Något bland det allra viktigaste och kanske också mest obehagligaste som vi måste utsätta oss för när vi går en andlig väg är att granska sig själv och det verkligen ända från morgon till kväll. Granska dig själv och fråga dig, varför reagerar jag som jag gör och vilken känsla har jag inom mig just nu. Varifrån kommer den och hur har den uppstått är frågor man bör ställa sig själv när man är t.ex ledsen, arg eller upprörd osv. Och man bör också fråga sig själv varför vi handlar eller beter oss som vi gör, när vi t.ex ljuger om andra eller när vi på det ena eller andra sättet försöker att göra andra illa. Då bör man titta in i själv och fråga sig, vad är det inom mig som reagerar och vad är det inom mig som får mig att handla på detta vis. Vad driver mig? Varför har mitt ego fått sig en törn?

I vanliga fall vill vi inte se oss själva med några dåliga egenskaper, utan vi förtränger gärna allt det som vi inte vill se hos oss själva och projicerar det på människorna i vår omgivning, så att vi ska kunna stå där i ett mycket bättre ljus. T.ex är det vanligt att man vill se sig själv som någon som aldrig känner avundsjuka, lathet eller snålhet på samma gång som man sen gärna lägger över dessa egenskaper på andra för att se dem som det man inte vill se sig själv som. Men alltid när man gör det bör man fråga sig själv, hur det ser ut i mitt eget inre. Om där verkligen inte skulle finnas avundsjuka, så hur kan man då se det hos andra? Genom att ställa sig själv en massa sådana här frågor och genom att ständigt granska sig själv så kan man göra sig medveten om sina egna negativa egenskaper och man slutar att projicera dem på andra. Det här är förstås inget som är kul för egot, att se sina egna negativa egenskaper och dom flesta vill därför inte arbeta på sig själva, men går man en andlig väg så hör det verkligen till, att se själv i det rätta ljuset och inte så som man vill se sig själv.