Detta stycke gav iaf mig en hel del att fundera på.Sedan jag läste detta första gången ser jag tex mina svåra menssmärtor ur en annan synvinkel.Jag hade redan innan  lyckats helt "kliva ur" den smärtan några gånger,men nu förstår jag vad det var jag gjorde: jag var fullkomligt närvarande.

Det ger mig också en förståelse för det andliga arbete många här inne utför.Det är vårt införande av varandet som omvandlar smärtkroppen - även den kollektiva smärtkroppen.

För mig gör denna text det tydligare att se varför just mindfulnes,meditation och avslappningsövningar fungerar så bra på många smärtpatienter - det arbetet kommer på djupet med att omvandla smärtkroppen.

TACK för oerhört intressanta inlägg szirius. Jag är ju s,k,
smärtpatient och har ju mina funderingar. När jag läste
detta så kom jag att tänka på detta att det till c:a 95%
bara är kvinnor som har fibromyalgi. Själv trodde jag att
detta med dubbelarbetet, det vanliga arbetet och så
arbetet i hemmet gör att mycket smärta skapas,
Men kanske att det inte beror på stress, som jag trott,
utan just p g a detta.

Och detta gav mig nu en extra kick för att för att komma
igång med regelbunden meditation och avslappnings-
övningar. Jag har ju i ett tidigare inlägg skrivit om att
jag vid meditation, och även vid vanliga avslappnings-
övningar kan släppa min smärta.

Ska försöka att få tag på denna bok.

Ännu ett tack för bra inlägg.

Smärtkroppen är ju det samma som vi benämner astralkropp-känslokroppen.

Vet inte om jag köper att vi kvinnor skulle ha en speciell sådan, speciella smärtor genom just upprepande födanden har vi ju och säkert våldtäkter, men även män blir ju våldtagna.

Sedan så anser man inom esoteriken att man byter kön då och då, säkert har man flertalet inkarnation som ett kön på rad, men man byter, jag vet själv att jag varit man några gånger ( i alla fall vad som kommit fram).

Så jag tycker #0  låter lite väl fyrkantigt i mina öron och att det nog finns olika djup i detta.

Sedan tycker jag för övrigt att Tolle är lite väl insnöad i sitt varande, lite väl mycket för att passa min smak och där jag är. Det äkta varandet kommer inte att uppnås förrän vid minst 3 invigningen antagligen ännu högre…. Och min syn på "insnöandet" bygger på några ivriga anhängare och inte av att själv läst böckerna, bör tilläggas

Förövrigt så har vi på gång att översätta just fortsättningen på artikel serien "människa känn dig själv" och just astralkroppen. Hoppfull har satt tänderna i den

#0 Att kunna omvandla varje utmaning till en ny insikt helar känslokroppen och för oss närmare vårt sanna jag.

Telos

Man behöver inte hålla med och tro på någonting, jag tycker bara att det är intressant att läsa olika personers uttalanden om saker och ting,sedan "plockar man ju ihop" sin egen sanning av det.Jag förespråkar inte allt han säger utan är mer ute efter en diskussion,för att vidga vyerna.

Jag tror också att man turas om att vara olika kön i inkarnationer,men av ngn anledning är det ju så att många smärtsjukdomar har en dominans av kvinnor.Det är spännande att ta del av vad den utmaningen - och utvecklingen har för syfte utifrån olika läror.

#2 Smärta kommer ifrån alla möjliga håll och kanter, det påverkas ju definitivt av stress och livvstil också,men kanske inte bara…

Just menstruationssmärtor är ju ganska vanligt,och oavsett om det handlar om kollektiv smärtkropp eller inte,så har jag fått en helt annan inställning till dessa dagar varje månad.Jag ser det nu som perfekta övningstillfällen.Men det är ju jag det

Visst finns det sk. kollektiv karma men jag är inte så jätteinsatt om vad detta innebär. Dett finns ju en  rad åkommor som är kvinnliga samt likadant för män. Sedan att själarna får turas om att inkanera i bägge dessa kroppar måste ju ha med karma att göra, ond som god! Bara det att bära och föda fram reinkarnerade egon med sin egen kropp (fysiska)lämnar ju sina spår psykiskt och fysiskt i en kvinnas kropp. Det pågår ju ett utbyte av tankar och energier på planen över det fysiska med det återvändande (reinkarnerande) egot, det är ju helt klart. Eftersom den återvändande väljer sina föräldrar (isynnerhet mamman) så finns det ju redan där ett karmatiskt samband som faktiskt är mycket starkare än för pappa-barn. (även om jag nu e man så måste jag erkänna detta )

Alla har säkert hör mamma-barnförhållade är något specielt (starkt)

Sedan varför det måste vara smärta inblandat i barnafödande, menstrationer etc etc vet jag inte. men säkert är det något vi har att utarbeta som kvinna (karmatiskt)

Det finns en bok som heter esoterisk läkekonst av A. Bailey. Där tas olika sjukdommar och åkommor upp samt deras karmatiska härkommst. Hurvida det står något om manligt kvinnligt vet jag ej.

Hej szirius,

följ alltid det som ger resonans i ditt spirituella hjärta.

Telos

Hm. Intressant jag kom hit just nu via google, när jag sökte på "kvinnor och andlig kultur." Eftersom jag finner detta ämne vara minst sagt eftersatt genom årtusenden. Smärtkropp eller inte - jag har tankar åt att finna en kollektiv-esoterisk styrka i det kvinnliga. Den finns nånstans, det är jag säker på. Och någon gång måste den manifesteras, om vi skall kunna utvecklas vidare.

Kommentera mig gärna - fråga gärna vad jag menar, så kanske jag finner ett svar. Eller inte. Eller skriv ned dina egna tankar här kring detta.

Jag tror ju att vi föds i såväl manliga som kvinnliga kroppar lite växelvis. Och jag ser en stor obalans manligt/kvinnligt på jorden. Varför det är så vet jag inte. Fråga gärna i alla fall. Vi uttrycker ju oss alla som vi har förstånd till. Något annat går liksom inte.

Vi är ju helt klart på väg in i en feminin tidsålder i alla fall.

#9 Varför är den helt klar?

En bild på gudinnan Durga i ett litet indiskt tempel.

Antar att vi renar den kollektiva smärtkroppen på samma sätt som vi renar den personliga smärtkroppen . Det vill säga att vi ber om den renande elden och det upplivande ljuset .

#0

Tack för intresant och tankeväckande läsning.

Helt främmande låter det inte i mina öron´i alla fall

#12

#9 Mariann , varför är det helt klart att vi är på väg in i en feminim tidsålder ? och på vilket sätt och hur yttrar sig det ?

Jag tror att det är en "normalisering" som sker att kvinnan återfår sin rätta plats bredvid mannen , som mannens partner . Detta sker genom att det kvinnliga i människan får extra mycket av Kristi Ljus och därigenom växer till begåvning .

Därför att de de femenina värderna kommer att värdesättas mer och mer. Visst kan man kalla det en normalisering.

Ifall det är sant att de feminina värdena kommer att värdesättas mer , bör det innebära att Samhället , som förut var manligt patriarkaliskt , assimilerar en femininitet som med styrka utgör en del av Samhället , som identifieras med Samhällets kvaliteter och kan vara en naturlig förebild och väg för de ungas inträde i livet och samhället .

Vilka är då de feminina kvaliteterna i Samhället som utgör Det Starka Samhället (för att prata sjuttitalistiska) ?

Att bry sig om , att värna de svaga , att ha en platt organisation , att vara mångsidig , att vara kommunikativ , att vara följsam och lättsam , kanske??

Det Samhälle vi har idag kan väl sägas ha utvecklats i den riktningen . Det finns kvinnor i Samhällets alla vinklar och vrår och de har satt sin makt och myndighet i SamhällsApparaten .

Tror du inte , Mariann , att det bara är i ett gemensamt intresse för vad som berikar Sverige och Samhället som vi kan diskutera hur de manliga och de kvinnliga kvaliteterna kan samordnas , integreras och samverka ?

absolut!

Ja. Håller med. Just därför är jag skeptisk mot uttryck som "mänsklighetens broderskap." Jag menar att det förhindrar oss att se de kvinnliga kvaliteerna, och låser oss vid de gamla patriarkala systemen där mannen är norm. Vi är systrar och bröder. Låt båda finnas och synas! Namnge båda!

#0 Jag tycker att det är ett intressant inlägg. Att det ska finnas en form av kollektiv smärtkropp, kan ge en förklaring till upplevelser som jag har haft svårt att hitta någon förklaring till.

Kollektiva smärtkroppar förklarar en hel del när det gäller den här världen stridigheter, ellerhur? Jag associerar spontant till Gazaområdet…

När det gäller ordet "smärtkropp" så funderar jag på om det inte är ungefär som "feminism", att man egentligen bör definiera vad man menar med det innan man kan föra en äkta konversation kring det? Det har använts av så många redan och betyder inte nödvändigtvis samma sak för alla.

Det jobbiga i det här fallet är att Eckhart Tolle ägnar en betydande stor del av En Ny Jord till att beskriva hur han ser den, och det gör det svårt att sammanfatta på ett enkelt sätt.
Jag tycker förstås att det var en mycket bra del av en mycket bra bok. Den gav mig många djupa insikter både om mig själv och om livet, universum och allting! ;-)

Annars har jag ägnat säkert tio år åt att tycka att Tolle är den största och tråkigaste torrboll som någonsin lyckats publicera en bok… och tar jag upp Lev Livet Fullt Ut igen så återkommer den känslan raskt. Har haft den i bokhyllan hela den tiden utan att läsa den och kommer nog aldrig att göra det heller. En Ny Jord däremot…

Tack Szirius för påminnelsen!

Ja, jag har ju då inte läst någon av böckerna just för det du säger Mairi…. är så innerligt trött på alla böcker som ska ge en lyckan, varandet, pengarna osv osv

För mig är smärtkroppen = astralkroppen och att vi delar och är en del av kollektiv kropp är ju för mig självklart. Inte bara astralkropparna hänger ihop utan även den lägre menatal kroppen. Så vi delar även tankeformer….

Det är just därför som många av oss (i synnerhet änglar o devor) rensar i dessa kollektiva lager. Det är inte alltid vi själva innehåller så stor sorg som kan komma upp utan det kan lika gärna hänga ihop med en kollektiv sådan. Dvs man rensar lite i sig själv men en stor del i det kollektiva. Det är många av oss som har den uppgiften, helt omedvetet.

Här hittar man artikeln om astralkroppen som nämns i #3

ser också att jag nu då upprepar mig i det senare inlägget…. inser att jag tycker så då helt enkelt

#22 Också trött på såna böcker - "With a spoon ful of sugar" - hur nyttigt är det egentligen med snabba kolhydrater?

#24 kolhydrater överhuvudtaget är onyttigt…. snabba o långsamma kh kan jämföras med som att en cigarett blir mindre farlig med filter….

bara en parantes i sammanhanget och helt OT

Jag fick en symbol till mig: Ett berg. Vi kan komma upp till toppen på olika sätt. De vältränade och djärva går rakt upp och tar stora risker. Det finns också en slingrig väg där alla kan gå. Den kräver också ansträgning, men de flesta klarar av den och kommer upp av egen kraft och har lite trivsamt på vägen.

Så finns de som släpps ned ur helikoptrar, flygplan eller som blir burna i bärstolar, dvs använder ingen egen kraft för att ta sig upp, fastän de är friska o starka tillräckligt.

Vad skall vi säga om dem? Fuskisar? Kanske måste de göra något i alla fall för att faktiskt förtjäna att vara var däruppe.

Jag menar ungefär att vi måste anstränga oss för att nå resultat. även i andliga sammanhang.Det är dessutom tillfredsställande, vi känner vår förmåga  och det ger varaktighet.

Angående sockret - som alltså kan jämföras med en lättillgänglig text - så kan det hjälpa till att svälja medicinen, men sen då? Vad gör det med kroppen? Med tänderna? Bättre för hälsan att svälja den beska medicinen utan socker, även om det ger ett visst obehag för stunden. Det går över och medicinen verkar bättre, tänker jag tralllala.