Jag började prova i högstadiet efter att ha läst om Buddhism i skolan. I boken fanns ett exempel på meditation där man räknar andetagen, man tänker t ex "inandning ett" samtidigt som man andas in, och "utandning ett" när man andas ut. Så fortsätter man till 5, till att börja med. Man kan även räkna till 10. När man räknat då t ex till 5, så börjar man om från ett. Sådär håller man på i ca 15 min. Då kan det hända att tankar kommer från dagens händelser eller bekymmer man har. När en tanke dyker upp "kastar" man liksom bort den. På det viset kan man bearbeta dagen eller bekymret. Ibland dyker det upp idéer och lösningar man inte sett förut. När man tappar räkningen så börjar man om från ett. När man sen vill och känner för det, går man ur meditationen. Jag brukar räkna baklänges för att markera för mig själv att jag stiger ur och "vaknar".

Ibland kan man i detta tillstånd, som då är i djup avslappning, tala till sig själv; om mål man vill nå, eller beteende man vill ändra. Då kallas det självsuggestion.
Man kan också försätta sig i detta tillstånd med hjälp av en ledd meditation, t ex Lars-Eric Uneståhl eller som den Mariann förmedlade.
Kort sagt; det handlar om mycket djup avslappning med koncentration! Man kan ju koncentrera sig på en ljuslåga el dyl också.
För mig räcker det nästan med att jag spänner vänstra armen hårt och sedan när jag slappnar av glider jag in i avslappning. Detta är något jag övat in med Uneståhl.

Känslan när man befinner sig i meditativt tillstånd är nog unik och måste upplevas. Svårt att bara beskriva!
Om du är nybörjare så ge det ett par veckor innan du kanske upplever resultat. Det kan vara nog att träna sig till avslappning i alla muskler. I början kommer det att klia kanske både här och där och man tycker att man blir avbruten. Men detta är en normal del i processen, det är bara att återuppta räkningen eller avslappningen.

lycka till!

Wow, det låter ascoolt!!

Jag har mediterat en del men alltid aktiva meditationer s.a.s. Jag började meditera när jag blev sjuk i stresskollaps för några år sedan men den där typen av djupavslappning klarar inte min trötta kropp/hjärna jag somnar varenda gång. Alltså måste jag aktiva och fokuserade meditationer… det går bra men jag skulle vilja ha häftigare upplevelser…

En nybörjare här,men har provat 2 olika meditationer.

1 då jag ligger o tittar på en punkt i taket,där tankarna tillåtes flöda..så smånigom märker man att att man inte vet vad man tänker..det är meningen,att koppla bort men ändå va närvarande…märker inte så mkt. men känner mej avslappnad efteråt.

Sen en annan då jag tänker mej en plats som är min egen (Har ett hus med trädgård som jag ser…) blundar o tänker att jag e där…försöker att möta min guide på en stig som leder mot huset,men så svårt det är.

Skulle helt klart vilja lära mej en meditation som jag lätt kan praktisera..det finns så många.

Lycka till! Kram//Tm

P.s Läste Nir_taks inlägg,så fint det var…ska prova jag med..tack!

Kram//Tm

Jag har mediterat i 15 år och det är uteslutande hjärtemeditation/ljusmeditation och Ljustjänster vilket är meditationer för Jorden och mänskligheten.

För mig om det ska kännas meningsfullt så måste meditationen tillföra en högre energi, själsenergin eller hellre ännu högre.

För mig är det så att det sker ingen andlig utveckling om man inte tillför högre ljus.

All meditation gör att man utvecklas fram till en viss punkt, dvs frid, harmoni, balans osv… men det sker ingen egentlig andlig utveckling, som jag ser det ska då tilläggas. För att hjärtat ska utvecklas-öppnas-rensas krävs det att man öppnar sig för ett högre ljus och att stimulera hjärtat och antahkaranakanalen.

 min syn…

ifall man är nyfiken på hjärtatchakrats utveckling kan kan man läsa HÄR

TACK! mariann från mej oxå,läser om meditationen nu.

Kram//Tm

Jag håller med Mariann, jag vill öppna en kanal till själen och uppåt.Som Mariann säger tillföra högre ljus.

Jordning är mkt viktigt. Jag tänker mig en ljustråd som går från mitt hjärta till jordens hjärta. Sen går jag vidare med denna ljustråd från hjärat  upp till själen och vidare till universums hjärta gud.

Ofta på mina morgonpromenader stannar jag en stund och tar en kort meditation i skogen, jag behöver jorda mig ofta.

Morgonmeditationer passar mig bäst, tiden varierar med humöret o tålamodet , 15 min till en timme. Ska börja meditera mera nu, tack för tråden som ger inspiration.

Camilla det är ju ett utmärkt sätt att jorda sig på så som du säger….

jag älskar den bilden Camilla JORDENS HJÄRTA- MITT HJÄRTA -GUDS HJÄRTA! Denna levande ström av ljus!!

Jorda mig ofta - det lät fint, tycker jag. Gillar också mina skogspromenader. Jag tror det är mitt sätt att känna andlighet..?

Ett mkt mkt fint sätt att känna andligheten på!!!!!!!

För många år sedan ville jag lära mig meditera (förmodligen för att jag fortfarande sökte och trodde att meditation skulle vara lösningen), så jag köpte och lånade böcker om meditation och frågade vänner om råd.
Jag fick höra att det var väldigt svårt att lära sig meditera och kunde ta många år. Oj, tänkte jag…tänk om jag gör fel och slösar bort min tid? Nu kan jag le med kärlek åt denna tanke och ängslan. :-)

Jag lärde mig senare flera olika, bra sätt att meditera under min tid som häxa och de hade väl sitt syfte och plats.

Idag ser jag på meditation helt annorlunda. Meditation handlar om inre stillhet och därför är meditation invävt i min vardag, i när jag är fullständigt närvarande i det jag för tillfället gör. Diskar, lagar mat, promenerar med hunden. Eller bara sitter och inte gör något särskilt. Det är meditation jag gör dagligen, närhelst jag "kommer på det".
Jag återgår ofta under dagen till andningen och det behövs inte mycket för att bli medveten och närvarande igen, ett par medvetna andetag bara.

Jag återgår också så ofta jag kan, till att känna den inre kroppen (som Eckhart Tolle pratar om), alltså energin som gör att den fysiska kroppen är vid liv. Jag kan då känna hur "varje cell dansar av glädje", som Tolle själv så målande uttryckte det en gång.
Jag känner Livet som jag är, underbart. :-) 

Jag tycker också om meditation i rörelse, som ju promenader i naturen kan vara, om man är fullständigt närvarande, men även taiji qigong är för mig meditation i rörelse. :-)

Jag sitter ofta helt stilla med slutna ögon och observerar allt som händer utan att döma det eller vilja ändra på något eller sätta en etikett på det; min andning, mina hjärtslag, ljuden omkring, dofterna osv…tankar kommer förstås, men jag gör inget åt dem, bara observerar dem och låter dem vara där. Allt är okej. Jag känner hur jag, genom att sitta i stillhet och tystnad, "faller igenom", till Stillheten som ÄR. Det där oändliga, som jag inte kan ta på eller beskriva, det som är Jag.

Det är ett jättebra sätt att lära sig att acceptera livet som det är, i situation från situation. Att se att det som händer, är bara det; tillfälliga, mer eller mindre flyktiga händelser på ytan av Livet.
Jag behöver inte fästa mig vid dem och må dåligt för att någon händelse inte är som jag har tänkt mig. Jag accepterar och observerar det som sker. :-)

#11 Kloka ord som vanligt Tunrida. Det gäller bara att hitta närvaron, som jag oftast har vid skogspromenader eller trädgårdsarbete.

#12

Ja, den medvetna närvaron i nuet är nyckeln. Ofta är det ju lättare att vara närvarande i naturen. :-)

Jag tror det handlar om att inte göra en stor grej av det.
"Hur ska jag göra för att vara närvarande, hur kan jag lära mig det?" :-D

När vi tänker på det och gör det till en koncept att leva upp till, ett mål att nå, är vi fortfarande kvar i tankevärlden. Inte i verkligheten.

Det är enkelt, nästan löjligt enkelt, att vara närvarande Nu.
Inte svårt eller ouppnåeligt, inget som man bara kan klara av om man nått en viss andlig utveckling. Möjligheten finns hos alla. :-)
Ett tips är att observera alla förnimmelser av upplevelsen när du
t ex diskar:

Hur det låter, hur det doftar, hur det känns när vattnet smeker dina händer, hur det ser ut när händerna rör sig, hur du flyttar glaset till diskstället.

Även diskning kan bli en magisk upplevelse! :-D

Oh detta behöver jag! Min man har påpekat detta efter att ha läst om det i en bok om buddhism. Men såklart, höra från sin man att göra diskandet till något trevligt och meditativt… jag höll på att slänga boken i huvet på honom! ;-)

Men efter denna beskrivning kan jag ju prova.. =0)

#14

Hahaha, kul! Nej, det är inte så lätt alla gånger att ta till sig något från sina närmaste, jag vet själv. :-)
Sen kan man läsa om det eller höra det från någon annan och då plötsligt faller allt på plats, även om man hört det hundratals gånger innan! Konstigt hur det kan vara ibland. :-D

Ja, prova kan man alltid! :-)

Det är underbart att diska på det viset, liksom att damsuga. Det blir inte bara rent utan R E N T på alla plan. vad du än gör kan du göra det på det viset, med fullständig själsnärvaro. Några kalar detta för medveten närvaro i nuet, jag kallar det att vara i ljuset och kärleken i universum hela tiden, att ha själensenergin med i vad du än gör hela tiden.

Visst kan detta uppnås av alla i praktiken eftersom alla har en själ! men det är att lura sig själv om man tror att alla har ett reelt val…

Som jag ser det så de allra flesta männsikro har inte mer än bara livstråden ( den Shirley Mc Laine gav sig ut genom) som sin enda själskontakt, den som håller oss vid liv, bryts den dör vi!

Om man ser människor i utvecklingen så utvecklas man mot större och större själskontakt - själsgenomströmning - medvetande utvidgning. Detta är en långsam process.

Om man skulle sätta procenttal på denna process kan det se ut ca så här:

1 inv 10% själ 90% personlighet

2 inv 50 50

3 inv 90% själ 10% personlighet

Frågan i mig blir ju då: Hur lätt är det då egentligen att välja själsmedvetandet? För om den gemene människan på gatan inte ens har 10% själ att välja, gör ju att den personen inte ens förstår vad man pratar om…

Just my point!

Tinrida o Mariann, håller bara med er! ;)

Att ta in meditationen och själskontakten i allt man gör i vardagen ger en fantastiskt positiv energi!

Och så det där med själ/personlighet…man glömmer bort att har man ingen själsinströmmning så har man heller ingen stor längtan efter andlighet…Isf mer en "andlighet" som ändå bygger på att stärka personligheten….

#17 det var bra förklarat det sista!! Det får jag minnas….

#16

"Visst kan detta uppnås av alla i praktiken eftersom alla har en själ! men det är att lura sig själv om man tror att alla har ett reelt val…"

"Hur lätt är det då egentligen att välja själsmedvetandet? För om den gemene människan på gatan inte ens har 10% själ att välja, gör ju att den personen inte ens förstår vad man pratar om…"

Jag hör vad du säger, Mariann och till viss del håller jag med dig.
Om vi nu talar om uppvaknande, dvs att sluta identifiera sig med egot och sina tankar, bli klar över vad som är sant och inte, verkar inte vara något som alla kan välja.

Är man t ex fullständigt identifierad med egot, så hjälper det inte om någon annan kommer och säger att "du är inte den du tror att du är". För den personen kan det kanske t o m tas som en ren förolämpning.
Nej, man är väl redo när man är det, antar jag. Men jag har inga svar på detta med när man blir redo och hur utvecklingen verkligen ser ut, har faktiskt ingen aning om hur det ligger till. Det är inte heller särskilt nödvändigt att veta det heller, för min del.
Det som är intressant för mig är det eviga Nuet och det som sker i Nuet. Här och nu alltså. :-)

Angående att förstå vad man pratar om, så var jag för flera år sedan inte alls redo för bl a Eckhart Tolles budskap (det var ointressant och obegripligt), men sedan plötsligt var jag det, eftersom jag förstod precis vad han pratade om.

Så, antingen förstår man, eller så gör man det inte. Det är inte svårare än så. :-)

Men i alla fall, vad jag pratade om angående diskning osv, är inte "det stora ultimata uppvaknandet", utan om att vara mer närvarande i nuet.
Det är alla då och då, mer eller mindre, även om alla inte kanske är medvetna om det, för det kan vara väldigt korta ögonblick.

När man rycks med av en fantastisk utsikt t ex och för ett ögonblick är totalt ett med den, då är man i nuet.
När man älskar passionerat, är man i nuet.
När man lyssnar på musik eller ser en film som berör, så man glömmer både tid och rum, är man i nuet.
När man skrattar så man får kramp i magen, är man i nuet.

Ja, vad man än gör, som man är fullständigt uppslukad av, som man känner sig ett med och som gör att man glömmer bort "sig själv", är detsamma som att man är i nuet. :-)
Jag tycker det känns lite konstigt att säga att det är bara vissa som kan uppleva detta; utifrån var i utvecklingen man befinner sig. :-)

 Då pratar vi bara inte om samma närvaro! Så enkelt är det…

Antagligen så skiljer synsätten sig åt och Tack och lov att det är så :) Annars skulle det ju finnas en absolut och ultimat sanning och det är det väl ändå ingen som tror :)

Jag är mera inne på Marianns linje och känner mig ganska nöjd med det synsättet.

Antagligen så skiljer synsätten sig åt och Tack och lov att det är så :) Annars skulle det ju finnas en absolut och ultimat sanning och det är det väl ändå ingen som tror :)

Jag är mera inne på Marianns linje och känner mig ganska nöjd med det synsättet.

#20

Förmodligen är det så enkelt. :-D

#21

:-)

När jag undrade kring detta så var det egentligen inte den typen av meditation som handlar om närvaro i nuet jag syftade till. Det är en bra metod för att stanna upp, och många i dagens samhälle behöver praktisera detta betydligt mer. Men jag funderade mera kring djupare former av meditation, vad de ger er, vilka upplevelser ni fått. Själv gick jag i meditationsgrupp en tid och under gruppmeditationer får man vara med om fantastiska saker.

Så det jag funderar lite på är mera upplevelser under och/eller efter meditationer.

Vad det gäller upplevelser, då tänker jag på ljusupplevelser, får jag ytterst sällan i meditation. Det har hänt men inte jämt.

Jag mediterar inte för att få sådana.

Det jag får ut av det är balans och ett ljusare medvetande och känslor. jag behöver inte dippa lika ofta och djupt ner längre. För jag rensar genom meditationen utan smärta och lidande. Inte allt, men en hel del…

framförallt har den skapat själskontakt som då mynnar ut i ovanstående….

men självkalrt är det inte bara meditation som gjort detta, utan jag har ju också jobbat med/deltagit i tjäsntearbete i 15 år… vilekt kan vara en minst lika stor orsak till ovanstående.

+ att detta att gå kurser, skapar också ett lysande medvetande och lätthet i kropparna. När man  går typ kurser som i DGC så byggs det in ljus i kropparna.

Man skulle kunna säga att går 1 kurs helg, bygegr in lika mkt ljus i kropparna som det skulle ta ett år att göra genom ordinarie liv.

om man lyssnar på videoföredraget om A U av Asger kommer det lite om just detta!!!

Ska sätta mig och lyssna ikväll eller imorgon kväll. Du gör mig sååå nyfiken Mariann!

Meditation ska vara ett ljusarbete för att jag ska känns någon mening med det.Den ska ha ett högre syfte än att kroppen ska slappna av. Som ska öppna en kanal till själen.

#29 Exaktemente!!

Annars blir den helt meningslös för mig med….

Ja, det är så jag tänker med, som #29 alltså!

 jag måste tyvärr erkänna att min uppväxt i Lappland med den dialekten gör att jag helt ärligt inte förstår talad danska. Det är bara gröt för mig jag har försökt lyssna och har klarat av ett par frågor men stora delar av det han säger tappar jag pga detta. Dessutom måste jag koncentera mig såååå hårt så jag blir alldeles trött av det.

Instämmer. Att öppna för ljuset tex som i Daglig öppnng för ljuset, är bara så renande.

För min egen del har ljuskroppsmeditation gjort att jag sluppit gå för djupt i lidande på det vardagliga planen. Livet blir mer ljusfyllt och mer lätt att hantera, helt enkelt.

#31 Vad synd

men övning ger färdighet heter det ju… ta pyttelite i taget och träna kanske…

Några kommentare gällande meditation från en av mina "Guider", dessa ord hjälper mig till det "tillstånd" som kallas meditation, hoppas de är till någon vägledning. 

Meditation fordrar ett förvånansvärt vaket sinne. Meditation är att förstå livet i dess helhet, vari varje form av splittring har upphört. Meditation är inte tankekontroll, när du förstår tankens uppkomst  och uppbyggnad, är tanken intet ett hinder. Just denna insikt i tänkandets väsen är sin egen disciplin, är meditation.

Meditation är att vara medveten om varje tanke och känsla, ge akt på den och följa den. Ur detta iakttagande och varseblivande föds tystnaden. Den tystnaden som inträder när tänkandet förstått sin egen uppkomst, sitt eget väsen, insett hur tänkandet aldrig är fritt utan ständigt gammalt - denna tystnad är meditation ; utan någon som mediterar, ty sinnet har rensat ut det förflutna

                   Krishnamurti

Meditation är ett sinnestillstånd som iakttar allting med ett odelad uppmärksamhet. Ingen kan lära dig att vara uppmärksam. Om något system lär ut konsten att vara uppmärksam är du uppmärksam på systemet och det är inte uppmärksamhet. Meditation är en av de största konsterna i livet - måhända den allra största och man kan omöjligen lära den av någon annan, däri består dess skönhet. Den har ingen teknik och alltså ingen auktoritet.

                        Krishnamurti

#34 Detta är din form av meditation, det finns flera sorter :)

Det finns mycket man kan göra och det finns mycket man kan ta om man vill ha upplevelser…..men det har ingenting med meditation att göra…..som jag ser det…

Tror att vi har olika uppfattningar om vad meditation är och vad den leder till…….finns nog inget vi kan vara överens om…men det är väl som det är.

Japp :) men det är väl precis som det ska vara? Om alla tyckte lika skulle nog inte mycket till utveckling äga rum, tror jag alltså.

Precis…. mitt favvo uttryck passar här igen… "enhet i mångfald"!

Absolut finns det lika många sorters meditationer som utövare.. Jättebra! Alla ska hitt sin egna väg ;)

#19 Du talar om uppvaknande. Det kan man inte välja. Om man lever i en dröm måste man bli medveten om drömmen. DET kan endast hända efter att man har vaknat, då har man en referens till att det var en dröm. Efter uppvaknandet har man nästan svårt att tro att man drömt, minnet flagnar.

Det där med Tolle (fantastisk, otrolig snubbe, börjar man lyssna på honom och har grepp om det är det svårt att sluta) förstår vad du menar, obegripligt men sedan….oj oj oj

Vad som gör skillnaden tror jag är omöjligt att säga, mig veterligen går det inte att förklara, dina ord:

>>Så, antingen förstår man, eller så gör man det inte. Det är inte svårare än så. :-)

Enkelt, men man ska inte tro att något är bättre eller sämre än något annat, det är som det är, varken bättre eller sämre.

I nuet skapar vi den värld vi befinner oss i från ögonblick till ögonblick, gårdagen ser vi från nuet och framtiden tänker vi fram i nuet…och den som säger att vi tänker nuet från framtiden..??

>>Men i alla fall, vad jag pratade om angående diskning osv, är inte "det stora ultimata uppvaknandet", utan om att vara mer närvarande i nuet.
Det är alla då och då, mer eller mindre, även om alla inte kanske är medvetna om det, för det kan vara väldigt korta ögonblick.

Det här är vad jag själv kan se händer dagligen, i medvetandet sker schiftet helt obemärkt och anledningen är att det är så vanligt och simpelt. Man uppslukas i trädgårdsarbetet och ÄR ett med handlingen och växterna, man glömmer "bort" sig själv, eller egot om man så vill, sedan kommer sinnet "kolla vad duktig jag är, kolla vad jag har gjort". ALLA pendlar mellan enheten (som vi inte kan stå utanför) och "jaget".

Sedan kommer någon och säger:

De e din uppfattning, åsikt eller teori bland alla andra….det är din föreställning, lika god som någon annan…

Vad händer om det inte är det---?

Ingenting….. eller allting……

#11

#40

Jo, i förlängningen så är det väl så. Vad jag menade med närvaron när man t ex diskar, var mer att öppna upp för att alla kan öva sig i det, om man är intresserad. Detta finns ju inom
s k mindfullness. Min ena syster, som inte alls är intresserad (ej redo?) av Tolle och liknande, pratar om mindfullness och hur hon använt det i sin vardag.

Jag ser att det finns så stor potential i alla människor och om man kan ta ner det till enkla saker som diskning, så kan det kanske hjälpa någon att se att även de kan vara mer närvarande i vardagen, även om de inte tror det. Så många har ingen tillit, verkar det som. Jag ser den större bilden. :-)

Men som du säger, uppvaknande, att vakna upp från drömmen, sker när man är redo. Som det verkar.

"Enkelt, men man ska inte tro att något är bättre eller sämre än något annat, det är som det är, varken bättre eller sämre."

Nej, verkligen inte. Håller med dig, allt är. That's it. :-)

"_Det här är vad jag själv kan se händer dagligen, i medvetandet sker schiftet helt obemärkt och anledningen är att det är så vanligt och simpelt. Man uppslukas i trädgårdsarbetet och ÄR ett med handlingen och växterna, man glömmer "bort" sig själv, eller egot om man så vill, sedan kommer sinnet "kolla vad duktig jag är, kolla vad jag har gjort". 
_

Ja, det verkar ske smygande nästan, man märker det knappt. Det är därför man kan luras att tro att man inte "kommer någonstans" med sitt uppvaknande (vilket förstås då är egot som anser det).
Det handlar inte om att ha storslagna magnifika överjordiska upplevelser, det är så enkelt och nära. Till egots stora besvikelse. :-D

"Sedan kommer någon och säger:

De e din uppfattning, åsikt eller teori bland alla andra….det är din föreställning, lika god som någon annan…

Vad händer om det inte är det---?

Ingenting….. eller allting….."

Ja, precis. :-)

Nu är det säkert många som tror att jag har den uppfattningen att häftiga upplevelser av andlig natur och dylikt inte är riktiga eller verkliga och inte har någon betydelse, riktigt så är det inte. UKU upplevelser och andra stora upllevelser har säkert för många en stor betydelse för hur man ser på den tillvaro vi lever i. T.ex. att det som syns är inte hela sanningen. Men, dessa upplevelser…

- Kommer och går, blir ett minne, är inte bestående.

- Dessa upplevelser händer "någon" och cementerar egot, jaget. Andlig materialism.

- Upplevelserna för en ännu längre från nuet, man jagar ett tillstånd som nu är ett minne. Har man upplevt det en gång så kan man uppleva det en gång till. Händelsen är bortom sinnet, det hände för att den råkade vara frånvarande, nu vill den äga den och kontrollera den.

Det handlar inte om att ha storslagna magnifika överjordiska upplevelser, det är så enkelt och nära. Till egots stora besvikelse. :-D

Det enkla, simpla….ha ha

Det finns inget tänkande i seende, att andas, att gå, att diska, att lyssna, att långfika, att soffta, att se på fiskarna i akvariet….något händer men inte för någon speciell…

Harkel harkel, detta är min tråd och mina frågor rörde meditation och vilka upplevelser man får, hur man går tillväga osv. Inte kritik av upplevelser och av vad rätt och riktig meditation egentligen är.Kanske är det på sin plats att tråden får återgå till detta.

Starta gärna egna fortsättningstrådar där ni vidare kan diskutera detta med varandet. Kanske har jag missförstått era inlägg men för mig känns de inte riktigt som om de handlar om meditation längre.

Hoppfull, tack för att du påpekade.

Frågan är kanske; vad är meditation? För svaren är nog flera, alla verkar ha sin syn på det.
Kanske det är en egen tråd för sig..

Jaaa, för det är ju väldigt intressant i sig :)

Jag är inget vidare på den "stora" organiserade meditationen, då somnar jag för det mesta. Men den lilla meditationen, den tankelösa närvaron i ögonblicket, upplever jag flera gånger om dagen och hämtar styrka ur.

Ja, jag tror att det viktigaste med alltihop är att det ger just det som man själv behöver.

#47 0 48

precis så ser jag det också.

jag hämtar styrka ur både de små och "stora" meditationerna

främst blir det då ljustjänsterna för mig som verkligen betyder något.

Jag har svårt för meditationer i den bemärkelsen att man ska visualisera saker, tyvärr, men mitt tänkande tar väl mer plats än varandet…

Det som skänker mig energi och livsglädje mer "direkt" är när jag gräver i jorden, känner doften av jord och pratar med blommorna, värmen av solens strålar.. Endast då är jag närvarande. Då tömmer jag tankar och bekymmer.

Eftersom jag skulle vilja meditera utan att gå till växthuset (det blir ju vinter ibland) så tränar jag vidare på guidade meditationer.

i de meditationer som det är visualiseringar, gör jag som typ sås här…

Någon berättar för dig om en liten röd stuga med vita knutar… massor av äppleträd och rosor växer runt huset… flaggan viftar bakom på en bergknalle… havet där den vita ekan guppar och fiskmåsarna skränar över…

Slår vad Big Mama att lite bilder fick du allt genom dessa rader, elelr?

Så funkar visualisering för mig… ajg tänker ljus ser det som solens strålar elelr en lampa som lyser i kvällen…

Ofta gör man det mer krångligt än det behöver vara. Man behöver eller inte hålla fast bilden i evighet, låt den flyta iväg när den gör det… och se sedan inget….

Omkring tankar som kommer och går under meditation, så är det helt ok, iaf  i de meditationer jag gör. Låt de vardagliga tankarna flyta bort bara när du upptäcker att du tänkt. Så gör man så bara hela tiden. Tänker, låter flyta iväg UTAN REAKTIONER och bedömma, Återför sig till valt ämne typ Ljus och kärlek, upprepar vald mening/påkallelse/bön och "ser"  ev ljuset… så gör man bara om det, för det är oundvikligt att tankar kommer igen… tillslut efter ihärdigt mediterande så blir saken lättare och lättare.

isynnerhet om det är ljuspåkallande meditationer för då uppstår med tiden en ljus inströmning i ditt hem som gör det lättare och lättare att mediterar….

my piont…

Som sagt, jag tränar vidare………

Jag lärde mig meditera på Kyrkans meditationsgård i Rättvik februari 1987 tillsammans med en väninna. Vi lärde os Zazen. Köpte också i deras boklåda böcker av en zenmästare med frågor och svar.

Livet gick sen vidare. Jag gick en avslappningslärarutbildning på Skolan för helhetsterapi 1990 och började hålla kurser i meditation.

Efter det har jag gjort Ljuskroppsskursen och esoterisk meditation i många olika former.

Så jag är inne på mit tjugoandra år som meditatör.

Visst, det var lite svårare i början, men det är som med allt. Man lär sig. Trägen vinner.

Wow!!!

*imponerad*

Ett intresse som blev en hobby som blev ett yrke.

Hur ofta och när? Varje dag innan jag somnar.

Efter ett tag blir det en livsstil.

En bra början är att bara sätta sig ner, koncentrera sig på in- och utandning. Fråga inåt "Vad behöver jag veta just nu?" som Louise Hay föreslår.

Då kan själen ge vägledning.

Sen brukar jag delta i denna söndagsmeditation som är World Wide med Orin och DaBen.

Sunday morning meditation kl 18- 18.30 CET

…sitter i meditation just nu…. sänder ljus till alla på Au…

#44 Jag lovar. vartenda ord i mitt inlägg har med meditation att göra…..meditation är inte att sitta en halvtimma och blunda…….eller ens "häftiga upplevelser"…..

#53 Lionadh, du som "sysslat" med meditation vet vad jag talar om när meditation "händer"….när "den" kommer till en…när man "Försökt" meditera och när den kommer till en utan ens påverkan….när man minst anar så vill man sätta sig ner och vara I det som händer..

Varande är meditation….samma sak.

Jag tänker på hur man går till väga…

Jag brukar sitta och jag gör det alltid på morgonen vid samma tid. Eftersom jag med mina meditationer samarbetar med änglarna och ljuset och kärleken i universum så byggs det upp en ljusinströmning där man sitter.

Denna ljusinströmning hjälper dig sedan att meditera, att komma djupare och djupare in i denna samklang med Univerusm Hjärta.

Ditt hem blir en retreat plats där du lättare "tankar" ljus och krälek inför livet. Nu är ju oftast hemet det ändå, men tänk när det är en ljsuinströmning där!! Som upprätthålls av änglar 24 timmar i dygnet!!

Vilken skillnad i vibration i en hemmet är det inte då…

Mariann :-) igår kväll var det sista jag sa när jag somnade att jag måste meditera mera,tack vare er o alla råd ovan till stor del..o allt annat prat på inläggen

Insikt.Kram

Du får en bamse kram och

av mig!

Vilken fin gubbe..jag tar den finaste jag har o det e den här

p.s Hur infogar du såna fina? från msn?

Kram!

Hhmmm jag har gubbar som ligger längst upp vid  min email osv…

men hur jag fick dit dom mins jag inte…

det heter smiley central… sök och se om du hittar. den installerad jag iaf…

Det finns en tråd här som heter smileysar eller något liknande, där hittar du en länk till en massa söta och ilskna gubbar :)

#44 Jag lever i ett tillstånd av meditation. Det är där hela tiden, om jag inte är väldigt upptagen av konflikter, för då störs den inre friden.

Jag uppnådde detta för drygt femton år sen.

"Chop wood, carry water" som den zenbuddistiske mästaren svarade på vad han gjorde efter upplyningen.

Livet fortgår. Man tar itu med det som ligger näsrmast.

Hur går det för dig Hoppfull med ditt mediterande?

Jag kör kristusmeditationen och tycker väldigt mycket om den, det är som att den har en värme och ett ljus och den känns så skön, gillar musiken i den väldigt mycket med. Sen vet jag väl inte om jag mår så fysiskt super men men…

shit happens… lät det nästan som ;)

Musiken till den cd´n är fantastiks… VÄRLDSTJÄNAR MUSIK!!!

Jaa, jag orkar inte riktigt försöka göra saker för att må bättre… inte just nu i alla fall, kroppen reagerar ju tvärtemot en "normal" kropp konstant!! Både läkare, örtterapeut, massörer, lymfterapeuter mfl mfl har under årens lopp häpnat över min kropp och sagt att de aldrig varit med om någon som regagerat så totalt tvärtemot det förväntade och som alla andra… Får väl lägga mig ner och bara sluta leva utåt… eftersom det är det enda kroppen inte bråkar när jag gör…

#68: Gör det, Hoppfull, så kommer den kanske att undra varför du inte bråkar med den och sakta börja fungera i pur häpnad !

Hahaha, ja det vore väl inte en dag för tidigt :)

Problemet med just det är ju min rygg… den är ju så sjukt dålig och om jag inte yogar eller gör annat helst dagligen så får jag sådana kramper i ryggen så att jag inte kan ligga heller… men när jag gör yogan eller annan träning så tar det energi från kroppen och jag blir trött… ett ytterst delikat moment 22 som jag ser det. Men visst, jag kan ju ligga på soffan mer än jag gör nu… kanske blir det så oerhört trist så att kroppen själv känner att den måste rycka upp sig :)

Mediterar,läser..tack alla.

Ha en underbar dag,

//Tm