Så sant skrivet.💚
Ja så är livets upptäcksfärd, att flyta med strömmen.
Över stock och sten, utan att veta vars det bär.

#1: Jo och ibland håller man i och fast sig. Som ett slitstarkt skräp som fastnat i den vilda forsen som manar på att släppa taget……..

#0:

Det var en fin vis text! 👍 När jag läste raden med den fräcka döden, kom jag att tänka på en dikt av Jose Gorostizas som jag läste i en av Castanedas böcker:

Åh, vilken blind glädje,
vilken hunger efter att förbruka
luften vi andas,
munnen, ögat, handen.
Vilken bitande lust
att helt förbruka oss själva
i ett enda skratt.

O denna fräcka, förolämpande död,
som mördar oss på långt avstånd
över den njutning vi finner i att dö
för en kopp te…
för en svag smekning.

#0:

Fint skrivet. Ja, livet pågår ju hela tiden, även när vi är så upptagna av allt annat att vi inte ens lägger märke till det. Och döden är nog inte så skilt från livet som man kan tro 🤗💚

#4:

Precis! Redan innan vi föddes, när hjärtat slog för första gången, var döden en bestämd och oundviklig sak. Därför ska man inte ta livet allt för allvarligt. Vi överlever det ändå inte. 😂

#3: sant…..

#4: Nej de håller nog varandra i handen. Nära tätt intill varandra. Som ljus och mörker, yin och yang…. kretsloppet går gör runt…..