag skulle kalla någon för ond. Snarare att det finns onda krafter eller onda tankar och negativa känslor som påverkar oss.

.. Fick för några år sedan lära mig en läxa rörande gott och ont..

Om du är bonde, och en räv kommer in i ditt hönshus och tar din sista höna, kommer du säkert kalla honnom/henne för saker som djävulens avkomma.. Ond osov.. Men vänder vi på myntet och tittar lite närmre så upptäcker vi att den räv som tog din sista höna faktiskt är mor till två utmärglade skrangliga ungar.. Så vad är då onska?

Onska är inte lätt att förstå..

Tittar man på två stridande armeer kommer de i stort sätt säga samma sak, "vi är dom onda och vi är de goda"

Att säga att ondska ligger hos betraktarens öga är även det fel..

Nere i Irak t.e.x finns det fortfarande människor som anser att Saddam var en bra människa och USA är de onda hänsynslösa människorna, och skjuter på första bästa amerikan. Är dessa hjärntvättade människor onda? Nej inte ens dessa är onda, då de inte vet bättre, och förmodligen helt enkelt är rädda för förändring

#12

Sticker ut hakan här lite.. Som vi alla vet kan vi ju må illa av att ha andar inpå livet, men har någon ställt frågan om den ondska vissa människor har faktiskt är negativa känslor och tankar & ideer som kommer utifrån. Påverkan av negativ energi ifrån onda andar

hehe :)

Ska man tänka på offret i stället för den som utför handlingen. Det finns fler exempel, de som flög planet över Japan och släppte atombomb. De som bygger vapen, och säljer vidare…soldater i krig, poliser som utför våld.

Är man ond om man är betraktare? Är det ondska att inte agera om man ser att agerandet leder till godhet?

Summan av ens handlingar…de små som stora…kanske är måttet på den ondska man skapat.

#14 "Ska man tänka på offret i stället för den som utför handlingen."

Det ena utesluter inte det andra. Självklart kan offret behöva stöd och hjälp.

Men allt försvinner inte när vi bara låser in den som utfört handlingen. Det är en kortsiktig lösning och de problem som ligger bakom kanske växer sig starkare. Handlingen är ofta ett symtom på att något är fel.

Ondska ligger väl i betraktarens perspektiv? Jag menar, det är en social norm. För 100 år sen var det okej att slå sina barn, nu är det inte det. Social norm? Japp.

Om någon av misstag har ihjäl 10 personer, är den ond då? Nej, inte om avsikten var att inte döda dom. Vore man ond om man dödade 10 pers? Beror inte det på vad dom 10 personerna har gjort?

Det enda jag kan säga ondska är om man verkligen vill skada/döda/förstöra för någon bara för att man kan. Men det är då bara en form av egoism.

Ondska ligger invävt i själens varande, det som manifesteras, och det gör så av en anledning. Saker som sker av misstag kan vara sådant man skulle upptäcka som en medveten själ, kunna förutse ha förståelse för och hjälpa.

ondska ligger i motsats till godhet. Och fungera som en gråskala. Ondska finns lika väl som godhet. Däremot är frågan när ska vi kalla det ondska? Kanske godhet och ondska är blandningar av flera känslor för rätt nyans.

Ska det i så fall räcka med att vi känner empati eller sympati för en mobbad utan att handla? Handlar vi inte så kan vi knappast kalla det godhet, även om vi har känslor eller förståelse för vad som är rätt eller fel! Så handlande kopplat med känslor, avsikten och som nämnts redan i kombination eller "kryddat" med våra normer, värderingar, lagar, regler osv. Då kan vi antingen uppfylla godhet eller ondska eller något annat på dess skala.

I grunden är ondska och godhet två krafter som är uttryck för de grundläggande krafterna eller naturlagar som styr skapelsen genom uppbyggande och nerbrytande och upprätthållandet… Rishi, Devata, Chandas…Fadern, Sonen, Anden…Brahma, Visnu, Shiva. Det är vi själva som ansvarar för upprätthållandet och balanserande av de två krafterna.

#19 Eller så är godhet och ondska bara namn på mänskligt beteende.

De är det också!

#18: Den som ser handlar också. Skillnaden är att fundera på vad man ska göra och inte. Den som ser vet när handlandet är godhet, och när det tippar till ondska.

väljer man att stå kvar när man skulle kunna ha gjort ngt så skulle det kunna bli ont även om tanken varit god. Behöver inte gälla mobbing kan väll lika gärna vara som att stå o titta på o se hur en vuxen misshandlar sitt barn, eller är missbrukare osv. Naturligtvis finns det inget enkelt och/eller generella regler utan man måste ha full insikt i varje människas helhet och tillgång till dennes känslor och erfarenhet för att kunna dömma om det är ren ondska eller varför en handling görs eller inte.

Det finns betydligt mycket mer än vad vi någonsin förstår eller kan förstå.Därför är det intressant att många tror att vi ska vara så pass allsmäktiga att vi själva ska klara av och förstå vad vi gör rätt och vad vi gör som är fel här på jorden.

"Den som är utan skuld kastar första stenen".. Vem kan egentligen avgöra vad som är gott och vad som är ont?

Som jag skrev tidigare.. man måste kunna se helheten när man gör en bedömning, och vem kan se en annan människas historia och en annan människas smärta? Det finns alltid en anledning till att en människa beter sig på ett specifikt sätt. Vi ser bara toppen av isberget..

Varför vill människan så ofta vara domare och avgöra vad som är rätt och fel eller gott och ont? Är det för att rättfärdiga sig själv?

#23: Yamher: Du skrev: "eller är missbrukare osv"

Hur tänker du då? Kan du utveckla?

/Magica

#23 Vem om inte "vi själva skall klara av och förstå vad vi gör rätt och vad vi gör som är fel här på jorden"? Eftersom Det Alsmäktiga, Gud och gudomliga är inom var och en av oss, då finns det heller ingen utomstående kraft som kan avgöra om rätt och fel, ont och gott! Bara vårt eget hjärta och medvetenhet!

#25

I forntiden såg man lite annorlunda på ondska. En tvist kunde lösas med en kamp, och den som vann hade fått rätt. den stackare som förlorade, ja han dog. Det var alltså okay att döda sin granne i en tvist utan att man var ond för den sakens skull..

Dessutom offrades både djur och människor till de olika gudarna man tillbad då, vilket ställer saker till sin spets.. I vårt moderna samhälle hade vi tolkat detta som ont, men på den tiden var det inte ont.. utan förknippat med en god gärning

#24 Som jag skrev det finns inga regler. Men jag kan åtminstone kunna ta upp ngt exp. Missbrukare här menar jag antingen alkohol eller droger. Det finns naturligtvis mycket annat att missbruka också, på många olika sätt.

Säg att jag är en man, och har en vän. Han missbrukar alkohol och jag känner till det. Jag tom känner till att han slår sin hustru och kanske sitt barn med. Om jag väljer att stå och titta på och tycker det är okej så är det en "handling" som inte kommer att passera obemärkt förbi "dem" på andra sidan.

Det skulle kunna vara så att jag har en kvinlig bekant som missbrukar droger. Om hon har en hund som hon sparkar och slår den stackarn och jag vet om detta. Vad är jag för människa då den dagen jag ska stå tillsvars för mina handlingar?

osv.

Människan och våran själ har inte den upphöjda status som vi vill tro. Varför skulle vi klara av att bedömma det vi har gjort som rätt eller fel när många inte ens är medvetna om sina brister eller felaktiga handlingar, eller snarare konekvensen blev av vårt handlande? Det finns de som inte ens är medveten att de har "gått" över…

Att vi skulle vara gudomligheter och eller ha det inom oss, det är något som har diktats upp för att passa in i vårt samhälle eftersom det inte skulle finnas en möjlighet att vi inte är så enorma… Rädsla…

#27 Du tänker precis som jag ;D Har dock inte kunnat beskriva det i ord, men du gjorde det just åt mig! Jag skriver en artikel om ondska så den här tråden har varit mycket till hjälp eftersom jag har fått mycket klarare tankar nu när jag har fått ord på det hela och allt 'faller på plats'.. Tack för alla svar, och fortsätt gärna argumentera! :D

kanon ;) Lycka till!

#27: Vi är så enorma vi gör oss, i och med det så skulle gudomligheten den som ser allt ske vara den som vägleder oss (vårat Jag Är).

#28: Vad bra att du får saker att gå på av våran diskussion här. Säkert finner du mycket i dig själv också :) Information som ses objektivt behöver inte upprepas eller misstolkas, man kan vara observeraren som ser sitt själv vara den som tar hand om all info och gör det till sitt eget…i kärlek.

<3

#27: Yamher: Men varför gör du den kopplingen? Alltså att just en missbrukare slår sin hustru?

Om vi tar ett exempel: En nykterist arbetar på socialkontoret. Hon är rätt bitter över sitt liv.. vilket gör att hon är en smula bitsk mot sina klienter.. Hon har hand om kanske 20 st klienter per vecka. Mot dessa 20 klienter så är hon lite små-otrevlig i alla kontakterna..

Exempel nr 2: En missbrukare som mest ligger hemma i soffan med ångest. Han har haft ett förjävligt liv - som barn blev han misshandlad och kränkt varje dag.. han känner sig orättvist behandlad och har ångest - vilket gör att han behöver dricka alkohol för att slippa känna sin plågsamma ångest varje dag.. Han är innerst inne en mycket vänlig man och skulle aldrig höja ett finger mot någon annan människa - det värsta han vet är misshandlare - han om någon vet ju hur det känns att vara offer för en misshandlare..

Av dessa två.. vem tycker du gör mest skada? Och på vem gör de skadan? Och om du anser att någon av dem gör skada.. varför tror du att de tillfogar andra människor skada? Kan du se varifrån det du kallar ondska kommer?

Vem kan döma en annan människas handlingar?

I kärlek/Magica

Med det du säger här…så är vi gudlösa och att Gud är utanför oss själva ouppnåelig. Att avgöra och välja ont eller gott är bortom vår fårmåga och utvecklings möjlighet. Vi har ingen annan möjlighet än vår egen undergång…Såvida inte Gud kommer ner från sin himmel, skickar Jesus, Krishna, Mohamed, Buddha eller någon annan som Han gjort så ofta förut…för att visa oss på och få oss att minnas att vi redan och för alltid har varit en avbild av det han Är.

Godhet och Ondska är bara perspektiv och sociala normer. Inget mer. Historien visar det, och jag tycker att alla borde förstå det.

#33 "Godhet och Ondska är bara perspektiv och sociala normer. Inget mer" Inget mer för dig som har begränsat dig till det perspektivet, de sociala normerna och den historien.

#34 Nej, men det är så det ser ut. Det är ingen gudomlig rättvisa eller så.

#33: Att förminska de begreppen genom att använda historien fungerar inte. Vad man kan se är snarare att dessa två motpoler samverkar, och integrerar för att bilda en Hel ig Ande.

#32: Peter: Du skrev:

Med det du säger här…så är vi gudlösa och att Gud är utanför oss själva ouppnåelig. Att avgöra och välja ont eller gott är bortom vår fårmåga och utvecklings möjlighet. Vi har ingen annan möjlighet än vår egen undergång…Såvida inte Gud kommer ner från sin himmel, skickar Jesus, Krishna, Mohamed, Buddha eller någon annan som Han gjort så ofta förut…för att visa oss på och få oss att minnas att vi redan och för alltid har varit en avbild av det han Är.

Det är din tolkning av vad jag säger och inte nödvändigtvis vad jag säger..

Det jag menar är att för att kunna göra en bedömning utav en annan människas handlingar så måste vi kunna vara objektiva.. och vem är objektiv egentligen? Vem anser sig kapabel till att kunna göra en rättvis och riktig sådan bedömning?

Jag tar med i mina beräkningar sådant som nedärvd karma till exempel.. och då kommer saken i ett helt annat ljus.. Jag menar att alla handlingar redan har ett "straff" eller en "belöning" (om vi nu ens ska tala i sådana termer) inbakat.

I min mening så existerar inte gott och ont som annat än mänskliga värderingar och tolkningar av det som är. Om nu allt är ett så finns ingen värdering eftersom där inte finns annat än ett.. right? Om det är så i det gudomliga.. varför ser det annorlunda ut här i delningen på jorden? Min tro är att det beror på att människan ser sig själv som en enskild entitet - avskiljd från alla andra istället för som en enda levande organism.. Vad tror du?

I kärlek/Magica

Vem som är objektiv är väl ingen förutom den som ser. Jag har upplevt i meditation mitt själv, den som är jag. Sedan var det någon som såg mig själv, och mitt själv hade ett samtal med den som bevittnade. Ändå så var det någon som bevittnade samtalet…en tystnad.

Man kan se i tystnad utan att dömma, så nära objektivitet man kan komma. Att bara SE…det är objektivt.

När en tanke kommer om det man bevittnar är man inte längre i objektivitet, då är man den som tänker. Eller?

För det finns något som ser den som tänker. I tystnad och stillhet bara ser. Hos den finns inget rätt eller fel, gott eller ont. Vad som bevittnar är objektivt seende, det är Gud.

#36 Förminska dom? Dom är det samma som dom alltid varit, jag förminskar dom inte. Jag beskriver hur dom upplevs. För 2000 år sen var det inte ondska att slå sin fru eller sina barn. Det är det nu. Alltså är ondska ett perspektiv och en social norm.

# 31 Visst finns det så offantliga många olika exp och många fler aspekter som jag kunde ha tagit upp. Men nu gjorde jag det enkelt och i sig själv handlar det inte om den som missbrukar utan den som ser på. Den personen som kallar sig vän har chansen att skydda de som faktiskt blir utsatta och faller offer i situationen och dessutom kunna hjälpa sin vän. Väljer han vända ryggen till så får han också leva med konsekvenserna av sitt handlande. Precis som i allas val av handlande så får vi leva med konsekvenserna av dem och i andras när de väljer.

Visst är det viktigt i ett vida perspektiv förstå varje människas liv och känslor för att förstå hur de handlade innan någon "döms". Men att skylla på att uppväxten varit tuff ursäktar inte att jag väljer att misshandla någon idag. Det är trotts allt något jag väljer att göra. Det  är bara här på jorden vi ser det som förmildrande omständigheter. Det hela handlar om man förstår sina val av agerande/handlingar (utifrån sina känslor och livserfarenhet) och konsekvenserna av det.

Samma universala regler för alla.

http://www.unt.se/sport/tioaring-spelade-daligt---lamnades-kvar-av-foralder-1623554.aspx#.TwlHrKK5vP4.facebook

Här är ett bra exp på en människas val och konsekvenser av valet. Om han (fadern) inte förstår hans handlande och konsekvenserna av det så kommer han att få göra det på andra sidan. Pojken är offret i situationen. Vi känner inte till allt i fallet men utifrån att artikeln stämmer så…. Det är i all fall inte av godhet.

#40: Yamher: Du skrev:

"…i sig själv handlar det inte om den som missbrukar utan den som ser på. Den personen som kallar sig vän har chansen att skydda de som faktiskt blir utsatta och faller offer i situationen och dessutom kunna hjälpa sin vän. Väljer han vända ryggen till så får han också leva med konsekvenserna av sitt handlande."

Var drar du då gränsen för missbruk? Grannen som väger 167 kg och uteslutande lever på falukorv? Kompisen som låter sina barn åta för mycket karameller och dricka läsk dagligen? (Många barn är idag svårt sockerberoende - sockermissbruk).. Var går gränsen för dig? Bör man skicka in alla överviktiga till programmet Tjockholmen och anmäla alla föräldrar som låter barnen bli sockerberoende till Socialen? Jag menar vem ska avgöra vad som är rätt och fel?

I kärlek/Magica

Magica! Mitt svar, kommentar var inte till dig, utan till Yamher i #27 ------------------ Jag säger igen att I grunden är ondska och godhet två krafter som är uttryck för de grundläggande krafterna eller naturlagar som styr skapelsen genom uppbyggande och nerbrytande och upprätthållandet… Rishi, Devata, Chandas…Fadern, Sonen, Anden…Brahma, Visnu, Shiva. Det är vi själva som ansvarar för upprätthållandet och balanserande av de två krafterna. Vem om inte "vi själva skall klara av och förstå vad vi gör rätt och vad vi gör som är fel här på jorden"? Eftersom Det Alsmäktiga, Gud och gudomliga är inom var och en av oss, då finns det heller ingen utomstående kraft som kan avgöra om rätt och fel, ont och gott! Bara vårt eget hjärta och medvetenhet!

#39, Geru: Det beror på vem som tittar, det fanns säkert de för 2000 år sedan som hade inom sig att inte slå någon. Även idag finns det dom som gärna överreagerar och tycker det är rätt. Sociala normer, religioner, lagar, och regler är alla yttre omständigheter. Att den oskyldiga kastar den första stenen innebär att alla är skyldiga och att ingen kastar stenen. Det fungerade då för att rädda kvinnan från att bli stenad! Men det gäller inte alltid. Man kan lika gärna vända på det och säga att ingen är skyldig, att sinnet är oskyldigt.

Peter: Okej, då förstår jag :D

Nidlo: Ja, visst är det så - inga rätt och inga fel - ingen skyldig och ingen oskyldig.. Alla värderingar är mänskliga omdömen om det som är.

Att kasta sten på en annan är att kasta sten på sig själv..

Att älska är att förstå :D Att älska är att acceptera. Att acceptera är att inte döma.

I kärlek/Magica

#44 Nope. För du gör som du blir uppväxt att göra. Blir du slagen när du är liten så slår du när du bli vuxen. Enkelt. Världen var väldigt primitiv för 2000 år sedan. Iof har det gått i omgångar. Men det som kvarstår är att ondska är en social norm, och ett perspektiv.

Det hade te.x. dött färre människor i europa om alla hade gett upp till hitler. Så det betyder då att man genom att förklara krig gör ondska? Nope. För det är inte det som den sociala normen säger. Även om större delen av sverige var nazistiskt under kriget.

Vad jag inte förstår är varför du fortsätter att argumentera när jag själv vet vad jag tycker om det hela?

Människans natur, som du verkar vara inne på, är helt egoistisk. När en människa får panik så händer det ofta att den dödar andra för att överleva själv. Inget ovanligt med det.

Och det är lite väl med new age "kärlek". Det är inte realistiskt. Om det vore en utopi så hade vi inte haft samhällsproblem, vilket vi har. Massor av dom.

Alla dömmer saker dagligen på olika vis.

#45, Magica: Också, att låta andra göra den ondska man själv inte gör…är inte det att göra den själv. Varför Jesus inte kastade stenen även om den fanns i hans hand, varför han inte kastade den ens på de som såg onda ut. Han stoppade inte ens någon? Vad han gjorde var att avdramatisera.

Geru! Utifrån vad du säger här i tråden och gör dina tolkningar, så undrar jag hur du förhåller dig till och tolkar sitatet av Albert Einstein? Att människans natur är egoistisk betyder inte att den är helt egoistisk eller att den inte skulle kunna vara mindre egoistisk! Även om det fanns nazistiska sympatier under kriget så är det långt ifrån så att större delen av Sverige var Nazistiskt! Vi argumenterar för att vi upplever att du har förutfattade meningar om saker som t.ex att blir man slagen som barn så slår man som vuxen. Även om en del gör det så är de här påståendena inte något som du skall argumentera för. Vi har en välvillig avsikt att få dig att öppna ögonen för något du inte ser…även om du envist försvarar dig med…"jag själv vet vad jag tycker om det hela" Jag vill inte inte gärna tänka mig att du skall behöva sitta fast i en övertygelse, när människor och världen omkring dig också betyder utveckling, framtid

#47: Nidlo: Du skrev:

"Också, att låta andra göra den ondska man själv inte gör…är inte det att göra den själv."

Jag anser inte att det är så. Karma - principen om universums perfektion - ser ändå till att allt alltid är som det ska. Perfektion råder alltid (även om det ofta kan vara svårt att se).

Som jag skrev tidigare - "belöning" eller "betraffning" är redan inbakat i handlingen.

Känner man däremot att man vill göra något åt en specifik situation så ska man förstås följa den viljan. Men min åsikt är att man aldrig ska känna sig skyldig att ingripa eller göra något för någon annan.. det ska komma ur vilja.. eftersom vilja är kärlek.

Du skrev också:

"Varför Jesus inte kastade stenen även om den fanns i hans hand, varför han inte kastade den ens på de som såg onda ut. Han stoppade inte ens någon? Vad han gjorde var att avdramatisera."

Jesus förkunnade sanningen: "Den som är utan skuld kastar första stenen" - ingen är skuldfri och bör därför inte heller kasta stenar. Dessutom.. att kasta sten på andra är att kasta sten på sig själv.. alla andra är ju också "jag".

"Du är dina handlingar" - sådan du är så kommer du att göra och vice versa - sådant du gör sådan är du :D (med handlingar avses förstås också tankar och känslor - ja, all form av rörelse).. Betänk också att dömer du andra så dömer du även dig själv..

I kärlek/Magica

#48 Din existens är egoistisk. Allas existens är det. Man tar liv för att leva. Du blir förälskad - egoism. Allt det är egoistiskt. Kärlek är det, för fortlevnad av rasen är egoism med, en form av kollektiv egoism. Alla livsformer bygger på det.

Faktiskt var större delen av sverige just då antisemitiskt. Inget ovanligt med det under den perioden.

Jag sitter inte fast, jag är helt fri. Den här tolkningen jag har kräver enorm självinsikt, och du måste själv hitta var dina känslor kommer i från.

Och det är klart att människor betyder utveckling och framtid. Men samma sak där, båda två är egoism:)

Jag svarade dig att det finns ofantligt många fler exp o aspekter.Missbrukaren är inte personen i centrum i det här falletkan bytas ut mot en man med bristande medkänsla o kärlek, kriminell, slagskämpe, otrogen eller till ett egoistisk svin (osv). Poängen är fortfarande den sk vännens handlande eller brist på agerande då personen ifråga ser att resten av familjen blir offer för misshandel. Och att hans vän faktiskt skulle kunna få hjälp. Att trotts att han kanske tänker tanken att det är fel och inte agerar skulle faktiskt inte betyda att han är god då utan han skulle kunna vara ond i det ögonblicket.

Missbruks diskussionen har inget med trådens ämne att göra.

Retep vi delar inte samma syn eller tydligen erfarenheten heller om den sk gudomligheten.

Enorm insikt i vaddå undrar jag…Insikt och frihet är så mycket mer än det du ger uttryck för…Den insikt jag har, begränsad som den är, bygger inte på känslor, tankar och föreställningar. Det finns en säkrare källa!

likaså min insikt som jag har baserar jag på vad jag upplever, tar del av andra sidan osv. Som min begränsas av mig så har jag också funnit stöd från säkrare källor än bara mig själv.

Och den bygger inte heller på en mänskligt skapad teori ;)

Det finns som jag ser det ingen säkrare sida än dig själv!

Den Källa jag menar är inget annat än dig Själv, Alla och Allt.

Den är bortom allt relativt, tyckande och tänkande.

#51: Yamher: Du skrev:

"Att trotts att han kanske tänker tanken att det är fel och inte agerar skulle faktiskt inte betyda att han är god då utan han skulle kunna vara ond i det ögonblicket."

Men frågan är då: Vem vet vad som är rätt och fel för en annan?

Och om ingen sådant kan veta - ska vi då döma människor utifrån antaganden?

Du skrev också:

"Missbruks diskussionen har inget med trådens ämne att göra."

Den har faktiskt allt med trådens ämne att göra.. annars skulle du inte ha dragit upp missbrukare som ett exempel.. Jag försöker bara visa dig att man kan felbedöma människor utifrån kopplingar man gör - baserade på normer man tror är rätt- eller felaktiga..

Om jag gör en egen tolkning av det du skriver så tycker jag det ser ut som att du anser att missbrukare, kriminella, slagskämpar, otrogna, egoistiska svin och män med bristande medkänsla och kärlek (återigen.. hur avgör man vem som är en sådan man?) är roten till ondska och att människor som inte ingriper när de ser en sådan situation också är ondskefulla eftersom de tänker att det är fel.. right?

Men bara för att något förefaller vara fel så behöver det inte per definition vara så.

Kom ihåg att många som har gjort stort för världen var "kriminella".. Jesus till exempel var kriminell och dömdes till döden..

"Ett öga för ett öga gör hela världen blind" - Mahatma Gandhi

I kärlek/Magica

#52 Finns ingen annan källa än dina tankar, känslor och hur du själv tolkar saker, tyvärr.

Det beror på att du inte har upptäkt Den källan än.

Fråga Einstein han vet vad jag talar om!

Personer som han var och är inte genier utifrån sina känslor och tankar enbart. Genialitet är ett utryck och en bekräftelse på kontakt med Varandet och Källan bortom den skarpaste hjärna och den klokaste tankeförmåga.

#57 Ah. Du är medveten om att einstein drev om gud väldigt mycket?

Den "källan", som du säger det är, är inget annat än en del av dina känslor. Så enkelt är det.

Att du vågar förstöra ordet genialitet på det där viset. Genialitet är ett ord för dom som har en enorm verksamhet i sina huvuden. Det är inget gudomligt med det alls.

Nej, det är inget gudomligt med det, om man gör Gud och gudomlighet till en föreställning. Jag överlåter tänkandet till dig och din föreställning om att kunna tänka sig fram till ett högre medvetande och högre medvetenhet om det som ligger till grund för själva medvetenheten, känslan och tänkandet. Tack för samtalet.

#59 Jag skrev som jag skrivit förut i en tråd om gud och liknande. Jag tror på det jag ser. Om du kan bevisa att en gud finns, så kommer jag tro på denne. Tills dess får du tro på vad du vill, men trycker du upp din tro i ansiktet på mig så kommer jag spotta ut det och svära åt det.

Ju mer du tänker, desto mer utvecklas du. Desto mer du vet om dig själv, desto mer vet du om andra med, och världen. Känslor har människor oavsätt hur framstående man är i sitt tänkande.

#49, Magica: Karma kommer till den som inte agerar där godhet kan skapas. Det kommer alltid tillbaka. Om jag står och ser på när någon blir misshandlad (hoppas jag inte upprepar för mycket nu) kan jag bli offret nästa gång.

Lägger man dock in vilja i det så visst kan det vara så att om ingen vilja finns så finns ingen handling. Tvingar man sig att ingripa kan det ju på flera sätt liknas till död handling, sådan som inte genererar varken det ena eller det andra.

----

Bara det, att man sitter här och skriver tyder på en källa bortom oss! Det är så enkelt att se hur en växt växer ur sig själv, ur sin jord, och sitt frö.
Om inget växer, och inget ger liv…vad är då källan funnen? Intelligensen den finns där ögat inte ser, där örat inte hör, där finns den källan.

Ser man inte gud så är man inte uppmärksam nog, inte tyst nog, eller ödmjuk.

Man har huvudet i sanden…man är spänd…man tycker det och det…ens ögon har skarpt fokus. Man bedömmer, och är våldsam, elak, och irriterad.

Ser man inte var man kommer från så ser man inte alls. Det är mörkt, och kallt. Man vill bara bli insläppt till värmen igen. Något håller en kvar, utanför i ondskap.
Vem stänger dörren? Varför går man inte in igen. Det bränns, och man vågar inte. Man är rädd. Skrämd som ett djur för det stora.

du missförstår mig fullständigt och väljer att göra det. Det har inte med min syn på något att göra. Jag kunde ha tagit vilket exp somhelst. Det spelar ingen roll hur deras liv ser ut framtills avgörandet. När de står där och väljer (oavsett vilken människa på jorden) att lyfta sin hand och slå sin fru/sin man och eller sina barn får man stå tillsvars för sitt handlande förr eller senare. denne får dessutom stå tillsvars för sina konsekvenser. Detgör aldrig vi utan dem på andra sidan den dagen vi dör vad som är felaktigt och vad det har kostat andra pga mitt handlande. Antingen förstår man vad man har gjort "fel" när man lever eller som kommer man göra det på andra sidan.

Därför tog jag upp om den som betraktar och känner till något inte väljer att agera trots att h*n har kunnat, betyder inte ens dennes tankar mycket om deras brist på agerande kan vara allt annat än gott. Vi kunde lika gärna ha tagit exp om fadern som lämnade sin son. Han som hittade pojken kunde ha valt att lämna pojken åt sitt öde, är det en god handling eller en ondske full handling?

Du hänger upp dig hur jag presenterar "personerna", men det kan vara precis vem som helst, oavsett liv. Alla står vi inför val hela tiden som vi avväger med just den kombination av känslor vi äger just då inkl. hur vi påverkats av vår egna erfarenhet/kunnande, samhället, andras val o konsekvenser av dem osv.

Det finns inget i att den som blir misshandlad är skyldig till det den som misshandlar har valt. Det är dennes val och det kan ALDRIG gömmas bakom missbruk eller något annat ord. Vi måste förstå hur vi väljer att hantera våra känslor. Det är därför vi lever liv efter liv med ungefär samma "hållplatser", för att lära oss förstå o lära oss skillnaderna på hur valen och agerandet/konsekvenserna blir av olika kombinationer av känslor och hur det resulterar i erfarenhet. Och när vi inte lär oss för vi försöka på nytt. Därför har vi alla olika uppgifter som aldrig går att jämföra den ena mot den andra. Det som är enkelt för mig tar flera liv för någon annan att först. Det finns inget som helst enkelt med detta med liv. Men jag kan fortfarande få göra ett exp, enkelt beskrivit för dem som faktiskt förstår det jag vill beskriva utan att ifrågasätta var o vartannat ord o missa poängen.

#62 Mycket bra och beskrivande inlägg från dig yamher!

#62: Yamher: Du skriver:

"Det spelar ingen roll hur deras liv ser ut framtills avgörandet. När de står där och väljer (oavsett vilken människa på jorden) att lyfta sin hand och slå sin fru/sin man och eller sina barn får man stå tillsvars för sitt handlande förr eller senare. denne får dessutom stå tillsvars för sina konsekvenser. Detgör aldrig vi utan dem på andra sidan den dagen vi dör vad som är felaktigt"

Så det du menar är alltså att det finns ett rätt och ett fel oavsett rådande omständigheter och historia i en människas liv? Att oavsett hur en människas liv har sett ut så finns inga ursäkter för ens beteende? Aldrig någonsin?

Dessutom.. om personen förr eller senare får stå till svars för sina handlingar (som du skriver) - ska vi då ytterligare straffa personen i fråga här i det jordsliga? Jag uppfattar det du skriver som att du menar att de kommer få sitt straff för sina handlingar "på andra sidan".. Ska vi dubbla det straffet och låta dem lida på båda sidor?

Sedan skriver du:

"Antingen förstår man vad man har gjort "fel" när man lever eller som kommer man göra det på andra sidan."

Min tro är att människor som tillfogar andra människor smärta inte riktigt förstår vilken skada de åsamkar. Andra faktorer bör även tas med i beräkningen som att vissa människor har ett impulsivt beteende som kan bero på till exempel ADHD. Många människor med ADHD får aldrig den hjälp de behöver.. de får förresten vare sig hjälp eller förståelse från samhället eller sin omgivning.

Du skrev också:

"Därför tog jag upp om den som betraktar och känner till något inte väljer att agera trots att h*n har kunnat"

Men om vi tar med i beaktning att karma existerar.. ska vi då ingripa i den gudomliga ordningen? Har inte (och bör inte alla ha) ett fritt val?

Du skrev också:

"Han som hittade pojken kunde ha valt att lämna pojken åt sitt öde, är det en god handling eller en ondske full handling?"

Jag brukar inte media eftersom jag anser att media ofta ger en felaktig och förvrängd - för att inte tala om - tillspetsad version av vad som faktiskt hände. Därför vill jag inte slänga domar över händelser som man läser om i tidningar eller ser på teve om.

Du skrev också:

"Alla står vi inför val hela tiden som vi avväger med just den kombination av känslor vi äger just då inkl. hur vi påverkats av vår egna erfarenhet/kunnande, samhället, andras val o konsekvenser av dem osv."

Det är precis det här jag försökt peka på i den här diskussionen - att alla omständigheter bör tas i beaktande när man gör en bödmning om vad som är rätt och fel. Kan en människa verkligen klandras för sina val när hon i princip är skapad av sin omgivning och samhället? Är inte egentligen alla skyldiga till varje människas handlingar? Vi är ju alla medspelare på brädet, liksom..

Sedan skrev du också:

"Det finns inget i att den som blir misshandlad är skyldig till det den som misshandlar har valt."

Men det finns både psykisk och fysisk misshandel.. Om jag tar ett exempel.. En pojke blir konstant kränkt, men bara verbalt, av sin pappa under hela sin uppväxt.. Pappan är en riktig kritiker och mobbare och får verkligen sonen att må dåligt psykiskt. En vacker dag när sonen har blivit vuxen så hälsar han på sina föräldrar.. pappan blir då elak och spydig mot pojken. Pojken blir arg och spöar upp sin pappa. Hur skulle du förklara situationen? Vem har gjort rätt och vem har gjort fel.. hur bör man agera? Om du såg på.. skulle du då låta pojken ge pappan en omgång eller skulle du ingripa, kanske ringa polis?

Till sist så avslutar du med..

"o missa poängen."

Varför gör du det antagandet?

I kärlek/Magica

Ni har intressanta åsikter alla..

Men det måste finnas någonting djupare.. Du vet, det går inte ihop.

Om jag ser en ande, hur vet jag att den är god eller ond. När denna ande levde så var våld en sak man använde, och det offrades både till den ena guden efter den andra.

Hur kan jag avgöra vilken ande, väsen, människa som är ond om jag dömmer denna efter hur den levt?  Vi har alla varit svin någon gång, i vår livstid, men de flesta tycks glömma detta. Är vi onda för den sakens skull?

Ja det är klart jag talar om saker som

Frosseri. Förtal, Lögner, Svek osov.. Vi är ju alla mänskliga

att stå till svars för sina handlingar är inte samma sak som att bli straffad. Inte heller hur vi lär oss att förstå vad som gått snett. Varför skulle som du skriver någon som farit dåligt i detta livet, och som råkar göra något fel och vet om att h*n har gjort fel betyda att denne blir straffad på andra sidan? Denne person kanske samtalar om det för att bearbeta? det finns många olika lösningar hur det kan gå till just pga bakomliggande orsaker, känslor och hanterande. Det finns inte en generell lösning på misshandel.

Ditt exp kan också inrymma många fler aspekter som att fadern bli trackad av sina föräldrar och trots allt inte förstå sina egna "felsteg". Vad gör han sig skyldig till då? De på andra sidan kanske låter honom ha uppgiften att förstå o bryta det. Om då han inte gör det kommer han stå tillsvars för att han inte har lyckats. hur de går tillväga beror på hur hanterar det efter den händelsen. Han kanske då för första gången förstår vad han gjort o lider av insikten i resten av sitt liv. Han kanske inte förstår o blir ännu mer bitter o deras problem återstår. Hur det går efter han dött beror på om han förstår då eller får leva ett liv till med snarlika livs uppgifter men med en helt annan kombination av känslor osv.

Straff behöver inte betyda helvete. Å andra sidan kanske pojken är på väg att bli som pappan. I vilket fall som helst handlar det om hur han hanterar sin känslor. och Hur han kommer att välja att leva sitt liv, vad han förstår och lärt sig av situationen.

Ditt exp är egentligen utifrån ett större vidare perspektiv som vi uppenbarligen kommit till helt ofullständigt eftersom vi bör ha tillgång till alla deras känslor, tankar och erfarenhet. Du vet faktiskt inte varför sonen lyfte sin hand, exakt vad han tänkte o kände innan respektive efter.

Osv.

Gällande pojken så skrev jag att det förutsätter att det som jag la dit stämde eftersom vi inte vet alla gånger. Men utifrån det som skrevs där så den mannen som hjälpte pojken om han inte hjälpt pojken, hur hade hans handling varit här?

Varför är du fortfarande kvar på den biten om misshandel och missbruk? Mitt exp handlar om den som betraktar händelsen och dennes agerande eller brist på agerande. Och vad den personen tänkte.

ang poängen spelar det ingen roll om det gick fram eller inte. Ja tycker det kan förstöra en hel diskussion om man ska bryta upp varandras svar och ifrågasätta var o vartannat ord som saknar relevans.

jag förutsätter inte att karma finns eftersom jag saknar bevis från andra sidan och deras nekande svar att den "lagen" existerar samt LOA. De är mänskliga teorier.

#66: Yamher:

Det jag försöker säga är att vi inte kan veta om en människa handlar rätt eller fel eftersom vi inte kan se helheten - vi kan bara se toppen av isberget. Om vi inte kan veta om en människa verkligen har handlat fel så bör vi inte heller kasta domar på/omdömen om människan. Vem kan vara en rättvis domare?

Du talar mycket om att människor bör ingripa i situationer som förefaller vara felaktiga eller ondskefulla. Men om man inte vet ifall det är rätt eller fel att ingripa i en situation - kan man då klandras för att man låter bli? Betänk också att även den som låter bli att handla i en situation har en historia.

Du skrev:

"…Men utifrån det som skrevs där så den mannen som hjälpte pojken om han inte hjälpt pojken, hur hade hans handling varit här?"

Karma skulle kunna förklara ifall han återigen blev lämnad. Karma - principen om universums perfektion - verkar inte bara som en kraft som utdelar straff eller belöningar, utan också som en spegel för dig själv - så att du ska kunna se vem du är. Saker som förefaller hemska kan vara gudomliga också. I situationer vi tror är de jävligaste kan man "växa" (lära sig om sig själv) oerhört mycket. Det kinesiska tecknet för kris är samma som för möjlighet. Man måste till botten för att kunna komma till toppen och den som har varit på botten har sett mycket av oceanens djup..

Om vi fortsätter förutsätta att karma råder så kan en tänkbar orsak till att "folk" har det jävligt vara att de arbetar bort gammal karma. Som sagt - vi ser bara toppen av isberget.

"jag förutsätter inte att karma finns eftersom jag saknar bevis från andra sidan och deras nekande svar att den "lagen" existerar samt LOA. De är mänskliga teorier."

Hur menar du när du säger att du saknar bevis från andra sidan och deras nekande svar till att den lagen finns? Kan du berätta lite mer om det?

I kärlek/Magica

#49, Magica: Det du skriver om handlingar har jag funderat på.. Att handlingar också skulle vara tankar är något nytt för mig, men det förklarar ändå saken med att man skulle kunna tänka vad som helst och säga, göra något annat.

Hur menar du att kasta sten på andra är att kasta på sig själv? Skulle det vara karma då? För så fort man gör något sådant får man ju en resonans i sig själv, i sina tankar.

Om någon kastar en sten så borde det ge destruktiva känslor som skuld, ångest ganska på en gång…även om det inte kommer till ytan förrän senare.

#46, Geru: Alla dömmer, och alla drömmer. Jag har inte menat att argumentera med just dig…det är inget personligt.

Nidlo: När jag säger att kasta sten på andra är att kasta sten på sig själv så menar jag att vi är ju alla ett. Andra människor är alltså en del av mig - vi delar ju "kropp" och är som en enda stor organism. Därför blir allt det man gör mot/för andra samma sak som att göra det mot/för sig själv. Det som är rör sig genom alla delar av mig samtidigt - alltså både genom mig och alla andra människor.

Om man föreställer sig en cirkel (som får stå för helheten/enhet). Cirkeln är indelad i "tårtbitar" där alla tårtbitar får representera alla människorna samt mig själv. Samtidigt som varje människa är en av tårtbitarna (det individuella självet) så är också varje människa hela tårtan (alltså hela cirkeln med alla de andra tårtbitarna/helhet/enhet/Gud).

Tårtan är bara uppdelad här i det jordiska - men den är egentligen identisk med det som är/enheten. Det som är innefattar allt. I detta allt finns ingen värdering om allt som finns där eftersom ingen åtskillnad finns där - ingen gräns.. Man kan bara säga om det att det är eftersom det inte har värderingar - allt har samma värde eller värde noll. Du säger ju till exempel inte att din högra hand är bättre än din vänstra stortå bara för att stortån inte kan rita vackra bilder.. Samma sak är det här i det relativa - ingenting har mer värde än något annat. Därför har inte ont mindre värde än gott. "Det är bara det som är som rör sig genom olika delar av mig" för att medvetandegöra sig för sig själv - alla de olika bitarna (människorna).

Om jag då dömer en människa för att jag föreställer mig att den här människan har gjort fel.. (fel är en värdering) vad gör jag då? Jo, jag dömer mig själv. Den här människan som jag just satt och dömde är ju en av tårtbitarna som är en del av mig - jag är ju både en tårtbit och hela tårtan samtidigt. Om jag kastar en sten på en människa (en av tårtbitarna som är en del av hela tårtan - hela tårtan som är mig).. då har jag kastat en sten på mig själv.. Den andre är ju också jag. Därför är det så att allt som jag gör för andra gör jag för mig själv och allt det jag inte gör för andra gör jag samtidigt inte heller för mig själv.

I handlingen är "straffet" eller "belöningen" redan inbakad som jag skrev tidigare..

Varför vill då det som är medvetandegöra sig för sig själv genom uppdelning (indelning till tårtbitar (eller många människokroppar)? Jo, för att i enhet kan det som är inte uppleva sig själv eftersom där inte finns något jag och alltså ingen upplevare. Finns bara ett så finns inget du. Finns inget du så finns heller inget jag :D Det finns bara det som är.

I kärlek/Magica

Magiska Magica! HURRA! Vad det var bra det du sa…eller rättare det tårtan sa.

vi ser alla olika på den där biten Magica. Vilket vi ska alla respektera.

Min syn och min erfarenhet av andra sidan och mötet med andra sidan skiljer sig från din uppfattning Magica.

Och man kan göra enkla klara exp och man kan gå hur djupt som helst i sina exp om man har förståelsen för det och respekten.

Det betyder, utifrån det jag har iaktagit, att vi står tillsvars för de beslut vi fattar, utifrån våra känslor och tidigare erfarenhet. Vissa lär sig direkt och vissa saker tar längre tid att förstå.

Så härifrån bör vi vara eniga om vår oenighet eller att vi menar något så när lika fast vi uttrycker det olika.

Tack för ditt långa inlägg, Magica..  Läste det och jag fick någon förståelse andra gången.

"Tårtan är bara uppdelad här i det jordiska - men den är egentligen identisk med det som är/enheten. Det som är innefattar allt. I detta allt finns ingen värdering om allt som finns där eftersom ingen åtskillnad finns där - ingen gräns.."

När vi dör så kommer man att förenas med alltet. Om man har insett att allt är utan gränser egentligen. Så du menar att för att komma dit så ska man inte värdera? Till exempel har jag tänkt att träna på att se utan att tänka om det jag ser. Jag gör det redan..vilket är lättare när man inte är bland andra, pratar med någon eller är ute och går.

"I handlingen är "straffet" eller "belöningen" redan inbakad som jag skrev tidigare.."

Om man handlar utan att värdera, att bara observera, inte dömma det man gör känns det som att vad man gör även inte skulle generera karma. Vad är det då som bestämmer vad man gör och inte gör enligt dig?

Skriver några rader om nazismen som har nämts i tråden. Att man skulle kunna genom att följa hitler låta bli att få krig det tror jag inte. Vad jag vet var det tyskland som anföll länder hit och dit, man manipulerade befolkningen att tänka som diktatorn, värvade unga människor som dödsmaskiner. Medans satt mannen bakom i ett hus och styrde, han kanske var snäll mot sina närmaste men han satte en värld i krig.

Om man ser att någon handlar orätt mot någon annan är det då samma sak som att dömma? Om man ingriper i något genom att tala med personen eller genom att vidta åtgärder så kan man vara i ett icke dömmande perspektiv. Min erfarenhet är att om man tittar på så är man också ofta dömmande. Dömmande leder ofta till att man antingen pratar bakom ryggen istället för direkt till de inblandade eller så låtsas man att det inte är något som sker. Det leder tillochmed till att man kanske undviker en person som blir misshandlad och personen blir än mer bestraffad och isolerad. Att ingripa kan också vara att man ger personen som blir utsatt stöd och någon att gå till även om man inte kan få stopp på den felaktiga behandlingen.

Att ingripa i något, tex mobbing så ha vi dömt eller bedömt situationen och ingripit. Om jag inte ska göra det hur ska jag veta när det är fel enligt er tolkning, och därmed bara stå och titta på ? Är det aldrig fel att stå och titta på då? Eller att säga att jag tycker det är fel det ni gör? För det är väll dömmande av något??

Skulle säga att det är i den enskilda situation du ställs inför, som vi gör de val vi gör.

Vi kan sitta här och tycka det ena och det andra, men när det kommer till kritan så…

Jesus närmsta lärljunge förnekade att han kände Jesus när han själv riskerade att bli fängslad, som anhängare till Jesus.

Jag tänker att när jag säger att någon annan dömmer så är det också ett dömmande av den jag tror dömmer.  Jag vet ju inte egentligen vad andra har gjort för reflektioner innan och hur personen förhåller sig till det. Det är komplicerat. Och svårt att veta om någon vill att man ska ge en hjälpande hand.

Men är det ondska att ingripa eller se på, att tänka eller tycka? Nej, tycker jag. Men hur är det när man njuter av att någon gjort fel eller när man känner hämndbegär? Eller planerar för att hämnas. Det känns inte som rena känslor tycker jag. Jag skulle nog inte säga att det är onda känslor men skadliga känslor.

#74: Gaiatri: Du skrev:

"Om man ser att någon handlar orätt mot någon annan är det då samma sak som att dömma?"

Enligt mitt synsätt så, ja - det är att döma. Du har då givit ditt omdöme om vad som är rätt och vad som är fel i situationen - alltså agerat domare och utnämnt den ene till en rätt-görare och den andre till en fel-görare. Hur avgör du om någon har handlat orätt? Genom att tillämpa de sociala normer som du har lärt dig?

Jag menar att vi inte egentligen kan veta vad som är rätt eller fel i en situation eftersom vi inte kan se bakomliggande faktorer. Om vi ska kunna göra en rättvis bedömning så måste vi kunna se andra människors hela historia (sekund för sekund) och alla dennes känslor genom hela sitt liv. <-- Det är dessa som får personen till att idag agera på ett specifikt sätt.

Sedan skrev du:

"Om man ingriper i något genom att tala med personen eller genom att vidta åtgärder så kan man vara i ett icke dömmande perspektiv."

Jag anser att man inte kan det. Om du vidtar åtgärder mot eller för någon/något så har du likafullt tagit ställning - du har gjort ett avgörande i frågan och bedömt den ene ha gjort rätt och den andre fel.

Du skrev också:

"Min erfarenhet är att om man tittar på så är man också ofta dömmande."

Så kan det nog vara - men långt ifrån i alla fall.

Sedan skrev du:

"Dömmande leder ofta till att man antingen pratar bakom ryggen istället för direkt till de inblandade eller så låtsas man att det inte är något som sker. Det leder tillochmed till att man kanske undviker en person som blir misshandlad och personen blir än mer bestraffad och isolerad. Att ingripa kan också vara att man ger personen som blir utsatt stöd och någon att gå till även om man inte kan få stopp på den felaktiga behandlingen."

När man ingriper i "situationer" så följer man troligen sitt hjärtas inre röst - det man gör kommer att vara färgat av det som finns på insidan (alltså alla ens erfarenheter har bakats ihop till ett specifikt sätt att tänka OM olika saker) - detta kommer naturligtvis att vara i enlighet med karma eftersom man bara följer det som är. Det är egentligen inte det jag diskuterar, utan jag diskuterar snarare om vi ens kan säga att ondska existerar.. Om vi alla är ett så innebär ju att den ondska som finns i en annan även finns i mig. Jag kan alltså bara döma mig själv..

Och i ditt senare inlägg skrev du:

"Jag tänker att när jag säger att någon annan dömmer så är det också ett dömmande av den jag tror dömmer. "

Ja, visst är det så.

I kärlek/Magica

#70: Peter: Tack så mycket.

#71: Yamher: Tack för din förklaring!

#72: Nidlo: Du skrev:

"När vi dör så kommer man att förenas med alltet. Om man har insett att allt är utan gränser egentligen. Så du menar att för att komma dit så ska man inte värdera? Till exempel har jag tänkt att träna på att se utan att tänka om det jag ser. Jag gör det redan..vilket är lättare när man inte är bland andra, pratar med någon eller är ute och går."

Alla vägar bär till Rom.. ;)

Du skrev också:

"Om man handlar utan att värdera, att bara observera, inte dömma det man gör känns det som att vad man gör även inte skulle generera karma. Vad är det då som bestämmer vad man gör och inte gör enligt dig?"

Min uppfattning är att vad vi gör och inte gör är speglingar av det vi är (all vår historia - minnen, medvetna som omedvetna). "Du är dina handlingar." En människa som själv har blivit slagen kanske inte kommer att ingripa i en situation där någon blir misshandlad eftersom rädslan helt enkelt blir för stor för denne för att våga agera. Ska vi då bedöma dennes icke-handlande som felaktigt? (Som vi generellt gör här i tråden).

Kan vi hålla någon ansvarig egentligen? Alla har ju sin historia..

I kärlek/Magica

#75: Yamher: Du skrev:

"Att ingripa i något, tex mobbing så ha vi dömt eller bedömt situationen och ingripit. Om jag inte ska göra det hur ska jag veta när det är fel enligt er tolkning, och därmed bara stå och titta på ? Är det aldrig fel att stå och titta på då? Eller att säga att jag tycker det är fel det ni gör? För det är väll dömmande av något??"

Det är just det här jag menar, att vi inte egentligen kan säga att någon gör fel eftersom människor bara agerar utifrån vad som finns på insidan.. den agerar egentligen inte, utan RE-agerar.. alltså åter-handlar - den repeterar ett mönster som är identiskt med dennes insida.

Jag anser att både offer och "förövare" egentligen är två offer. De är ju två produkter av samhället. Människans innehåll skapas av sin omgivning. Om en människa reagerar - handlar utifrån erfarenhet - så kan denne inte klandras för sina gärningar. Gärningarna är ju då skapade av den människans omgivning - vi är alltså alla medskyldiga till så kallade negativa handlingar.

Jag säger inte att det är fel att ingripa om man känner att man bör göra det… så länge man följer sitt hjärta och inte inlärda värderingar.. Men kan de som låter bli att ingripa hållas ansvariga eller kan man säga att de gör fel för att de inte ingriper?

I kärlek/Magica

okidoki, förstår hur du ser på det och respekterar dig men jag är glad att jag inte lever efter den tanken…

Ni får ursäkta att jag provocerar igen. Jag blir fortfarande inte klok på ondska, och godhet.. Jag har följt denna diskution någolunda, men jag får allt mer frågetecken!

Så här har jag uppfattat det, och ni får ursäkta att det är rörigt. Det ÄR rörigt för att jag ännu inte har förstått

Ont och gott verkar vara samma mynt, bara två olika sidor på detta mynt?! Onska är endast frånvaro av ljus men trånar i hemlighet efter ljuset?! Godhet är samma sak som upplyst?!

Den som mobbar en annan skriker efter hjälp då han egentligen inte mår så bra. Samma rörande den som blir mobbad.

Men.. Kan man då alltså vara en djävulsdyrkare och samtidigt vara god, då man trånar efter upplysning?!

asch.. jag vet inte… det blir bara rörigt det här..

Gaiatri: Det är ju lättare att inte ingripa om man känner personen. Då är man i en egoism som präglas av känslor och gruppdynamik som på flera sätt är svårare att bryta än om man ser en främling fara illa. Känner man människan kan man ju så klart ge stöd från insidan så då kan det vara mer befogat att inte "ingripa" med yttre medel.

Ondska och godhet är två extremer där emellan finns det alla möjliga nyanser. Vad den ondaste handlingen skulle vara? Det kan man inte veta, men ett utdraget lidande och att känna någon slags njutelse av deras lidande skulle jag säga är väldigt nära den onda extremen.

yamher: Enligt mig är det fel att stå och se på när någon blir mobbad, eller misshandlad. Även om man inte skulle generera karma då så är man delaktig i det onda som sker, det man ser. Varför jag antar att t.ex. vissa buddhister gärna undviker att vara bland sådant där man kan tvingas göra obekväma val.

Peter :  Kan du berätta mer i detalj vad Jesus gjorde som dömde honom till döden. Vad jag vet var han inte mer "kriminell" än att ha en åsikt om vad som ligger bortom den fysiska världen..?

Magica :  Exemplet med han som tog från de rika och gav till de fattiga…är han ond?

Helheten i vad du skriver är att ingen kan dömma, och ingen har rätt och fel. Vad ser du att man agerar efter om inte fördommar, Karma, och input?

Enligt ditt skrivande kan man inte mer än att reagera utifrån vad man varit med om. Till slut blir det väl så att man agerar efter vad man var med om igår, eller för en timme sedan. Hur nära nuet kan man komma tror du? Kan man bara agera/reagera efter det som skedde för en stund sedan, eller är man alltid fast i vad som hände igår, eller i sin barndom.

Att alla vägar leder till Rom innebär för mig att man skulle kunna göra vad som helst, och hur som helst men ändå komma fram. Spelar det då någon roll om man försöker göra rätt? Och inte försöker göra fel? Vem sätter gränsen för den som blir dömd till döden. Om inte samhällets normer, och diktatorns dumhet.

Jesus var i sanningen han skadade ingen under sin livstid som jag förstår. Inte direkt. Adolf Hitler är jag osäker på om han skadade någon direkt, förutom då han tog sitt liv i en bunker för att undkomma förudmjukelser och straff. Båda dog en hemsk död, och båda accepterade sitt öde på sitt sätt. Skulle du säga att Jesus, och Hitler är av liknande kvalitéer?
Då får man så klart räkna in alla de människor som har dött i "koncentrationsläger", de som blivit jagade och förföljda. Kanske även räkna in de som har dött i religiösa krig, för vad jag vet så har Kristendommen gått i krig för sin gud.

Vem dömmer den döde diktatorn, och vem dömmer den döde profeten/läraren?

Att lyssna till hjärtats röst är fint och bra. Men vad är hjärtats röst? Vad representerar den..?

webbsmurfen: Upplysning är varken eller, det är inte det eller det. Upplysning är vad som inte är. Där man inte hör, och där man inte ser, där man inte talar där finns upplysningen.

Min bedömning av satan, och satanism är att det är ett uttryck och ett mottryck mot framför allt kristendommen.

#82

Dina slutsatser ser riktiga ut även om de är komprimerade och behöver få vars sin förklaring, mening för mening.

Niklas förklaring "Upplysning är verken eller…" är tydligt missförstådd och missvisande.

Säkert är att vi behöver förstå allt det här mer intuitivt med hjärtat, än med huvudet!

Det som vi idag har som ideal när det gäller rätt eller fel och gott eller ont förändras med tiden. Det är en samverkan mellan den lägre naturen (personligheten) och den högre naturen (själen). Inneboende i materien finns en separatism och inneboende i själen finns enhet. Samtidigt som det pågår en yttre evolution så pågår också en inre evolution. Den inre evolutionen är ökad själsmedvetande uttryckt genom personligheten.

Den lägre naturen utan styrning från själen kan symboliseras med 666. Det fina med det hela är att vi har en själ som styr oss. Vi är gudomliga varelser och själen genomströmmar allting. Världssjälen genomströmmar både människa och djur och natur.

Samspelet och växelverkan mellan ljus och mörker (ande och materia) leder till utveckling. Vi blir självmedvetna varelser som har erfarenhet av mötet mellan själen och materien.

Den separatism och egoism som vi uttrycker genom vårt lägre jag och som vi såsmåningom övervinner är en del av mörkret och en naturlig utvecklingsväg när vi fortfarande är styrda av själen. Själens natur kan efterhand uttryckas helt genom personligheten efter lång erfarenhet och prövning. Själen genomsyrar då tänkande, känslor och handlingar som uttrycks genom personligheten.

Den erfarenhet som vi gör i den materiella världen gör att det kan under långa tider vara svårt att se igenom illusionen. Vi blir då så identifierade med materien att vi inte längre känner igen själen och den inre andligheten.

#84: Upplysning går inte att förstå eller visas korrekt.

#85: Du verker ju ha koll på saker o ting 

Nidlo, det var inte mitt antagande utan spegling på magicas synsätt.

Själv anser jag att mina handlingar får jag stå tillsvars för och ta konsekvenserna av. Och utifrån dem också ta lärdom, såsom också av andras val. Det är bara här människans fria vilja ligger, så länge den inte överstiger högre saker. Med andra ord inte så speciellt stor utan vi påverkas av mycket i våra val. Att gömma sig bakom karma är fegt. Eller under någon annan mäsnkligt skapad teori än att stå tillsvars för sina egna handlingar.

Karma är för mig inget att gömma sig bakom, en förklaring på varför saker sker som dom gör.

Att stå till svars för sina egna handlingar är så nära karma du kan komma. Karma betyder helt enkelt handling! Hur vårt handlande sen fungerar på gott och ont är en relativ sak som avgörs av vår medvetenhet och själskontakt. Karma är en Naturlag och ingen mänsklig teori även om vi teoriserar vilt om vad det är och inte är!

#83: Nidlo: Du skrev:

"Exemplet med han som tog från de rika och gav till de fattiga…är han ond?"

HAHA Niklas.. Tiotusenkronorsfrågan :D:D:D Vad tror du att jag tycker?

Sedan skrev du:

"Helheten i vad du skriver är att ingen kan dömma, och ingen har rätt och fel. Vad ser du att man agerar efter om inte fördommar, Karma, och input?"

Det du skriver är helt i enlighet med min upplevelse. Vi handlar utifrån våra erfarenheter (vilka också innefattas i vår karma). Om vi har blivit skapta av vår omvärld så kan vi inte hållas ansvariga för våra gärningar individuellt.. Vi har ett kollektivt ansvar för allas individuella gärningar. Det är ju heller inte så konstigt om vi alla är ett.. Hela tårtan är skyldig till varje enskild tårtbits gärningar :D

Och sedan skrev du:

"Enligt ditt skrivande kan man inte mer än att reagera utifrån vad man varit med om. Till slut blir det väl så att man agerar efter vad man var med om igår, eller för en timme sedan. Hur nära nuet kan man komma tror du? Kan man bara agera/reagera efter det som skedde för en stund sedan, eller är man alltid fast i vad som hände igår, eller i sin barndom."

Jadu Niklas - det var insiktsfullt! Tusen tack! Permanent varande i nuet blir en omöjlighet i en fysisk kropp eftersom en kropp behöver rörelse och i det rena varandet existerar ingen rörelse - vi kan därför bara vara där periodvis och inte permanent (om vi har kroppen med oss).

Man kan helt komma bort från reaktioner när man kan leva nog mycket nära nuet, eftersom allt föregående då faller bort och man har en mycket kort inre tidslinje - karma har ingenstans att fästa då ;) den rinner av i ganska snabb takt. Allt går fortare ju närmare nuet man kan vara. Minnet slutar fungera som det hittills har gjort - eller rättare sagt - man har inte behov av minnet på samma sätt eftersom man inte behöver något att klamra sig fast vid när det blåser.. Man har då till exempel inget behov av att göra upp planer, för man behöver ingen försäkring - man lever i fullkomlig tillit :D Jesus sade att ingen som inte är som ett barn kommer in i himmelriket.. Barn litar på att deras förälder kommer att ta hand om dem och ge dem det som behövs för överlevnad… När man kan leva i sådan tillit till att livet/Gud tar hand om en och ger en det som behövs.. då är man där..

Du skrev också:

"Att alla vägar leder till Rom innebär för mig att man skulle kunna göra vad som helst, och hur som helst men ändå komma fram. Spelar det då någon roll om man försöker göra rätt? Och inte försöker göra fel?"

Yes man! Det kan man - men det kommer att ta längre tid (vilket ju också egentligen kvittar). Egentligen har allt redan hänt, så man kan säga att alla redan är där - fast här i det fysiska så ser det inte ut som att det är så.

Återigen - rätt och fel är mänskliga värderingar (tolkningar av det som är) och ingenting som egentligen existerar. Egentligen finns ingen värdering - allt har samma värde.. Om du är allt, Niklas, då tycker du ju inte dåligt om något på dig..? Du säger ju inte att din vänstra stortå är sämre än din högra hand bara för att stortån inte kan måla vackra bilder.. Allt i dig och på dig fyller en funktion. Samma är det med alla andra människorna - alla fyller sin funktion och är absolut nödvändiga för att du ska kunna se vad du är. Andra människor är som speglar - de visar dig vem du är.

Hoppas jag inte blir för långdragen nu.. vet att jag är beyond OT, men.. Det finns ett talesätt som säger att ögonen är själens spegel. Om du tittar på hur en människa ser på till exempel andra människor.. om du ser på en människas synsätt så ser du vad som finns där ini. Hur ser personen på andra människor? På sig själv? På samhället? På hela världen?

Man kan bara göra "rätt" eftersom allt alltid befinner sig i fullkomlig perfektion (hur än svårt det kan vara att se). Allting som är är bara på det enda sätt det kan vara just då. Det som är rör sig genom olika delar av den enda kroppen (alla människorna) - alltså förefaller vissa vara på ett specifikt sätt i en specifik tid och en annan förefaller vara på ett annat sätt då. I nästa tid kan den förste vara något helt annat och så även den andre - då har det som är bara förflyttat sig genom "kroppen" (tårtan). Vi sitter i samma båt..

Sedan skrev du:

"Skulle du säga att Jesus, och Hitler är av liknande kvalitéer?
Då får man så klart räkna in alla de människor som har dött i "koncentrationsläger", de som blivit jagade och förföljda. Kanske även räkna in de som har dött i religiösa krig, för vad jag vet så har Kristendommen gått i krig för sin gud."

Vad tycker du?

Till sist skrev du:

"Att lyssna till hjärtats röst är fint och bra. Men vad är hjärtats röst? Vad representerar den..?"

Hjärtats röst är språkröret för det du är.

I kärlek/Magica

Magica

Du argumenterar om att det inte finns något rätt eller fel. Och tänker man att något är rätt eller fel så dömmer man. Alla agerar utifrån där de är… Då finns det inget rätt eller fel i diskussionen här heller. Du argumenterar som att du vet vad som är rätt i tänkandet runt detta (alltså dömmer du) och tar tag i mycket av det som sägs i tråden (ingriper) för att skriva ditt rätt och motargumentera andras fel.

En diskussion är förstås en diskussion och vi tar del av varandras tankar, men man kan också dela med sig av sina tankar utan att få det man säger analyserat om vad som är rätt eller fel.

#90, Magica: Vad du tycker om den mannen kan jag inte veta, dock ser jag en viss likhet mellan honom och Jesus. Min känsla är att, som du också sagt att du anser att Jesus hade bra saker att säga.

"Hela tårtan är skyldig till varje enskild tårtbits gärningar :D"

Det är tryggt att veta för då är man ändå aldrig ensam, right?

"Permanent varande i nuet blir en omöjlighet i en fysisk kropp eftersom en kropp behöver rörelse och i det rena varandet existerar ingen rörelse - vi kan därför bara vara där periodvis och inte permanent (om vi har kroppen med oss)."

Men om kroppen inte är där (tårtbiten) då är man alltså ett med "tårtan" (varandet/alltet/Gud). I så fall känner jag som min kropp att det rena varandet ("tårtan") blir ganska tråkigt, men ja, avslappnat möjligtvis.

"Man kan helt komma bort från reaktioner när man kan leva nog mycket nära nuet, eftersom allt föregående då faller bort och man har en mycket kort inre tidslinje - karma har ingenstans att fästa då ;) den rinner av i ganska snabb takt. Allt går fortare ju närmare nuet man kan vara. Minnet slutar fungera som det hittills har gjort - eller rättare sagt - man har inte behov av minnet på samma sätt eftersom man inte behöver något att klamra sig fast vid när det blåser.. Man har då till exempel inget behov av att göra upp planer, för man behöver ingen försäkring - man lever i fullkomlig tillit :D Jesus sade att ingen som inte är som ett barn kommer in i himmelriket.. Barn litar på att deras förälder kommer att ta hand om dem och ge dem det som behövs för överlevnad… När man kan leva i sådan tillit till att livet/Gud tar hand om en och ger en det som behövs.. då är man där.."

När karma i teorin slutar att fastna på människan betyder inte det frihet. Ibland "känner" (vilket rättare sagt är ett uttryck för en mer intuitiv förnimmelse nu mer) jag som att man i en andlighet på något sätt inte är så fri som man trodde att man skulle bli.

Planer har jag slutat med i stort sett.. man vet när man ska äta, vet när man ska handla. Vet vad man ska säga, och när man ska lyssna.

Det är de där detaljerna som saknas. En mening där, och en mening där som inte stämer med resten. Haha. Och tar man bort en mening där så dyker den upp på ett annat ställe i stället :D Kanske är det högre som spelar in.. Man kan ju inte slåss med Gud.

När barnet inte blir omhändertaget av sina föräldrar kommer man heller inte att lita på att bli omhändertagen av gud, eller någon annan för den delen.

"Hoppas jag inte blir för långdragen nu.. vet att jag är beyond OT, men.. Det finns ett talesätt som säger att ögonen är själens spegel. Om du tittar på hur en människa ser på till exempel andra människor.. om du ser på en människas synsätt så ser du vad som finns där ini. Hur ser personen på andra människor? På sig själv? På samhället? På hela världen?"

Som personen ser sig själv ser han/hon hela världen. Man ser ut genom ögonen, och det man fiiner där är den värld man har inom.

"Man kan bara göra "rätt" eftersom allt alltid befinner sig i fullkomlig perfektion (hur än svårt det kan vara att se). Allting som är är bara på det enda sätt det kan vara just då. Det som är rör sig genom olika delar av den enda kroppen (alla människorna) - alltså förefaller vissa vara på ett specifikt sätt i en specifik tid och en annan förefaller vara på ett annat sätt då. I nästa tid kan den förste vara något helt annat och så även den andre - då har det som är bara förflyttat sig genom "kroppen" (tårtan). Vi sitter i samma båt.."

Vad är i perfektion menar du? Det finns många fel att haka upp sig på. Är det här värderingarna kommer ini gen? :) Så det är inte vi som ändras, det är "tårtan" som vrider sig ett varv, eller mindre, eller mer. Tårtbitar byter plats..men de har ofta samma kvalitéer. Det kanske inte syns, men i det stora hela så finns alla erfarenheter med.

Pratet om hitler och jesus var ett tankeexperiment om det goda och onda. Mainstream..eller symboliskt skulle hitler kunna vara symbolen för ondskan, och jesus för godhet. Vilket så klart är fördommar, men ser man på fakta var hitler medveten om och försökte ta livet av folk, han som jag förstår var handen som ledde resten i krig, och förödelse.
Jesus kanske var medveten om att saker kunde misstolkas och säkert gå fel, men han gjorde vad han kunde för sin bit av tårtan, och säkert för hela också.

#91: Gaiatri: Jag förstår inte varför du har gjort det antagandet om mig..

Jag presenterar mina tankar med "enligt mig" och "enligt mitt synsätt" osv.. Jag argumenterar aldrig i en diskussion för att vinna. I min värld finns inget vinna eller förlora..

Du får såklart ha dina åsikter precis som alla andra.

Jag skriver på forum eftersom jag tycker det är roligt att skriva och dela mina tankar med andra, samt ta del av andras tankar.

Du skrev:

"Då finns det inget rätt eller fel i diskussionen här heller. Du argumenterar som att du vet vad som är rätt i tänkandet runt detta (alltså dömmer du) och tar tag i mycket av det som sägs i tråden (ingriper) för att skriva ditt rätt och motargumentera andras fel."

Kan du vara snäll och peka på var jag skriver att jag har rätt och andra har fel här i tråden? För jag kan inte minnas att jag har gjort det.

*Lämnar tråden så att inte fler tar illa upp*

I kärlek/Magica

Min bedömning är att flertalet har problem med mig, och ger man mig "något gott" (positivt) så får man själv något ont (negativt).

Niklas! Du tror att vi har problem med dig…men kanske är det du, som har problem med dig!? Du pratar på och kommenterar i trådar till synes utan att riktigt veta eller ha det du skriver förankrat i dig. I var varannan tråd tar du ofta upp något som någon annan sagt och använder det som din sanning. I stället för att stanna upp och finna den i dig så söker du den utanför dig själv! Det du söker av bekräftelse och insikt finner du inte här! Men kanske är du som jag bara nöjd med att fördriva tiden här? + en del ? Tecken till…

Peter, jag har inga problem med mig själv. Jag skriver och kommenterar från det som finns inom mig som alla andra. Hur många, hur många har det som de skriver "förankrat i sig".

Frågan är kanske istället… Vill man, vågar man, tar man det steget för att bli mer förankrad i sig själv!? Problemet med sig själv är kanske att man inte ser eller vill se problemet med sig själv!

Vill inte att detta skall handla om mig, det är inte min tråd. Inte heller därför jag skriver i den. Men jag skall erkänna att jag inte ser mig som perfekt, perfekt blir man i meditation ingen människa är perfekt.

De uppbyggande och nerbrytande krafterna springer som sagt ur samma källa och dualiteten uppstår. Dessa motpoler upprätthåller naturligt en balans genom den Kreativa Intelligensen och denna treenighet är i konstant rörelse av uppbyggande och nerbrytande och där emellan eller runt om, upprätthålandet. Upprätthållandet som är och samtigt bryts ner och byggs upp…I våra liv. I vårt upprätthållande av dessa båda krafter, mellan ont och gott och alla andra motpoler. Dag och natt + och -, göra eller inte göra finns denna reglerande upprätthållande kraft naturligt. När den inte är i ballans och fungerar naturligt och spontant, blir vårt handlande också påverkat och vårt omdömme stört, när vi gör eller inte gör. Många olika faktorer spelar in här men i grunden är det rädsla och okunnighet, brist på förståelse och medvetenhet.

#93 Magica, jag förstår att du inte förstår vad jag menade… och uppenbarligen skulle jag inte skrivit om detta. Jag tog inte illa upp men jag ser att du tog illa upp. Du får gärna skriva i tråden och det var inte min mening att driva bort dig från forumet.

Jag är inte så van med annat än treeninghet som ande, son, och fader. Det vill säga mitt själv, gud, och heligheten. Jag är inte religiös, men detta tankesätt förstår jag.

Jag startade denna diskussionen pga. att jag ville höra era åsikter, och skapa en egen åsikt så att jag kunde skriva en artikel om det (som var min skoluppgift till svenskan). Nu undrar jag, är det någon här som skulle vilja läsa min artikel? :)

Hej moonii Spännande!…Jag läser gärna din artikel

Det skulle vara intressant att läsa din artikel moonii.

Om du vill så kan du lägga in det i ett nytt inlägg.

Hej!

Jag skickar den till er istället, det känns lite obekvämt att lägga ut den offentligt ;)

Ok!

Gjorde om den lite.. Någon som vill läsa?

Jag läser gärna…

Skickade den nu :)

Jag kan tänka mig att läsa. Bara PM:a mig i så fall.