Den här lilla vishetshistorien dök upp i mina tankar när jag var ute på en promenad i naturen tillsammans med Condor. När jag kom hem fick jag för mig att skriva ner den och nu vill jag dela den med er.

---

Det var en gång en man som hade ägnat nästan hela sitt liv åt att söka upplysning.

Han hade mediterat i åratal, läst alla heliga skrifter han kunnat komma över och följt otaliga andliga läror.

Men trots alla sina ansträngningar var det något som fortfarande fattades honom.

Den där slutgiltiga insikten som han så länge hade längtat efter ville aldrig infinna sig.

En dag fick han höra talas om en gammal vis man som levde ensam i en liten stuga djupt inne i skogen.

Det sades att mannen var mycket vis och hade nått upplysning.

Så mannen packade ihop sina saker och gav sig av.

Efter flera dagars vandring genom den täta skogen kom han äntligen fram till den lilla stugan.

Utanför satt en gammal man på en bänk och betraktade stilla träden omkring sig.

Den sökande gick fram till honom, bugade djupt och sa:

”Jag har sökt upplysning i hela mitt liv. Jag har mediterat, studerat och gjort allt jag har blivit tillsagd att göra. Men fortfarande är det något jag saknar. Jag har hört att du är en upplyst mästare och hoppas att du kan hjälpa mig.”

Den gamle mannen såg på honom och svarade:

”Upplyst? Nej, jag är inte upplyst. Jag har ingenting att lära dig och ingenting att ge dig.”

Mannen blev besviken.

Men just när han skulle vända om sa den gamle:

”Däremot känner jag en mycket vis man som bor högt uppe i bergen. Sök upp honom i stället. Kanske kan han ge dig det du söker.”

Den sökande tackade och gav sig genast av.

Han vandrade i flera dagar, över steniga stigar och branta bergssluttningar, tills han till slut nådde en liten hydda högt uppe på berget.

Där satt ännu en gammal man.

Den sökande berättade om sitt långa sökande, om alla år av meditation och om den gamle mannen i skogen som hade skickat honom dit.

”Jag har fått höra att du är en mycket vis och upplyst man”, sa han. ”Kan du hjälpa mig att finna det jag söker?”

Den gamle såg förvånat på honom.

”Upplyst? Vem har sagt det? Jag är inte upplyst. Jag har ingenting att lära dig och ingenting att ge dig.”

Den sökande suckade tungt.

Ännu en gång hade han vandrat så långt, bara för att mötas av samma svar.

Men så fortsatte den gamle:

”Däremot har jag hört talas om en mycket vis man som bor i en liten by, ungefär tvåhundra kilometer härifrån. Sök upp honom. Kanske kan han hjälpa dig.”

Mannen stod tyst en lång stund.

Sedan tog han upp sin packning, tackade den gamle och började gå nerför berget.

Mot nästa by.

Mot nästa vise man…