Mycket bra. Om hemarbetet avlönades skulle det kanske bli mindre förkastligt att ha hemhjälp!

Och tänk så mycket friskare många kvinnor skulle bli! Då fungerade det ju att jobba deltid (exempelvis för båda) på ett traditionellt jobb och sedan låta hemmet och familjen ta den tiden de faktiskt behöver, utan att helgerna går åt till att vila och hinna tvätta och städa ifatt.

För mig skulle faktiskt den största fördelen bli att jag kunde köpa mig bort från hemarbetet utan att bli kallad kapitalistisk förtryckare. Inte för att jag har några barn, men det gör mig inte mer intresserad av städning.

Men den dag en kvinnlig direktör kan låta fotografera sig i rikspressen med maken i den lilla svarta med barnet på armen, men en bildtext under där mannen säger "Ja, det var ju naturligt att jag jobbar deltid de här åren, eftersom hon tjänar dubbelt så mycket, och jag trivs bättre hemma" - då ska i all fall jag ta och dansa en sväng! *ack ljuva dröm*

Hahahaha… jag tycker inte det är fel att kunna köpa sig städning. Däremot tycker jag att det är fel när man gynnar de som redan har råd att betala genom skattelättnader medan de som verkligen inte har råd (fast kanske behöver det MINST lika mycket) aldrig kommer att kunna utnyttja sådant.

Men ingen kallar väl en icke-barnansvarig person för kapitalistisk förtryckare? Eller? Jag trodde att det företrädesvis gällde kvinnor som s.a.s. köper sig fria från sina kvinnoplikter som att ta hand om sina (obs sina inte familjens gemensamma) barn, "sin" städning mm. Ingen ifrågasätter väl en man som har råd och anställer en städerska, för det är ju självklart att han inte ska behöva, eller tänker jag konstigt här?

Samtidigt som jag faktiskt på fullt allvar kan tycka att om man är mer intresserad av sina jobb än av sina barn så kanske man ska avstå från att skaffa familj… om det ändå blir någon annan som umgås med barnen. Barn är ju inga kapitalistvaror man har rätt att skaffa bara för att man kan tycker jag. Men det kanske var utanför ämnet…

#4: Kapitalistisk förtryckare kallas beklämmande ofta den som köper det som så föraktfullt kallas pigtjänster. I synnerhet de som i likhet med mig är produktionsmedelsägare och bor i villa …

I delar av ditt sista stycke instämmer jag helt. Det är beklämmande många som har barn inte för att man vill ha barn, utan för att det hör till att bilda familj. I vår överbefolkade värld borde ingen tvingas skaffa barn som inte är hjärtligt efterlängtade. Men som världen ser ut kan ju inte heller den som verkligen vill vara förälder välja att vara det på heltid.

Däremot kan jag inte hålla med om att det bara är föräldrarna som duger för att umgås med barnet. Om föräldrarna är bra föräldrar när de finns där - och det viktigaste med det tycker jag är att de ALLTID måste hålla vad de lovar, med möjligt undantag för egen begravning - så tycker jag det är helt OK att låta farfar, kusin, barnpojke, dagis eller vem som ta hand om barnen. Det är bara bra för barn att umgås med många. Jag tror stenhårt på att människan är gjord för att leva i en utökad klan. Dock måste det förstås finnas kontinuitet och stabilitet i barnets umgänge.

Nej det var verkligen inte vad jag menade heller, tyckte inte att jag uttryckte det så heller :)  Det jag menade här var föräldrar som arbetar 10 timmar/dag eller mer och kanske reser en del, för att de är så "viktiga" och gör karriär för fullt, så att de behöver både barnflickor och städhjälp.

Att barn mår bra av flera vuxna omkring sig känns väldigt självklart för mig, jag tror att man blir dåligt förberedd för andra sociala situationer om man gått hemma med en förälder länge. Jag tror att det är en sorglig förlust vi ser idag när far och morföräldrar inte längre har tid för sina barnbarn. Vi ser det i vår familj, vår yngsta har en farmor och farfar som bor alldeles nära, de har tid att träffa henne max en gång/kvartal för att de är så oerhört upptagna med sina arbeten och sina självförverkligande fritidsintressen. Nu verkar det även vara ett känslomässigt val då de träffar sina andra två barnbarn minst en gång/månad trots att de bor nästan 40 mil ifrån… men bortsett från det så har samhället utvecklats åt ett sorgligt håll i det avseendet.

Hemmafru är ju mer eller mindre ett skällsord….

Jag som efter några riktigt tunga händelser i livet varit sjukskriven/sjukbidragstagare under lång tid av barnens uppväxt har verkligen fått höra att jag inte är vatten värd…

Hade jag däremot skött någon annan människas hela hushåll hade jag verkligen varit något!

Lite märkligt dethär…

Mkt mkt märkligt….

*detta inte sagt som replik till Hoppfull*

Jag tror faktiskt att man kan vara en god biologisk förälder utan att vara en god emotionell förälder. Ett eventuellt barn till mig skulle antingen dö av tankspriddhet eller bli mördat i vaggan efter en veckas gå-upp-och-mata-mitt-i-natten. Om jag skulle föda ett barn skulle alltså någon annan få föda upp det.

I mitt idealsamhälle skulle personer som verkligen är lagda för att vara föräldrar jobba med och avlönas för att ta hand om barnens emotionella, fysiska och sociala behov, medan andra, eller samma, personer bidrar med intellektuell stimulans, utbildning, träning i olika idrotter eller lekar … var och en gör det var och en är bra på, även gentemot barnen. Det faktum att en persons könscell bildar hälften av den nya individen medför inte automatiskt något band mellan individen och dess biologiska förälder. Men det faktum att en person inte är bra på att skapa emotionella band till barn innebär inte heller att vederbörandes könsceller inte innehåller värdefulla gener.

Det läggs alldeles för stor vikt vid den biologiska slump som ger förkning, och alldeles för liten vid riktigt föräldraskap.

Denna generation barn som växer upp nu tycker jag är försökskaniner…..långa dagisdagar, som ni säger nästan ingen kontakt med mor o farföräldrar och tröööööta föräldrar på kvällar helger..

Men det kanske får DOM att se vad som faktiskt är viktigt i livet. Är verkligen karriären, den fina titeln och höga lönen allt?

Jo, det är allt i den sanna kapitalistiska andan detta kommit till :)

Ärligt talat så tror jag inte att det har särskilt hög status att ha hand om andras hem heller. Egentligen så handlar det om två saker som jag ser det, den ena är att det är kvinnor som utför det (=lågstatus) och den andra är att det aldrig någonsin räknats som att man verkligen gör något när man har hand om ett hushåll (=osynligt arbete). En hopplös kombination… en lågstatusgrupp som försöker synliggöra och höja statusen på arbetsuppgifter som inte finns…

Men om det blir värt 380 000 om året lär nog statusen stiga! Och då får vi se män som gör det.

#12 Men givet

Men om man läser det som skrivs om en del här på sajten så lever vi i en materialistisk tidsålder just nu. Den är väl en reaktion på tidigare svält och fattigdom kanske? Människan kanske fungerar så att den måste dra allting till sin spets innan man slår i bromsen och ändrar kurs… Ingen vill nog detta av illvilja utan det liksom bara rullar på så fort så att man hinner inte riktigt med. Medvetenheten ökar ju redan nu, se bara på våra diskussioner :) och längtan efter djupare och rikare innehåll i livet än arbete och pengar ökar bland människor idag.

Skulle nästan kunna tänka mig att städa själv för de pengarna …

Hahaha… jag med, men bara kanske och det kan jag skriva för min kropp klarar det ändå inte :) är sängliggande efter en vanlig dammsugardans  i vårt 150kvm hus :)

Men sjukpengen blir också fet och fin på den lönen …

Men då måste man väl jobba lite va? För att få upp den dit… klarar man inte ens en timmes dammsugning är man nog tyvärr ganska körd i den branschen… men men, helt klart värt ett försök