Läror som betraktas att vara andliga, esoteriska eller religösa brukar att ge en förklaring för existensen, hur allt började, vart vi går när vi dör och varför vi är här. Det pratas om gudar, demoner, andar, existensnivåer, reinkarnation, himmel och helvete, uppstigningar, kristusmedvetande och allt möjligt.

Religioner är ju tvugna att ge en förklaring för allt, för annars skulle ju ingen nappa på dom och det måste vara en förklaring som man kan styra människor med. "Var god, då kommer du i himlen. Annars blir det helvetet". "Var god, så får du ett bra karma och du har det bättre i nästa liv". Det är ju en god intention, att förhindra att människor beteer sig illa, men att få dem att tro på det där stänger dörrar för dom som vill gå en andlig väg.

Religioner ger enkla rationella och dualistiska förklaringar för någonting som ligger bortom förståndet, för någonting som inte är rationellt och som inte är dualistisk.

Esoteriska läror som t.ex. hermetiska läran försöker att förklara det oförklariga genom symbolik. Men det är också bara rationellt och dualistiskt förklarat. I värsta fall känner man inte igen det som symbolik och tar det ordagrant och i bästa fall inser man att det handlar om någonting som inte kan förklaras rationellt.

Många traditioner använder sig av metaforer och liknelser för att beskriva det obeskrivliga. Ibland tolkas det ordagrant och troende tror verkligen att gud skapade Adam och Eva och att det fanns ett träd i paradiset med förbjudna frukter.

Genom tiderna har alla andliga, religiösa och esoteriska traditioner försökt att förklara det oförklarliga. Men att förklara någonting som inte är rationellt, dualistiskt genom dualistiska rationella koncept kan inte vara sanning och är i sig vilseledande.

Eftersom ett sinne tänker dualistiskt (t.ex. gott/ont, jag/andra, kropp/själ) finns det också traditioner (t.ex. zen eller advaita vedanta) som avstår från sådana koncept och förklarar saker som t.ex. "droppen är i havet men havet är också i droppen". Där handlar det om att själv göra en inre resa till sig själv och upptäcka det som förståndet inte kan förstå. Man kan t.ex. meditera eller fundera över koans.

I vår västeländska kultur är de flesta tyvärr inte öppna för den inre resan. De flesta vill ha en förklaring som förståndet kan förstå och det måste vara en förklaring där jaget lever evigt.