Bortom början och slut
Bara några söndags tankar 😊
Det sägs att allting har en början. Och ett slut.
Att vi föds, lever och dör.
Att något börjar – och sedan upphör att vara.
Men är det inte så,
att det bara ser ut så från där vi står?
Att det är ur det mänskliga perspektivet,
ur vår längtan att förstå,
som vi sätter namn på det som aldrig riktigt börjat – och aldrig riktigt tar slut?
För inget försvinner egentligen,
inte på det sätt vi tror.
I det relativa byter allting bara skepnad.
Form blir till form,
rörelse till rörelse,
övergång till övergång.
Som vatten som blir till ånga, som ånga som blir till moln.
Vi kallar det ena för födelse.
Det andra för död.
Men är det inte bara samma flöde,
sett från olika håll?
Och är det inte så att det bara är i det relativa –
i det vi kan röra vid, se och uppfatta –
som något verkar ha en början och ett slut?
Till och med förändringen, själva rörelsen, hör dit.
Förändring kräver tid,
men tid, som vi känner den,
är bara ett mått som tillhör dualitetens värld.
Och bortom detta,
i det som inte har form,
inte förändras,
inte rör sig,
finns ingen början.
Inget slut.
Ingen övergång.
Bara det som alltid varit.
Oföränderligt.
Stilla.
Men kanske behöver vi inte förstå det.
Bara stilla oss inför det.
🙏
🌸🌼🌸
Livets alla steg
Är mina att ta
🌼🌸🌼
#0:
Vackert skrivet😍 poetiskt på nå vis.
"För inget försvinner egentligen, inte på det sätt vi tror. I det relativa byter allting bara skepnad. Form blir till form, rörelse till rörelse, övergång till övergång. Som vatten som blir till ånga, som ånga som blir till moln."
Och i fullheten av stillheten, bortom rörelse och form… Saknas inget. Det är äkta fullkomlighet… Det är denna stillhet som ger upphov till rörelse och form. Det innehåller allt, och inget på samma gång. Icke manifesterat…i en evig potential, i Källan.
Man känner den endast genom att erfara den. Att erfara sig Själv…den man alltid varit…
Bortom början och slut.🤗
#0:
När jag läser det här tänker jag på en text i Castanedas bok "The Active Side of Infinity".
Översättning av texten:
"Är den logik som kräver en början, utveckling och ett slut som presentation av fakta den enda existerande logiken? Det är den egentliga frågan.
Det finns mer än en logik. Det finns till exempel en som kräver att man måste erkänna en mångfald av intensiteter som fakta. Enligt denna logik börjar ingenting och slutar ingenting. Ur denna synvinkel är födelsen ingen klar, entydig händelse, utan en särskild typ av intensitet. Samma gäller för mognaden och för döden.
En man med denna logik konstaterar, när han betraktar sina ekvationer, att han har beräknat tillräckligt många olika intensiteter för att trovärdigt kunna säga att universum inte hade någon början och aldrig kommer att ta slut, men att det har genomgått, genomgår och i framtiden kommer att genomgå ändlösa förändringar av intensitet."
Starta ny diskussion