Läst 1321 ggr
Tjeja
2019-01-23, 18:47

Orka med den här världens densitet och vibrati...

Orka med den här världens densitet och vibrationsnivåer? Jag känner ofta att jag liksom inte orkar med denhär fysiska kroppen och den tunga energi- och vibrationsnivån i det här livet. Någon mer här som kan känna något liknande? Jag är i grunden frisk, mår generellt helt ok och har ett bra liv. Ändå, men en känsla av skam, önskar jag att jag slapp detta jordeliv och framförallt, den här kroppen jag har. Det finns så många andra som har det så mycket jobbigare än mig. Sjuka, lever i fattigdom, sjukdom, missär och smärtor. Ändå älskar de livet och vill leva. Samtidigt som jag kämpar med min övertygelse att mitt liv här har en mening och ett syfte jag måste fylla. Måste löpa linan ut så bra jag bara kan tills den tar slut naturligt av sig självt. (OBS! Jag går inte och funderar på självmord detta är inte alls vad mitt inlägg handlar om ifall nån skulle missförstå mig så!) Däremot känner jag något sorts behov av att få "pysa" ut lite av min sorg och frustration över hur jobbigt och tungt detta livet känns! Behöver få grina och klaga av mig något. Kroppen känns tung som att försöka springa i vatten (jag är normalviktig). Vår värld här är fylld med så mycket hat, smärta, missunnsamhet, egoism och begär som överväldigande mycket att kärlek och omtänksamhet känns som obefintliga jämförelsevis. Jag orkar inte! Jag dras med i eländet med denna kropp fast jag inte vill. Är jag ensam här inne om dessa känslor?

Säg något snällt för i kväll vill jag bara grina! 😭

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

OlgaMaria
2019-01-23, 19:14
#1

Det finns mycket tungt i den här världen. Vi behöver mata oss med bra energi för att orka. Vad gör du för att fylla på med energi? :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Tjeja
2019-01-23, 19:18
#2

Saknar skog och natur! Hade närhet till det förut och var ute varje dag . Men var tvungen att flytta och nu är det långt och bökigt och farligt att ta sig ut i de närmaste omgivningarna där jag bor nu.

Så försöker träna på gym istället.. men det ger inte alls samma själsliga påfyllning som skogen ger. 😭💔

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

OlgaMaria
2019-01-23, 19:27
#3

Vad sägs om bön, meditation? Be om styrka och frid och glädje. Människor som praktiserar tacksamhet är lyckligare. Man kan skriva ner eller tänka på tre saker man är tacksam över varje kväll innan man somnar. Känns svårt för den ovane men det kan efter hand förändra mycket av hur man ser på sitt liv och hur man mår.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

retep
2019-01-23, 20:14
#4

Hej Tjeja! Nej ensam är du inte, det är många av oss som kämpar med dessa känslor och tankar. Så gör även jag ibland, ibland för att det numer är så mycket mer sällan och oftast bara korta stunder. Jag gör regelbundet aktiva val och väljer att inte engagera eller fördjupa mig i alla nyheter och negativitet Tar del av nyheter men inser att allt som sker med oss människor är en del av livet och vår utveckling. Det finns olika sätt att vara engagerad och delaktig i Världen och i livet. Att inte dras med och ner i eländet kräver att man vänder sin uppmärksamhet och väljer att se det positiva och utvecklande i livet. Att uppmärksamma Kärleken, den man bär inom och levandegöra den, betyder att man höjer sin egen energinivå, vibration och sitt medvetande. Det är den Kärlek, samma kärlek som är Källan för alla livets kvaliteter och livgivande egenskaper, ödmjukhet, tillit och…

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Tjeja
2019-01-23, 21:30
#5

Tack för era svar OlgaMaria och Retep! ❤️

Visst det är inte alltid jag känner mig nere och tyngd av världens negativitet. Jag har perioder som jag rent generellt trivs med livet, har lyckliga stunder osv.

Men även när allt annat känns bra, är glad och sprudlar av kärlek eller upplever en stund av lycka kommer jag aldrig ifrån den här känslan av kroppens tyngd. Den här planetens materiella densitet och våra kroppars densitet.

Även som barn och när jag som ung var underviktig (hade enorm ämnesomsättning, åt massor och hade till ytan ändlöst med energi) så har jag alltid upplevt kroppen som tung och seg och jobbig att dras med.

Kan ni förstå vad jag menar? Det handlar alltså inte om att vara sjuk eller överviktig utan den här världens rena fysiska lagar, massa och dragningskraft etc.

Varför är det så? Jag menar, varför upplever jag det så påtagligt hela tiden och har så gjort hela mitt liv? Det känns som kroppen ständigt är "ivägen" för att röra sig fritt. ( Ändå var jag redan som barn mer smidig, rörlig, klättrade osv än de flesta. Hade en kroppskontroll redan som 4- åring som många normala vältränade unga vuxna som tonåringar sällan uppnår. )

Hur känner ni själva? Går det att förstå vad jag försöker förklara?  Själen är ju liksom "fången" i en begränsad kropp. Och det upplever jag så påtagligt att det ofta är tungt och jobbigt. Ändå är jag ingen jätteandlig person i övrigt utan till vardags mest jordnära.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

retep
2019-01-23, 23:23
#6

#5 Du säger det själv ”Själen är ju liksom "fången" i en begränsad kropp. Och det upplever jag så påtagligt att det ofta är tungt och jobbigt. Ändå är jag ingen jätteandlig person i övrigt utan till vardags mest jordnära. Jordnära är du säkert, men själen säger dig något annat, något mer. Acceptera det tunga, jobbiga och uppmärksamma det andliga och vad själen vill förmedla dig. Jag förstår hur du menar, även om jag inte själv upplever det tungt. Min fru som inte längre är i kvar i det fysiska jordelivet hade det mycket så som du beskriver.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

JRSN
2019-01-24, 09:55
#7

Under 90-talet var mitt hälsoläge rejält nedsatt, för att inte säga kritiskt. Som en följd av detta hade jag en hel del Ut-ur-kroppen-upplevelser och mystiska förnimmelser. I en av dessa hamnar jag i ett framtidsscenario; jag svävar över min systers radhusvilla (som hon ännu inte hade). Kroppen som jag upplevde detta med var helt eterisk, den hade inget materiellt över sig. Men jag minns speciellt reflektionen jag gjorde då; hur lätt denna kropp/tillvaro var och hur fruktansvärt tung vår materiella kropp är. Bara det att vara i en fysisk kropp är en otrolig börda att bära!

Så för att tolka din erfarenhet, 'Tjeja'. Det kan vara så att du ursprungligen kommer från högre dimensioner men att du återvänt till jordelivet för att utföra ett uppdrag av något slag. Undermedvetet har du minnen från din högre existens och de visar sig som en känsla av tyngd och motstånd i det dagliga livet. Det talas ofta om själar som egentligen är klara med vår tunga vibration men som vänder åter för att hjälpa mänskligheten lyfta upp frekvenserna, höja medvetandegraden. Dessa återvändande själar minns inte alltid sitt uppdrag och plågas av de tunga energierna här på jorden.

……………………………………
Sajtvärd: Andar, Änglar & Demoner / Knackningsterapi
                      Hemsida: www.astromantra.se/

Tjeja
2019-01-24, 16:31
#8

#6 vad tänker du att själen vill förmedla med denna känsla? #7 JRSN tack för ditt svar med! Men vad är liksom vitsen med att inte minnas sitt uppdrag i så fall? Själv känner jag mig mer som en börda för det andliga arbetet här på jorden än någon hjälp. Även om det jag önskar och vill är att bidra med gott.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

OlgaMaria
2019-01-24, 17:06
#9

Jag tror inte att själen vill förmedla något med den känslan utan det är bara en känsla precis som vi fryser när det är kallt. Det är tufft att leva på den här jorden. Alla människor har ett uppdrag och ett syfte på jorden och detta glömmer vi alla bort i och med att vi föds in i världen. Det är meningen att vi ska fylla vårt livs syften på detta sätt. Kanske för att det är för tungt att minnas vad vi kom ifrån, samt att vi vinner något på att finna en mening med livet från ett ovetande. Alltings mening är att lära sig och praktisera kärlek. Tacksamhet är ett sätt att visa kärlek - att vara tacksamma för livet och möjligheten vi fått. Livet handlar om att inte låta sig besegras av det onda och mörka utan att mitt i allt sprida ljus och kärlek omkring oss. Tacka för ditt liv. Våga tro på att det är meningsfyllt och fyller ett vackert syfte. Lita på livet!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

retep
2019-01-24, 17:06
#10

#7

Som jag förstår det återkommer vi till jordelivet genom att själen tar en ny kropp. Att detta sker om och om igen tills att upplysning sker. Upplysta kan återkomma till jorden om de har ett särskilt uppdrag, men de är klart medvetna om syftet med uppdraget.

#8

Själens syfte är inte något vi uppfattar med tanke eller känsla, utan något som sker väldigt intuitivt. Själen förmedlar sig ständigt genom vårt nervsystem, genom sinne och kropp. Det är vårt uppdrag som människa att genom vårt fysiska och personliga liv, ta del av alla de erfarenheter vi möter i livet. Vi har i grunden oändliga resurser, men det är inte alltid så att vi tar tillvara dem. Kanske av okunskap, rädslor eller bara genom att vi känner efter för mycket.

Jag återkommer till frågan och värdet av UPPMÄRKSAMHET. Vart vänder vi uppmärksamheten för att höja vår vibration och öka vår energi. Var tar fysiska förnimmelser och det som KÄNNS tungt vägen när vi gör så?

Med andra ord 'själen vill förmedla att Den Är Själ att Tjeja skall känna tyngden av kroppen för att förstå… och utvecklas på alla plan.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

OlgaMaria
2019-01-24, 17:10
#11

#10 Ja, så kan det vara… Tjeja, själen påminner dig om att du är mer än en kropp som föds och dör. Kanske själen försöker mana dig till att bli mer medveten om ditt syfte.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

JRSN
2019-01-24, 23:15
#12

Det behöver inte ens finnas ett specifict uppdrag för att erfarna själar skall återvända till jorden. Blotta närvaron av dessa själar; utstrålningen, harmonin och engagemanget, gör att andra människor utvecklas - positiva ringar på vattnet!

……………………………………
Sajtvärd: Andar, Änglar & Demoner / Knackningsterapi
                      Hemsida: www.astromantra.se/

NiklasTyreso
2019-01-26, 01:15
#13

Jag har liknande erfarenheter, och tycker det är många kloka synpunkter i tråden. Religioner och andliga rörelser har olika svar på vad meningen med livet. Jag tror man kan vägleda sig själv genom att fråga sig vad varje religions svar på frågan om mening är. Exempel Jag uppfattar att Buddhism säger meningen är att människor förändrar sitt sinnelag (med bla meditation) för att bli upplysta och kunna sprida godhet. Judendomen vill lära människor praktiskt hur man ska leva ett gott liv utan att synda med onda handlingar. Kristendom säger meningen är försoning med Gud och upplevelse av att vara älskad av gud, så man sedan själv kan föra kärlek vidare. Daoismen säger … o s v. Man kan hämta inspiration till mening i sitt liv genom att reflektera över andras (religioners) svar på frågan.

[Hukanson]
2019-01-26, 01:42
#14

Hallå Tjeja, fin tråd med många kloka inlägg. 

Du skriver "Kroppen känns tung som att försöka springa i vatten (jag är normalviktig). Vår värld här är fylld med så mycket hat, smärta, missunnsamhet, egoism och begär som överväldigande mycket att kärlek och omtänksamhet känns som obefintliga jämförelsevis. Jag orkar inte! Jag dras med i eländet med denna kropp fast jag inte vill."

Jag tittar på teve ibland fast jag vet att man borde minimera den sysselsättningen och då tittar jag också på "Tunnelbanan" och med det i tankarna förstår jag vad du menar.. Stadsmiljön kan ibland vara väldigt deprimerande och ibland sugs man in i vibbarna och påverkas. Mycket elende finns det och man undrar varför inte de välbeställda höginkomsttagarna kan vara så kärleksfulla att de gör något konkret för de alkoholister och drogberoende, de fattiga och hemlösa, de kriminella och våldsamma som gör tillvaron hotfull och skrämmande ibland.

Om allas vår uppgift är att leva kärlek och kärlek är också att hjälpa andra till ett anständigt liv så är finns det två sätt att göra det på. Dels att använda sina egna privata pengar dels att organisera sig och använda mer offentliga pengar.  Religionen är mer privat och politiska partier är mer offentliga.  Om arbetet med att hjälpa andra verkligen är meningen med livet därför att Kärlek är meningen med livet kan man undra varför det ändå är så svårt?

Leva kärlek och hjälpsamhet borde vara det roligaste och mest meningsfulla man kan göra! Vad är det för samhällsmoral som gör att det ändå nästan är förbjudet? Livet är en gåta. Livet är en kompromiss mellan gott och ont?  Det bara är så?  Kanske det är en dubbelmoral för att det ska bli lättare att göra ett val och leva sitt val.

Huygens
2019-01-27, 18:24
#15

Frågan jag ställer mej : Vad är egentligen verkligheten?

Tjeja
2019-01-27, 20:25
#16

#12 JRSN

Jag undrar fortfarande vad som är poängen med att inte minnas sitt uppdrag på jorden? Och om man är en sådan avancerad själ som kommer tillbaka bara för att sprida god energi, Som du skriver "Blotta närvaron av dessa själar; utstrålningen, harmonin och engagemanget, " så borde de personerna även uppfattas så och inte som negativa. Eller?

Som jag själv skrev känner jag mig mer som en börda för både mina nära och kära så väl som omgivningen. Som om det goda jag önskar och vill slukas upp helt av mina negativa energier. Speciellt eftersom de är extra svåra att hålla tillbaka när omvärlden/samhället är så negativt och mörkt som det är. Det är lätt för det negativa i en att växa och nära sig i detta samhällsklimat som råder nu. Ilska, vrede, sorg, missunnsamhet, skadeglädje, elakhet o s v. Med andra ord kan jag själv knappast tro att jag tillhör de erfarna, visa goda själarna som återfötts här för att lyfta jordens vibrationer etc. Utan det borde finnas någon annan anledning till att jag upplever kroppen och jordelivet så tungt?  Eller varför känner just jag detta så påtagligt jämfört med de allra flesta andra människor annars mån tro? 

#13 Niklas Tyreso

Tack för dina intressanta tankar! Ja alla religioner har ju sin defenition på vad som är "meningen med livet".

Själv har jag varit igenom många olika religiösa djupdykningar tidigare. Meningen med livet är inte det jag frågar efter här, även om frågan är ständigt intressant och aktuell. Det jag frågar efter i den här tråden är mer varför just jag bland alla människor känner av denna tyngden som materia på jorden när inte alla verkar besväras av det? Och vad är poängen med att känna så här? Vad är det bra för? Så att säga. Nu har jag redan fått många fina svar, både här i tråden och på andra sätt med, men funderar ändå fortfarande. Försöker hitta något som liksom ger mig tröst i kämpandet och strävandet här och nu att orka hela mitt uppdrag/liv igenom utan att ge upp. Något som gör att jag står ut med att vara ett "jävla as" emellan varven trots att allt jag avsåg var något positivt/snällt/bra/hjälpsamt etc för andra i min omgivning.  Stå ut med att saker jag gör i alla välmening bara blir så precis tvärt om fel.   För när livet redan känns tungt utan någon till synes anledning, så blir det så fruktansvärt ännu mycket tyngre när det finns negativa saker som drar ner en ytterligare.

#14 Hukanson.

Tack för dina tänkvärda reflektioner! Visst borde leva kärlek och hjälpsamhet vara det roligaste och mest meningsfulla man kan göra. Men ja, livet är ju som det är och det kanske ligger något i det du skriver "Kanske det är en dubbelmoral för att det ska bli lättare att göra ett val och leva sitt val.". Dvs ett sätt att förtydliga valen.

Men i så fall.. vad är poängen med att välja? Varför är det viktigt att ta ställning i så fall? Vad händer om man inte väljer annars?

#15 Huygens

Frågan vad som är verklighet egentligen är mycket intressant att filosofera över, men hör hemma i någon annan tråd. Här frågar jag inte om orsaker och syften med de känslor och upplevelser jag har av tyngd och negativitet.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

JRSN
2019-01-27, 21:35
#17

Du behöver ju inte vara en erfaren själ, Tjeja, jag sade att du KAN vara det, såsom en tänkbar förklaring. Men är du verkligen säker på hur andra uppfattar dig? Du ser dig själv som negativ och som en börda för din omgivning. Men andra kanske upplever dig helt annorlunda. Vet inte hur gammal du är, kanske har du ännu inte funnit ditt syfte i livet. Negativa upplevelser kan vara en nödvändig erfarenhet för att kunna blomma ut senare. Ok, kanske en klyscha men ofta sant.

Å andra sidan, som en mindre uppbygglig förklaringsmodell: Det finns personer som liksom får en kick av motgångar och besvikelser, de kan inte vara helt lyckliga om de inte får klaga över något och deppa ihop över livets förgänglighet. OBS, jag säger inte att DU skulle vara så, bara att den typen av personer existerar.

Slutligen; den här världen är är verkligen ingen idealisk tillvaro. Det du beskriver av fattigdom, sjukdom, misär och smärtor är ju en realitet. Kan det vara så här då: Du har just upptäckt och sett igenom illusionerna som döljer den här världens elände, svek och våld. Som en följd har du drabbats av en helt naturlig depression, för det finns ingen väg tillbaka till den rosa illusionen när gränsen väl har passerats och ögonen öppnats.

……………………………………
Sajtvärd: Andar, Änglar & Demoner / Knackningsterapi
                      Hemsida: www.astromantra.se/

retep
2019-01-27, 21:47
#18

Tjeja! När jag läser hur du berättar och beskriver din sittuation, vill jag gärna också ge dig rådet att lära dig TM tekniken. Jag har gjort det till många och vet hur stort utbyte de haft och har av att regelbundet meditera.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Huygens
2019-01-27, 22:07
#19

Från #0: "Vår värld här är fylld med så mycket hat, smärta, missunnsamhet, egoism och begär som överväldigande mycket…"

Hur kan det kännas så igenom (på stort avstånd??) från andra?
Vad är det värsta i känslan och hur skulle det kunna förbättras? Finns det exempel?

Finns det något som lättar känslan?

Den rent fysiska känslan av tyngd i kroppen, vad är den känslan egentligen och hur relaterar den känslan till dom andra delarna i citatet ovan? Uppstod tyngdkänslan av kroppen innan observationen av det negativa i citatet ovan?

Är det känslan av andra människors (negativa? trångsynta?) känslor rent generellt i hela världen eller är något annat?

[Hukanson]
2019-01-28, 00:32
#20

Sorg är något som drabbar alla människor men det finns sorg av många sorter.  Släktingar och vänner kan dö, vänner kan sluta vara vänner, olyckor kan hända, misslyckanden kan inträffa. Det drabbar oss alla. Men det finns två sätt att hantera sorgen. Man kan känna den och vara i den utan att göra något annat än att dela den och prata om den. Men kan också hemlighålla den och använda den för att tycka synd om sig själv och låta den växa och bli en stor magnet för att få gemenskap med andra olyckliga människor…skapa en gemenskap av olyckliga som kanske gör saker i bitterhet och skadeglädje.

Ta hand om dig och låt ljuset hitta dig där du mest behöver det.

FataMorgana
2019-01-28, 11:50
#21

Det är nog svårt att svara på varför just du "tjeja" känner det så påtagligt, man kan bara spekulera. Men vad som har hjälpt mig att komma över den här världens ondska har varit att jobba på mig själv och att utöva acceptans för att saker är som dom är.  Så länge det finns människor på jorden kommer det alltid att finnas krig, terror, elakheter, skadeglädje, missunsamhet osv… Det onda hör liksom det goda till den mänskliga naturen. Vi lever i en dualistisk värld där både och existerar. Men ingen människa arbetar medvetet för "dävulen" eller för det onda, utan alla arbetar för det goda, för det som är gott ur deras egen synvinkel. 

Det speler ingen roll hur många vackra tal någon håller  eller hur många applåder någon får från  de som står på samma sida som en själv. Världen blir inte en bättre plats för det. Vem som begår onda handlingar måste själv komma till insikt om hur mycket dom skadar andra och ångra sig. först då skulle världen bli en bättre plats. Om alla bara började att jobba på sig själva i stället för att försöka att ändra på andra, men nästan ingen vill göra det. 

Men människan är ingen intelligent varelse och vi har alla våra fel och brister, även om inte alla utövar terror eller för krig är dom allra flesta människor blinda för bjälken i det egna ögat  medan man genast ser flisan i broderns öga och därför beter sig människorna som dom gör. Man kan inte ändra på andra, men man kan ändra på själv. Man kan jobba på sig själv så att man åtminstone själv slutar att skada andra och att acceptera att människan både har gott och ont i sig. För mig känns världen mycket minde tung sen jag tog bort blicken från andra och riktade den på mig själv i stället, på mina egna fel och brister. Så blev det lättare för mig att acceptera andra människors fel och brister och den onda värld som vi lever i.

NiklasTyreso
2019-01-28, 22:56
#22

Tjeja, ursäkta om jag missförstått och kanske tolkat in mina erfarenheter i det du skriver. Du skriver "jag står ut med att vara ett "jävla as" emellan varven trots att allt jag avsåg var något positivt/snällt/bra/hjälpsamt etc för andra i min omgivning." Om det ständigt är så att andra bara vill hitta fel hos dig, då låter det för mig som mobbing. Det är extremt stressande och suger orken ur vem som helst. Vi människor är sociala till vår natur. När vi är respekterade, omtyckta och bekräftade för den vi är känns livet bra. När folk bara vill se negativt i mig/dig, då är det lätt att känna det som tungt och meningslöst. Vanliga människor kan man ta ett snack med om varför de är så negativa när du / man själv är hygglig mot dem. Mobbare som är för fast i sitt tankemönster eller personlighetsstörda har svårt att skifta perspektiv och ändra sig. Du vet att du är juste och hygglig, så du kan visa kärlek och omsorg mot dig själv och rädda dig själv från personerna som säger elakheter. Det har jag fått göra i mitt liv, bryta eller ta paus från mina släktingar som bara ville hitta fel när jag gjorde gott. För lite drygt ett år sedan bröt jag kontakten med min syster. Hon skrek elakheter mot mig och det var skönt att som replik säga att "jag bråkar ju inte med nån och gör mitt bästa för att vara snäll och hygglig" och då kunde hon inte säga emot. Är andra ständigt jobbiga mot dig kommer du tappa kraft och energi. Sådana personer kallas t o m ofta för energitjyvar! Jag instämmer med Retep /Peter att meditation är ett bra sätt återfå energi och gott mående. Det är lätt att hitta studier på fack-databasen Pubmed om att ex TM meditation är mycket bra mot stress och posttraumatiskt stressyndrom (ptsd). Jag har inte fått diagnosen men skulle nog uppfylla kriterierna efter allt min släkt utsatt mig för fysiskt och psykiskt, men med meditation kan jag stilla mig en eller ett par ggr per dag så den inre stressen av alla minnen dämpas. Minnena är kvar men kroppens stressnivå sjunker så man mår bättre när man mediterar. Med lägre stressnivå blir man bättre på att tänka klart och hantera situationer. Något annat: Jag är inte Jude men från en Rabbin lärde jag mig att Gud bara håller mig ansvarig för mina egna handlingar. Oavsett vad andra gör ont mot mig är det enda viktiga för Gud att jag inte börjar slå tillbaka med elakheter. Jag kan säga emot och förklara men ska inte själv kasta ur mig elakheter tillbaka.Jag behöver bara agera gott, så att jag kan känna att jag inte gjort ont mot andra. Då kan jag vara stolt över mig.

retep
2019-01-29, 10:59
#23

The words of Gurudev Swami Brahmanand Saraswati…

Getting a Human Body

'To get a human body is a rare thing - make full use of it. There are 84 lakh kinds of lives, which a soul can gather. After that one gets a human body. Therefore, one should not waste this chance.

Every second in human life is very valuable. If you don't value this,

then you will have nothing in hand and you will weep in the end.

Because you're human, God has given you power to think and decide what is good and bad. Therefore, you can do the best possible kind of action. You should never consider yourself weak or a fallen creature.

Whatever may have happened up to now may be because you didn't know, but now be careful.

After getting a human body, if you don't reach God, then you have sold a diamond at the price of spinach.'

"To be born a human is more fortunate than to be born a deva. Taking birth as a deva is considered comparable to taking birth as any other life form. Birth as a god is attained by those who perform certain sacrifices and karma, etc. associated with divinity, with the intention to enjoy divine pleasures. The minds of the devatas wander incessantly because of the abundance of enjoyable things in the heavenly realms, and hence they cannot perform purushartha [actions consistent with the goals of human life and evolution].

For this reason, the human birth is considered superior, because here, by doing as much purushartha as possible, one can eventually become one with God.

A human being is like a lump of pure gold, whereas gods are like pieces of fine jewelry. Having been perfected as jewelry, their progression is complete, and they cannot be further improved. On the other hand, gold which has not yet been crafted by the jeweler is completely unrestricted in its potential. Hence the birth of a human being is said to be the very best birth for action.

Having attained this birth, one should not act carelessly, but should conscientiously perform the best purushartha. Fulfilling one's own dharma while keeping faith in Paramatma is the greatest purushartha. Strive to become one with God in this lifetime. Have firm faith in the Vedas and shastras and keep the company of those wise people who also have faith

in them. Only then will the purpose of your life be fulfilled."

"Do good works without hesitation. The jiva has been experiencing samsara for many, many births. It is only natural, therefore, that its tendencies have become worldly. To turn its tendency toward Paramatma [God] and away from samsara [worldly life] requires effort.

In reality, the aim of life is to stop the mind from involvement with this world. If one engages in the spiritual practice of Bhagavan and in thinking and speaking about Him, the mind will start dwelling on Him, and after some time, it will withdraw from samsara on its own.

In our daily affairs we should adopt a strategy of quickly attending to good works and things related to the divine. Should any wrong thought arise, on the other hand, we should try to postpone it to another time by saying, "I'll do it tomorrow, or the day after next." In this way, wrong action can be continuously postponed."

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Tjeja
2019-01-31, 17:07
#24

Tack alla snälla för era fina och tänkvärda svar! ❤️ Har fått en del att fundera över tack vare er feedback! 

Meditation har jag hållit på med i perioder. Har väl tappat det lite och lär förstås må bättre när jag kommer igång med det igen.

Känslan av att kroppen som materia är tung och känslan av sorg och ev depression är för mig helt olika saker. Kroppen känns lika tung även när jag mår som bäst och trivs med tillvaron.  Men, tyngden i kroppen känns givetvis ännu jobbigare att bära när även själen tyngs av sorg och smärta.

Niklas Tyreso, När jag skriver att jag står ut med att "vara ett as", menar jag att jag själv blir elak och/eller bär mig dumt åt fast jag egentligen inte vill det.  Jag står ut med att vara dum, men jag står inte ut med att inte bara jag själv utan även andra far illa när jag är dum. Och tja, ni som undrar, det känns väl som att fler i min omgivning uppfattar mig negativt mer än jag själv gör ibland. Tex känns det som att jag ofta missuppfattas, typ komplimanger tas som hån, försök att hjälpa blir till stjälp istället o s v.

Ja om alla började titta på sig själva och hur de kunde förändra sig själva till det bättre för alla andra skulle världen sannolikt se väldigt annorlunda ut.

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

[Hukanson]
2019-01-31, 21:47
#25

Jag undrar om man gör ett val när man börjar meditera i unga år. Varför är det ett val? Därför att man avstår troligen från att göra något aktivt. De som väljer att fokusera på aktivitet och prestation blir ju oftast lättare och gladare medan de som väljer passivitet och självreflektion blir allvarliga och kanske tunga. Det är ju en harmoni mellan hur man ställer in tänket och vad man gör.

retep
2019-01-31, 22:38
#26

#24 ”Men, tyngden i kroppen känns givetvis ännu jobbigare att bära när även själen tyngs av sorg och smärta.” Det kommer en dag för oss alla, då vi inser att det är vi, vår personliga, illusionera upplevelse och inte själen, som tyngs av sorg och smärta.

Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn

Upp till toppen