Att bli bältad
Hoppas detta passar in på denna sajt. Lade det under bl a psykologiskt arbete.
Två gånger har jag blivit så kallad bältad hos psykiatrin. Senast var i lördags kväll. Kanske fyra st ur personalen på avdelningen tog tag i mig och förde mig till sängen. Där lade de mig ned, spände fast mig och gav mig två injektioner. Men jag är faktiskt tacksam för detta, för dagen efter var jag nästan helt ur psykosen.
Den första gången kändes värre. Jag hade nyss försökt att gå iväg från en av avdelningarna även fast jag inte fick. När jag gick bort från själva sjukhusbyggnaden kom kanske fyra st ur personalen springandes och tog tag i mig. De förde mig till en bältsäng. Denna var dock lite annorlunda än den jag beskrev tidigare. I denna låg man med fötterna nedåt, och armarna utåt sidan, som i ett kors.
Jag fick någon injektion och allt blev svart. Denna gången var för ca tio år sedan
Har någon annan erfarit samma sak?
- Min fotoblogg: Perceiving Photography
Även om jag själv haft mina turer på olika avdelningar inom psykiatrin för ca 20 år sedan, så har jag aldrig varit med om just bältning. Men ibland såg jag hur någon fördes iväg av personalen till vad jag antar att var bältning. Tex en man som plötsligt steg upp och skrek ”Jesus är här, jag kan se honom” sen föll han ner på golvet, lade händerna på bröstet och började be samtidigt som det såg ut som om han grät av lycka. Sen det tog inte lång tid tills personalen kom och gick i väg med honom mot hans vilja. Jag vet inte vad som hände sen, men tror att dom spände fast honom någonstans, i alla fall med tanke på hur mycket han stretade emot. Det händer att jag fortfarande ibland undrar vad han verkligen såg och erfor. Och ibland undrar jag om allt verkligen är ”vanföreställningar” som människor som diagnostiseras med psykos upplever eller om det kanske är något annat dom ibland får en glimt av?
- Redigerat 2022-10-15, 12:43 av FataMorgana

#1:
Det påminner mig om vad jag såg en gång när jag var tvungen att fara till akuten på sjukhuset med min mor. Medan jag satt i väntrummet tog dom in en kvinna där som verkade att vara livrädd och skrek "Jag ser Jesus. Varför ser jag Jesus", som om hon trodde att hon ser Jesus för att nu kommer hon att dö. Vårdspersonalen visste inte hur de ska hantera henne. Jag tänkte, varför säger de helt enkelt inte att Jesus är här för att beskydda henne.
Hm, ja jag talade också om Jesus m fl innan de bältade mig denna gång. Fast de försökte tala med mig otaliga gånger innan, och ge mig ett piller som jag var livrädd för.🤔🤔🤔 Måste nog fundera lite på detta
- Min fotoblogg: Perceiving Photography
#3
Fundera på du bara 🙂 Det skadar inte att fundera och att kanske försöka att analysera situationen lite så här nu efteråt. Kanske hittar du något speciellt som hände just innan psykosen utbröt, några speciella tankar, upplevelser, erfarenheter eller något annat som kanske kan hjälpa dig till mer förståelse till vad som hände och varför det hände? Undrar även hur du kom att tänka på Jesus och tala om honom? Du skrev i ett annat inlägg att du hade mediterat i flera timmar natten innan psykosen bröt ut om jag förstod dig rätt. Hade du några speciella erfarenheter under meditationen?
Det här är inga frågor som du måste svara på här om det blir för personligt för dig, men frågor som kan vara bra att ställa sig själv och fundera över.
- Redigerat 2022-10-15, 13:35 av FataMorgana
#4: Jo, jag skulle ha kontaktat läkare redan någon vecka tidigare när jag började höra mer intensiva röster. Det tar jag med mig "till nästa gång". Även kommer jag nog ta medicinen de försökte ge mig, så slipper jag kanske bältsängen.😊
- Min fotoblogg: Perceiving Photography
#5: Så kan man lära sig av sina erfarenheter och försöka att göra det bättre "nästa gång" 😊
#6: ja, om det blir nån nästa gång… 😉😁
- Min fotoblogg: Perceiving Photography
#7: Hoppas det inte blir en nästa gång 😊
#4:
Du undrade om mina upplevelser under meditationen den natten. Gjorde ett inlägg på Utomjordiskt om det… Länk
Om du är intresserad så klart
- Min fotoblogg: Perceiving Photography
Rätt tråd😂
Behövde skriva del två av episoden. Lägger in den här också. Men tror jag reflekterat klart och kan släppa denna episod nu.
Jag skrev tidigare om den här märkliga kvällen på den psykiatriska avdelningen. En annan del av den här historien är att jag på sjukhuset den kvällen trodde att vi var mål för en stor bombattack från någon krigsherre. Jag hade den här pricken på min vänstra hand… som jag i min psykos trodde var en magnetisk sten som hade placerat sig där.
Hur som helst. Jag försökte lämna sjukhuset och tryckte på siffrorna på kodlåset till utgångsdörrarna i hopp om att kunna låsa upp dem och fly. Saken var den att i mitt sinne… om jag tryckte på fel nummer skulle hela sjukhuset sprängas. Om jag inte gick därifrån skulle krigsherren skicka en enorm bomb mot sjukhuset.
Skulle jag försöka lämna sjukhuset och rädda en massa människor… och riskera att spränga sjukhuset? Eller stanna och låt den enorma bomben landa där vi var för tillfället.
Självklart var detta bara i mitt sinne och ingent verkligt. Förresten… Jag tror att den rätta kombinationen till kodlåset i mitt sinne var 666. Men jag skrev aldrig in dessa siffror…
- Min fotoblogg: Perceiving Photography
#9: #10
Tack, jag svarar här en annan gång, dagen har varit lång och nu är det dags att äta någonting 😊

#10:
Det där låter nästan som en horror trip.
#12: Ja… Det var som en konstig dröm.
- Min fotoblogg: Perceiving Photography
#10
Nu har jag läst alla episoder om igen flera gånger och tycker det är så fascinerande hur du kan återge allt så klart och detaljrikt och hur medveten du är över allt som utspelades i ditt sinne 🙂
Jag förstår ju att det är som du skrev högre upp, dvs att det är en del av hjärnan som inte kan skilja mellan vad som är verkligt och vad som är overkligt, men ändå undrar jag var alla dessa tankar om krigsherrar och om sprängningar av sjukhus och 666 osv kommer ifrån. Det är nästan så att jag skulle vilja analysera det här som när man analyser ens drömmar, men sen inser jag att det inte handlar om en sådan dröm, utan om hjärnan som spelar en ett spratt i vaket tillstånd och tänker att det kanske inte går att analysera så där. Men det låter faktiskt nästan som om du skulle berätta om en dröm du haft, som någon konstigt dröm.
- Redigerat 2022-10-18, 16:20 av FataMorgana
#14:
Ja, när jag var i psykosen, då var det som en dröm. Men vet inte om jag skulle säga att det var som en dröm på natten, för alla de som var på sjukhuset exempelvis (förutom jag), de upplevde ju allt på sitt vis….på sitt "friska" vis….och de såg mig nog som väldigt sjuk och psykotisk.
Men fint att du läst mina texter flera gånger osv.😊
Ps. Det blir ju extremt djupt att analysera var ens tankar kommer från, om de är ens egna, eller något man tar upp ur det kollektiva medvetandet osv. Vad man hör på nyheterna, läser här och där, som blandas med ens egna rädslor och föreställningar osv.😅
- Min fotoblogg: Perceiving Photography
#15: Ibland undrar jag vad ett ”friskt vis” är och om det ens finns något sådant? Folk verkar ju ändå uppleva allt på sina egna vis. Jag skrev det till dig redan tidigare, men säger det gärna igen, att du är åtminstone mer medveten om vad som sker i ditt sinne än många andra. Så vad är egentligen friskt? 😅😊
#16: Jo, precis. Som en sade: "Normalt är galet." Sen går nog många runt med ett jobbigt inre, fast de verkar normala/friska på utsidan.
- Min fotoblogg: Perceiving Photography
- Redigerat 2022-10-18, 20:09 av snowy00

#16:
Det finns även dom som inte är medvetna och som därför inte kan arbeta på sig själva. Det finns ju folk som är lögnaktigt manipulativa, som spelar ut människor mot varandra och uppvisar ett höggradigt psykopatiskt beteende, utan att vara medvetna om det. Dom är mycket sjukare än snowy och det finns gott om dom.
#18: Exakt.😊
- Min fotoblogg: Perceiving Photography