Jag förstår din undran, tror jag. Ordet invigning kan ju faktiskt betyda väldigt många olika saker. I esoterisk mening tolkar jag det som förmågan att släppa egot till förmån för en djupare medvetenhet. Något som man kan uppleva att det sker från ena dagen till den andra. Då handlar det förstås om ett genombrott som sedan länge varit förberett, kanske livstider. Jag tror inte att livet blir så värst mycket annorlunda efter det. Vi är ju fortfarande människor, fortfarande individer. Smärtan kan bli starkare men glädjen djupare, tilliten stabilare och sammanhangen klarare.  Tex.

Oj, jag är nog lite korkad…..Har det något med att göra att
man kan leva helt i nuet, att verkligen se och känna det som
händer just nu ? Att dåtid och nutid inte existerar utan man
lever i ett endast kosmiskt nu ?

Jag jobbar varje dag med just detta, att leva i nuet.Trots
min kroniska värk och starka  oro för man och föräldrar, så
försöker jag ändå att jobba med detta.

Jag försöker även att fokusera på detta med dofter och
det jag hör. Bara detta att höra när min labrador kommer,
hans ljud från hans tassar….när jag försöker att leva på
detta sätt så är detta ljud något för mig så är gudomligt,
det är kärlek. Nej, nej, nu kommer tårarna….

Kanske att jag är helt ute och cyklar just nu. Hoppas att
ingen skrattar åt mina barnsliga funderingar.

Men jag undrar, detta med att leva i nuet, att känna kär-
leken i ljudet från labbens tassar, hans försiktiga pussar,
hans vilja att hela tiden vara till lagt (utan att vara kuvad)
och på detta sätt leva i nuet, är detta något som gör att
man är på rätt väg ?

Jag har alltför låga tankar om mig själv för att tro att just
jag ens kan ta ordet Invigning i min mun. Så jag undrar,
detta med att försöka leva i nuet, och uppleva kärleken i
allt som finns omkring mig, har det något att göra med
att man står på ruta  1 ? Nu så kommer tårarna så nu får
jag nog sluta. Och kanske ångra, mitt inlägg verkar oerhört
naivt……

#2 Vännen, du är precis där du ska vara. Det finns inget du behöver oroa dig över eller tro att du inte har förstått något eller är på fel väg. Du får gärna pm:a mig om du vill det.

Tack Tunridan för svar, det värmde ! Egentligen så är detta
andliga så lätt, men ändå så svårt. Krånglar vi till det för
mycket ? Eller finns det Gudomliga inom oss, vi följer det
som vi känner är gott, och rätt. Och att göra det bästa,så
gott vi kan, mot våra medmänniskor. Kanske att det inte
är svårare än så ? Inte vill jag göra någon annan illa, inte
vill jag skada eller förstöra. Men ändå så ska man genom-
lida svårigheter som gör att man fullständigt tappar tilltron.
Och då blir det hela så svårt. Igen. Trots att man gjort vad
man kunnat för att leva på rätt sätt. Och då undrar man vad
man gjort för fel. Nu så har jag fullständigt spårat ut. Det hela
handlade ju om Invigning. Jag får nog proppa till munnen,
eller rättare sagt skrivandet lite, jag har som sagt spårat ur.
Men Tack Tunridan. Jag lägger ditt svar bland "Favoriter".
Stor kram till dej !

Invigning…. är en process i medvetande utvidgning eller med andra ord en process i själsintegration.

Dvs att bli själen. Själen är ett väsen som vi under långa tider genom evolutionen inte har någon som helst kontakt med. När tiden är mogen, när en viss vibration är uppnådd i våra inre psykiska kroppar, när hjärtat är mjukgjort och är färdigt för att öppnas på allvar så kan man säga att " invigningen går ner", man kan säga att man har förtjänat denna öppning. Denna öppning som skapas av eget arbete blir då bestående.

Denna öppning in till de högre världarna och ens egen själ sker i steg, invigningar har man valt att kalla dem. Denna öppning sker i steg och dem har man gett nummer från 1 -5 och faktiskt ännu fler, fast de behöver vi inte befatta oss med…

1 invigningen är ett steg som visar att man nått att öppna sig för själen och har integrerat den med ca 10%, 2 invigningen är ett mått på ca 50% själ är integrerat och 3 inv har man lyckats integrera sin själ helt ner i personligheten till 90%. Vid 4 Invigningen är man en helt själsgenomströmmad personlighet och vid 5 invigningen mästrar man det fysiska/eteriska, astrala och mentala planen. Därför är det mästar invigningen och då är man mer hemmahörande i det Buddhiska riket. man inkarnerar endst för att behovet finns av hjälp inte för egen utveckling allt som finsn att lära och erfara har då gjorts och evolutioenn fortsätter även efter denna invigning fast då in i de "kosmiska" sfärerna.

Tack Mariann, nu så känns det mycket bättre !

Tack Mariann för denna så egentligen svåra process, men som blev så enkel att förstå med dina ord.

Inta kanjag låta bli att undra var min själ finns någonstans i denna invigning, men det är väl egots behov antar jag. Sen har jag hört att vi byter själ mellan varvarven. Någon som vet mer om detta ?

#0

En annan term som ibland används är initiering (iofs kanske inte av esoterikerna, det vet jag inget om..).

När jag haft mina nattliga upplevelser har den mediala healer jag konsulterat från tid till annan kallat det just initiering eller energihöjning. Så jag tror det finns många ord som beskriver ungefär samma sak.

Min tro är att oavsett vad vi kallar det så är det en del av uppstigningsprocessen. Uppstigning till ett högre medvetande. Och till skillnad från esoterikerna som tror att detta skall hålla på att harvas med hundratals och tusentals inkarnationer till så tror jag att det händer NU! I skrivande stund. Och att det inte är en slump att det pratas mycket om 2011/2012, Mayakalendern osv

Sedan finns det sannolikt karmiska och inkarnationsmässiga processer kvar att göra men ett stort steg är vi på väg att ta nu, just precis NU. Det är min starka tro. Jag kan bara titta på mig själv som har gått från att 2005 vara helt andligt snöpt till att nu 2009 i vissa siutuationer vara ganska medial och ibland seendes med mitt tredje öga och närmare mig själv än någonsin.

Nog för att jag fått mycket hjälp men vem hade kunnat ana detta bara för några år sedan när jag mest var intresserad av pengar, karriär, cigaretter och alkohol och tyckte flumpellarna borde köpa nya kläder, klippa sig och skaffa ett riktigt jobb! Hur gick det här till liksom?

Slumpen är ingen tillfällighet och vi lever mitt i den tidsacceleration som beskrivs i Mayakalendern som jag ser det. Och i februari 2011 jackas den upp gånger 20 igen och det skall bli spännande att se hur livet gestaltar sig då

*fniss* jodå här harvas det minnsan… vi harvar i massor av liv innan detta med ascension tar vid och  exemplevis om man redan nått 2-3 inv då går det fort till 5…. men mellan 1 o 2 invigningen tar det  ca 15-20 liv…

den artikel som bäst beskriver detta är nog denna

#9

Vad är det som gör att ni esoteriker inte tror att ascension händer nu? Tror ni verkligen inte att ni fått ihop tillräckligt många inkarnationer och invigningar för att det skall kunna hända as we speak? Vi har ändå betraktats som typ människor i storleksordningen 100 000 år vid det här laget. På den tiden hinner man inkarnera mååånga gånger Eller är det bara inkarnationer i en viss tidsperiod som räknas av de esoteriska lärorna?

Lyssnade på Barbara Hand Clow ikväll och hon refererar till esoteriken yada yada så kommer hon i alla fall tillbaka till att åttonde dimensionen är det vi kallar Gud eller något stort medan nionde dimensionen benäms Tzolkin' vilket i sin tur har en direkt koppling till Mayakalendern. Tyvärr står 4D ivägen för att vi som kollektiv skall få tillgång till 5D-9D men det är ju det vi håller på och jobbar med i det här livet. Det hon kallar 5D är den ovillkorliga och eviga och alltomfattande kärleken. Den finns kanske inom räckhåll…2011 är rätt nära 

Så läser du fel igen , klart att ascension sker nu.

Sedan är enligt mitt sätt och se det många av oss "besökare" här och har inte levt just på jorden i miljarder av år…

om man då läser just dessa faser som nu översätts och kikar sig omkring och ser att det är inte så många människor som ens är där ännu ( sett över jorden), då inser man att ascension tar tid, inget som går på ett par år utan över längre tid. Men denna tid är snabb ändå, sett just till att människan funnits i 100 000 år. Fast många av dem som nu tar invigningarna kommer mer utifrån som jag ser det, från andra planet/solsystem och ängla/deva universums.

när man då inser att de miljoner av människor som står på tröskeln till första invigningen, sedan har säg 10 inkarnationer till det att 2 invigningen kan tas, så gör det att det tar åtminstonde 500 år till innan vi har en stor del av mänskligheten på 1 invigningen och en stor del på 2 invigningen. Det är först då man kan snacka om ascension i verklig mening allt enligt artikellänken…

Delar helt Marianns uppfattning i denna fråga. Invigningarna är något som tar många, många inkarnationer. Det är ganska intressant att läsa hur vi här resonerar. Bara detta att man överhuvudtaget funderar över denna fråga visar för mig att man har mycket kvar att lära.

En själ som kommit till säg 2:a och 3:e invigningen funderar överhuvudtaget inte på frågan om den är invigd eller inte. Då är man i full färd med att tjäna mänskligheten på ett betydligt större plan än de flesta av oss nu gör. Det handlar om komplicerade skeenden som berör nationer och stora delar av mänskligheten. En långt kommen själ har kraft att bemästra alla de plan som Mariann skriver om högre upp i tråden.

När jag först kom i kontakt med denna aspekt av esoteriken så blev jag väldigt fascinerad av den och funderade mycket på hur långt jag kunde ha kommit i min resa. Idag funderar jag överhuvudtaget inte alls på det. Jag inser ödmjukt att jag har oerhört långt kvar innan jag kan kalla mig en mästare och jag tänker nyfiket beträda resten av resan. Det bästa jag fått till mig i denna inkarnation är insikten om att allt är som det skall. Jag är där jag skall vara och att jag kan tryggt leva i denna tillit. Det är nog ett av de vackraste ord jag känner: TILLIT.

Från mitt hjärta till alla andra som läser här: jag önskar att ni kommer dit att ni också kan känna tilliten till livet själv och att ni vågar tro på att ni är precis där ni skall vara. Lev nu och njut av det. Även av dom svåra stunderna. För dom behövs också för att själen skall kunna växa. När man är mitt uppe i smärtan då är det lätt att hålla sig för skratt. Det tycker jag också. Men efteråt, då kan man se att det stämmer: det som inte dödar dig stärker dig. Därför - lev i tron att allt är gott. Allt behövs. Även om vi inte förstår det här och nu.

#12

Ja, eftersom du är esoteriker är det väl naturligt att du delar lärans uppfattning om Sanningen. Jag tycker esoteriken som förklaringsmodell är en aning snäv och onödigt komplicerad, ungefär som bibeln.

Vill bara påpeka att jag inte ser esoteriken som en enda enhetlig lära. Den har många grenar, uttryck och  manifestationer. Allt från klassisk buddhism till astrologi, magi och tarot. Detta är alltå mitt sätt att använda ordet esoterik. Ordet betyder ju i själva verket något i stil med "det som är dolt", dvs det som vi ännu inte sett och har upptäckt.

#12 Bra uttryckt!

#13…. denna sajt är ju esoterisk så det är väl inte så konstigt om likasinnade dras till likasinnade

#14

Eftersom det i Andlig Utveckling om och om igen påpekas att det inte sysslas med tarot, astrologi, sädescirklar och liknande har jag fått intrycket att esoteriken är MYCKET snäv.

Sorry att jag missuppfattat att det finns andra esoteriker som har ett större spann än vad Andlig Utveckling ger uttryck för. Här i forumet talas om den rena esoteriken rätt ofta så jag har trott att allt det forumet säger nej till är big no no för en esoteriker att bry sig om.

Men det är väl jag som läser fel. Igen. Och igen.

#13

Jo, men så som esoteriken presenteras här är det lätt att få för sig att allt utom böcker av Helena eller om det är Alice eller båda samt danska artiklar är den rena esoteriken.

Detta innan Tride nu beskriver att till exempel Tarot, astrologi och annat som jag tycker är spännande och kul även det omfattas av esoteriken. Jag erkänner villigt att jag är dålig på begrepp och definitioner. Men jag menar att det tydligt sagts här att tarot är inget som denna klubb befattar sig med utan här diskuteras med fördel andlig utveckling utifrån den rena (sanna?) esoteriska läran. Punkt.

Eller har jag fått även detta om bakfoten?

Jag är en gammal Tarot-tolkare. Astrolog. Magiker. Fd buddhist. Gillar fortrarande buddhistisk meditation från olika traditioner men ogillar det dogmatiska. Ivrig läsare av Helena mmmmmm! Allt har sin tid som det står i predikaren.

#18

Fint. Som jag ser det är det gott att berikas och trist att begränsas

#13

Klubb?? Jag är i alla fall inte med i någon klubb. Att jag ibland är här och skriver och delar med mig av mina erfarenheter och tankar beror på att jag emellanåt känner ett starkt behov av att låta det andliga i mig komma till uttryck i ord och känsla. Det är ensamt att gå en esoterisk väg, eftersom man så ofta blir missförstådd och det råder så mycket olika uppfattningar om vad som är äkta andlighet etc.

Att Tride har en tolkning av vad hon uppfattar som esoterik är just hennes tolkning. Det är inte nödvändigtvis den tolkning som jag gör av den. Men jag har inget problem med att folk tolkar saker som dom vill. Det är var och ens ensak. Jag vet i mitt hjärta och i mitt medvetande vad jag själv menar med den esoterik. Det är i vart fall viktigt för mig att hålla isär olika saker. Allt det här med tarot, sädescirklar, kristaller, astrologi etc är ju en del av den helhet vi alla lever i. Jag tror det är det vi menar när vi skriver att vi inte är så intresserade av just dom företeelserna. Att jag inte fäster så stort avseende vid dem är nog just för att jag ser det som helt naturligt. I mitt sätt att tolka världen är det inget konstigt att det finns allt detta. Jag djupdyker inte i något av det eftersom jag vill vidare och vet intuitivt att esoteriken är den rätta vägen.

Med all respekt Budewabo - fortsätt utvecklas i din egen takt. Men snälla, gå inte in i en diskussion om vad vi som går den esoteriska läran är för några. För vi är alla individer och själar på samma tråd. Vare sig vi vill det eller inte. Förr eller senare når vi alla samma upplysning. Men förmodligen inte samtidigt. Och inte 2012.

 Dessutom, när man väljer den esoteriska vägen så brukar det vara förenat med en djup känsla av ödmjukhet och en insikt om att man har en lång väg att vandra som själ.

Lev i tillit och acceptera livet.

I kärlek

#20

Hur skulle jag någonsin begripa något om det inte vore tillåtet att ställa frågor? Jag bryr mig inte vilka ni esoteriker ÄR. Ett dugg. Jag har dock försökt få kläm på vad den esoteriska läran omfattas av för något. Och jag är fortfarande förvirrad, men på en högre nivå (låter bättre på engelska…)

Klubb. Du får gärna märka ord. Jag råkade skriva klubb men jag menade naturligtvis forum. I ett annat community jag hängde tidigare hette forumen klubbar.

#21

Tror att det är bättre att Mariann får försöka utveckla vad den esoteriska läran är. Känns inte som en bra idé att jag gör det här och nu. Jag hoppas iaf att du finner en större klarhet i vad esoteriken står för.

Allt gott - och fortsatt trevlig söndagskväll

HPBlavatsky var teosof. I sina böcker använder hon sig också av ord som ockultism och esoterik. Men hennes lära var den teosofiska. Steiner står för en lära som han kallade Antroposofi. Också han använder ord som esoterik och ockultism. ordet esoterisk står alltså, rent begreppsmässigt, inte för någon speciell lära. Det används i alla möjliga olika sammanhang, som tex "esoterisk buddhism", som jag läste i dag på en buddhistisk sajt. Det finns esoterisk tarot, esoterisk astrologi, esoterisk feng shui etc.

Tarot framställs ibland som ett filosofiskt system som gudarna förenklat så att det skulle bli enklare att förstå. Det har tex en, som det kanska kan kallas, mer vardaglig och världslig(? )del, och en djupare, andligare, mer - ja, esoterisk del, som visar människans väg genom olika utvecklings-stadier.

Även kristaller har sin "esoteriska" sida och sin mer världsliga. Det är inte lätt att finna rätt ord i de här sammanhangen.

_
5Det finns så mycket annat, som är viktigare än opåkallade esoteriska “hypoteser”, och det är
att klargöra för människorna nödvändigheten av god vilja och riktiga mänskliga relationer, att lära
människorna att leva friktionsfritt liv, opåverkade av lägre emotionala världens repellerande
vibrationer med åtföljande hatyttringar.
6I ett kapitel avhandlas icke teosofien utan teosoferna och hävdas med rätta, att dessa skadat
esoteriken och kastat löje över den med ointelligent sladder om saker, som de aldrig begripit,
ännu mindre förstått. Om de åtminstone lärt sig tiga med sin idioti, så hade de icke som nu lyckats
nästan omintetgöra de storas verk. Beteckningen teosofi är ju i och för sig idiotisk, så åtminstone i
det fallet ha de icke skadat den esoteriska kunskapen om överfysiska verkligheten. De ha i alla
fall lyckats med att göra teosofi och idioti till synonyma begrepp. Men det var nog icke stiftarnas
mening."_

Den här texten hittade jag på nätet. Författaren är en svensk esoteriker, som skrev under pseudonymen Laurency. Som synes ogillade han teosofer, men gillade teosofin, även om han fann själva ordet idiotiskt. Om jag inte minns fel, ansåg han oss alla vara idioter - i esoterisk mening. Dvs utan insikt om det kosmiska sammanhangen och utan förståelse för vår egen plats.

Asger brukar säga eller i alla fall har sagt att "vi är alla är mer eller mindre sinnessjuka"…. och visst är det så?

Läs gärna szirus artikel om esoteriken…..

Szirius artikel ger en fin överblick. Men jag kan inte låta bli att tänka på vissa kommentarer jag hört från gäster vid teosofiska diskussioner: "Där sitter ju bara några professorstyper och slår varandra i huvudet med sina argument." Och: "Där sitter bara såna som håller med varandra om sina konstigheter."

Som synes lite motsatta åsikter om vad som kan hända vid diskussionerna. Ingen av dessa gäster kom emellertid tillbaka. Min egen kommentar är helt enkelt den, att vi alltför ofta har svårt att lyssna, men gärna pratar. Och när det gäller de "högre sanningarna" försöker vi nog gärna flyga högt, men glömmer att ha fötterna på jorden.

#4 Kram tillbaka, Bluemary.