Bara en liten reflektion om något jag säkert skrivit om förr,
men som jag tänker kan vara bra att påminna sig om igen.

Särskilt nu när det finns så många som säger att det finns en "bättre" version av oss själva.

En mer utvecklad.

Mer andlig.

Mer sann.

En version som vi måste bli.

Så jag vill bara påminna om
att det inte finns en annan version av oss än den som för tillfället kommer till uttryck.

Om den uttrycker sorg…

glädje…

rädsla…

mod…

styrka…

eller svaghet…

så är det det som uttrycks just nu.

Inte det vi verkligen är.

Och när jag säger "vad vi verkligen är", menar jag inte att det finns en sannare version av oss som väntar på att träda fram.

Jag menar att det vi verkligen är aldrig har haft några versioner.

Precis som en våg inte har olika versioner av sig själv.

Det är bara den våg som uppstår i det ögonblicket.

Nästa våg är nästa uttryck.

Och ändå är vågen aldrig något annat än vatten.