![[Jeremina]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ängel
När jag var 6 år för 43 år sedan ramlade jag mellan tunnelbanetåget och perrongen för mellanrummet var för stort. Ingen människa ville hjälpa mamma och när hon står där och skriker kommer en man från ingenstans.
Han går fram och drar upp mig, jag kommer ihåg det. Sedan försvinner han bara….var det en ängel som räddade mig från en säker död?
Absolut!!! Din skyddsängel iklädd kropp, dvs antagligen inspirerade din solängel/skyddsängel denne man att göra en insats. 
Grattis till livet!
Men wow, så coolt!
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
Min mamma sökte efter honom i tidningarna flera ggr men inget svar. Hon frågade min farfarsmamma som var med när det hände om hon såg honom. Det gjorde hon inte….
En annan historia: Jag bet av mig tungan när jag var 4 år när mamma skulle sätta upp hästsvans på mig. Stolen for undan och jag slog i hakan. Vi gick på stan och jag sa inget utan helt plötsligt ser mamma att jag blöder ur mun.
Läkarna sydde ihop utan bedövning och tungan fungerar men jag har jack kvar som syns. Jag har haft hjälp många ggr ska ni tro!
Vilket underbart minne du har, att du blev räddad av din skyddsängel, vilken tacksamhet din mamma måste känt och du själ också som fick leva!
" Var nära naturen - var när dig själv "
#4
Med allt jag har hjälpt mina närmaste med och inte minst mina barn så var det meningen…jag hade flera uppdrag….
När jag var 9 mån ramlade jag på en tröskel och slog mig så jag var blå hela ansiktet… jag har fortfarande gropen i pannan som minne…
När jag var 9 år fick jag 41,4 i feber och åkte ambulans…satt i ambulansfönstret och såg mig själv ligga där. Läkarna hittade inga fel och efter 3 dar åkte jag hem.
Nu är det så att jag är övertygad om att jag levt som Jeremina Slounk, en flicka i mitt släktled som brann inne när hon var just 9 år.
Denna flicka var same, hon levde i början på 1800-talet och därav mitt namnval nu!
5# jag har oxå sameblod ; ).Och har en häxa i släkten som bränts på bål, som jag känner stark anknytning till.Har även fått "veta" att jag levt som präst i England där jag brände häxor på bål! Ibland tänker jag att jag varit både häxa och maktgalen präst för att få förståelse för båda så att jag ska kunna förlåta…..flummiga tanke
#6 Häftigt att höra…jag har också många flummiga tankar. Jag känner när jag bränner mig just då men sedan gör det inte ont…kanske jag har varit häxa som bränts på bål. Eller så har jag någon neurologisk sjukdom. Det är ganska läskigt!
Starta ny diskussion