Så himla intressant.
Kan du länka till någon/ några sidor.
Jag har försökt googla men det vill sig inte riktigt.

#1:

Det är tydligen svårt att hitta sidor på svenska. När jag frågade chat GPT gav han mig sidor som inte funkar eller inte längre finns, t.ex. https://koan.se

Det finns dock sidor på engelska:

https://www.mountaincloud.org/what-is-a-koan/?gclid=EAIaIQobChMImNyp9LLKgQMVW59oCR1lmgnbEAAYASAAEgJrSfD_BwE

https://choosemuse.com/blogs/news/zen-koans-learning-to-live-with-ambiguity-and-paradox

https://web.archive.org/web/20161103130835/http://www.thezensite.com/ZenTeachings/KoanStudies/Koan_as_Ritual_Performance.htm

https://bigthink.com/neuropsych/what-is-a-koan/

https://www.google.com/search?q=collection+of+koans&client=opera&sca_esv=568767614&ei=xOkTZdjNDP2M9u8PvaqRqAQ&ved=0ahUKEwjYv_jNscqBAxV9hv0HHT1VBEUQ4dUDCBA&uact=5&oq=collection+of+koans&gs_lp=Egxnd3Mtd2l6LXNlcnAiE2NvbGxlY3Rpb24gb2Yga29hbnMyBxAAGBMYgARInCJQAFitHHAAeAGQAQCYAXugAaEKqgEEMTAuNLgBA8gBAPgBAcICBxAAGA0YgATCAggQABgHGB4YCsICBhAAGAcYHsICCxAAGAcYHhjxBBgKwgIJEAAYDRiABBgKwgIGEAAYHhgNwgIIEAAYBxgeGBPCAgkQABgNGBMYgATCAgoQABgIGB4YDRgT4gMEGAAgQYgGAQ&sclient=gws-wiz-serp#fpstate=ive&vld=cid:b5aba7ec,vid:Y0p663Ot8mo,st:0

Här finns en bra sida på tyska:

https://www.blueprints.de/koan/

När Fata Morgana läste inlägget, berättade hon att när hon var barn gav hennes storebror henne gåtan att lösa om hur ett träd som faller låter om ingen hör det. Hon kunde inte lösa gåtan. 😊 Svaret är förstås att komma till insikten att ljudet som man hör uppstår i sinnet och hjärnan. Om ingen hör trädet falla kan det alltså inte låta.

Själv gillar jag det första exemplet i huvudinlägget om att det är samma öga som man ser gud med som gud ser oss med.

Jag har alltid tyckt om koans 🙂

Ett till exempel som jag hört är:

"Hur låter en hand som klappar?"

#3:

Ja, det är också ett traditionellt koan.

Det är fritt fram att ställa in koans i den här tråden. 🙂

#2: Ja, den föll jag också för.

Ett till av de mest kända koans är MU, som ofta är en av de första koans som zen elever får. Det måste inte nödvändigtvis lösas, utan det mentala arbetet med koanet ska främja djupa insikter och förtydliganden.

En munk frågade en gång Mästare Joshu:

"Har en hund Buddha-natur eller inte?"

Joshu sa:

"Mu!"

Dessa två hittade jag på Yoga-Wiki sidan:

Man kan fundera över om en pinne är inuti eller utanför sinnet, eller om en pinne kan ge upplysning.

Ett annat koan rekommenderar: När dina pilar har avfyrats och din båge har krossats, skjut då med hela ditt väsen.

Koanet med pinnen påminner mig om en gammal zen historia:

Zenmästaren Fa-yen Wen-i bodde ensam i ett litet tempel på landsbygden.

En dag dök fyra munkar på vandring upp och frågade om de kunde stanna hos honom en natt. Han gick med på det och de resande munkarna frågade Fa-yen Wen-i om de kunde tända en eld i trädgården för att värma sig.

Medan de gjorde upp elden hörde Fa-yen Wen-i dem argumentera om subjektivitet och objektivitet.

Han anslöt sig till dem och sade: "Se, den här stenen," och pekade på en stor sten i trädgården. "Anser du att den är i eller utanför ditt sinne?"

En av munkarna svarade: "Ur ett buddhistiskt perspektiv är allt en objektifiering av sinnet, så jag skulle säga att stenen finns i mitt sinne."

"Ditt huvud måste kännas väldigt tungt", anmärkte Fa-yen Wen-i, "som bär omkring en så stor sten i det."

"Vilket är ditt ursprungliga ansikte,
det som du hade
innan dina föräldrar
föddes?"

En till koan i form av en vishetshistoria:

Eleven gick till mästaren och frågade:
"Mästare, hur kan jag befria mig från det som håller fast vid mig från det förflutna?"
Då reste sig mästaren upp, gick till en trädstam
och klamrade sig fast vid den och klagade:
"Vad kan jag göra för att detta träd ska släppa taget om mig?"

Ett vidare koan:

"Hur många änglar kan dansa på spetsen av en knappnål?"

Jag hörde det i klippet med Amit Goswami igår.

Nu vet jag inte om detta är en koan i traditionell mening, men när jag läste detta tänkte jag direkt på en koan, så jag ville dela med mig av det här.

"Vägen lyder: "Jag är ingenting!"
Åh, vilket outsägligt liv
ligger i detta "Jag är ingenting"!

Den här insikten illustreras på ett intressant sätt i berättelsen om mästaren som sätter sig på ett häftstift och ropar högt: "Aj!"

En elev, som trodde att en upplyst mästare inte längre skulle känna smärta, vänder sig förargat bort. Mästaren ler och säger till en annan elev: "Om han bara visste att det inte finns någon där som sa 'Aj'."

Hämtat härifrån

#12:

Den var bra. Även en "mästare" känner ju smärta, även känslomässig smärta. Men som din koan pekar på, finns det inte längre någon som upprepar cykeln av lidande där hos en mästare….det finns inget hos mästaren som återupprepar, och psykologiskt förnyar smärtan i sitt inre….igen, och igen….den delen är helt enkelt inte längre "i drift".

Kanske kan man säga, att smärta kan kännas. Men lidandet har upphört.🙂

#12:

Det låter i alla fall som en koan. Det påminner mig om en historia där zen mästaren förklarar att allt är en illusion till eleven och sa till honom att han egentligen inte finns. Eleven svarade "vem säger du det till?". 😄

#14:

😄 då hade mästaren kunnat verka lite smart och säga som svar: "Till den psykologiska strukturen som du har identifierat dig med." Men troligtvis var mästaren tyst som svar . . . 😄

#15:
Jag vet inte, men jag tror att det bara är någon sorts rolig historia som någon har hittat på. Men ett bra svar skulle det ha varit. 😊

#16:

Ja, jag förstår…Och ibland säger tystnad mer än 1000 ord 😉😊😅

Den där koanen med hur ett träd låter om ingen hör det kan man kanske lättare föreställa sig om man tar exemplet vilken färg som en blomma har om ingen ser den.

Vi människor har tappar i ögonen för 3 färger, medan många insekter och fåglar har en fjärde tapp för UV ljus. En blomma som för oss ser gul ut, ser för ett bi purpur ut. En blomma som för oss är röd, är för ett bi svart. Ett bi ser mönster som vi inte ser, som fungerar som "landningsbanor" för dem. Med andra ord, om ingen ser blomman har den ingen bestämd färg.

Bortsett frå det så har ljusfrekvenser egentligen inga färger als, utan det är hjärnan som översätter frekvenserna som tapparna i ögonen förmedlar till den till färger.

Precis så är det med ljudvågor. Det bildas ljudvågor när ett träd faller men det här hjärnan som bestämmer hur dessa ljudvågor låter. Om ingen hör trädet som faller låter det inte alls.

Meningen med den här koanen är att komma till insikt om att världen som vi uppfattar den som är ett resultat av hur hjärnan tolkar den och inte hur den verkligen ÄR.

#18:

Det är spännande att fundera på detta.

Världen som vi känner den existerar inte egentligen. Och hur ser då världen ut, som den är på riktigt? Den ser inte ut på något sätt alls, eftersom det är i betraktarens ögon. Alla livsformer är ett eget universum. Det enda verkligt verkliga är det Rena Medvetande vi på det djupaste planet Är. Det är Källan som allt härstammar ur, källan till alla biljarder universum där ute (dvs, källan till alla biljarder sätt att betrakta och uppfatta Världen på).

#19:

Precis så är det!

"I en diskussion mellan två praktiserande Zen-buddhister säger den ena: "Vinden rör sig." Den andra svarar: "Nej, det är flaggan som rör sig."

Men Zen-mästaren säger: "I själva verket är det ert sinne som rör sig."

Hämtat härifrån

Igår när vi såg en dokumenttion om astrofysik kom jag på en koan. Dokumentationen handlade om frågan om det existerar områden i universum där det inte finns någonting alls, dvs. där ingenting existerar. De kom fram till att det inte finns något sådant område, för även där som ingen materia existerar finns det fortfarande kvantfluktationer, dvs. kvantpartiklar och antipartiklar dyker upp och utplånar varandra när de kommer i kontakt med varandra. Rummet och rumstiden är också en sorts existens.

Koanen som jag kom på och som man kan fundera över:

"Existerar icke existens?"

Vad kommer ni fram till? 😊

#22:

Hm, intressant koan.

Ser man till ordet existerar (att finnas till) så är det förstås inte så att icke existens existerar. Icke existens är ju motsatsen till att finnas till (att existera).

Men, vad vi på djupet är, är icke existens. Det är vad som "blir" om man tar bort allt som existerat, existerar, och någonsin kommer existera. Därför är det inte av denna värld. Det är varken medvetande, eller o-medvetande, svart eller vitt, upp eller ned, in eller ut.

Det är ordlös och formlös Vara.

Så; svaret är nog. Både ja, och nej.

..Hur tänker du själv om saken?😊

#23:

Det är lite paradoxalt det hela, men det brukar ju koans vara. Svarar man med ja är frågan var denna icke existens skulle existera och om man inte gör icke existens till existens. Svarar man med nej förblir frågan vad som är anledningen till existensen obesvarad.

Sådana här paraxodala koans ska visa oss hur begränsat förståndet är. Icke existens och ingenting är någonting som förståndet inte kan föreställa sig. Förståndet gör icke existens, ett ingenTING till ett "TING", dvs. till någonting som existerar. 😄

#24:

Eller hur, det är paradoxalt. Och ska ju på något sätt leda en till insikt. Så kanske inte svaret på koanen är det viktiga… Utan vägen till insikten.😄

#25:

Just det! Det är inte meningen att man måste hitta ett svar, utan det är insikterna som man kan få om man funderar eller mediterar på ett koan.

Men om man hittar ett svar, glädjer sig egot. 😊

#26:

Ja, för en stund iaf 😉

Den här koanen som heter "Gåsen är ute" hittade jag i en av Oshos texter. Den handlar om förståndet och medvetandet. Undrar om här finns någon som kan lösa den? 🙃😉😄 Är förresten inte helt säker på att vi inte har haft den uppe förr…. Om inte, fundera gärna och meditera över den om ni vill 🤔😊

En liten gås läggs i en flaska och matas. Gåsen blir större och större och fyller hela flaskan. Nu är hon för stor; hon kan inte komma ut ur flaskhalsen - öppningen är för liten. Och koanen är att du måste ta ut gåsen utan att bryta flaskan och döda gåsen.

För förståndet är det här obegripligt

Vad kan du göra? Gåsen är för stor. Du kan inte få ut den utan att söndra flaskan, men det är inte tillåtet. Eller du kan få ut den genom att döda den och då bryr du dig inte om den lever eller inte. Det är inte heller tillåtet.

#28:

Man hade kunnat låtit bli att mata den från första början 😄 men jag tror ändå inte det är rätt svar. Eller varför inte mata den så mycket mindre en tid så att gåsen blir mindre igen, sen ta ut den.

#29: Jag var inne på samma tanke som du.

Det du göder. Det växer.

Tänk också på att den här koanen handlar om förståndet och medvetandet 😄

#29: + #30

Alltså ni har ju helt rätt med vad ni skriver. Men det var inte lösningen på denna koan 🙂

#31:

Kan man inte vänta tills maten som gåsen åt kommer ut ur gåsen igen och sen ta ut gåsen?

#33: Om det skulle handla om en riktig gås, så kanske det skulle fungera 😅

#34:

I så fall kanske flaskan heller inte är "riktig". 😄

#31: Det var det jag tänkte på🙂

#32: sluta göda gåsen.

#35:

Flaskan är nog en illusion😂 nej, men jag trodde nog att det inte var rätt svar. Får meditera och fundera på det lite mer.

#36 #37 Att sluta göda gåsen är nog en bra sak det med, men det var inte det som var svaret 😊

#38: Gör det 😊 Har ingen kommit på det tills i morgon så berättar jag det sen, å andra sidan är det ju för förståndet obegripligt 😄

😄 Jag började tänka (fast det var nog det man inte skulle göra) att kanske flaskan med tomrummet i representerar medvetandet, medan gåsen representerar förståndet. Men sen kommer jag till samma slutsats som Rore, igen, att om man slutar göda förståndet/egot, så slutar det också att växa i medvetandet (som är flaskan)…🤔 Sen kommer jag inte längre. Tror jag fastnat i tanken att det handlar om att sluta göda förståndet……. Hm.

Här är hela Oshos text 😊

"Mästaren säger till eleven att han ska meditera på följande koan: En liten gås läggs i en flaska och matas. Gåsen blir större och större och fyller hela flaskan. Nu är hon för stor; hon kan inte komma ut ur flaskhalsen - öppningen är för liten. Och koanen är att du måste ta ut gåsen utan att bryta flaskan och döda gåsen.

För förståndet är det här obegripligt

Vad kan du göra? Gåsen är för stor. Du kan inte få ut den utan att söndra flaskan, men det är inte tillåtet. Eller du kan få ut den genom att döda den och då bryr du dig inte om den lever eller inte. Det är inte heller tillåtet.

Dag in, dag ut, mediterar eleven och finner ingen väg. Han tänker på den ena och och den andra möjligheten, men det finns verkligen ingen väg. Trött och fullständigt utmattad, en plötslig insikt … han förstår plötsligt att mästaren inte kan vara intresserad av flaskan och inte av gåsen; de måste representera något annat. Flaskan är förståndet, du är gåsen … och genom att observera är det möjligt. Även om du inte är ditt förstånd, kan du identifiera dig så starkt med det, att du är helt i det!

Han springer till mästaren och säger att gåsen är utanför. Och Mästaren säger, "Du har förstått det. Låt den vara ute. Den har aldrig varit inne. "

Om du börjar att kämpa med gåsen och flaskan, så finns det ingen lösning för dig alls. Det är insikten, att "Koanen måste stå för något annat; annars hade mästaren inte givit mig den. Och vad kan det vara? "- För hela mästarens och elevens funktion, hela deras affär är förståndet och medvetandet.

Medvetandet är gåsen som inte finns i flaskans förstånd. Men du tror att den är inne och frågar alla andra hur du kan få ut den. Och det finns idioter som använder tekniker för att hjälpa dig att få den ut. Jag kallar dem för idioter för att de inte har förstått saken alls.

Gåsen är ute, den har aldrig varit inne, så frågan om hur man får ut den uppstår inte alls.

Förståndet är bara en serie tankar som passerar framför dig som på en skärm. Du är observatören. Men du börjar identifiera dig med de vackra sakerna - det här är mutor. Och så snart du låter dig fångas av de vackra sakerna, blir du också upptagen i de fula sakerna, eftersom förståndet inte kan existera utan motsatser.

Medvetandet kan inte existera med motsatser, och förståndet kan inte existera utan motsatser. Medvetandet är inte splittrat, men förståndet är splittrat. Så betrakta bara. Jag lär dig inte några lösningar. Jag lär dig lösningen: Ta helt enkelt ett steg tillbaka och betrakta. Skapa ett avstånd mellan dig och ditt förstånd.

Oavsett om något är bra, vackert, underbart, om du gärna vill njuta av det väldigt nära, eller om något är fult - håll dig borta så mycket som möjligt. Se på det, som hur du ser på en film. Men folk identifierar sig även med filmer …

Bara gå åt sidan, släpp förbi förståndet.

Och snart kommer du att kunna se att det inte finns något problem alls - gåsen ligger utanför. Du behöver inte söndra flaskan, och du behöver inte heller döda gåsen."

#42:

Då var vi ju inte så lång från svaret ändå.😊

En till koan att fundera på:

"Vem är du innan du säger ordet "jag"?"

#44:

Det låter ungefär så som Mooji brukar säga. "Jaget före jaget".😄

Igår kväll kom jag på en koan efter att jag inspirerades av en dokumentation i astrofysik.

"Vilken mening har en dans för dansen?"

En liten ledtråd: Leta inte efter svaret på frågan. Det finns inget svar. Men det finns en djupare insikt i den.

Om ingen kommer på det, ska jag komma med lösningen. Men försök gärna själva först.

#46:

Ingen egentlig mening🤔 eller att bara vara…om det var meningen att man skulle svara frågan.😛

#47:

Du är ganska nära. Men du fokuserar för mycket på svaret på en fråga som det inte finns svar på. Fundera lite till, så kanske de djupare insikterna kommer. Inom zen funderar eleverna ofta i dagar och veckor på en koan.

#48:

Jag får ta och fundera några dagar, meditera osv. Kanske kommer den insikten när jag minst anar det…😅

vilken mening har en dans för dansen?

Ingen alls förutom dansen själv.

#50:

Ja, faktiskt, ingen mening. 😄

Jag kom på den här koaanen när vi såg en dokumentation där talaren sa "vilken mening har existensen" och tänkte är det inte som att fråga vilken mening en dans har för dansen. Osho jämförde ju existensen med "guds dans". Prrecis som att dansen inte har en mening för dansen, har existensens existens ingen mening för existensen och sen gjorde jag en koan av det.

Meningen med koanen är att reflektera över vårt sätt att tänka. Vi människor måste alltid hitta en mening som motsvarar vårt sätt att tänka, där vi ser oss som existensens medelpunkt. Vi projicerar våra egna mänskliga behov av syfte och mening på universum.

Vi söker ett inneboende mål, ett syfte, precis som vi har när vi själva agerar. När vi gör si eller så, har vi ett syfte, ett mål, vad vi än gör. Städar vi t.ex., är målet att det ska bli rent. Lagar vi mat är målet att skapa någonting som smakar oss och som vi blir mätta av. Vi gör ingenting utan syfte och mål. Men universum måste inte existera av samma anledning som vi gör saker.

En dans kan ha en mening för dansaren. Men den måste inte ha en mening. Det kan ske helt spontant eller dansaren har behovet av att röra på sig. Men själva dansen vet ingenting om dansarens behov och undrar varför den finns till.

#50:

Det var nog detta jag fumlade efter, men inte kunde riktigt uttrycka…😅

Det är som att livet inte har en mening, förutom livet själv. Livet är till för att levas, dansen är till för att dansas

#51: Den bara är…. människan ger händelser mening i form av etiketter…
Resten bara är utan mening.

Kanske är det därför så många av oss beskriver vilka vi är genom yrkesroller, genom fru, mamma, make osv.
För vem är vi om vi plockar bort alla epitet?

Jag förstod inte den frågan när jag fick den för många år sen.
Frågeställaren ville inte ha mina förklaringsmodeller. Vem är jag. Utan alla dessa?

Det blev tyst och tomt inombords…. Jag hade inget svar.
Men anade något djupt inom. 🤔🙃

#52:

Precis så är det. 😊

#53:

Ja, om vi plockar bort allt som vi identifierar oss med, som t.ex. det som du nämnde, blir det bara det kvar som vi till vår sanna natur är.

En elev frågar Chan-mästaren:
„Var finns Dao?“

Mästaren säger:
„Det är direkt här.“

Eleven frågar:
„Varför ser jag det då inte?“

Mästaren säger:
„Därför att du fortfarande har ett jag.“

Eleven frågar:
„Har ni då sett det?“

Mästaren säger:
„Så snart jag tänker på dig, ser jag det inte.“

Eleven frågar:
„Om det inte finns något du och inget jag – vem ser det då?“

Mästaren säger:
„Om det inte finns något du och inget jag, vad finns det då kvar att se?“

~ Mingqing Xu

………..Människan skapar den mening som är genom att bli något hen inte egentligen är…..

…….. Är då livets mening
helt meningslös?………
………………………..Utan syfte?…..
…. Eller kan meningen vara ………att bli det vi inte är …… . för att ……upptäcka att ingenting är …..
……………..som vi trodde att det var …

Varken mer eller mindre än så!

                  😇

#57:

Kanske meningen inte är att bli någonting, utan att upptäcka vad man är?

#58: Exakt min tanke.

#59: 🙂

#57:

Det var en djup Koan. Jag visste inte "svaret" förrän Condor skrev det… Men ja, att upptäcka vad man redan är (på insidan), har ju många djup…
Att först upptäcka det ljusa, och det mörka inom en… Särskilt det "mörka", eftersom det är ju här knutarna (blockeringarna) i ens sinne brukar sitta… Sen att finna att "ljuset" på insidan var där hela tiden. Man var bara omedveten om det, som förtrollad av sitt eget sinne…🙄

#61: och jag hade ingen aning om att det kunde tolkas som en koan av dessa ord 😆😇

#62:

Ok, jag som trodde att du skrev din egen koan…med tanke på trådens ämne…😄

#63: Elker ja, det kanske jag gjorde utan att fatta det. Orden bara flötfram

#64:

😊

"Vart tar elden vägen när lågan slocknar?"

#66:

Elden fanns bara i våra huvuden 😄 (intressant koan)

#67:

En sån där typisk koan som det inte finns ett logiskt svar på. 😊