Lycka.
Den du skall vara lycklig med hela livet är dig själv. Lycka tillförs inte utifrån, det är något du skapar inom dig själv. Ingen människa, händelse eller omständighet skapar din lycka. Det som sker utanför dig själv har du ingen kontroll över. Denna så kallade lycka kan tas ifrån dig på ett ögonblick, din hälsa eller familj, ditt arbete eller ditt hem. Det enda du verkligen kan kontrollera är det du skapar inom dig.
Om du får ett beroende av yttre faktorer, personer, saker, upplevelser för att nå lycka är detta endast en illusion om vad lycka är.
Lycka kanske är att lära sig älska sig själv för den du helt enkelt är. Att kunna leva här och nu och värdesätta sig själv. Oftast ser vi ner på oss själva, vi åstadkommer inte vad vi önskar, känner personligt misslyckande och det vi förväntar oss i tillvaron uteblir.
Det är svårt att alltid prestera, vara " duktig", leva upp till de normer och eventuella krav omgivningen ställer.. Få av oss varken kan eller orkar leva upp till ens de förväntningar vi ställer på oss själva. Vi värdesätter inte de underbara saker vi gör i vardagen som att ge vänskap och kärlek, vara medmänniska och uttrycka vänlighet och sympati.I vår kultur är det individualism, status, arbetsprestationer och att "lyckas" med det vi gör eller har tänkt oss. Många av oss kommer inte ens i närheten av att leva upp till detta nästintill omänskliga scenario.
Ingen uppgift är viktigare än den andra, inget är rätt eller fel, det är bara värderingar. Det är endast nedärvda normer / uppfattningar och enskilda människors tankar - ingen universell sanning.
Alla har vi oika förutsättningar i livet och lever våra liv på olika sätt. Endast du själv äger sanningen om ditt eget liv.Det du tänker och känner om dig själv är ett direkt budskap om att skapa just detta i din utveckling och personlighet.
Livet begränsas endast med föreställningen om det.
Att kärlek och lycka kommer innifrån mig själv var världens häftigaste sanning den dag jag insåg detta faktum 
Jättefint, tack Namaste!Denna text gav mig mkt just nu, som en återblick på året som gått, och dess arbete.
Första delen beskriver precis vad jag insett på djupet det senaste året.Jag har bearbetat detta under flera år, men hela tiden glidit tillbaks till att söka utanför mig själv.Men nu känner jag tydligt att det inte finns någon återvändo.Jag är medveten om denna sanning,men det är inte bara en underbar sanning ännu, utan väldigt skrämmande, då jag inte är tillräckligt trygg i mig själv.Det är ganska kaotiskt när det griper tag i en på riktigt, när man ser vad mkt som man tagit för äkta egentligen varit olika sorters beroenden.Jag provar mig sedan dess fram på ostadig mark.Det har blivit tydligt hur mina rädslor hört ihop med hur jag försökt få ngt genom någon annan.
Smärtan som skapas nu består i att jag vet att jag bara kan ge det till mig själv, men ännu inte vet hur.Illusionen är sprängd, jag söker inte längre genom någon annan, men har heller inte funnit "mig själv som bästa vän".
Det skulle vara givande att få höra om andra som redan gjort denna process, hur det tagit sig uttryck i känslor…och i tidsperspektiv.
Det känns som att jag står i ett tomt mellanrum just nu.Det gamla är förbi och lämnat, men det nya är ännu inte skapat.Hur länge kan jag förväntas leva med denna stämning?Att varje dagligt steg är som att kliva ut i rymden?
Tack på förhand…
Ja håller med, kloka ord. Det är en härlig känsla att veta att man själv ansvarar för sitt välbefinnande. Det är att återta kraften till sig själv. Det är härligt, men innebär en del arbete. Men det går lättare ju mer medveten man blir om det.
Men sen är det också härligt att veta att man inte är ensam.
Jag kommer från en stor släkt, många av dem ser jag nästan aldrig numera, vissa träffar jag ibland och då uppstår en glädje, en tillhörighet. Jag kan känna hela min släkt, hur de finns där, även de som har "gått över" och hur ibland jag får ett enormt stöd, även om jag är ensam i stunden.
Starta ny diskussion