Oja, igenkänning på den och jag tänker att det gamla ordapråken ändå har en stor betydelse. Även om det sagt mer skämtsamt:
Den som nämndet hen klämdet.

Eller andra liknelser det pekande fingret
Vänder alltid åter…

Hu jedan mig, så många gånger jag tidigare i livet bitit mig själv i baken. * och gör ff emellanåt. *Genom mina antaganden och brister hos andra… men som sen omvandlats till nån slags inre visdom om mig själv.😇

Jag fick söka på ordet pretentions betydelse. Det låter för mig som ett låneord från engelskan? Men ska erkänna att jag hört det så sällan, att jag nästan inte vet vad det betyder.

Men så är det nog, att om man pekar ett finger på någon annan, så pekar tre fingrar tillbaka på en själv. Världen blir som ens spegelbild… Man ser sitt inre var man än tittar, eftersom det är genom ens egna sinnen man tittar, och allt filtreras och tolkas genom ens egna sinnliga filter.
Man ser därför inte Världen som den Är… Man ser den som man föreställer sig att den är. Därför är varje sinne, sitt egna universum.
😊

Bra text i #0, som fick en att reflektera.

På något sätt kom jag att tänka på en av bandet Faithless låttexter. Bandets "frontfigur" (och antagligen han som skrev texterna) var Buddhist, och själv tror jag att hans låttexter var självupplevda, och att han var upplyst.😊

Hoppas det är okej att jag delar låttexten här i tråden, som jag översatt till svenska från denna sida, med hjälp av ChatGPT.(då jag kom att tänka på den när jag läste din tråd, Gråeld.)

Jag lyfter dig från jorden, trist och grå
Ut ur solsystemet, långt bortom vår sol
Tills all rädsla i ditt hjärta är borta
Och så vidare

Mm

Går genom världen utan press
Inre frid utan gräns
Jag var på väg därifrån, klädd som jag kom
När en man sa: "Stanna"
"Jag vill ha det du har och få det du fått"
Jag fick det när jag sov ute i regnet
Jag fick det genom att känna mitt folks smärta
Jag fick det när jag fick blommor att växa i hjärtan av sten
Jag fick det för att jag alltid tar den långa vägen hem

Jag har gått genom världen utan press
Luften är friskare, full av livskraft
Livet blir min spegel
Ju längre jag går, desto mer vet jag
Åh ja, vart vinden än blåser
Där kommer jag vara
Hamnat på platser jag aldrig tänkt mig gå
Och så tog ungdomen slut

Jag brukade kräva bevis
Nu är jag i flödet
Det finns saker jag vet bortom vetande
Jag har aldrig sett ett frö gro
Jag var på väg hem
När en man sa: "Stanna"
"Jag vill ha det du har och få det du fått"

#2:

Haha, jag fick också slå upp ordets betydelse. 😄 När jag läser ditt inlägg, skäms jag lite mindre. 😄

#4:

😄
Ja, kanske är det lite samma som pretentiös, eller att vara högmodig? De orden har jag hört destå mer… Men kanske får man skämmas lite, eftersom svenska är mitt modersmål 😆

#5:

Jag får skämmas lika mycket, eftersom det tyska ordet bara skiljer sig från det svenska genom att ett "e" blir till ett "ä" på tyska. Alltså prätention. 😄

#6:

😄😄

Jag fick också slå upp ordet pretention 😄 Måste nog fundera lite på texten i #0 och läsa om det igen när jag mår lite bättre. Mitt huvud fungerar inte riktigt som det ska än 🙂 Men som jag förstår det handlar det om projektioner, vad som är ett väldigt intressant ämne 😊

#0 När jag läste det du skrev, kom jag att tänka på en annan text jag stött på – en som bottnar i jungiansk psykologi och som handlar om just detta med reaktioner och självrannsakan. Den går så här:

"Om man känner vreden sjuda inom en när en vän förebrår en något fel, kan man vara tämligen säker på att just där hitta en sida av den egna Skuggan, som man inte är medveten om."

Alltså: att det vi reagerar starkt på ofta pekar på något inom oss själva som vi inte vill se. Carl Jung kallade det Skuggan – de sidor av oss själva vi helst förnekar eller trycker undan. Och det är precis det Dag ocksa verkar tala om, fast med sina egna ord:

"När du irriteras av hans pretention visar du halten av din egen."

Det betyder att det där vi stör oss på hos andra inte bara handlar om dem, utan också om oss. Kanske till och med framför allt om oss.

I länken står också:
"Det är visserligen naturligt att bli förargad, när andra, som "inte är ett dugg bättre", kritiserar en för skuggfel. Men vad skall man säga, när ens egna drömmar - en inre domare någonstans inom en själv - förebrår en detsamma?"

Det handlar ju om just det – att bli medveten om att det är ens egna projektioner man reagerar på. Att det man tillskriver den andre egentligen är en del av ens egen Skugga.

När man blir medveten om att det är en projektion, att det man stör sig på i andra egentligen är något man inte vill se i sig själv – då förlorar projektionen sin kraft. Och Skuggan börjar lösas upp. Det är inte smärtfritt, men det är just där förändring sker. Så ett erkännande är alltid bra. Det är det första steget 😊

#9
Ja, det är inte helt smärtfritt, och det kan ta lång tid innan..
Men att vilja se sin egen skuggbild, vilket man helst vill sopa
under mattan.
För det som göms i snö kommer upp i tö.
Är ett ordspråk som sant är.
Egentligen så är det för mig att jag inte tar tag i det direkt.
Utan det bara glider med, och eskalerar till slut.

#3
Tack för den fina texten.😊

#10:

Ja, det är lätt hänt att man skjuter upp det inre arbetet tills det känns övermäktigt. Man förnekar och glider med, tills man plötsligt kraschar in i det som gömts under ytan.

Buddha sade att vi genom att meditera och iaktta vårt eget sinne kan lära oss att känna igen våra mönster och mentala reaktioner. Det centrala är ju att bli medveten precis när känslan bubblar upp – att lägga märke till att man överreagerar och ställa sig frågan “Vad är det inom mig som får mig att ta åt mig så starkt?”

Genom att göra självobservation till en daglig rutin får vi en chans att redan i det ögonblick det händer upptäcka när vi reagerar mer än situationen kräver. Så det är bara att fortsätta observera sig själv, Tids nog blir vi mer och mer medvetna om oss själva 😊