Det där är väll en österländsk gudabild att världsanden gud Brahman genomsyrar allt i universum och varje människa? Gudsbilden varierar med olika religiösa åskådningar. Hedningar i norden tycker det är lika naturligt att se skillnaden mellan olika människor och sig själv som att det finns skillnader hos de olika gudarna och makterna. För en hedning är allt inte en gud, utan världsalltet befolkas med många olika gudar, väsen och människor. Kristendomens gudabild säger gud fadern är en person oändligt överlägsen en människa, kärleksfull, men lika skild från varje människa som människor är skilda från varandra. Gud är inte allt, i universum och i alla, för en kristen. Judendomen likar de österländska religionerna genom att man tror Gud, som är odelbart En/1 och därför inte är delbar i tid och rum utan snarast är matrisen som universum existerar i. Trots det är judendomens gud en kärleksfull personlig gud, idag ( men kanske inte i alla bronsålderstexterna).

Jag är är helt säker på att det där inte är en bild av Gud som Walt Whitman hade gjort sig, utan att han helt på riktigt såg Gud i sig själv och i alla andra.  Att erfara sin sanna gudomliga natur är inte det samma som att göra sig en bild av Gud och erfar man sin sanna natur ser man den också i andra. Men även i österländska läror förblir all visdom och all lära endast en föreställning för läsaren ända tills dagen han upptäck sin sanna natur.  Sen är det ingen föreställning längre, utan en inre visshet.

Instämmer! Människor erfar sin natur och guds natur och uppfattar det som sant, men det man erfar beror på vilken religion/andlighet man intresserar sig för.

Fast den krist som endast uppfattar sig själv och sina troskompanjoner som guds barn har inte erfarit sin sanna gudomliga natur, utan  blir  bara vilseledda av sin religion.

Jo, folk tror ju att just deras egna andliga tro är den mest rätta.

#6

Ja precis och därför är det bättre att sluta tro och göra egna erfarenheter i stället så som Krishnamurti förklarar det. 

"Man måste vara fri från alla utstakade vägar för att kunna själv upptäcka sanningen, förklarar Krishnamurti. Han menar att envar måste förlita sig på sin egen förmåga att se och inte vara beroende av någon annan. Fri är man först när man ställt alla färdiga trossystem åt sidan och beslutat sig för att söka själv, utan ledare, utan auktoriteter. Det gäller att se bortom alla föreställningar om världen, om hur den bör vara, fri från alla begränsande och förvanskande tankar om världen. I den djupa inre stillheten, där sinnet är tomt, tankarna utan syfte, kan människan se klart och sant hur det verkligen är."  https://mirror.paranormal.se/sokaren/www.sokaren.se/INDEX382.HTML

Själv trodde jag inte på någon sorts religion eller andlighet när min kundalini aktiverades och i början visste jag inte ens vad som hände mig. Det orsakades av livskris.

En och samma verkliga och ärliga upplevelse kan tolkas på olika sätt. Den som inte tror på kundalini tolkar inte en andlig upplevelse som att kundalini aktiveras. Tror personen i stället på helig ande så kan samma upplevelse tolkas som ett ingripande av den helige ande, som ju har som uppgift att bistå människorna med kraft. En upplevelse bevisar inte att trosuppfattningen/tolkningen är sann. Upplevelsen är verklig och ärlig, men varje person tolkar den utifrån sina trosuppfattningar eller formulerar det på ett eget sätt i frånvaron av trosuppfattningar.

#7

Niklas, det finns faktiskt olika tolkningar om det som kristna kallar den heliga anden. Livskraften i människan har många beteckningar i olika kulturer, t.ex. chi, prana, mana. I Österländska kulturer finns det många olika praktiker att arbeta med livskraft, som har spridit sig till oss, t.ex. prana healing, reiki, qi gong,  tai chi osv. Shaolin munkar koncentrerar också sitt "chi" för att göra helt otroliga saker, t.ex. kasta en nål genom en glasskiva.

Men för kristna, som aldrig medvetet har erfarit livskraften eller lärt sig att använda den, är den heliga anden förstås inte samma sak. För dom är det bara en tro som dom kanske har olika föreställningar av.

En annan sak är dock praktiska tekniker.  Det finns folk som arbetar på att aktivera sin kundalini i åratal, utan att det lyckas.  Men hos somliga aktiveras den utan att de arbetar på det. En del vet inte ens vad det är som händer med dom, för att de aldrig har intresserat sig för österländska läror.  Om deras erfarenheter stämmer överens med lärorna, utan att de ens har läst lärorna eller känner till dem, kan man inte säga att erfarenheten tolkas genom personens troföreställning.

#7 

Jag är helt säker på att dikten i huvudinlägget som Walt Whitman skrev inte är en fråga om tolkning, utan att han verkligen såg gud i varje levande varelse. Tolkningar är bara i vägen för det som är och som inte kan tolkas. Men visst, en buddhist skulle nog inte kalla det som jag eller Whitman kallar  gud  för gud, utan han skulle kalla det för det rena medvetandet. Essensen är den samma, även om namn och beteckningar ibland skiljer sig åt. En kristen människa kan förstås också upptäcka gud, men efter en sådan erfarenhet kan han inte kalla sig för en kristen troende människa längre för han skulle se att gud finns i var och en av oss, även i folk som går helt andra vägar, vilket skulle motsäga hela hans tro om Jesus som den enda vägen. 

Själv hade jag ingen aning om vad kundalini var för något när den aktivierades, så i mitt fall var det heller ingen fråga om tolkning, utan jag blev tvungen att ta reda på vad som stod på och läsa och lära mig om fenomenet. Men ändå kan inget av allt som jag läste jämföras med erfarenheten som man själv gör. Efter den erfaranheten kan jag inte göra något annat än att se gud i allt och alla, oavsett vad andra tycker och tänker om det och oavsett vilka trossystem det än finns. Att tro på gud eller att göra sig en bild av gud är så långt i från ett eget erfarande som man bara kan komma. Det är att med hela sitt innersta väsen inse att man redan är det högsta gudomliga som finns.

Fata Morgana, jag uppfattar dig som ganska fundamentalistiskt troende på att din och Whitmans tror att ni upplever är Sanningen, verkligheten och inga tolkningar av upplevelser. Andra människor som inte upplevt Sanningen som du och Whitman, de förstår inte och ägnar sig åt tolkningar, men eftersom du vet(jag skulle säga tror) att du har upplevt sanningen och tror att du inte tolkar dina upplevelser gör det dig omöjlig att diskutera med. Du tror att du erfarit Sanningen som få andra och därför är det andra som ska börja tro som dig. Ömsesidigt utbyte av trosföreställningar är ointressant för dig, för du tror dig ha upplevt/erfarit Sanningen, så alla andra trosinriktningar är i din tankevärld sämre. Att människor brukar få andliga upplevelser som stämmer med sin tro, det tar du inte in för jag delar inte din "sanning" och kan därför ignoreras av dig. Du upplever samma som Whitman för det är din andliga tro och föreställningsvärld. Hade du haft muslimsk eller judisk tro hade du haft verkliga andliga "sanna" upplevelser i linje med de religionerna. Schamaner får verkliga "sanna" upplevelser som ligger i linje med deras andliga tro och föreställningsvärld. Man upplever det man tror på. Du tror som Whitman och upplever därför som Whitman och eftersom ni tror att era starka upplevelser är Sanningen utan någon form av tro eller tolkning gör det er onåbara för andra människors tankar och tro. Varför skulle ni lyssna till andra som inte är upplysta och erfarit "Sanningen" som ni har. Lev i din Whitman bubbla tills du börjar vilja uppleva resten av verkligheten.

#10

Niklas, för dig som inte har erfarit kundalinikraften är det svårt, eller säger vi omöjligt, att föreställa dig vad det handlar om. Det är en verklighet som är verkligare än den som du upplever med dina sinnen och den kan varken tolkas eller förklaras. 

Sinnesintryck som man före detta har (brukar att ta månader) är inte det som är verkligheten som man erfar, att vara ett med gud. Med sinnesintryck menar jag t.ex. ormen som man känner, som tar sig upp genom ryggraden till huvudet och de optiska sinnesintryck som man upplever, t.ex. det mörkblåa ljuset som man ser komma från högra och vänstra sida om pannan, som tar sig in i mitten av pannan och ljusfontänen som stiger upp ovanför huvudet och regnar ner över en är inte det som det är "grejen".  Det är den delen av kundalineresningen som man kan förklara och tolka, men det är inte det som är "att vara ett med gud", som man erfar.

När du erfar att vara ett med gud, existerar inget jag längre och det existerar inga sinnesintryck längre, för utan ett jag som upplever finns det inga sinnesintryck. Det existerar ingen tid, ingen tro och inga tolkningar av någonting. Det existerar ingen födelse, ingen död och ingen förändring av någonting.

Det har heller ingenting med att göra att andra ska tro, utan snarare att man inte ska tro. En tro kan aldrig bli till den egna sanningen och en tro är ett hinder att erfara sanningen, oavsett vad man tror på.

Du försöker att tolkar upplevelser som du har med dina sinnesintryck och därför antar du att andra också bara tolkar deras sinnesintryck, för du känner inget annat än sinnesintryck och tolkningar av sinnesintryck. Det är det som gör det omöjligt för dig att förstå vad det handlar om. Det är omöjligt för dig att förstå att det existerar en verklighet utanför alla sinnesintryck. Du lever i din bubbla som består av sinnesintyck och rationaliseringar och därför är det omöjligt att diskutera sådana här saker med dig. Det betyder inte att du ska tro på det som Fata Morgana talar om. Du skulle bara tro på det som du kan föreställa dig, men inte på det som ÄR.

Condor: Jag har oxå varit i djupa meditativa tillstånd där man inte registrerar sinnesintryck och bara är och existerar i avspänning en. Hade jag trott att det är en upplevelse som visar att jag är ett med gud, då hade jag lätt tolkat det så. Men jag är mer biologiskt lagd och konstaterar att avspänning kan vara väldigt djup och när uppmärksamheten bara vilar i avspänning en, då registrerar man inte medvetet sina sinnesintryck. Har du funderat på effekterna av självsuggestion? Den som tror att den kan känna en kundaliniorm, ljuseffekter etc, för det har ju du beskrivit, den personen börjar känna efter hur det känns i kroppen och själv leta efter bevis för att en kundaliniresning kan ske i den personen oxå. Det finns ingen andlig övning som du kan ge till personer som aldrig hört om kundalini kraften, och så upplever de spontant en orm i sin kropp. Man måste få kunskap och tro på, eller en förhoppning om, kundalini för att uppleva kundalini kraften. När man fått "kunskap" om kraften och beskrivning av hur den kan yttra sig, så som du skrivit här i tråden, då börjar folk med självsuggestion för att försöka känna efter och uppleva det. Att påstå att vissa människor kan uppfatta andliga verkligheten exakt rätt och sannt, det tror jag är trams eller en maktstrategi för att ha övertag över andra människor som förstår att andliga upplevelser är subjektiva och att sanningen i dem inte går att bevisa som sanning. Jag tycker att man ska vara öppen för att uppleva andlighet och skaffa sig andlig erfarenhet, men när några hävdar att de har den absoluta sanningen (inte en personlig subjektiv sanning), och att andras andliga erfarenheter är sämre, då är det en osund andlighet.

#12

Niklas, jag upplever dig inte speciellt "öppen" för att uppleva andlighet och skaffa sig andlig erfarenhet.  Du är inte öppen, för du rationaliserar verkligheten efter vad du tror.

De djupa meditativa tillstånd där man inte registrerar sinnesintryck kan inte på långa vägar jämföras med en kundaliniresning. Självklart känner jag till självsuggestion. Jag utforskar själv de grundläggande andliga frågorna vem vi är, varifrån vi kommer och vart vi går plus vad är verklighet, vad är gud osv. i nästan 40 år och har tagit mig till så gott som allt som finns, från psykologi, psykoanalys, meditation, reiki, shamanism, filosofi, religion osv., men även vetenskap, förstås också biologi, fysik osv.  Jag behöver alltså inget  "A,B,C" från dig och vad du tror i den frågan. Det finns nog inte många som har forskat lika mycket i djupet så lång tid som jag, så jag räknar inte med att träffa någon i ett "IFokus-forum" som är kvalifierad att undervisa mig. Det som du skrev nu diskvalifierar dig i alla fall.

Du skriver "Det finns ingen andlig övning som du kan ge till personer som aldrig hört om kundalini kraften, och så upplever de spontant en orm i sin kropp. Man måste få kunskap och tro på, eller en förhoppning om, kundalini för att uppleva kundalini kraften."

Men det var just det som hände Fata Morgana. Det händer kanske en av flera miljoner, men det händer. Hon hade ingen tro  och hade aldrig sysslat med andlighet. Hon hade ett hälsoproblem och någon människa i ett forum tippsade henne att göra "kundaliniövningar". Hon hade aldrig hört ordet kundalini förr och visste inte vad det var frågan om.  Det finns en hel del exempel på att livskriser kan aktivera männinskors kundalini och det händer folk som inte har någon tro och inga andliga sysslor. 

Du verkar att tro att det handlar om subjektiva tillstånd, alltså man tror på någonting och sen inbillar man sig det som man tror på. Men vem som själv har erfarit kraften vet att det inte är något subjektiv, utan en objektiv erfarenhet och sanning. T.ex. kan det knappast vara subjektiv inbillning att känna som om man skulle brinne upp och pga det ställer sig under den kalla duschen, på vintern, när vattenledningsvattnet har 5 grader. Det är inget spontant, utan en mycket svår process som varar i flera månader.

#10  

Nej, det sista som jag vill är att andra människor ska börja tro som mig. Inte för att jag vet hur det skulle gå till, för själv tror jag inte på någonting och därför har du  rätt i att ett ömsesidigt utbyte av trosföreställningar är ointressant för mig, För mig handlar det inte om att tro, utan om att befria sig från tro. För mig handlar det inte om att göra sig bilder av gud, utan om att befria sig från alla bilder man gör sig av gud. För mig handlar det inte om välja en trosinriktning, utan om att befria sig från alla inriktningar osv…. För ett utbyte av trosföreställningar behövs det två som tror. 

Sen tvivlar jag inte på andras sanna andliga erfarenheter, varför skulle jag göra det? Helt säkert finns det fler än mig, många fler än mig som också gör andliga/ gudomliga erfarenhter, Jag har rättare sagt träffat en hel del av dessa människor på nätet. Walt Whitman kände jag inte ens till förren jag hittade hans underbara dikter här om dagen. För mig råder det inga som helst tvivel när jag läste vad han skrivit, att han också upptäckt sinna sanna gudomliga natur.

Att släppa Gud fri som en fågel. Bortom varje tanke och språkliga begrepp. Jag kan inte säga vad Gud är. Kanske är det inte nödvändigt heller att veta. Gud är, räcker för mig. Att diskutera religion är inte det enklaste. Kanske får man lägga sin uppfattning och tro åt sidan en stund. Även om det inte handlar om att komma överens. Tro måste diskuteras ,annars blir den lätt cementerad. Följer tråden av intresse.

#15

Det är just det som är det första steget på en andlig väg, att släppa gud och alla föreställningar som man har. Det som är bortom tankar och språkliga bgrepp (gud)förfalskas av föreställningar, dvs. är ingen sanning längre, utan bara en föreställning som inte kan stämma överens med sanningen . Man kan bara hälla vatten i ett tomt glas.

Det är inte alltid enkelt att tömma glaset, för det finns så mycket i glaset som man inte är medveten om. Man måste "smyga sig på sig själv" för att bli medveten om sig själv, t.ex. smyga sig på sina tankemönster och bli medveten om hur förståndet lurar sig själv.

Vem som redan har en föreställning om saker och ting, t.ex. kundalinikraften, har samtidigt förväntningar om det och har därför inget tomt glas. Sen är det inte konstigt om man pga det bara upplever avslappning i sina meditationer.  Att släppa sina omedvetna tankemönster är svårare än att släppa en religiös tro, för en religiös tro är man ju medveten om.

#12  

Får jag fråga dig Niklas, om du även kallar dina djupa meditativa tillstånd för självsuggestion? 

Själv tvivlar jag inte på att du verkligen har uppelvt dessa, för det gör jag också och kan därför relatera till dessa som  meditativa tillstånd,  men för mig är det heller inget mer eller mindre än just vad det är, dvs  meditativa tillstånd/ avspänning och är inte samma sak som att med hela sitt innersta väsen erfara att man är det högsta gudomliga som finns. Det är ingen fråga om hur man tolkar detta meditativa tillstånd som du talar om. Det är inte det som jag gjort några tolkningar utifrån. Själv föredrar jag att bara erfara utan att tolka det som jag erfar. Erfar jag avspänning är det avspänning jag erfar och erfar jag gud är det gud jag erfar. För det behövs inga tolkningar.

Rättare sagt var kundaliniresningen, dvs erfarenheten om min sanna natur inget meditativt tillstånd alls, utan frånvaro av alla tillstånd, det som blir kvar när alla tillstånd är borta. Verkligare än allt annat. Som att vakna upp ur en dröm och inse i vilken illusion vi lever i och vilken illusion jaget med dess personlighet är. 

Sen finns det väl ingen här som påstår att vissa människor kan uppfatta andliga verkligheten exakt och rätt. T.o.m i Whitmans dikt i huvudinlägget skriver han om hur han hör och blir varse gud i allt som finns, men att han ändå förstår honom icke alls. Bara för att man upptäckt sin sanna natur betyder det inte att man har svar på alla frågor, vet och kan allt. Snarare inser man hur lite man vet och att förståndet inte kan veta något alls och hur mycket förståndet är i vägen för det som ÄR. Och själv har jag aldrig hävdat sitta inne med någon abslout sanning, utan jag har bara försökt att tala om för dig vad det INTE är, dvs INGEN fråga om tolkning som du bestämt hävdar att det är.

I en värld när inga andliga grenar eller andliga upplevelser går att vetenskapligt bevisa, där måste man vara ödmjuk. Starka andliga upplevelser går inte att bevisa som sanna i den här verkligheten. Det går inte att bevisa att upplevelsen av "sin sanna natur" på Whitmans sätt är mer sann än andra människors upplevda sanningar om sin natur och sina andliga trosuppfattningar. Att hålla fast vid att den enda absoluta sanningen, den av att upp leva sin sanna natur som att man själv är gud djupast i varje människa, det är lika fundamentalistisk so m när kristna eller muslimer tycker att det de upplever är absoluta sanningar. Den absoluta andliga sanna verkligheten går inte att bevisa och den uppenbarar sig väldigt olika för olika människor. På ett öppet forum om andlig utveckling måste man kunna acceptera att det man själv subjektivt upplever som absolut sanning, det är inte sannt för andra. Andliga upplevelser djupt meningsfulla eller omvälvande för den som upplever den, så trots att de aldrig går att bevisa som sanna tycker jag att man ska respektera allas upplevelse. Att condor inte uppfattar mig som andligt öppen eller att condor anser att kristna bara har trosdogmer men inga riktiga andliga upplevelser, det uppfattar jag som sätt att nedvärdera andras andliga upplevelser för att kunna lyfta fram den egna djupa andliga "sanningen" som unik. Verkligheten blir inte bättre av att människor hävdar att deras andliga sanningar är mer sanna än andras lika obevisbara andliga sanningar. Condor tror inte att jag upplevt det jag upplevt, för jag tror och upplever inte som han. Att jag reciterat psalmer varje dag i 10 år och upplever mycket gudskontakt, kärlekfulla bönesvar och även spiritualistiska upplevelser via detta, det är djupt meningsfullt och gott för mig. Jag ber mycket i naturen varje vecka också och upplever även sådant kopplat till svensk folktro, men det är sådant som är helt främmande för condor som istället väljer att stämpla mig som att jag inte är andligt öppen. Att svartmåla de som tror annorlunda, som mig, det får inte mig intresserad av condors andlighet, för den framstår inte så gudomlig mot mig.

#18

Niklas, jag uppfattade dig som att inte vara öppen för andliga erfarenheter, för att du rationaliserade Fata Morganas kundaliniresning som någon sorts självsuggestion/inbillning. Du talade om ljuseffekter osv. fast jag skrev att det där inte är det som det handlar om, utan bara det som man kan förmedla till en annan. Inte är man väl öppen för andliga erfarenheter om man skapar sig en åsikt om andras erfarenheter, utan att själv ha erfarit. Texten om kundalini som du skrev kan man ord för ord även läsa i ett inlägg på flashback.  Är det där som du tar dina "sanningar"?

Sen har jag inte tvivlat på dina upplevelser när du skrev om meditativa tillstånd, utan jag skrev att det där inte kan jämföras med en kundaliniresning. Djupa meditativa tillstånd har jag ofta, utan att samtidigt erfara min gudomliga sanna natur via en kundaliniresning.

Jag tvivlar heller inte på att du har gudskontakt. Det har jag varje gång som jag arbetar med reiki, t.ex., men det är något annat än att erfara sin egen sanna gudomliga natur. Spiritualistiska upplevelser, altså spöken osv. tror jag förstås inte på. Det är det som jag kallar självsuggestion/inbillning.

Egentligen kan man uppleva gud i allt, för gud är närvarande i allt. Men det är något annat än att erfara sin egen sanna gudomliga natur. Om du själv erfar din sanna gudomliga natur, ser du det inte längre så som att jaget gör andliga upplevelser, utan att du är gudomlig ande som gör mänskliga erfarenheter.

Jag svartmålar heller inga som följer en tro, men vem som följer en tro är inte öppen för sanningen. En tro är aldrig en sanning. En tro kan förklaras rationalt och förmedlas rationalt till en annan, men sanningen kan inte förklaras rationalt och heller inte förmedlas. Du skrev ju själv i ditt inlägg att det inte går att bevisa starka andliga upplevelser. 

Det skulle heller inte ha en mening att tro på att man själv är det gudomliga i sin sanna natur. Så länge du inte har erfarit det själv är det inte din sanning, utan bara din tro.  Då kan du lika gärna tro på Jahve, Allah, tomtar eller troll. Det är själva tron som är ett hinder, för om man har en tro, då är det så som du skrev, att man tolkar upplevelser genom sin tro. Du verkar fortfarande inte ha fattat att varken Fata Morgana eller jag har en tro. Vad är det som är så svårt att förstå?

Condor, har du lagt ut det jag skrivit här på flashback!!??? Jag har inte gjort det, och tror inte det jag skrivit har sånt sprängstoft så det ett par timmar senare skulle spridas från det här lilla forumet dit. Kan du länka till inlägget på flashback där min text stod och att den var postad innan kl 1600 idag då jag skrev här!? Nej det jag skrev finns inte på flashback, inte om du inte postat det där efter jag skrev här. Jag tror du ljög ihop att snott texten på flashback för att svartmåla mig, men din flasback-lögn säger mer om dig än mig. Condor, du skriver att en tro inte är en sanning. Den kan vara sann, eller inte. Upplevelser av andlig natur går inte att bevisas vara mer eller mindre sanna, det kan inte du heller bevisa, att du har upplevt Sanningen. Jag har inte påstått att jag har exakt samma andliga upplevelser som ni. Jag har vänt mig mot att ni tycker era andliga upplevelser är mer sanna än andras upplevelser av vad de ser som sant. Jag vill inte frånta någon sin egen fina och för den personen värdefulla upplevelse. Att man skulle kunna ha upplevelser som inte tolkas, utan är ren upplevelse av sanningen, det är nog oxå en trosuppfattning.

Jag lägger av att skriva här på Andlig utveckling iFokus. Ni tycker ju uppenbarligen att jag är skitjobbig som inte tror att er upplevelse av andlig sanning är bättre eller sannare än andras andliga upplevelser och andliga sanningar. Jag slutar skriva här nu, så att både ni och jag kan ha det bra på varsitt håll.

#20-21

Niklas, tror du att jag håller på med barnlekar? Varför skulle jag vilja svartmåla dig? Är du inte än liten smula paranoid nu? Vi diskuterar ju bara och har inte krig, åtminstone för min del.

Inlägget på Flashback är 4 år gammalt. Jag tänkte egentligen att du googlade för att få reda på vad kundalini är och hamnade på Flashback.  Jag letade fram det igen. Det var inte ordagrant samma text, men det som debattören skriver är det som du förklarar till oss i den här diskussionen och han använder sig också av ordet avspänning i stället för avslappning. Det är det sista inlägget i den här tråden:

https://www.flashback.org/t2897387

Men det är ju inte så viktigt varifrån du tar dina informationer.  Jag tycker i alla fall inte att du är "skitjobbig", men jag tycker att du projicerar ditt eget beteende på andra,  Det är ju du som ifrågaställer Whitmans och Fata Morganas upplevelser. För dig är det inbillning. Vi har inte tvivlat på att du har upplevt djupa meditativa tillstånd, men som du tillskrev oss att vi skulle ha gjort. Men för dig är det tvärtom.  Det är du som har en tro och tolkar världen efter din tro, men för dig är det vi som har en tro, fast vi har meddelat dig flera ggr att vi inte har en tro.

Egentligen ställlde Fata Morgana in texten från Whitman för att hon tyckte att den var fin och för att hon anser att han måste ha erfarit sin sanna gudomliga natur pga det som han skrev.  Vem som själv har erfarit sin sanna gudomliga natur kan ibland pga det som andra skriver eller säger bedöma om andra också har gjort det.

Du kan ju fundera på vad jag menar med det här: Varje krist kan erfara sin sanna gudomliga natur, även om tron är ett stort hinder och ibland händer det också. Men ingen krist har någonsing erfarit sin sanna gudomliga natur. Hur hänger det ihop? Fundera gärna innan du fortsätter att läsa.

Ok, här kommer förklaringen. Om man frågar en krist om han har erfarit sin sanna gudomliga natur, kommer han att svara, nej, vi är separerade från gud och den enda vägen till gud är att tro på Jesus och korset och förstås händer det först efter döden. Vem som tror att vi är separerade från gud kan inte ha erfarit sin sanna gudomliga natur. Men om en krist erfar den, kan han förstås inte längre tro att vi är separrerade, för då VET han att vi inte är det. Då kan han heller inte längre tro på sin lära och är inte längre krist.

Pga det som du skriver är det lätt att se att du inte har erfarit din sanna gudomliga natur, men andra sorts andliga upplevelser kan du mycket väl ha haft. Det har ingen tvivlat på. Ingen har hävdat att dina upplevelser skulle vara sämre eller bättre än någon annans. Kanske du skulle lägga lite mer möda på att läsa vad andra skriver och menar och om det är någonting som du inte förstår kan du gärna fråga i stället för att läsa någonting mellan raderna som ingen har skrivit.

# Niklas!

Jag tycker inte att du är skitjobbig och jag ser dig gärna fortsätta skriva inlägg här, men jag tänker att du läser lite för mycket mellan raderna. Jag har aldrig hävdat att Whitmans sätt skulle vara det enda rätta och motsvara den enda sanningen, utan bara att han verkligen såg gud och att det inte handlar om en tolkningsfråga. Jag vet inte ens på vilket sätt och hur han såg gud, bara att han gjorde det. 

  Jag har heller aldrig hävdat att det skulle gå att bevisa sanningen eller försökt att bevisa någon sanning. Jag vet inte varför du tar upp sånt till diskussion som det inte ens är på tal om? 

Som jag redan skrev tvivlar jag INTE på dina djupa andliga gudskontakter och jag tvivlar INTE på andra människor djupa andliga upplevelser heller. Att du upplever gudskontakt är lika rimligt som att en djupt troende krist upplever gudskontakt när han går till kyrkan för att be och att alla möjliga människor i olika länder med olika religioner gör det och jag tvivlar inte på att Jesus, Buddha, Whitman med fler hade upptäckt sin sanna natur och verkligen såg gud eller hur man nu uttrycker det på buddhistiskt vis. Alla erfarenheter och gudakontakter människor gör glädjer mig endast och därför tänker jag om dessa att det är fint, fortsätt så, en vacker dag kommer säkert dessa upplevelser att fördjupas ytterligare och en inre förståelse kommer att växa fram, en inre vetskap som inte behöver att bevisas som sanna i den här verkligheten och för andra, utan med en inre visshet som räcker för sig själv. 

Min kundalinresning kan jag naturligtvis inte bevisa för andra och det må låta som en fundamentaliskt tro för dem som inte erfarit det själva, men för mig var den erfarenhet som gav mig en djup inre förståelse för min sanna gudomliga natur.

En liten rättelse till mitt inlägg 22:

Jag skrev att nlägget som jag länkade till var 4 år gammalt, men då tittade jag på fel datum, dvs. på datumet som medlemmen registrerade sig på.

Inlägget är från 23.03, alltså 6 dagar före den här tråden startade.