Är vi födda i synd ?
Jag har så svårt att förstå detta, varför skulle vi vara det ?
Enligt mig är vi inte det eftersom jag inte tror på synd.
För mig handlar mer om arv och miljö, att man föds i en familj som redan har olika förutsättningar för hur det skall gå för dig. Kristna kanske inte håller med mig om den biten.
Sedan tror ju vissa på Karma om att man föds i en familj med vissa förutsättningar på grund av dina tidigare handlingar i dina tidigare liv.
Håller jag delvis med om.
Den kristna Arvsynden är nog vad du talar om, går att hitta mer info här på wiki, men lita kanske inte helt på källorna där:
Jag är inte van vid det kristna synsättet, men jag kan förklara det utefter det synsätt jag har, influerat av hinduism.
När du föds har du tendenser till begär, girighet, hat, m.m. Dessa tendenser är knutna till egot (Ahamkara). Så länge du handlar efter ditt ego, så är det betraktat som synd. Givetvis kan man strunta i själslig utveckling, och leva spontant efter sitt ego, men all högre utveckling kräver på ett eller annat sätt att vi gör åtsidosätter egot. Gud/källan/upplysning ligger bortom vårat ego - bortom vårt "jag".
När du frigör dig från egot, når du ditt högre jag, eller kommer närmare Guds ord. Synd är synd därför att det leder dig bort från Guds ord eller ditt högre jag, eller källan, eller vad man vill kalla det.
Vill man komma riktigt långt på sin andliga väg, så vänder man blicken djupt innåt, och granskar den egna tendensen till synd, eller i andra ord: man konfronterar sitt ego.
#2 Yon, tack för ditt svar ! Nu förstår jag tanke-
gången lite bättre. Speciellt detta att "synd är synd därför
att det leder dig bort från Guds ord".
Läste detta nyligen av Neale Donald Walsch. Då förstår
man att det som vi människor ser som synd är inte alls
det utan något helt annat.
Ja :)
När vi hör frasen "man ska inte synda" så tolkar vi det lätt som ett krasst förbud mot något som vi annars betraktar som gott, underbart och härligt.
Men det som vi kallar för "gott, underbart och härligt" kan vara ett hinder för högre själslig utveckling. Hurdå? Om vi har ett enormt begär efter glass, då är vårt sinne helt fixerat vid att få glass. Begäret efter glass upptar vår tankeverksamhet. Vi har därmed inget utrymme för att uppleva den högre andliga tillvaron. När vi släpper begäret (girigheten = synden) efter glass, då frigör vi vår mentala energi och vi kan öppna oss för den andliga dimensionen. Glassen i sig är inte syndig eller felaktig. Det är våran girighet i relation till glassen som är synd. Man kanske kan säga att det är synd (trist) om vi inte får uppleva Gud därför att vi är så fixerade vid glass ;)
Ett vanligt synsätt är att vi inte kan nå Gud/upplysning/"pure consciousness" etc, genom att ha ett girigt begär efter det. Vi måste alltså t.o.m. göra oss av med tendensen att utöva girighet efter högre utveckling. Inom kristendom tror jag (jag är inte påläst) man anser att man inte kan befalla Gud att uppenbara sig. Man kan inte kräva något av Gud. Det vore en egoistisk handling. Istället underställer man sig Gud genom att göra sig av med begär efter olika extraordinära upplevelser, och därefter uppenbarar sig Gud av egen kraft.