Det här är en vishetshistoria ur Oshos "The Miracle #4"

Gautama Buddha och Ananda, hans lärjunge, gick genom en skog. De hade just vadat över en liten flod. Buddha var en gammal man och sade till Ananda:

"Jag är törstig. Gå tillbaka till floden med min tiggarskål och hämta lite vatten åt mig."

Ananda tog skålen och gick. Under tiden hade flera kärror korsat floden och grumlat upp vattnet fullständigt. Det var helt lerigt. Vissna löv, som tidigare hade legat stilla på botten, hade virvlats upp till ytan.

Vattnet gick inte att dricka och Ananda visste inte vad han skulle göra. Därför gick han tillbaka.

Buddha satt under ett träd och frågade honom:

"Har du med dig vattnet?"

Ananda berättade vad som hade hänt.

Buddha sade:

"Du har inte förstått. Gå tillbaka igen och sätt dig vid bäcken. När vi kom dit var vattnet klart. Vänta bara, det krävs lite tålamod. Snart kommer löven att vara borta igen, eftersom floden flyter vidare och de inte kan stanna där länge.

Smutsen kommer att sjunka till botten. Tyngdkraften drar ständigt allting till sig. Snart kommer vattnet att vara klart igen."

Ananda gick tillbaka till floden och upptäckte till sin förvåning att vattnet hade blivit helt klart. Han fyllde Buddhas skål med vatten och gick tillbaka. På vägen förstod han vad Buddha hade menat.

Precis som löven och smutsen inte hör till floden, och precis som de förr eller senare säkert sköljs bort, så är det också med våra tankar och känslor, våra förnimmelser, som inte heller hör till Buddha-naturen.

Om vi väntar tålmodigt kommer allt att försvinna av sig självt, utan att vi behöver göra någonting. Renheten kommer att återställa sig själv.

Den inre Buddhan träder spontant fram.