När vi var i samma rum levde vi sida vid sida i vardagen. Så åkte du bort en tid och du fanns i mina tankar, då jag saknade dig och längtade efter dig. Men när du gick ur världens tid, föddes du på nytt in i evighetens varande - och lever nu mer än någonsin i den tidlösa dröm som våra hjärtan delar.
Sant är att jag öppnat mitt hjärta för Livet, men inget gott hade varit om det inte varit från Livet, Skaparkraften. Måste ödmjukt säga att äran tillhör Livet..! Frid!
Äran tillhör livet…och du är en del av Livet. Men varken Livet eller du (jag, vi) har behov av ära kanske. Sannerligen - Livet gläds tillräckligt av ditt ödmjuka, öppna hjärta. Och till följd jag med. Dessutom får jag glädjas av skapelsen genom förmedlaren, en inspiratör. Frid. Allt gott.
![[niklaeri02]](https://www.ifokus.se/images/avatar-dead.svg?hash=zHkB-3T4ROhc65AaRWzEJ){kind=avatar}
